Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade en fästmö som fortfarande håller på o dricker, på helgerna.

Vardagar vet jag inte, vi har separerat, jag hade också problem men la av för 13 år sen! Har verkligen försök hjälpa henne, men får till svar, skit du i det? Så nu har jag lagt ner det, tar för mkt energi.

Jag förstår dom som lever i det är ett rent helvete??

Så skönt att se att man inte är ensam med detta problem ❤️. Att jag skrev här gjorde mig pepp på att lyckas och ska inte ljuga och säga att idag har varit lätt då 1åringen har varit sjuk och lika så 7åringen och då vill man gärna ta dendär flaskan på kvällen för att glömma dagen.
Imorgon väntar dag två och nya utmaningar. Tar en dag i taget men målet är att ändra mina vanor och kanske bara köpa en flaska för en helg och inte en bag-in-box och en extra flaska om bagen skulle ta slut vilket den alltid gör.
Jag vill inte dricka för att jag e trött för att jag tror jag blir pigg utav det , jag vill ha tillbaka min egna energi och min kropp då vikten har smugit sig på dom senaste åren pga att jag dricker för mkt. För rör på mig det gör jag och äter bara hemlagat men vad hjälper det när man häller i sig en extra 1000kalorier per dag.
En bra start på veckan och tusen tack för alla peppande ord. Imorgon kämpar jag vidare.
Hur går det för er?

Du har helt rätt i det. Jag använder alkoholen för att släppa loss och slippa ansvar. Dock är det ju någonting jag får svara för sen, när den grymma ångesten äter upp mig. Att vara mamma är nytt för mig. Att känna att jag svek mitt barn, eller att jag har det i mig att kunna göra det, skapade en så kraftfull ångest som jag inte var beredd på.

Så jag står mellan de bilderna. Den som vill släppa loss och bara vara och den som bara vill vara en bra flickvän, mor och duktig på jobbet. Tyvärr blir dessa två ytterligheter svåra att kombinera - jag har svårt att hitta ett förhållningssätt där dessa två personer kan enas. Det är som om jag spänner bågen så hårt för att vara bra, älskvärd och perfekt för andra. Sedan under alkoholens influens så fallerar allt, jag blir destruktiv och gör allt för att skada mig, rasera bilden jag jobbat med att bygga upp för andra. Dagarna efter skäms jag, och raderar människor från mitt liv som jag inte klarar av att träffa för jag skäms. Det behöver inte nödvändigtvis hänt nåt, jag kan hitta på saker att skämmas för som kanske aldrig ens inträffat. Det är som en inre konflikt pågår inom mig. Ett krig inför min omvärld som ingen egentligen bett om.

Så vad vill jag? Jag vill må bra. Ha en balans. Jag vill kunna dricka, men framför allt vill jag vara en bra mamma. Och det sistnämnda kommer först. Jag har aldrig varit mamma innan, så jag visste inte. Men nu vill jag komma ihåg detta, och få mig själv att inse, att jag vill ALDRIG dricka alkohol om min dotter är närvarande eller om jag ska ansvara för att ta hand om henne på morgonen därpå.

Jag tycker så mycket om dina fina ord, om att försöka göra det bästa av mitt liv. Jag har ofta en annan taktik - att slå på mig och hata mig själv. Bestämmer att andra människor runt om mig, som jag träffat under berusningen, hatar mig också. För säkerhets skull, som om inte självhatet skulle räcka och bli över.

Nu vill jag gå vidare, men ta lärdom från helgen. Har du något förslag på mål att sätta upp?

hur fan orkar du vara vaken då ????

Kikar in och undrar hur du har det.

Strulan och Denlilla!
Det känns bra att vara beslutsam och inte ha något att förhandla med mig själv om. Det finns en trygghet i det tro jag.

Idag har jag valt nykterhet men idag har suget gjort sig påmint. Det har pockat på och lockat. Men det blir inget idag heller. Min nykterhet är värd så mycket mer än alla glas vin i världen.

Tack "Tackohej" för en bra fråga, den får mig verkligen att fundera. Jag har inte hittat något nytt att ersätta A. Eller inte något vettigt i alla fall.... Först ersatte jag A med glass och godis, det var gott och härligt eftersom jag bantat hela livet. Men jag blev alldeles för tjock och började då röka efter att inte rökt på 20 år. Det känns inte heller som en särskilt bra ersättning. Det du skrev fick mig att tänka att jag behöver ersätta A med något positivt. Så jag undrar om någon har några förslag. Har tränat ganska mycket i mina dagar, men vill inte börja igen, vet inte riktigt varför, men känner bara inte för det. Eller är det acceptans som gäller, att inse att livet för mig kommer bli soffa, tv och morotsstavar för att inte bli en fet, rökande alkis?

Som småbarnsmamma har man många krav och förväntningar att leva upp till. En god mor och en kärleksfull fru är två arketypiska bilder som man gärna vill leva upp till. Lätt att den självbilden får sig en törn, när man som du plötsligt förvandlas till värsta ansvarslösa partypinglan istället. När jag läser din text, så tänker jag att fokuset just nu verkar ligga på att leva upp till att vara just ansvarsfull och att sätta andras behov före dina. Det ingår helt naturligt när man blir mamma.

Men du är ju fortfarande du! Vad behöver du själv? Att ta sig en rejäl svängom med Alkoholdjäfvulen beror många gånger på att man vill släppa loss och slippa vara vuxen och ansvarsfull. Är det så att du behöver få ta hand om dig och dina behov lite mer?? Har du någon du kan prata med som ser bara dig och inte bara dina sociala roller?

Så bra att du skriver. Fortsätt med det, men låt det här forumet vara ett litet andningshål för DIG SJÄLV. Lämna mammarollen och frurollen utanför. Detta är bara för dig. Du fina människa som försöker göra det bästa av ditt liv. Just nu är det svårt för dig, men det kommer att bli bättre. Du är inte ensam och just nu är jag med dig.

Låt det bli en fin dag idag. Var dig själv nära och ta hand om dig.

Tack för ditt svar, det känns otroligt skönt att få stöd och respons. Jag vill ändra mig, men jag vet inte hur. Försöka dricka lite eller sluta helt? Det sista känns drastiskt men å andra sidan skulle det innebära att jag aldrig mer skulle behöva må såhär. Jag har frågat min partner som säger att jag inte behöver sluta helt, bara ta det lite lugnare. Det är lätt att säga när man inte är den som ibland totalt tappar omdömet efter ett par glas. Det är som rysk roulette.

Nu är det fruktansvärt och jag vill aldrig mer dricka med tanke på att det ibland får mig att göra saker jag inte står för. Men jag vet att om ett par dagar känns det bättre, inför nästa fest kanske ångesten är borta helt. Då kommer jag tänka på att ”jag kan dricka lite” och så är karusellen igång igen. Det var annorlunda förr, då hade jag bara mig själv. Nu får jag inte låta karusellen börja snurra - jag skulle inte stå ut med att vara anledningen till att mitt barn känner sig otryggt och att min sambo ej kan lita på mig och mina löften om att ta det lugnt...

Jag som inte dricker varje dag, utan ibland och för mycket, hur får man ordning? Det är lätt att glömma, göra om och fastna i en ond spiral där självhatet förstärks gång på gång.

Vad fint att du är tillbaka! Det kommer snart att kännas mycket bättre. Gräv dig nu ut i solljuset igen och njut av dagen!

Hejsan. Om man tagit 2 antabus med 4 dagars mellanrum, kan man då ta en öl till maten 2 veckor senare?

Min önskan är att du slutar skämmas. Det leder inte till något gott. Det leder inte till förlåtelse eller gottgörelse. Det är i handlingen något händer. Det är när vi bättrar oss som vi skapat skillnad och återupprättat våran självrespekt.

Jag önskar att du kommer till förändring. Att du kan hitta mod och tillförsikt. Du har redan tagit det första steget och nu har du alla möjligheter att göra saker bättre.

Jag önskar dig allt gott och hoppas att det snart ska kännas lättare för dig. Du är inte ensam.

Alltså, det där första lilla vinglaset i påskas var som en liten snöboll som snabbt utvecklade sig till en lavin.

Nu sitter jag här. Bakfull. Hjärtat slår hårt och tungt i kroppen. Jag känner mig trött och nedstämd. Orkar inte ta mig för något av det jag behöver göra idag. Känner mig tung i kroppen och allmänt eländig. Vill bara gråta, men orkar inte ens göra det. Det känns som att jag slungas runt i den där lavinen och varken vet vad som är upp eller ner, varken ser eller hör.

Läste igenom mina tidigare inlägg här. Kändes nästan som att det var någon annan som skrivit dem. Vad hoppfull och klarsynt jag var. Jag minns att jag kände energi och framtidstro, gick promenader och mådde bra.

Det vill jag ju känna igen!!!
Så, idag ska jag vara nykter!
Hoppas att lavinen landat nu och att jag kan börja gräva mig ut...

Du fick mig att le mitt i min ”shit storm” med min man :)
?

Jag är rent genuint på min första nyktra dag idag, och redan nu tidigt på morgonen bråkar jag med hjärnan om vilken väg jag ska ta hem efter jobbet.
Jag trappade ner men igår blev paniken för stor och tog några folköl, så där av dag 1 idag igen.
Mina alkoholvanor har varit snarlika dina med.

Mina barn är i samma åldrar som dina, skillnaden är dock att jag har en sambo.
Tror inte jag har några stärkande ord, men du ska veta att du absolut inte är ensam!
Du är sjukt modig som tar första steget och erkänner problematiken för dig själv <3

Första fyllan på ett år - och ångesten är påtaglig..

Tillbaka igen. Det var 1,5 år sedan jag var här och också sökte hjälp hos min kommun för att prata om alkohol och ångest. Jag var då nykter i ca 6 månader, sedan blev jag gravid och har av naturliga skäl varit nykter sedan dess. Nu är min bäbis 3 månader gammal. Sedan hon föddes har jag druckit vin på kvällarna vid vissa tillfällen, ett eller två glas tillsammans med min partner. Har varit måttligt och känts ok. Nu i helgen var vi på fest - första gången i det nya livet. Hade skaffat barnvakt som skulle lösas av på natten då festen var slut. Jag tänkte att jag skulle sluta dricka vid 23-tiden och hålla mig i schack. Men jag var så uppspelt och glad för att gå ut att det inte gick enligt plan... Jag såg till att min partner gick och löste av barnvakten (senare än vad vi lovat) och själv fortsatte jag festa. Jag hade så roligt på kvällen och ville bara inte sluta. Dagen efter var dock fruktansvärd. Ångesten över att jag känner att jag valde bort att gå hem till mitt barn till förmån för att festa vidare med mina kompisar är fruktansvärd och den får mig att tänka att mina tidigare problem är tillbaka. Troligtvis har de aldrig försvunnit. Dumt nog trodde jag att livet skulle förändras, att mina begär skulle förändras, när jag blev mamma. Att det inte gjorde det i helgen får mig att känna att jag står på kanten. Har varit så fri från ångest när jag varit nykter - nu kommer alla känslorna som jag varit så långt ifrån tillbaka i kubik. Ingenting hände givetvis - min partner sa att det var ok att gå hem och lösa av barnvakten och min dotter sov gott utan att märka något. Men detta känns som tunn is.

Att dricka som förälder är stigmatiserat för mig. Själv har jag haft problem med otrygghet och oro i min barndom pga en förälder och alkohol. Detta är det sista jag vill ge mitt barn. Och tanken på att kvällen inte gick som jag först hade planerat, att alkoholen fick mig att ändra min plan, är så grymt obehaglig.

Jag hade förändrat mitt drickande - och jag vill inte på några villkor falla tillbaka till det att jag dricker ute på krogen för att få respit. Gör saker jag sedan inte kan stå för. Jag VILL inte, och nu när det inte bara handlar om mig och min egen destruktivitet kan jag verkligen inte.

Jag har hört med min partner och vänner efter festen, och de sa att det inte var någon fara. Att de inte märkt av att jag var berusad. Men sveket handlar om mig, och mitt barn. Jag vill aldrig ge henne otryggheten som jag själv kände. Just den här gången hände ingenting. Men rädslan för att det ska eskalera eller ta en annan vändning är för stark. Den ångest jag känner idag är förhoppningsvis stark nog för att det inte ska upprepas. Men jag kan inte lita på förhoppningar - jag måste veta att jag inte faller tillbaka. Just nu hatar jag mig själv och jag lever med ett ständigt dåligt samvete för taskiga saker jag gjort när jag varit full och inte tänkt efter. Jag orkar inte bygga på den tyngden av skuld mer.

Vad ska jag göra?

Hej

På er alla!!

Jag har haft en stressig tid med att sälja mitt hus... många känslor och mycket stress. Precis vad jag inte tål vid den här tiden på året då jag är Biopolär och har det tufft under våren och måste vara extra vaksam.

Återfallet byggdes upp under några veckor... sen orkade jag inte stå emot... så då drack jag till bara för att bli av med suget. Inga katastrofer inträffade... men kunde ha gjort.

Så nu gäller det att komma tillbaks via AA möten och prata med närståenden och vänner. Skönt att hitta den här hjälpen.

Kram på er Alla

Strulan och MrX!

Sen kväll, nej förresten natt, klockan slår precis Måndag och känner lite panik över att tiden går så fort.
Veckan och helgen sprang iväg och jag har lite andan i halsen, var tog all tid vägen?
Om tiden går fort så betyder väl det att man inte har haft det tråkigt, eller?

På jobbet har jag haft panikutryckningar som tagit tiden från de vanliga uppgifterna, så jag ligger ohjälpligt efter, stress!
Jag är en sådan som får ta hand om saker när andra har tafflat sig, och allra helst när det är många nyanställda.
Men också när andra har haft för bråttom och slarvat, jag känner mig som ”städgruppen” som ta reda på röran efter ett mord i en deckare.
På både den goda och onda sidan, viker ihop plasten och torkar bort allt blod, forslar bort liket så diskret som möjligt.
Noone to blame, just doing my work, no further questions asked.
Nejdå, så illa är det inte, men får fantasin flöda fritt så...
Arbetsveckan innehåller inget av intresse, en AW i torsdags som blev en flopp, nästan inga kom, man åt, rapade och gick.
Inga skandaler som förr i tiden, vi har blivit för gamla och tråkiga, men ångesten är ju borta och det är jag tacksam för.
Någon annan får ta vid, men fröbädden är tunn och det får man ju vara glad för också.

Helgen då?
Nah, inte så mycket nytt där heller, stugan precis som förra helgen, samma folk annat väder bara...
Man stressar ut fort som bara den, slutar tidigt på fredagar och har bilen packad redan på torsdagen, hämtar frugan på jobbet som piper iväg tidigare, jagar runt i affären och handlar på oss alldeles för mycket mat för man har sådana höga förväntningar på helgen.
Tjackar snabbkäk på donken för att spara tid i bilen och slippa laga middagsmat på fredagen.

För vad?, när man släpat upp alla kassar för berget på darrande ben, bara för att vi hade köpt papperskassar som blivit blöta i roddbåten och nu börjar botten sakta att luckras upp, man är glad om botten går ur framför dörren och inte i trappan.
Kaprifolen med sina torra pinnar runt trappräcket har rivit sönder många plastkassar i den trappan och man har sett ett flertalet mjölklitrar studsat runt på trappstegen innan de slutligen riktigt exploderat på det sista.
Det är inte riktigt lika enkelt att åka iväg och handla en ny på en ö mitt i skärgården.
Utan har det skitit sig så har det, man får helt enkelt vara utan den mjölklitern eller syltburken i glas denna helg.

Dottern med familj följer gladeligen med ut, de tycker det nog är skönt med en backup med den lilla bäbben som nu är tre veckor gammal och har varit ute vid stugan lika många gånger.
Man hör henne på natten när hon är hungrig, men annars går det bra.
I fredags kväll hade jag henne på mitt bröst framför teven, hon sov gott när jag bumpade henne i rumpan och det smittade.
Vaknade av att hon låg i min armhåla och fick rätta till na’, det var minsann rogivande och väldigt avslappnade.
Äter vartannan timme och det gurglar till i blöjan lika ofta, helst när hon äter, what goes in comes out.
Så mycket morfar är jag, men ser fram emot när man får kontakt med henne, följer med ögonen och kan le tillbaka.
Hon kommer att bli min prinsessa framöver, och jag kommer garantera skämma bort henne, precis som det anstår en morfar.

Annars i helgen så stod det på meny’n att lära sig vässa motorsågskedja och göra en allmän service på motorsågarna.
Istället som förra helgen när jag nästan nötte sönder trädstammen med friktionsvärme så kunde jag såga centimetertjocka skivor av träden på tre sekunder blankt.
Anledningen till detta är att de har meddelat att elverket ska fälla träd som riskerar att ta med sig luftledningarna vid nästa storm.
Och vid en snabb inventering på tomten så räknade vi fram ca tio ganska så feta träd som kommer att behöva tas hand om efter deras framfart, Så nu är vi beredda.

Helgens väder var inte lika fint som förra helgens, det var bara en grad varmt på natten mellan fredag och lördag.
Mornarna var höljda i tjocka, en grådisig morgon med dimma som försvann så fort solen dök upp ordentligt.
Allting blir så mystiskt när dimman lägger sig tät över skog och nejder, en fantastisk naturupplevelse, en och annan vilsen fågel som ropar på någon kompis därute, eller ett rådjurs skällande från fälten bakom oss.

När det kommer till alkoholen så har den inte varit något speciellt, AW’n var som sagt lugn, frugan och svärsonen dricker sitt glas röda till maten, en öl i bastun för honom och svågern men ingen blir märkbart påverkad, inte jag heller av dem.
Det känns väldigt bra för min del, jag kan omgärdas av alkoholen men inte påverkas av den, det är nog så den ska få fortsätta vara.
Min relation till alkoholen blir väldigt avslappnad, den finns där men jag känner ingen attraktion, alls...
Jag vet vad den kan ställa till med, men bjuder inte in den i mitt liv längre, vad andra gör med den är inte riktigt mitt problem, längre...
Jo jag smakar fortfarande på andras alkoholhaltiga drycker och bildar mig en uppfattning om hur smaken är, men stannar där.
Hit men inte längre, jag vet vad som händer om jag slappnar av och låter mig förföras av berusningen, jag kommer att fastna i mitt forna alkoholmissbruk, inte på första men tiden mellan den och den slutgiltiga kommer fortare än jag kan ana.

Min hjärna spelar spratt med mig ideligen, jag överordnar den med min ”gode man” som är en liten isolerad bit av hjärnan som är lika envis som sprattelhjärnan, hur mycket den än bankar på dess dörr, här släpps ingen fram, inte så länge den har något alkoholhaltigt i dess hand och som samtidigt lovordar dess innehåll.
Jag är och förblir nykter, idag och i morgon och så länge jag kan förmå mig att tänka framöver.

Så länge har jag kontrollen, här och nu...

...nu., natti natti

Berra

Fattar inte att A har givit mig sååå mycket ångest . Det är 2 månader sedan jag drack sist. Jag har druckit i många år och mycket. Läste stt någon hade abstinens i 2,5 månad. Jag känner mig bättre men fy vilken resa. Det känns bra ändå. Ser nyanser Så härligt Läkare ville sätta in antidepressiv tabl. Jag klarar inte det Hoppas abstinensen ger sig helt Tack för stt gruppen finns

Jag är glad att du vaknat utvilad nu i 21 dagar och att din son nu har en nykter pappa.
Vi ses om en vecka! Då har du varit nykter 28 dagar! Typ en månad! Wohoo!

kram

Dina inlägg känns positiva och genuina. Jag kan höra din beslutsamhet mellan raderna. Börja med att välja nykterhet imorgon. Det är det du kan göra nu. En dag i taget... När det känns jobbigt eller motigt och du har svårt att stå emot så gå in här och skriv av dig. Jag kan också rekommendera att ta all hjälp du kan få. I detta är ensam verkligen inte stark.

Jag ringde Alkohollinjen min första dag. Det hjälpte mycket att reda ut vad jag faktiskt ville och varför.
Jag lyssnade också på Rebecka Åhlund som var gäst både i Morgonpasset i P3 (2/5)och i PP3 (18/1, från minut 28). Nu den senaste veckan har jag konstant lyssnat på Alkispodden. Det finns också ett program som man kan anmäla sig till här på sidan. Det har jag gjort och börjat på. Idag tog jag mod till mig och var på mitt första AA-möte. Det var läskigt men fantastiskt och mäktigt! Det har hjälpt mig mycket att "omge" mig av människor som har förståelse och samma längtan efter nykterhet som jag själv.

Lycka till imorgon. Vi hejar på dig och finns vid din sida när du behöver styrka. Jag tror på dig och ditt beslut!
Kram

Kloka tankar du har. Jag tycker att det är starkt och bra av dig att du fokuserar på din läkning och ditt mående även i motvind och shit storms. Det är det bästa du kan göra. Att göra annat är ett straff mot dig själv och inte din man, som det kanske kan kännas initialt. Ibland måste man gå skilda vägar för att man inte kan växa tillsammans just då. Men så är ju livet. Fast du ska nog inte lyssna på mig för jag har aldrig lyckats hålla mig kvar i tvåsamheten. ;)
Jag hoppas att du finner styrkan att fortsätta jobba uppåt och framåt. Du förtjänar att må bra!
kram

Det är precis som du skriver, precis så känner jag.
Att man har gjort sej förtjänt utav vin för man är duktig som tar hand om två barn själv eller har jobbat hela dagen. För att lätta på trycket.
Hade en period där jag skrev kryss i kalendern när jag inte drack och kunde komma upp till 4dagar ett par veckor i rad och mådde mkt bättre och hade mer energi , men sen åkte jag på semester och beställde taxfree och då var jag tillbaka i samma banor igen.
Jag har dövat min ensamhet för länge nu och jag är trött på att vara trött hela tiden.
Man hittar alltid en anledning till att dricka , som nästa vecka är jag ledig på tisdag , åh perfekt tillfälle att dricka vin på måndag med en bra ursäkt plus jag jobbar bara mån-ons så ons får man köpa en bag-in-box för då är det ju inget mer jobb bara att köra 7åringen till skolan på morgonen.
Det är så min hjärna tänker och när jag kan dricka vin igen för att glömma och lätta på trycker, döva min ensamhet och det suger.
Imorgon är det måndag och jobb och jag ska göra mitt yttersta för att inte ta den vägen som går förbi Systembolaget .
Dina ord gav mej styrka och det är precis vad jag behöver nu känner jag. Vet att när jag inte hade druckit på ett par dagar så kände jag att näe men jag e inte sugen längre, behöver det inte lixom. Har ju endå lyckats sluta röka men röker elcigg istället och det gör det ju väldigt bekvämt då man inte ens behöver gå utomhus för att ”röka” när man dricker vin.
Imorgon ska bli dag nr 1 !!!

Många grattis till dig ??????

Du valde bort kohandeln och räknandet. Starkt jobbat!!
Vad roligt att du tyckte om AA och vad stärkande att höra att du väljer nykterheten. Nu har du gott om tid på dig att undersöka det stora svarta hålet och kanske upptäcka att det går att handskas med på ett bättre sätt.

Att välja en dag i taget och ta beslutet om och om igen, tror jag är det bästa.