Senaste kommentarerna i forumet

21 dagar utan alkohol.
Tänker allt mindre på alternativet.
Längtar till den dagen då jag VERKLIGEN känner att alkohol inte är ett alternativ. Hoppas att den dagen kommer. Att det inte blir tvärtom, att jag börjar förhandla med mig själv att jag nog kan börja dricka igen.
Under dessa veckor utan har suget kommit och gått men numer allt mer sällan.
Många nya positiva saker har istället kommit in i mitt liv. Både stora och små.
Har börjat springa så smått igen. Hoppas komma i bättre form då vinet och ölen satt rejäla spår runt midjan.
Här om dagen sade min partner att han också ska ta en vit period. Både för att stötta mig men också för sin egen del. Han har alltid druckit måttligt och jag har aldrig sett honom berusad.
Ihelgen drack vi bara lättöl till maten och fick så mkt gjort. Vi kom tom på att vi kunde ta bilen på lördagkvällen när vi glömt nåt från affären. Ny upplevelse, annars knäcks första ölen runt 15-16 en ledig dag.

Tack och lov har sömnen varit bättre i natt. Skönt. Härligt också att luften känns sval och frisk genom mitt fönster.
Jag är också nöjd med att jag har börjat se fram mot att äta frukost igen. Länge nu har jag haft ett lätt illamående på morgonen, trots hunger känslor, som gjort att jag skippat frukosten. Det är inte bra. Tidigare i mitt liv har frukosten varit jätteviktig och något jag absolut inte kunnat missa. Det känns bra att längta efter frukost igen.

Min sponsor har gett mig en ny uppgift. Att ständigt ha med mig ett litet anteckningsblock för att skriva upp vilka oförrätter som jag ältar i huvudet. Ojojoj, det hon inte vet är att jag lätt skulle kunna skriva en hel roman om alla dem... Men, jag förstår uppgiften. Vi har alla, mer eller mindre, saker i våra liv som vi inte kan släppa. Sånt som grämer oss. Vad andra gjort mot oss eller vi mot dem. Det kan vara saker flera decennier bakåt i tiden eller saker som är relativt nya. Gemensamma nämnaren är att vi ältar dessa minnen och upplevelser i vårt inre, om och om igen, nästan tvångsmässigt, utan att komma vidare till en lösning. Lite som PTSD (blev det rätt nu?). Detta ältande är dränerande för oss känslomässigt och en stor anledning till vårt fortsatta drickande. Jag lärde mig en del om detta på mötet i söndags. Om jag fick bestämma så skulle den där föreläsningen besöka alla AA grupper för informationen var så fängslande och bra.

Ikväll är det möte i "min" grupp igen och det ser jag fram mot. Jag kan dela med mig av att jag klarat en hel vecka!

Oj så jag känner igen mig i din berättelse och dina reflektioner.
Starkt att skriva vidare när du snubblar till!
Återkommer, jag ville bara säga att jag uppskattar tråden!

Ja, det blev ett lärande. Att stå ut i ett beslut och inte släppa det så fort det blir tråkigt. Tänk att jag berörs på riktigt av ett problem. Det går inte att borsta av det från axeln som lite skräp. Det är i min personlighet. Skrämmande men nödvändig insikt. Programmet hjälper mig att förstå mer av vad problemet består av.

Jag måste planera noga. Kan inte chansa. Så enkelt är det. Avstår resten av sommaren, en del höjer på ögonbrynen men jag förklarar att jag både behöver och faktiskt vill avstå alkohol nu. Kanske sen också. Skön insikt.

Ha en fin tisdag!

Kroppen börjar ju känna på riktigt nu. Innan har den haft fullt upp med annat. Därför man märker saker bättre, plus ett köarare sinne...

Jag är ju på dag 8 och känner likadant! Jag trodde att jag kanske hade nån bacill på gång.

Ja stress har man ju haft i rätt många år. Får vara slut med det där tramset nu.

Att kroppsvärk och liksom en vag ”sjukkärnsla” är vanliga symptom på att man druckit för mycket för länge... Det är ju även symptom på långvarig stress, och stress är ju just vad man utsätter kroppen för när man dricker. Jag har samma symptom som du iaf. Känns som man är typ 85 år... Vi får hoppas att det går över. Helst snart.

Jag är inne på dag 9 nu och känner mig inte alls sugen på alkohol. Öl, ja men det blir alkoholfria. Jag mår dock lite skumt. Ingen jätteångest men nått som oroar mig. Sen så känns det i kroppen. Som feber, lite värk. Är det vanliga symptom efter en längre tids drickande?

Haft en riktigt dålig helg när det gäller konsumtion. Har tränat, mått bra OCH tillåtit mig själv att ”fira” detta! Hur tänker man, hur kan jag låta det ske?
Nu är det nya tag som gäller igen, otroligt snabbt man glömmer hur bra man mår när man inte tar någon A.
Arghhh...

Idag bjöd jag hit min mamma på middag och vi grillade. Min man drack som vanligt, min mamma tar gärna ett par glas rödvin och jag drack a-fri öl. Inget sug för min del. Inga problem alls faktiskt, trots att de dricker. Jag kan inte förklara det här miraklet som plötsligt inträffat. Jag vet ju själv hur jobbigt det kan kännas att stå emot suget när man bestämt sig för att man inte får dricka, trots att man egentligen innerst inne vill. Hur suget upptar hela ens huvud, hur minuterna sniglar sig fram, hur allt känns totalt meningslöst och hopplöst utan A. Hur man dividera med sig själv... Hur man vänder och vrider på allt för att hitta ett sätt att få äta kakan och samtidigt ha den kvar... Det går inte!
Men så nu plötsligt är suget borta och jag behöver inte dividera alls med mig själv. Otroligt. Jag förstår inte hur, men ber till Gud att denna känsla kommer bestå så länge som möjligt för då kommer nykterheten gå som en dans!
Min man har semester nu i två veckor. Tyvärr skulle jag föredra att ha honom på jobbet om dagarna. Jag märker redan hur han blir irriterad på mig. Det kan jag inte göra något åt så det får jag acceptera. Alla, utom han, är glada över mitt beslut att inte dricka. Min nykterhet rubbar ju balansen i vårt förhållande enormt! Han klarar inte av det. Men det är hans problem. Vi drunknar båda två och jag kan inte rädda någon annan medan jag drunknar själv. Jag måste rädda mig själv först, annars är jag inte till någon nytta för någon. Dags för en kopp te!

Var växer du?

Vi alla slåss med demonerna på ett eller annat sätt. Många leker med elden!

Hej på er.
Der här kommer att vara ett de mera kaxiga inlägg och jag kommer förmodligen att få äta upp det. Jag växte upp med en alkoholiserad far på 50/60/70-talet, men jag var nog över 55 innan min alkoholkonsumtion tilltog. Jag blev singel och hade tråkigt helt enkelt, ungarna vuxna och klarar sig själv (Jodda, sluta tjata, pappa skall skärpa sig). Soffan och TV´n blev mitt liv. Så mycket skit som är på TV, var jag ju tvungen att kompensera. Först drog vi till lite extra på helgerna, sedan har vi ju vardagarna också. Jag är helt öppen med mitt missbruk, vänner, familj och jobbarkompisar vet -jag hela Facebook vet och det är ett av problemen, ”Jag är ju helt öppen med mitt missbruk, jag sköter mitt jobb, alltid på plats och på gott humör. Då kan det väl inte vara så farligt?” Har aldrig abstinens -men när jag anländer Placa Del Home, -en öl -och det blir alltid 3-4 Arboga 10,2 -man vill ju att den ”skall ta”. Varje morgon innan jag åker på jobbet ”blåser jag” för att se om jag är ”grön” -har inte missat en arbetsdag än.

Men på helgerna har det eskalerat -och denna helgen var droppen. Jag har skrivit flera FB-inlägg, jag har pratat med folk i telefonen och jag minns inte ett skit. Från onsdag eftermiddag till natt till söndag gick det åt 15 Arboga, en 75:a Captain Morgan och 2 tetror blaskvin. Det räcker nu, så jag har sökt hjälp -dels bland vänner som jobbar med missbruk och på mitt lokala HC, som är jätteseriösa på området -och ja; jag har druckit en öl i dag med, men jag köpte bara EN. En jäkla öl, -dom skrattade åt mig i kassan.

Många med missbruk tror dom är ensamma, men vänner köar för att vara stöd, bara vi vågar släppa in dom. Men det känns ju lite tryggt och komfortabelt att krama om missbruket och ha det för sig själv -men jag tror många blir överraskad om dom släpper in folk runt sig.

Nu skall jag ta min första GABA, den har inte kolsyra, så det blir ingen riktig kvällsrap, men jag har på känn att det är steg ETT :)

Roligt att läsa din text igen! Träningsmotivation kan vara svår att hålla igång. Så har det gått med min löpträning ett antal gånger. Antingen hälsseneskada eller så blir det vinter. Tur att jag rider regelbundet och dessutom har hund. Det gör att jag aldrig tappar formen och konditionen helt, även om jag inte skulle klara att springa milen just nu. Kanske aldrig mer... Vem vet??

Bra att du kunde avstå från alkoholen kvällen efter festen! Blyghet kan mildras med åldern och med social träning. Fint att du kan stötta ditt barn i det, och själv vet hur det kan kännas.

Ha en fin kväll

Jag har precis gått igenom det där helvetet. Jag är inne på dag 9. Det går över så håll ut. Räkna med 3 tuffa dagar, och sen blir det bättre. Lycka till

Hej Denlillamänniskan och Strulan65. Kul att höra från dig också Mrx! Lite tröst att du fortfarande också jobbar med att hitta balansen och att vi är fler som är så naiva ;-)
Just nu sitter jag och funderar väldigt mycket på motivation och lust. Kommer fram till att det är det som styr allt för mig och det känns utom kontroll.
Mitt liv går i stora och små cykler av nästan överdrivet stark till absolut noll motivation. Motivation för mig blir till livslust, energi och mycket mindre problem.
Denna gången trodde jag mig vara så stark att jag skulle kunna ta mig igenom det av ren vilja men det går bara inte. Först och främst träningen, höll i den stabilt och starkt i över tre månader och nu kändes det verkligen som det var en ny självklar rutin av mitt liv. Sen var det som att någon plötsligt drog ur en bottenplugg och drivkraften försvann sakta varje dag. Jag vägrade ge upp, stenhårt besluten att överlista olusten. Jag provade korta ner passen, gjorde färre pass, bytte träningsform men inget vände det. Sen känns det som att bara gå och vänta och greppa halmstrån som jag vill kalla det, tvinga sig upp och göra saker för att hoppas på lite hjälp till vändningen och att inte gräva ner sig totalt. Dysfunktion av systemet, ja det känns så. Vad göra? Gräva ner sig och ge upp. Dumt, men en skön tanke idag.
I helgen blev det en bra portion med dricka igen på ett kalas. Väldigt trevligt och inga pinsamheter. Det är sen det blir jobbigt, men igår klarade jag att avstå, tröstade helgens slut med kebab istället. Idag är det fasta för att försöka hålla vikten i schack och inte kasta bort allt det man åstadkommit under året.
Ikväll ska jag med lillgrabben på fotbollsträning, han älskar det men är lika panikslaget blyg som sin pappa var som barn så det är en kamp varje gång. Jag vill stötta hon i det och hoppas att han ska komma över det och bli trygg i sig själv. Det är min motivation idag

Välkommen till forumet. Ta gärna hjälp så fort som möjligt så blir det lättare framöver. Själv får jag ovärderlig hjälp utav gemenskapen i AA.

#Emmy123
Vad roligt att mina tankar och erfarenheter kan vara till glädje och nytta för någon annan! Tack✨

Klokt beslut att börja skriva här, det är första steget.
Finns många kloka människor här som kan gå före och visa att det går.
Självhjälpsprogramnet tyckte jag var bra, sen har jag även fått hjälp av en terapeut.
Så känner du att du behöver hjälp, var inte rädd för att be om det.
Kram och Styrka// Strulan

Tack. Kämpar på. Och finner mkt hjälp här.

Hej allihopa!
Jag har precis gjort IQ´s test över min konsumtion och hamnade på 64 glas vin i veckan!
Under en längre tid har jag känt att jag ökat konsumtionen men det sjuka är att ingen runt omkring mig har reagerat, mässat eller klagat.

Tjejen och jag bor i ett underbart hus, jag har ett bra jobb som fungerar, trots drickandet, och jag har investerat i en dyr Dräger alkoholblåsare för att kunna fara iväg hyfsat vettigt på mornarna.
Efter dessa röda/klämdagar så kände jag att jag nu har träffat botten. Jag satt med min granne och pratade en hel kväll men minns ingenting av vad vi har sagt eller gjort. Jag minns inte ens när jag gick och la mig! Det har dessutom börjat växa fram en stark drift i att "investera" i fina whisky och rom-sorter.
Jag hällde ut allt som fanns kvar här hemma och gav löften till mig själv, min familj och min granne att det nu är slut med detta supande som har pågått i snart 15 år.

Igår kände jag först en tydlig pulshöjning och det var extremt varmt och gick inte att sova, fast tjejen låg bredvid och frös.
Jag fick kramper i benen, armarna och fötterna men kopplade först inte ihop detta med alkoholen.
Imorse fick jag en helt sinnessjuk ångestattack och jag låg på soffan och trodde att jag höll på att dö, fick ingen luft och blev så ängslig att jag tog till ögonen och lipade lite!

Idag läste jag om mig själv och mina symptom på alkoholprofilen samt en sida som hette droglänken.

Jag har bestämt mig, inget mer nu!

Det kommer antagligen att bli ett helvete men det är redan halvvägs in på dag 2 och jag MÅSTE bara fixa det här!

//En_Adde_Till

,

Inatt vaknade jag kl 02.05 och loggade in på forumet som jag gjort såå många gånger tidigare, jag är inte alls aktiv med att skriva men att läsa härinne, iaf i perioder. Jag ramlade över din tråd och sträckläste hela tråden fram till kl 05.00 imorse.. "Vilken kvinna", tänkte jag! "Gud, va jag känner igen mig i henne, inte i allt men i väldigt mycket".. Jag beundrar dig just därför att du beskriver att du är så ärlig, allt är inte guld och gröna skogar, man ramlar i diket rätt ofta, kur van går inte alltid stadigt uppåt utan den går rätt ofta nedåt..
Jag kämpar själv med alkoholen, det är ju därför man är här. Jag har ett välfungerande liv med familj, arbete, bra ekonomi, fint boende osv osv.. Allt vore toppen - om det inte vore för den där förbaskade alkoholen som förpestar mitt liv, den som upptar större delen av tankarna på dagarna. Jag kan dricka måttligt men ibland (rätt ofta!) går det käpp rätt åt fanders och jag dricker för alldeles för ofta! Jag är ingen person som bråkar eller dansar på bordet, jag slocknar helt enkelt! Det är inte problemet, att jag gör bort mig men jag blir nästan alltid fullast! Och så smyger jag med mitt drickande ibland, fyller på när ingen annan ser, och där är nog skammen allra, allra svårast.. Fy, va dåligt jag mår efter en sån dag! Jag kommer fortsätta följa dig här på forumet! :)

:(