skrev Me i Dag 1
Åååå vill så gärna följas åt med dig mistral! Tack, behöver en sparringpartner ❤️
Och till alla andra! Tack... noll troende, men önskar det fanns eller finns en kille som kunde ge mig styrka... ska klara det här. Bli en bra mamma igen, sköta om mig själv. Slippa den där jäkla ångesten.
Tack!
skrev Me i Dag 1
Åååå vill så gärna följas åt med dig mistral! Tack, behöver en sparringpartner ❤️
Och till alla andra! Tack... noll troende, men önskar det fanns eller finns en kille som kunde ge mig styrka... ska klara det här. Bli en bra mamma igen, sköta om mig själv. Slippa den där jäkla ångesten.
Tack!
skrev IronWill i Förändra med en längre paus? Logg
Dessutom tenderar människors liv att cirkulera kring dem själva. Så folk lägger väldigt mycket mindre tid på att döma dig än vad du får för dig i din ångest.
Och de som dömer dig får väl göra det då? Om de mot förmodan skulle vara perfekta så låter de sjukt ointressanta. Dessutom ger du ju dem en del nytt att väga in i domen genom att vara nykter nu.
Äg ångesten. Du fixar det!
skrev Mistral i Dag 1
Jag ska också göra ännu ett försök att sluta idag! Vi kan följas åt och hjälpas åt, om du vill?
Kram
Mistral
skrev Marta80 i Förändra med en längre paus? Logg
Ja jag måste absolut jobba med vanan. Att inte dricka går bra. Gör det inte till vardags direkt och har inte varit några tillställningar eller middagar än.
Det jag lider av är ångesten. Ångesten att det känns att folk går runt och har märkt något någon gång och dömmer mig. Hur kommer man över sån ångest?
skrev MondayMorning i Dag 1
att OM man upplever att det är Gud som hjälper till med styrkan så är det naturligtvis inget fel med det. Vi alla hittar olika vägar.
Och alla sätt att hålla sig nykter är naturligtvis bra. För mig är kraften min egen - en kraft som jag inte själv alla gånger förstår men jag anser
att den är min och ingen annans. Jag tar besluten. Jag väljer mitt liv. Ingen annan kan välja det åt mig oavsett vilka val jag gör.
Det är mitt ansvar.
skrev MondayMorning i Dag 1
Det är du antagligen. De flesta människor är goda människor.
Men förlita dig inte på någon annan vare sig det är dina barn, din man, Gud, hunden eller katten.
Styrkan att vara nykter finns hos dig själv och ingen annan - inte ens Gud - kan hjälpa dig med det.
Skriv här och du kommer få stöd, råd, tröst, lindring, funderingar, kraft, sorg och en massa kärlek och vänskap.
Men mest av allt ville jag skriva välkommen och ge dig stöd i att det går att förändra.
Kindly
MM
skrev IronWill i Dag 1
Så finns det ingen kille/eller tjej där uppe. Men däremot har evolutionen skapat en oerhört motståndskraftig organism med förmågan att lösa komplexa problem och även att kontrollera sina behov och begär. Så tro på din egen förmåga att lösa det här. Du fixar det. Det är en lång resa men få saker är så stärkande som att återta kontrollen över sitt liv. Glöm inte bort att observera belöningarna som kommer efter några dagar, några veckor och några månader. Det är lite ”the gift that keeps on giving”!
Väl mött!
(Man, också 42)
skrev Mirabelle G-S i Första dagen på resten utav mitt liv
Det finns en riktigt levande kyrka där på söder också. Jag uppträdde där en gång och blev helt betagen av den anslutande gudstjänsten. Det var under den gudstjänsten jag bestämde mig för att ta ett helhetsgrepp om mitt liv och lösa knutarna som för mig in i missbruk och bort från Gud. Tror kyrkan hette Allhelgonakyrkan och att de har gudstjänst på söndagskvällar. Jag funderar på att gå dit igen.
skrev Me i Dag 1
Kvinna 42 år, druckit varje dag i princip i tio år. Spårat rejält nu, dricker två flaskor vin om dagen. Idag är första dagen på mitt nya liv... det räcker nu. Bestämt mig. Ska klara det här. Längtar efter att få skriva dag 7, dag 53 och dag 921. Ge mig styrka om det finns en kille där uppe som tycker jag är en hyfsat god människa. Måste... håller på supa bort mitt liv. Mina barn etc.
skrev IronWill i Firar två veckor
Det vore ju naivt att tro att en vana som tagit många år att bygga upp skulle försvinna över en natt. Gradvis blir det mindre konstigt. Men även efter ett år så kommer det tankar av liknande slag, men inte alls lika ofta. Men tiden går ju fort när man är full så det gäller att ta till vara på den extra tid du fått. Tid är ju eg allt vi har så se det som en belöning. Jag rekommenderar alla typer av aktiviteter som du inte förknippar med alkohol. Netflix kan ju vara bra men om du brukade dricka till favvoserier så lär du oftare bli påmind.
Glöm inte bort att känna hur kroppen och hjärnan ”läker”. Skön känsla även om den är inbillad. Jag känner mig som en pelare av järn och inget kan böja mig mot den fria baren 10 meter bort. Då skulle filmjölken åter börja fylla mina muskler.
Kämpa på
skrev Skillnaden i Skillnad
Din idol känns näst intill övermäktigt att få vara kära Vinäger, men jag suger i mig det som en komplimang ?
Här är tokigt och knasigt, minnet puts väck och och jag låter som en papegoja ? Repeat repeat med kärlek och värme. Kanske blir jag likadan, tappar minnet och glömmer att jag tappat minnet. Fuck alzheimers sägs det, men jäklars vad ”i nuet” vi är idag ? om och om och om igen ☺️ Så länge minnet av vem jag är och kärleksfullhet är hennes förhållningssätt till allt, klarar jag det här galant. Förändras det, får jag förändra mitt förhållningssätt till det...
skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv
Idag ska jag på möte på (redigerat av admi) igen, precis som förra söndagen. Det var där jag lärde mig om hur vi triggas att ta återfall när vi ältar oförrätter och blir upprörda. Det är nästan mer en föreläsning på två timmar. Bor du i Stockholmsområdet så titta på AAs hemsida efter möten på söndagar. Detta möte har adress (redigerat av admi). Lite förvirrande att ingången till skolgården ligger på (redigerat av admi). Du kommer inte att ångra dig.
Önskar er alla en fin dag!
skrev Vinäger i Skillnad
Du fina starka människa. Som du kämpar. I jämförelse känns mina problem futtiga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men än att...
Du är min idol just. ?
Kram
skrev Michael__ i Firar två veckor
Ja så är det ju. Alkoholen är ju det verktyg jag använt mig av för att fylla upp detta tomrum. Nu måste jag bara hitta något annat att fylla upp tiden med.
Tack för din kommentar!
skrev DetGårBättre i Firar två veckor
Så kommer du känna efter två månader också och ev senare också. Då det gäller att ta fighten. Sen kommer du successivt fylla tomrummen. Men även om du kommer ha ett tomrum framöver så är det nog bara en del av livet. Kämpa på.
skrev Michael__ i Firar två veckor
Vaknade idag och som dom senaste två veckorna så är det i bakis mode, men inser snabbt att det bara är en gammal vana som hänger men oavsett vad.
Igår var nästan den tuffaste dagen. Motivationen har lagt sig lite. Speciellt när man ser hur folk myser med ett glas i handen i sommarvärmen. På kvällen så ser jag på en film där en av karaktärerna säger typ fem ggr att han behöver en öl. Jag med tänkte jag.
Så hur känns det efter två veckor?! Tid, jag har för mycket tid över. Det är iof underbart men jag behöver fylla upp den med någonting. Hälsan, ja jag tänker mycket klarare.. ibland för mycket och minns att det var ju en av anledningarna till att jag drack.
Jag vill vara ärlig med vad jag skriver. Det är skönt att vakna upp nykter och utan ångest men det är ändå inte rätt. Något känns fel och jag vet inte vad. Två veckor är ju "bara" två veckor så kanske får ge det mera tid. Men just nu så vill jag egentligen bara skita i det och bli full.
skrev Mirabelle G-S i Jag kommer alltid på andra tankar ett en tid
14 dagar under bältet hjälper både självförtroendet och självkänslan :) Vi är på samma dag :) Jag är nyss hemkommen från fest och hade inga problem med att tacka nej till alkohol eftersom jag körde bil. Men några vänner planerade en tjejträff längre fram och funderade var vi skulle hålla den, så att jag skulle slippa köra och kunna dricka. De vet ju att jag gillar mitt vin. Jag sa bara rätt upp och ner som det är, att jag kan gärna köra för jag dricker inte alkohol alls längre. De såg ut som frågetecken, så jag bara förklarade förenklat att jag har slutat dricka helt för att kunna vara säker på att aldrig bli alkoholist. Fint så. Ingen ifrågasatte.
skrev Mirabelle G-S i Första dagen på resten utav mitt liv
Jag har identifierat just det du skriver om som största risken för mig. Undertryckt ilska, bitterhet, i kombination med maktlöshet... Det är mina triggers. Tack och lov är det inte gubben som framkallar de känslorna. Nå, visst kan jag ilskna till ordentligt på honom emellanåt, men det är en annan slags ilska. En ilska som jag låter flyga, och så löser vi problemet. Det är om jag är maktlös i min ilska som jag vill dricka bort den. Jag har försökt att be sinnesro-bönen, men det blir tomma ord. Hela mitt väsen protesterar mot den sista meningen. Jag vill inte alls ha någon sabla visdom. Jag vill föra ett osaligt liv, tills jag lyckas förändra det jag finner oacceptabelt. När det visar sig omöjligt även efter att man vänt varje sten, som tex i fallet med min arbetsplats, så är enda alternativet att lämna. Vips är jag inte maktlös längre. Problem solved.
skrev Skillnaden i Skillnad
...mellan rena lakan i nybäddad säng. Är i mitt gamla flickrum, smugit in som förr, fast ändå inte, för inget är sig likt. Nu är jag här, bara för att vara tillgänglig så fort mamma vaknar, för hon behöver min hjälp imorgon. Vi hjälps åt i helgen, vi ”nära o kära”, delar på dagarna. Imorgon är det min tur.
Jag har varit på fest, därför smugit in, en fest jag så gärna ville gå på och jag körde hit nu istället för tidigt imorgonbitti, för att få så mycket sömn som möjligt.
Det tjuter i öronen och huvudet är ”bullrigt”...typ...men det var det värt! Att inte dricka funkade finemang, uppsluppen och sprallig ändå och förvånad över hur stela vi människor är utan alkohol. En fest förändras när timmarna går, medan jag är sprallig från start och blir tröttare när tiden går, kör andra tvärtom liksom ?
Häpp, sömn va’re...dags att sluta ögonen, meditera och kanske drömma något fint, denna årets första riktigt varma sommarnatt ???
skrev Tackohej i Första dagen på resten utav mitt liv
Log åt din text om din man av igenkänning. Jag lär mig också om återfall etc via 12-stegen. Tror väldigt mycket på att det ligger i harm/rädslor etc. min största trigger är min fru i vissa återkommande situationer.
Jag funderar mycket på vad som ligger hos henne och vad som ligger hos mig. Älskar henne mellan varven också :) bra jobbat med 13 dagar, en dag i taget, heja heja
skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv
Jag har fått lära mig att många återfall orsakas av vår ilska, vår upprördhet, vårt ältande av orätt, bitterhet osv. Det kände jag av nu ikväll vid middagen. Jag säger bara en sak:min man. Han är den i särklass största anledningen till mitt missbruk. Jag fick en bekant känsla av "sug" efter vin för att orka med och stå ut. Men, två saker hindrar mig från att ge efter. Det ena är att min man skulle typ "vinna" över mig ifall han lyckas få mig ur balans. Det andra är att jag är bättre mentalt rustad mot suget eftersom jag vet exakt varför det kommer just nu och jag vet att mina känslor kommer att avta. Bästa sättet är att be om tålamod och medlidande för min man. Be Gud hjälpa mig att inte bli arg utan lita på Guds vilja.
Fastän jag ärligt talat mest har lust att slå en stekpanna hårt i huvudet på honom...
skrev Strulan65 i Snart helg igen
Akutfasen är värst, men ge dig själv chansen nu. Ta till löpning, böcker mm och egentid, sitt i källaren och morra en stund om du behöver det. Du vet ju redan att det kommer kännas bättre om några dagar och ett bakslag tror jag inte familjen önskar.
Styrka och mod till dig?❤️//kram Strulan
skrev Strulan65 i Jag kommer alltid på andra tankar ett en tid
Gunga på det rosa molnet, dvs njut av att du inte har något sug och passa på att lägga en plan om det kommer. Sen tror jag inte så många bryr sig om man dricker, men gör en plan i huvudet vad du vill svara så du känner dig säker. Programmet här på AH är en väldigt bra hjälp för att kunna förbereda sig.
Starkt att klara semestern ???kram Strulan
Är ny här så vet inte riktigt hur det funkar.
Jag känner att mitt drickande har eskalerat under de senaste åren vilket i grunden beror på psykisk ohälsa. Jag har sen barn varit orolig och blyg, men som i vuxen ålder gått över till ångest och även depression i perioder. Jag kunde tidigare stå ut med ångesten, och försöka kämpa på med jobb mm. Jag jobbar även nu men har haft perioder med sjukskrivningar, och för att stå ut med ångesten har jag ofta tagit till alkohol, jäkligt dumt när man lider av ångest. Detta har lett till att jag under senare år nästan druckit dagligen och jag känner mig fast. Jag vet att jag måste bryta med det för min ohälsa blir inte bättre. Har inte vågat erkänna för läkare att jag fått problem med alkoholen, jag känner skam. Är det någon annan som kan dela med sig av hur man kommit till rätta med alkoholproblem som i grunden startat pga psykisk ohälsa? Allt känns som en ond spiral. Det är väl som sagt var bara att sluta men.... Tack.