Senaste kommentarerna i forumet

Idag är det en vecka i nykterhet. Veckan har innehållit mycket löpning men idag var det vilodag och den visade äntligen igen vad som komma kan. Känslor av glädje, hopp och framtidslust.
Ni vet det där första glaset med alkohol man tar på dagen, när man kanske väntat några timmar för att det ska bli lite mer rumsrent och sen får man tillslut sätta sig med det. Man sjunker så djupt och skönt ned i sin position och maskineriet varar ned till lätt tomgång och du kan äntligen bara vara, i alkoholdimman...
Precis så mådde jag i morse, helt nykter. Vaknade först i familjen, runt 07:30, skönt utvilad och väckt av sin egen kropp som sagt att den sovit klart, kaffesugen. Smög upp för att få några minuters egentid och startade bryggaren. Gick ut i det redan heta och kvav uterummet och öppnade upp dörrarna mot trädgården. Sval frisk luft virvlar in och jag sätter mig i soffan. Tar de första sipparna av kaffet och sjunker djupt ner i den mjuka dynan. Fåglarna kvittrar nästan jobbigt intensivt men det kan jag bara inte med att störa mig på. Blundar, NJUTER.
Efter en stund tittar min annars mest morgonpigga 5-åring ut genom altandörren med sina nyvakna ögon och nakna gosiga barnkropp och jag blir glad att få sällskap. Han kryper upp i soffan och vi myser och småsnackar en stund innan resten av familjen vaknar till liv. Där kan vi snacka en ass-kicking start på dagen!

Sånt där jag känner igen och förknippar med tidigare tillnyktrinigsperioder har sakta men säkert, på nått sorts automatiskt sätt skett även denna veckan. Som att ordning i huset sakta återställts från rum till rum, mat finns i kylskåpet och man är lite naturligt på tå med små saker som kan behövas rättas till, så där i förbifarten.
Förmiddagen blev inte särskilt aktiv, men en hel del blev visst gjort ändå när man tänkte tillbaka. Solade lite, vattnade växter, rensade lite ogräs i trädgårdslandet, blåste upp en liten plastpool och fyllde med vatten. Ja såna där små "bara vara" grejer man kan göra en ledig sommardag när energi och lust återfinns!

På eftermiddagen efter min dotter varit på födelsedagskalas blev det en vända till stranden. Vi mötte barnens mormor och morfar och blev bjudna på lite fika men det var egentligen alldeles för blåsigt för att det skulle vara jätte härligt. Jag och dottern hade ändå bestämt att vi skulle bada och så blev det, vi kastade boll en lång stund i vattnet och jag kunde se i hennes ögon att hon var lycklig över att vi lekte. 99 av 100 gånger brukar svaret annars vara, "nej jag orkar inte" men idag var det jag som ville! Min kropp och knopp ville vara aktiv och det kändes underbart att röra på sig få energi av att hoppa och leka med en boll samtidigt som man leker och gläds med sina barn.

Nästan hela dagen blev en stor sol i sinnet och minnet men hemma vid middagen ikväll så räckte inte energin och glädjen riktigt hela vägen. Här brukar ju såna här dagar rundas av med en extra guldkant i tron att det kan bli lite lite bättre. När detta inte sker så får man väl räkan med att hjärnan blir lite sur och förvirrad ett bra tag till. Barnen var lite för trötta och för mycket trams och ovilja att lyssna vid bordet ledde till tålamod som rann över. Men man är inte mer än människa, idag var den bästa dagen på många många veckor och ett kvitto på att andra sidan är där livet, energin och den sanna glädjen finns!

Hej Allterbra,

Att bryta ett default beteende tar 14 veckor för ett djur, förutsatt att djuret erbjuds ett annat beteende att göra istället och tränas/dresseras hela tiden för att inte hamna i det felaktiga beteendet. Återfallspreventionsjobb helt enkelt.
Med människor, speciellt av den kalibern du och jag är, är det lite annorlunda.
Jag tror inte man ska tänka i det där mönstret för mycket med hur långt tid det tar att ändra en dålig vana, möjligen som ett första steg men man behöver förlita sig på en långt mycket mer detaljerad handlingsplan än så!

• glasklara enkla alternativa beteenden för att bryta sug
• se över bekantskapskrets
• sätta ett tydligt mål + flera delmål
• viktigast av allt: glöm det där med att tänka att ”nu kan jag ta ett glas, det går ju så bra i nykterheten.”
• hitta morötter till nykterheten (jag lägger undan summan jag skulle köpt BiBs för varje vecka till exempel!
• ha viljan att förbli nykter.

Pratade med min kloka dotter och har tagit beslutet att avsluta sponsorskapet. Jag har meddelat min sponsor det och tackat henne för all lärdom jag fått senaste månaden. Jag poängterade att jag gör detta i förhoppning om samförstånd och inga "Hard feelings" framöver. Det känns som ett bra beslut, för mig. Jag kommer fortsätta min resa i min takt. Gå på möten, meditera, läsa, reflektera, allt som får mig att må bra.
Tack för att ni orkar lyssna! ?

jag får följa din resa, grym är du?

Kram
//Liten tjej

Sen jag började med att förändra mitt drickande. Jag har slutat slentriandricka, bara för att det är helg osv, slutat dricka när jag är själv, slutat dricka för att döva och fly. Jag dricker ibland, inte alltid, tillsammans med vänner, trevliga människor som jag mår bra av att träffa och vid festliga tillfällen. Håller mig till maxgränsen .Jag tackar fortfarande nej till större tillställningar där jag vet att det kan spåra ur. Har iofs. aldrig gillat såna fester men stått ut med vinet som förstärkare. Blir lätt irriterad (avundsjuk?) på folk som dricker när inte jag gör det. Det har inte varit enkelt på något vis. har inte haft ork att ta tag i mina underliggande problem, de som gjort att jag ville dricka, men accepterar att jag är där jag är, humöret stabilare, hetsar inte upp mig lika lätt över småsaker eller M's kommentarer eller vad han gör eller inte gör. J ag är nog lite gladare och lättare att umgås med. Senaste veckan fått lite mer lust och ork att göra saker även om oron och sorgen för min sjuka släktning och hans familj är det som upptar mina tankar till största del. Men känner mig Stolt och Stark över att jag lyckats förändra mitt drickande. Bygger på min självkänsla.
Nu blev det inte en vit helg. När jag kom hem efter jobb igår var min son med familj på besök och hon hade en flaska vin med som vi drack till maten. Alldeles lagom och ja, trevligt.
52 helt vita, nyktra dagar av 61. Bra av mig.
Tack Liten tjej för din kommentar och ditt stöd. Jag tror också på mig, jag ska vinna den här kampen. Men aktar mig noga för att ta ut segern i förskott. Kämpar vidare , följer mina regler. Funderar på att låta snuset få ta del av regler för att sen helt försvinna ur mitt liv. Jag har ju bevisat att jag kan förändra, om jag bara har viljan.

Tack för alla era svar och reflektioner! ?
Jag talade med sponsorn på telefon lite senare och kom till slut fram till att vi ska höras imorgon igen och inte ta ett överilat beslut. Jag har svårt att bestämma mig. Hon är säkert duktig och erfaren på alla sätt. Om jag dumpar henne som sponsor kan det vara både bra och dåligt. Men hur bra hon än tycker sig vara behöver hon ju inte vara rätt person för mig. Känner mig kluven. Jag tror säkert hon menar väl och försöker "rädda" mig för mitt eget bästa. Men jag ogillar hennes perfektionism och krav på att jag ska göra precis som hon säger. Att jag ska gå varje söndag på mötet tills jag är klar att redovisa all information inför henne, som ett slags tentamen. Och tills dess i princip, be henne om lov med giltig anledning ifall jag inte kommer på dessa söndagsmöten. Lite väl mycket övervakning, för min del. Det finns massor utav andra sponsorer att vända sig till. Kanske behöver jag vila mig från någon sponsor alls just nu. Jag har ju ändå lärt mig en massa redan som jag självklart kommer fortsätta göra såsom möten, läsning, bön, meditation. Jag får väl sova på saken. ?

Tack för välkommnandet och alla svar.
Nä jag kommer att behöva klippa det helt, har min flickvän som stöd. Men jag kommer att ta hjälp av vården, ev börja med antabus eller något annat preparat.
Alkoholen har orsakat alldeles för mycket skada för dem runtomkring mig och jag själv. Ångest varje gång jag har druckit, blää hatar det här livet med alkohol.
Sen är det väl det där med att försöka hitta på nåt annat, man hade ju kul innan alkoholen som sagt, så det är väl bara å försöka hitta dit igen. På nåt sätt...

Vilken träffande liknelse... Jag blir så berörd av din text. En stark människa kan knäcka sig själv när man försöker leverera litet till... Ibland behövs tröst istället för hejarop. Det är ok, till och med hälsosamt att ge upp ibland. Om man åtminstone kunde lära sig att trösta sig själv, istället för att bita ihop och kämpa hårdare.

Det är absolut inte något straff du upplever. Det är en känslomässig kris till följd av att du inte blir validerad i de mellanmänskliga vuxenrelationer som är av största vikt i ditt liv just nu. Din sponsor pratar som hon har förstånd till. Du jobbar på din nykterhet när du tar hand om dig själv, oavsett om det är på stranden eller på ett möte. Poängen är att du känner efter vad DU vill och behöver och agerar därefter istället för utifrån satta förväntningar. Kram på dig vännen.

Testa en helvit period. Och om du väljer att börja dricka i tex sociala sammanhang efter det, så håll noga koll på vad som händer. Lätt hänt att det snart blir för ofta och för mycket igen. Jag har nog trott att jag är så som du skriver... Dricker för ofta och mer än jag tänkte, men ”behöver” inte alkohol, känner inget sug. Livet är bara tristare utan. Med några ”vita resor” i bagaget inser jag nu att det ligger mycket mer ”behöver” bakom drickandet än jag trodde. Kanske inte på ett fysiskt plan, men psykologiskt. Nåja, jag skulle ju inta svamla om mig nu, utan önska dig välkommen :) Hoppas du ska trivas här!

Ja, det ska bli en fin fortsatt söndag. Absolut!!

Med Linneskjorta och balla glajor...... och en packe nödraketer och gråten bakom solbrännan. Jag har sånt medlidande med dig och hoppas att du tar den där tatueringen snart. Det är du sannerligen värd!!

Sänder lite tröst, lite förståelse och dessutom uppskattning för en fin och ärlig text.

så glad jag blir att du känner så? jag ska genast gå in och läsa din tråd. jag har inte hunnit ta tag i meditationen men efter en tokintensiv vecka tror jag minsann att kommande vecka kommer bli så mycket bättre så tusen tack för tipset, jag börjar med att testa den.

Min söndag har inte varit så bra då det blev för mycket bubbel i glaset igår när vi var på en stor fest. Konstigt nog har jag inte så stor ångest som jag brukar, förstår inte det, kanske kommer... Har pratat men min fina man och jag känner att det är dags att lägga in en växel till och köra helt alkoholfritt för en tid. Drömmen vore att jag kommer få känna av så mycket fördelar att jag aldrig mer vill stoppa det där satans giftet i min mun igen.

Önskar alla krigare en fin fortsatt söndag.

Kram
//Liten tjej?

Men det gäller att försöka sysselsätta sig med något annat. Idag har jag chattat hela dagen och fört bra diskussioner samt lagt något spel på GS75. Vips är kl över 16 och jag har inte ens tänkt tanken på en öl ännu :D Känner mig dock rätt lugn inombords idag så :D

Du får klippa det helt. Trappa ner om nödvändigt. Antingen ta några vita månader och nytt beslut sen, eller så kapar du på obestämd framtid. Innan du började dricka så var livet ändå rätt kul ibland. Dock med alkoholen kunde man få det där lite snabbare och varje dag etc. Det är så enkelt att snöa in på just att "vad ska jag göra nu", och sen sitter man där med lite alkohol. Det är ju en genväg istället för att sticka ut och springa en runda. Det är jobbigare men det ger helt klart ett bättre välbefinnande redan samma dag! Vi gör ju oftast inte det som hjälper oss i längden utan tar quick fix alltid!

Du har verkligen gjort dig förtjänt av en dag på stranden för det mår du bara bra av.
Din sponsor tänker fel när hon säger så till dig tycker jag. För inte tror hon väl att du dricker på stranden!?
Stå på dig, du har varit grymt stark och duktig denna månaden!!?????

Kramar
???

Det här är något jag tänkt på och som jag och min vän resonerade runt på vår långa vandring igår:

Temat är tröst.
Både jag och min vän är rätt kapabla personer. Som kämpar, som står upp, som inte släpper rodret i stormen. Men när seglatsen blir för farlig, när vinden sliter i roder och segel och man inte längre vet vad man ska ta sig till, drabbas man av hjälplöshet. I det läget vore det fel att säga; kämpa på nu!! Bättre kan du!! Du klarar det här med! (korsa Atlanten eller hålla sig nykter eller vad fan det nu är man pysslar med).

En stark människa kan knäcka sig själv när man försöker leverera lite till, när det ropas "Kämpa mer, ge inte upp"!! Det är då vi behöver medlidande och tröst. Nån som säger: Det är okej att reva seglet. Ta dig i hamn, innan du förliser. Det är det man behöver. Tröst och medlidande gör att man inte känner sig värdelös, utan förstår att det är klokt att ge upp ibland. Samma i den bransch jag jobbar: Det finns bot och lindring, men när det kommer till trösten så lämnar man människor ensamma i sin förtvivlan. För att man inte kan? För att man inte vågar? För att det inte är ens jobb??

Det är ur trösten och medlidandet som hoppet och de nya försöken hämtar sin näring. Det är i det ögonblicket man slutar prestera och känner en värmande nåd. En del kallar det för Guds Nåd. När vi slutar upp att känna oss helt ensamma. Mycket vackert så.

Jag önskar er en fin dag där ni kan tänka på att ur trösten kommer styrkan. Trösta er själva och andra. Vi behöver det.

Men gud straffar inte, kanske din sponsor vad vet jag.
Men vi ät i början av nykterhet och måste hitta våran egen kraft och väg.
Att välja sponsor måste ju vara lika svårt som att välja partner.
Jag vet ju inte hur det funkar men det känns som ni inte talar samma språk.
I min värld är gud en kraft jag även kan nå på stranden, nu säger ju inte jag gud utan energi men det spelar ingen roll så länge jag inte flyr. Kram Strulan

Nä, det vart inte särskilt måttligt i fredags. Det vart lite för mycket. IGEN.

Men jag har fått stöd och stöttning av vänner och familj. Tar aktivt kontakt och blir så glad att de vill umgås med mig. Jag är inte helt körd. Världen är till för mig med. Det känns fint. I lördags en längre vandring med en vän. Idag ett fint samtal med min lillasyster som jag förlorat kontakten med. Hon har krävande jobb och små barn. Jag har haft fullt upp med mitt. Hon sade att hon saknade sin storasyster och att vi ska ses och göra nåt trevligt. Det värmde verkligen. Idag kommer min bästa kompis förbi. Vi har varit vänner i 30 år. Ibland mer, ibland mindre kontakt.

Det är tydligt för mig hur viktigt det är att nån säger att man är bra. Att man duger och att man gör bra saker i sitt liv. Det gör att man får lite distans till det där med Alkoholdjäfvulen. Just nu har jag en kluven inställning till alkohol. Det känns liksom inte glamoröst längre. Eller såhär: Mitt liv känns jobbigt och jag själv är skör och osäker på väldigt mycket som jag tidigare inte tyckte var nån "deal". Så nu får det bli helnyktert ett tag igen. Tills det känns lite lättare och lite självklarare.

Ja, just så kan det kännas. Inget roligt alls. Jag tycker att det blev lite fel med din sponsor. Alla måste få gå sin väg, för det är det enda som funkar. Även om vägen är krokig. Även om man vill vara en dag på stranden och få strunta i att fokusera på arbetet mot nykterheten. Nära och kära är dels ett stöd, men även de som berör en mest när det kommer till jobbigheter. Jag känner igen det där med att allt går som en dans, man är motiverad och känner sig duktig. Sen vips, så rasar man och hamnar under ytan.

Just pekpinnar kan vara förödande just då. Men tänk att det är DIN väg, inte din sponsors väg. Inte din mans väg. Jag tycker du ska stå på dig. Du har gjort en otroligt stark vändning i ditt liv. Du har stöttat andra på forumet och du har inte släppt greppet. Det är det som räknas.

Sjukt att lösa trådarna i detta forum. Tankar och känslor som man trodde sig vara mer eller mindre ensam om.

Mår skit. Vill bara gråta. Och dricka. Då undrar ni förstås varför?
Jag vaknade idag på strålande humör. Eftersom dagen ska bjuda på kanonväder och nästa vecka ska bli mulen, regnig och sval så beslutade jag mig för att idag hoppa över söndagsmötet i stan. Jag sms min sponsor det beslutet eftersom hon kommer vara där och förväntar sig att jag också kommer dit. Till svar fick jag att jag prioriterar en dag på stranden istället för min nykterhet... Så ser inte jag på saken. Jag är stolt över min totalomvändning i livet senaste månaden och jag vägrar klanka ner på mig själv och må dåligt för att jag idag valde stranden framför mötet. Sådana pekpinnar får mig verkligen ur balans och hela min dag känns totalförstörd istället för att jag glädjs åt hur fantastiskt jag har lyckats arbeta mig igenom en månads nykterhet. Jag har SÅ himla mycket skit och elände och ypperliga anledningar att bara dricka tills jag slocknar. Jag behöver inte den förmanande, pekpinneattityden från henne också, ovanpå allt annat. Sen, när mitt humör redan rasat i botten, så har jag ju min man som ständigt ger mig anledningar att ta till flaskan. Jag har gett upp om den här dagen. Guds straff genast, eller..? Jag skulle behöva prata med någon men det är ju sådant man har en sponsor till... Och hon har aldrig tid utan universalmedlet mot precis allt är bön... Helvete, vad jag mår dåligt nu. Ser ingen mening med nånting. Jo, barnen förstås. Fan, fan, fan... Jag som varit så "duktig" & "motiverad" och glad. Känns hopplöst och tröstlöst.?

Önskar dig en fin semester ☀️☀️☀️
Vet inte riktigt hur min kommer fortlöpa... lite berg och dalbana här och jag håller mig nykter i veckorna i varje fall men framöver stundar bröllop, festival och utlandsresa. Det kommer bli tungt detta, mycket jobbigt, men på ett eller annat sett vet min andre hälft om mitt mål och vad jag vill med mig själv nu och det kommer bli så mycket lättare med hans stöttning ?
Ta hand om dig underbara du ??

Kram PimPim ☀️☀️☀️

Bra kämpat!!
Jag har märkt att det där med sug och tanken att vilja dricka, går i vågor. Måendet går också i vågor, som dyningar mot stranden. Ena dagen tycker man att allt går kanonfint, sen plötsligt blir man nedslagen av en ångestmegavåg och hamnar under ytan.

Proffsen säger olika saker: En del menar att man behöver 3 månaders nykterhet för att liksom nollställa maskineriet. Andra menar att man inte ska ta en så lång paus, för då ska risken vara större att man "dricker ikapp" eftersom man känner sig säker på att man är "botad" och inte fattar att man snabbt är tillbaka. Tanken är att om man inte klarar att dricka lagom, så har man enkelt kommit för långt i sitt missbruk. Då hjälper inte tre månaders paus. Då är det bara att lägga ned.

Jag har därför valt nån sorts mellanväg. Först tre nyktra veckor där man försöker reflektera och tänka över sitt drickande. När blir man sugen? När var det lätt att avstå? o.s.v. Sedan bestämmer man sig för vad man tycker är ett "normalt och måttligt" drickande. Utvärderar konstant. Fyller i loggboken och för dessutom anteckningar över när det gått bra och vad som hände när det blev för mycket. För mig kommer den här perioden försiggå i tre månader. Sen blir det nya beslut.

Slutligen tror jag att alla måste gå sin väg. Viktigast är ärlighet mot sig själv och öka sin självkännedom. Hur pass beroende man är, måste man upptäcka själv. Även om andra höjer varningens finger.... Det måste vara ditt beslut, utifrån dig och dina erfarenheter- Även om andra kanske ser dig bättre än vad du själv gör.

19 dagar idag, fick kriga igår. Men idag är kroppen lugn, så det borde gå bra idag.
Särskilt med tanke på att jag ska va nykter idag, så hoppas jag det.
Vad säger proffsen, är det 30dagar det tar att ändra ett mönster/rutin?
Eller va det tre månader ?
Tycker jag har läst något om det i en eller annan tråd här inne.. må gott ?