Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat ???kram Strulan

18 hela dagar har man varit utan djävulens dryck!
Fick till och med sova åtta timmar i natt, nu jäklar kör vi ??
Solen skiner och jag ska va nykter i dag oxå, det är den enda planen jag har idag faktiskt.

Tack. Wow vilken pepp. Jobbar fortf med att våga tro på att ändra människor vill hjälpa.
Stor varm kram tillbaka.

☀️

Var tvungen att läsa vad jag skrev. Ordet ”monster” fick jag redigera. Jag blir ju inte ond eller elak, utan blir speedad och överdrivet flamsig.
Väljer att vara nykter idag också.
Ha de fint!

Förstår inte riktigt hur du tänkte där. Är ju en upprepning av något jag vill minnas du redan provat, med samma utfall?!
Kanske ligger det i peoblemets natur. Hade nog trott att drickande efter ett helt års återhållsamhet skulle vara i samband med en god middag eller något annat mysigt. Men tack för påminnelsen. Blir tydligt att jag gärna klarar mig utan det!
Ha en fin sommar!
//PP

att vakna upp en lördag utan vinsmak i munnen. Kom ihåg den här känslan säger jag nu till mig själv och gör den till en vana. Har precis kommit hem efter en promenad i den ljuvliga skogen. Behöver vara ensam extra mycket nu och tänker unna mig det.

Idag känner jag mig äntligen glad igen efter en tung vecka och jag är mycket tacksam över för det. Ska njuta av varje sekund.

Önskar alla kämpar en riktigt fin lördag☀️

Kram
//Liten tjej?

Vi härinne älskar att bli berusade men priset är alldeles för högt för oss. Vi är inga lagom-människor, på både gott och ont. Styrkan är att vi vågar se sanningen i vitögat och aktivt väljer nykterheten, det gör inte alla alkisar. En måste till slut lyfta sig själv i håret fastän det gör jäkligt ont. Jag lär antagligen snubbla, falla och ramla i diket flera gånger om längs den här vägen (också)... Men jag har i alla fall med mig både karta och kompass just nu och har avverkat en vit sträcka på 11 dagar. Det är rekordbra för mig om jag tittar i backspegeln över det senaste året.

Här med... Och visst hade det varit fint att få fira in semesterstarten med ett eller två glas rosa bubbel. Men jag vet hur fortsättningen blir. Unnandet tar inte slut där. Plötsligt har hela semestern försvunnit i vindimma och apatiska bakfylledagar. Så är det visst att vara funtad som många av oss här... ”Allt eller inget”. Jag försöker att inte tänka hur korkat det var att gå och skaffa sig alkoholproblem. Så som jag tänker så var det på något vis förutbestämt att det skulle bli så. Just för att man är funtad så som man är. Den som förälskar sig i fylleruset vid det första mötet kommer för alltid att söka sig till det. Tills man helt stänger färdvägen.

Var litet försiktig med ditt springande, herr Alltelleringet (med glimten i ögat). Jag sprang sönder både fotleder och knän när jag fick för mig att 16 km fyra gånger i veckan, med powerwalks däremellan, var lagom... Två år senare måste jag fortf vara försiktig för att inte överanstränga med bara vardagsrörelse och promenader i maklig takt. Det är skit att ha så mycket nervös överskottsenergi och inte kunna göra av med den...

jag har precis läst din tråd, vad stark du är❤️ Jag känner igen mig i mycket av din alkoholhistoria och önskar också i första hand på en förändring av mitt drickande även om jag tror det kan bli svårt. Jag har på senare tiden druckit vin 3-4 ggr i veckan och många ggr av de blivit onykter. Ett av mina regler och mål är också att inte dricka ensam för det är det jag nästan har trivts bäst med att göra det sista. Sitta där med mitt vinglas när allt är lugnt och tyst omkring mig.Har ett jobb där det är full fart och många vänner som gärna vill ha med mig på Både det ena och det andra. Nu när jag tänkt så mycket det senaste har jag kommit på att det mesta av det vi gör när vi ses har nån koppling till alkohol är våra promenader som inte har ankoppling till djävulen. Jag Tror att det är väldigt många i vårt land som dricker för mycket alkohol. Jag kommer (har redan börjat) tacka nej till mycket socialt den närmaste tiden. Ska ägna mig mycket åt promenader och cykling i skogen för det gör mig gott. Ska försöka vara snäll mot mig.

Jag tror på dig, kämpa på?

Kram
//Liten tjej

Tack för att du delar med dig. Jag har romantiserat vinet de senaste dagarna, i tanke om än inte i handling. Hänger ihop med semestern och ett skriande behov av att komma ner i varv, släppa taget om stressen... Nu blev jag direkt osugen när jag läste din tråd. 2,5 dl skulle bara göra mig frustrerad. Och i resten av flaskan väntar bara besvikelse. En semester fylld av vin i ensamhet, förvisso lugn i själen, men också apatisk till livet... Nej tack. Kram

Och kossor gillar gräs... Jag känner igen mig i din text. Jag älskar att bli berusad. Från mitt första möte med folkölens rus i 15-års-åldern har jag älskat ruset. Tillfället då bomullskönslan lägger sig i huvudet, allt runtom blir litet suddigt i kanterna och ostadigt... Det vill jag återkomma till igen, och igen, och igen. Det kan nog inte bli på något annat sätt än så här för oss som är lagda åt det hållet, att vi till sist måste ”göra slut” med den delen av livet, eller bli slukade med hull och hår.

Här är det också första semesterdagen idag. Strax innan kl 8 flög jag upp ur sängen, idel lutheranskt samvete, håret på ända och litet lagom crazed blick. Gubben öppnade ett motvilligt öga och motsatte sig denna abrupta start a’la virvelvind. ”Fixa kaffe. Jag har MASSOR att göra!” Tjoade jag. ”Det har du inte alls.” Sa han. Ena stunden stod jag där och studsade. Nästa stund var jag infångad och ceremonilöst dumpad i sängen igen. Och här är jag ännu kvar. Det är visst så att vi ska starta långsamt idag, med frukost på sängen. Vilken lysande idé :) Känner igen den där inte oron du beskriver... Jag brukar dricka på den, eller bli hyperaktiv. Nu har jag ju bestämt att jag inte dricker, så...

Hoppas att ni får uppleva en begravning som både ger ett fint och fridsamt avslut på det vi känner till, men även hopp om den fortsättning ingen av oss vet något om. Kram

Och som vanligt när det gäller dig kommer känslan av att du behöver lugn och mindre jobbiga omständigheter runt dig.

Än så länge får du försöka känna dig nöjd med att du dricker mycket mindre. Som jag brukar säga (herregud, vad jag upprepar de orden...) Klarar vi inte att uppnå det bästa resultatet, får vi vara glada över det näst bästa.

Hoppas du får ett fint avslut på begravningen. ? Och att du sedan kan omvandla en del av sorgen till förhoppningsvis fina minnen.

Ta det lugnt, njut och ta hand om dig själv på bästa sätt. Hur det är, vet bara du. ?

Kram

som vanligt lite dubbelt det där. Önskar förstås att det gått bra ändå, men hade känslan av att det inte gjort det, då du försvann ett tag. Tyvärr har man hängt här tillräckligt länge för att (oftast) känna igen vissa mönster, inte minst genom mina egna.

Orkade inte ta emot dig med mer än ett hjärta första dagen. ? Mådde som du vet riktigt dåligt just då, men blev verkligen glad av din hälsning.

Ska snart i väg på äventyr, men vill iaf skicka lite hopp och omsorg. Nu tar vi nya tag.

Massor med kramar

Du går igenom en tuff tid, men du är inte ensam på den resan. Du har en hel trupp krigare här på forumet som vill stötta dig. Bra att du gick på möte!
Nykterheten är nyckeln till din lycka i längden, det vet du. Och som du kämpar - guldstjärna där! Många av oss hade säkert redan supit ner oss fullständigt under samma omständigheter, men du har kraften trots att du tror att du helt saknar ork. Du är stark och beundransvärd som står emot a-djävulen.
Jag skickar en varm, stor kram till dig!

Så hade då året gått, det nyktra, löftet genomfört + 4 dgr till. Att köra på året ut var en tanke, som aldrig fick fullt fäste, så hela jag var som en tickande bomb.

Torsdag. Bolaget. Besöket. Känslan. En flaska rödtjut. Hällde upp 2,5 dl, drack långsamt. 2,5 dl till, lika långsamt. Kände efter hur det kändes, på alla plan. Både skönt och obehagligt. Somnade, vaknade med huvudvärk. Jobbade. Insåg att kvar hemma fanns ”bara” 2,5 dl och det var fredag. Igår, bolaget, igen. Hällde upp 2,5 dl. Drack långsamt. 2,5 dl till. Somnade innan jag hunnit dricka upp. Vaknade tidigt idag, ingen huvudvärk. Läst miss lyckads tråd. Gått upp och hällt ur det som var kvar i glaset och tömt flaskan, 5 dl i vasken. Har två tomma vinflaskor att sopsortera. Sådant jag inte vill sopsortera mera. Det är inte värt det. Har aldrig druckit stora mängder, bara för ofta och med mycket ångest.

Miss Lyckad, förändring för ens egen skull, ja, sådan förändring gör skillnad. Vet inte hur allt blir, men vin i ensamhet och en kommande semester med huvudvärk, ångest och ensamhet, den väljer jag bort!

Känn dig med rätta stolt och glad att du inte dricker den här semestern utan satsar på barnen och dig själv. Blir rörd när jag läser att din 5-åring sa "Pappa, vilken rolig kväll det blev." Du visar kärlek i praktiken och är älskad. Din käre morfar log säkert i sin himmel när han betraktade din familj på stranden. Låt honom förbli ditt ankare, han finns ju inom dig. Det är vackert så. Sorgen och saknaden efter alkohol är något annat. Den lismande, falska fienden måste vi kämpa mot med näbbar och klor. Hoppas att du fixar att förbli en nykter och närvarande pappa. Jag hejar på dig! Kram!

Ska bli skönt att komma bort lite men först har vi en begravning att gå igenom.
Alltid lika svårt men viktigt att få ta ett sista farväl.

För övrigt så lunkar livet på. Ganska lugnt runt omkring mig men ändå en inre oro som gör att jag väljer att dricka lite ibland.
Har inte haft den där riktiga viljan eller motivationen som jag hade i höstas...
Men som sagt, jag ska hitta den igen för den känslan av lugn som jag hade då vill jag verkligen känna igen.
Känner så igen denna kamp från när jag slutade röka efter dryga 40 år.
Har inte haft en tanke på att ta ett enda bloss sedan dess. Det är 3,5 år sedan.
Hmm... Vet inte om det är jämförbart men ändå...???

Trevlig helg ?
Kramar
???

Önskar dig en fin semester med styrka, mod och vilja// kram Strulan

...som trasslade in oss i alkoholens lömska nät - eller är det bara så att fisken är blöt..? Vad jag menar är att beroendet kan vara ofrånkomligt för många av oss människor. Jag ÄLSKAR verkligen att dricka alkohol - blir vild och glad, dansar och tycker om alla i hela världen när jag är full, gillar till och med mig själv. Och det är ju inte fy skam för en med en självkänsla så värdelös att ingen skulle betala en pesetas för den på en bakluckeloppis. Det ÄR en sorg för mig och många andra att inte få varva ner med ett glas vin på fredagskvällen, knäppa den där iskalla ölen på klippan vid havet eller skåla i flott champagne när det bjuds (Låt dig inte frestas här, läs vidare!)
Jag, vi, måste bearbeta den sorgen. Men hur ser verkligheten ut, handen på hjärtat? För mig har det varit en tankeställare att göra en tidslinje över mitt liv, från barndom till nu, och markera ut de händelser som har påverkat mig mest, både toppar och dalar (t.ex föräldrarnas skilsmässa, olyckor, morfar och mamma som dog, våldtäkt, giftermål, föda barn..) SAMTLIGA lågvattenmärken (utom dödsfall och sådant) i mitt liv har en gemensam nämnare - Alkohol. Den har förstört oändligt mycket för mig. Kan kanske vara en idé att testa för andra också - förhoppningsvis ger det perspektiv och insikt. Efteråt kan man skriva ett avskedsbrev till alkoholen; tacka för det som varit bra, förlåta det som varit dåligt och säga FARVÄL för alltid (det har jag kvar på min to-do-list). Tanken med brevet är inte att skicka det till Systembolaget eller så, utan det handlar om att befria sig själv från ångesten, slänga ut de tyngsta stenarna i ryggsäcken. Släppa taget och gå vidare, med lättare steg. Går lika bra att göra med kassa relationer, oavsett om människan lever eller är död (brevet skickar du inte).
Nåväl. Jag kan avslöja att jag i flera år har haft en psykopat efter mig och han känns på pricken som alkohol. Så underbar och avslappnad till en början - egenkär, falsk och skrämmande under ytan. Noll empati, noll kärlek - bara kontrollbehov till tusen. Jag har försökt bli av med människan, utan framgång. Nu har han kontaktat mig igen, vill ses. Det värsta är att jag tycker synd om honom, han har tidigare hotat med att ta livet av sig osv. Men han står på toppen av sin karriär och borde klara sig utan mig nu. När jag är nykter är jag inte ett dugg attraherad av honom (en smula, kanske). Förhoppningsvis lyckas jag säga nej tack till honom, precis som jag har gjort med alkoholen. Han dränerar mig (jo, jag har skrivit avskedsbrev till honom för mig själv, men fallit tillbaka i gamla mönster lik förbannat, grrr).
Tack för all energi här på forumet, inte minst till er som orkar att skriva kommentarer. De värmer. Tusen tack för pepp, Livet är nu, Pellis, NollTolerans & alla andra raringar!!!
P.S Eftersom jag skrev om blöta fisken Der nasse Fisch, så måste jag tipsa om tv-serien Babylon och Berlin på SVT Play (fisken är förlaga) - har njutit av den med glass ikväll. Nykter:) Var rädda om er därute! Gute Nacht:)

Tack tack Strulan
Strax ska man försöka sova igen, lyssnar på radioprat tills jag somnar, det gör att jag tänker på vad dom säger och jag slipper tänka på annat. Då kopplar jag av och somnar ???

Håller mig på banan. Följer mina regler, fått kämpa hårt emellanåt. Jobbigast är dövaochfly-
situationer som när den där cavan fick mig att klättra på väggarna. Men jag måste erkänna att jag saknar vinet som f-n. Men det måste bara gå att leva utan ett vinglas inom räckhåll varje dag. I nuläget 24 sådana den här månaden. Siktar på att även den här helgen blir a-fri.
Tack för att du tittade in:)

Jo det där med att träna i lugna-längre, snabba-kortare och intervaller har man väl ganska bra kolla på i teorin efter många år av maniska löparperioder.. men det slutar som oftast med snabba-långa, snabba-korta och intervaller till MAX, allt för maximala resultat som om allt handlar om att bli en bättre löpare helt plötsligt. Klart det är viktigt att ha ett långsiktigt mål att utvecklas med löpningen annars håller knappast motivationen men vi verkar ha det gemensamt flesta av oss att glömma att löpningen ska till att börja med få oss må bra, just för att hålla i längden.

Idag ringde semesterklockan ut. Den där underbara känslan när man lämnar jobbet och känner att det inte finns några måsten under flera veckor kom som den brukar idag också. Men hejdades snabbt när man påminde sig själv om att denna semestern inte kan bli som alla andra. Vad jag tänkt att jag ska göra vet jag precis egentligen. Min plan. Jag är själv med barnen under 5 veckor, barnens mamma har precis börjat på ett nytt jobb och kommer inte ha någon semester. Min plan är att fokusera på mig och barnen tillsammans, jag har kommit på idén att vi ska göra ett snurrhjul med saker vi ska hitta på under dagarna. Allt från litet till stort som att åka och köpa glass, åka och bada, utflykt med picknick eller spela ett sällskapsspel. Varje dag ska vi snurra på hjulet och se vad dagen får innehålla. Barnen är supertaggade på idén men det är lika mycket en bakslug tanke från min sida att hjälpa hålla mig sysselsatt och inte fastna hemma i deppiga grubbeldagar som är vanligt förekommande nära jag annars är ledig.. Hjulet är under konstruktion i garaget och skall vara färdig på måndag är utlovat.
Men redan ikväll fick jag kämpa med den inre glädjen. Barnens mamma hade middag med väninnor inbokad så vi fick fira in semestern själva jag och barnen. Ville hitta på något för att just fira med dem och kände att jag måste komma från huset och tänka på annat än det vanliga sättet man firat på senaste åren.. Men inte blev det bättre, pest eller kolera kan man nog säga. Vi åkte till stranden, bor vid en kuststad. Vi köpte in varsin pizza och satt i kvällssolen vid sanddynorna. Gjorde allt för att njuta av denna idylliska bild som ni säkert också kan se framför er men vad gjorde alla andra runt omkring. Satt med de vackraste glas av frostiga nytappade ölglas och mousserande viner och såg ut att ha de så bra det bara går. Men där var inte jag, å varför? För att jag min helvetes jävla idiot och gått och blivit alkis och kan aldrig någonsin leva som en normal människa igen och sitta i kvällssolen och fira in min semester så. Där och då fylldes jag av en ledsamhet, men jag gjorde allt för att försöka se allt det fina runt om de där glasen. Vi gick iväg jag och barnen efter maten bort bland klippor och sanddynor. Jag kände jag behövde röra på mig efter den mäktiga maten. Vi sprang runt och lekte lite, barnen hittade en sanddyna där de hade hopplek i säkert en halvtimma, jag var med också lite fram och tillbaka. Gick stundtals och tittade med tom blick ut över havet och tampades med ledsamheten. Några hundra meter bort på en udde vid nästa strand skymtar jag min morfars gamla båtplats, morfar som var mitt ankare och trygga punkt som liten med sin magiska balans med mig av disciplin och kärlek, som jag fick följa med ut på havet då när ingen annan riktigt orkade med min vilja och energi. Han dog för ca 1,5 år sedan. Då tog känslorna över och tårarna var nära.
Efter leken i sanddynorna gick vi ner till vattnet och vadade i ett förvånansvärt skönt hav på vägen tillbaka till bilen. Min fina lilla 5-åriga son sa till mig,- pappa vilken rolig kväll det blev. Jag blev väldigt glad att höra honom säga det.
På vägen hem köpte vi godis och tanken var att avsluta med det och en film i soffan. Men sonen somnade i bilen och min dotter accepterade att vi kunde spara den delen till imorgon och inte behövde ta ut allt det roliga på en gång. Nu sover de båda sedan en dryg timma och jag försöker acceptera där jag är i livet och
att inget som har med alkohol kan göra den här semestern bättre. Tvärt om, kunde jag vara utan idag så kan allt bara bli bättre! Men nån liten push från ovan hade inte skadat!

Trevlig kväll mina krigare <3

Om än din sponsor går dig på nerverna så får man lov att inse att hon måste vara ordentligt grundad i sig själv, sin övertygelse och sitt uppdrag... Trygg. Jag kan inte tänka mig många människor som skulle tagit emot din ärlighet så lågaffektivt. De flesta skulle insistera på att få detaljerna, fastna i känslan att vara missförstådd och gå i försvarsställning. I min bok gör hennes bemötande henne till en keeper :)