Senaste kommentarerna i forumet

Dag 7. Idag är det jobbigt. Irriterad på alla vinbilder på Fejjan, irriterad på grannens cocktailparty som jag tackade nej till. Arg. Just nu känns att allting suger ?☹️ Vill bara skrika och lipa. Tack och lov att Systemet har stängt.

Ja, vi har insikten och erfarenheten men vad hjälper det när vi inte använder dem? Pratar inte om dig nu, för även om du föll i Nov så är du en stor förebild här på forumet. Men jag, jag kan inte komma längre än några dagar. Idag har jag smetat in mig själv i skuld och ångest och de vanliga destruktiva tankarna.

Aja, en dag i taget. Alltid idag - inte imorgon, nästa vecka eller en framtida situation. Idag tänker jag inte dricka.

Dag 1 igen...

Det är (nästan) komiskt när man besitter insikten om exakt vad som är bra för en och vad som skadar en - men ändå väljer det skadliga. Det är väl den gamla vanliga fighten mellan det medvetna och det omedvetna. Även om jag är medveten om vad jag borde göra, så ger jag det omedvetna kraft genom att ge det vad det vill ha. Cravings är helt klart det subconsious. Jävla tönt. Ska bara ha och ha och ha. Helt sjukt att det begår ett krig i mitt huvud.

Jag måste bara komma ihåg detta när cravings eller orimliga/irationella tankar kommer upp. Är det verkligen JAG som vill detta? Nej. Låt tankarna vara där, och inte ge dem kraft genom handlingar. Jag kan få tänka hur mycket jag vill - men JAG häller inte upp ett glas pga det. Skapa nya tankar genom handlingar eller icke-handlingar i detta fallet.

Jag vet hur man gör, jag har gjort det förut. Måste bara komma ihåg det här i stunden.

Ja är bara att kämpa på! Så länge man är medveten om att det är fel o vill ha en förändring är det bra. Alla små steg framåt är bra försöker googla hitta tillbaka till mig o att må bra igen. Att unna sig två vinare om dagen (eller ja en halvbox) är inget man kan pyssla med i längden. Systemet stängt för helgen o knappt något hemma så det ser ut att bli en bra helg! Skönt det! Ändrar o förändrar allt framåt mot sitt mål. Att falla tillhör har man förstått så det är bara att borsta av sig o resa sig igen! Styrkekramar till dig Vinäger o alla som behöver ?

Är som när man hade varit gravid och ammat, hjärnan är inte van vid giftet. Håll kvar den känslan, den kommer rädda dig// kram Strulan ?❤️

Jaha.... dags för reflektion. Vad hände? Varför tog jag det första glaset igår?
Jag liksom glömde hela löftet om att inte dricka. Alla faktorer spelade in.
Jag var stressad, sovit dåligt, för många aktiviteter inbokade, nervös inför träff med gamla vänner, jag trodde jag kunde ” ta en liten öl bara för att komma ned i varv.” Det blev två öl, två glas vin. Under hela kvällen. Inga mängder. Men fyyyyyh sjutton så illa jag reagerade. Jag blev berusad. Inget mer med det. Trevlig kväll eftersom den avslutades i tid och inget mer fanns att dricka. Tyvärr blev jag otrevlig mot min man. Så vi pratar inte ens med varandra. Båda var otrevliga.
Jag vaknar med huvudvärk, ÅNGEST from hell, illamående. Fick jobba med att slappna av, inte hata mig själv, förlåta mig själv, stå för vad jag gjort, reflektor över vad som gick fel och hur jag kan förhindra fler återfall.
Jag är alkoholist. Jag kommer aldrig att kunna dricka positivt. Aldrig.
Mina tankar försöker få mig att köpa en återställare. Men jag vägrar. Jag tänker vara nykter. Stå mitt kast. Stå ut med måendet. Vara ärlig. Jag är alkoholist. Jag jobbar med att aldrig ta det första glaset. Jag är säker på att jag kommer att fixa det här. Jag kör på! Nykterheten är ljuvlig! Det är där jag vill vara.

Men jag undrar: vad har hänt med min kropp? Jag tål inte alkohol alls. Reagerar väldigt dåligt. Blir snabbt berusad och tappar omdömet. Mår väldigt dåligt av alkohol på alla sätt. Så var det inte när jag drack som mest? Det här är ju bra! Naturlig antabus att må dåligt av alkohol. Men vad har hänt?

Skickar lite styrka så här en vacker sommardag - i alla fall är det ☀️ där jag bor.

Hoppas att du får möjlighet att njuta av sommaren,enligt mig den absolut bästa årstiden. ?

Kram

Ja, det är du iaf. Sedan gäller det förstås att agera på det vi kommit fram till och vet är det bästa för oss. Tyvärr inte alltid det enklaste. Då vore vi ju inte här.

Lycka till med att komma tillbaka, både fysiskt och själsligt.

Kram

Det var ett tag sedan. Trist att det inte gått enligt planen, men små framsteg har du gjort. Fokusera på dem när du tar nästa steg.

Må bra-listor finns lite överallt här. Själv brukar jag försöka komma ihåg känslan av att vakna nykter efter en helvit kväll. Inte bara för att jag slipper huvudvärk och illamående utan främst för att jag inte behöver våndas och fundera över vad jag eventuellt har gjort kvällen före, saker jag alltså inte skulle vara stolt över i vanliga fall. Det är en av mina stora nykterhetsfördelar.

Läs runt här, sug i dig det positiva och låt dig avskräckas av allt elände som följer i alkoholens spår.

Kram

Det är du bra på. Tror att mycket av det du skriver går de flesta här och tänker på ibland. Tack för det.

Vad gäller förebilder som dricker tänker jag att de istället ska ses som avskräckande exempel. Förstår hur du menar, men när man faller är det så lite romantiskt vinsmuttande i solnedgången över det som det kan bli. Det handlar istället om att dricka vad f-n som helst som innehåller alkohol. Rent primitivt komma åt ruset så snabbt som möjligt. Garanterat inget att eftertrakta. Det är oftast bara förnedrande. Men, som sagt, jag förstås vad du menar...

Det är bra att ta upp dessa tankar, vrida och vända på dem och sedan göra som du: stoppa tillbaka dem. Wow, vad bra du gör det.

Kram

Tänk vad långt du kommit. Extra bra att du klarar det trots att det emellanåt är riktigt jobbigt. Så länge det flyter är det ju inga problem, det är ofta när tungsinnet tar över som det blir en kamp. Som du vunnit.

Du är bra. ? Kram

Hej DetGårBättre! Jag funderade igår kväll över mina inlägg gällande ensamhet i din tråd. Hoppas så att jag inte sårade dig med mina fritt vandrande tankar. Jag känner inte dig tillräckligt väl för att egentligen dra några slutsatser eller ge några handfasta råd. Mina associationer härrör från min egen kamp med livet. Handlar mer om vilka läxor jag själv tampas med att lära mig, ta till vara och minnas. Kanske utvecklar jag ämnet mer i min egen tråd en dag... Kram

Du har nått en gräns då du inte längre döljer ditt lidande ❤️ Och då finns där människor som fångar upp dig mitt i fritt fall, och hjälper dig bära bördan ❤️ Så otroligt fint och hoppingivande. Kram

Tror det är bra att ha forumet att skriva av sig i, diskutera, bli peppad och ibland peppa andra. Är också glad över att få fortsätta läsa dina tankar och härligt nakna skildringar av hur livet kan vara.

Hoppas att din samtalskontakt hjälper dig att få det lugn du är ute efter.

Kram

Tack alla ni som skrivit uppmuntran och medkänsla. Det känns lite bättre och jag inser att jag såklart har alla anledningar att fortsätta skriva.

Den gångna veckan var inriktad på att iordningsställa biboden tillsammans med exmannen. Bina står på hans föräldrahems tomt och där finns en lång historia av biodling. Exmannens farfar började med bin på 40-talet, hans far höll på i två decennier och nu fortsätter det hela med de bin vi skaffade förra året. Om någon vecka är det tänkt att vi ska slunga vår första honung. Det har varit en bra avledande sysselsättning för att fokusera på något annat än smärtan inuti mig själv.

Hur gick det med mina försök att kontakta vården? Jo, märkligt nog så ringer en förståndig människa från akuta psykteamet. Även de har fått en remiss från mottagningen och bedömer att det vore klokt att jag omgående fick en läkarkontakt. Så redan igår kunde de erbjuda en tid. Exmannen erbjöd sig att köra mig dit. Omtumlade känsla att plötsligt få hjälp så enkelt och självklart.

Jag fick träffa en bra läkare som konstaterade att jag nog inte var helt störd, att han inte tyckte jag behövde läkemedel och att det vore bra om jag fick en samtalskontakt. Så denne doktor skrev en remiss till min vårdcentral för att underlätta för mig att få fortsatt hjälp. Och rådet att ringa akutpsykenheten ifall jag behövde stöd för stunden. Jag var nöjd så, eftersom jag på något sätt korsat en gräns. Jag är över gränsen mellan förtvivlan och hopp. Det finns sol för mig med.

Och hur gick det med alkoholen då? Verkligen inget vidare under den gångna veckan: 14 glas. Alkoholdjävfulen provade en ny manöver. Inget lockande och pockande i partyförpackning. Inga småflörtar över planer om rosevin och grillkvällar. Inget tjafsande om hur smidigt det vore att svänga förbi systemet. I fall att, för att ha lite hemma eller nåt annat bekant knep. Inga nävar i luften och dansmoves i yra över att natten är ung och att livet får mer färg med vin.

Alkoholdjävfulen förklädde sig nu till en medkännande hjälpare med allvarlig min.
- Men nu tror jag att det behövs några glas. Mår du såhär dåligt så finns det ingen anledning att avstå! Det är en rekommendation från mig att du dricker en hel flaska vin. Annars finns risken att du tänker på självmord eller utvecklar en allvarlig psykisk störning. Seså, det här med nykterhet är ingenting för människor i kris. Jag har hjälpt människor i alla tider när de mår dåligt.

Och jag tänkte att det kanske var lika bra. Så jag var lätt bakfull när jag träffade den kompetente läkaren. Men det brydde jag mig inte om. Jag skämdes inte ens för mig själv, eftersom det var ju där jag var. Det är skönare att se mig själv som jag är. Det gör inte särskilt ont att vara ärlig inför mig själv. Där har alla ni på forumet hjälpt mig på vägen. TACK!

Idag är det en ny dag där jag ska påminna mig själv att jag har hopp om ett bra liv. Jag har märkligt nog inget mål att sträva mot, för jag vet inte vart jag är på väg. Gud har varsamt fört mig framåt, och goda människor har hjälpt mig att stå upp igen.

De nyktra dagarna bara rullar på... Dock ska jag erkänna att jag delvis börjar fundera på när jag ska dricka nåt igen. Det känns helt overkligt att jag inte druckit A på så lång tid! Men det går ju att låta bli! Jag misstänker att jag kommer att vilja dricka ganska många glas om jag bestämmer mig för det. Är det värt det? Nja, jag vet inte ännu. Plus att jag trivs med att gå på möten. Jag tror att jag ska avstå tills efter röntgen och sen får vi se. Det känns iallafall mindre problematiskt när jag inte förbjuder mig själv något utan har faktiskt min fria vilja att välja. Och inte tänka så långt i förväg utan bara tänka en dag i taget. Fast det går inte heller så bra för vi har bokat en vecka i Grekland i höst och då dricker vi ju vanligtvis hela tiden! Puh! Som sagt, jag behöver inte bestämma något alls ännu. Det kanske ger sig självt när det blir dags. ?

Fina Pim-Pim vi började ju året så bra! Ja är på samma nivå som dig (sämre kanske) firade in semestern rejält o druckit säkert två vinare om dagen i en vecka. Varför o varför gör man sig själv så illa? Man var ju på så god väg fattar inte varför jag sumpade det? För att jag skulle känna mig lite normal? Vad nu det är? Inte genom att bälja i sig vin det är inte normalt...varför fortsätter man? Hoppas det går bättre för dig nu med särbon som är med på noterna ? min sambo är mer eller mindre nykterist men det hindrar inte mig att dricka...sjukt! Önskar dig o mig en skön härlig avkopplande sommar o semester utan alltför mycket (om alls) drickande ? kram kram ??

Låter ju som det som beskrivs som ”fysisk allergi”. För mig var det heller aldrig ”supa” men till slut blir det som att kroppen och huvudet inte funkar utan. Som att bara dricka litegrann hela tiden för att bara vara normal. För mig eskalerade det så jag behövde lite promille i kroppen hela tiden bara för att fungera. Säger inte att det behöver vara så för honom. Har han tagit sig ur drogmissbruk låter det ju som han vet ungefär vad som krävs. Men ofta byts ju ett beroende mot ett annat. Lycka till med allt.

Jo, jag anar hur filmen slutar, Strulan, tack för påminnelsen. Och tack för din kommentar, Rosette. Och Mirabelle!!
När viss tid har förflutit glömmer man nästan bort det dåliga, det goda väger plötsligt tyngre.
Jag har vänner som har anammat en gyllene regel om att dricka max två glas vin, aldrig någonsin mer vid ett och samma tillfälle. Jag önskar att jag vore en sådan person som kunde ha den relationen till alkohol. Av erfarenhet vet jag att jag aldrig nöjer mig med två glas, möjligen några gånger, men förr eller senare är det kört. Det är ruset jag är ute efter, inget finlir. Mitt största motiv att avstå helt från alkoholen är friheten på "andra" sidan. Jag vill aldrig någonsin tappa kontrollen igen och utsätta mig själv för all bottenlös ångest, skuld och skam som följer med alkoholen. Vågar jag riskera allt för att göra en vän nöjd och dricka champagne med honom, som utlovat? Svaret borde förstås vara nej. Men känsla och förnuft är två vitt skilda saker. Jag är inte ett dugg rationell när det kommer till den här frågan; vill så gärna att det trevliga, sociala "salongsdrickandet" ska få leva vidare och det destruktiva som sker i smyg, i ensamhet, samt det måttlösa supandet, ska självdö. Undrar just om någon alkis någonsin har lyckats med det i längden.
Jag beundrar alla som verkligen har bestämt sig och står fast vid sin nykterhet. I grund och botten är det den vägen jag vill gå - även om jag vacklar emellanåt.
Kramar till alla som kämpar!

Synd att fanskapet sitter fastskruvat, så man inte kan lägga det ifrån sig en stund... alternativt lämna in det på inbyte mot ett obråkigt huvud ? Jag fattar precis hur dina tankar snurrar. Jag går i samma loopar när jag tillåter mig tänka. Just nu sätter jag tvärt stopp för varenda tanke som har med A att göra. Enklast att bara rakt av identifiera sig som ”en som inte dricker” och därmed inte behöver lägga vare sig tid eller energi på A-tankar. Men det blir ju klart besvärligare om nyckelpersoner i ens liv inte hänger med i den identifieringen...

Du fattar rätt beslut för dig när den tiden kommer. Oavsett vilket beslutet och resultatet blir så är det en viktig del av din process att fatta det där beslutet och dra lärdomar därav ? Kram!

Du fortsätter framåt som du beslutat dig för nu med alkoholen. Du har många funderingar som du lyfter här som du är långt ifrån ensam om att ha. Bra att du lyfter det som snurrar hos dig, ibland är det ett viktigt steg för att reflektera på flera plan med flera sinnen och tillsammans med andra.

Att dricka måttligt är olika svårt för olika personer, vad som fungerar för någon kanske är rent av en risk för någon annan att dricka mer än planerat. En del har längre vita perioder när de känner sig osäkra och märker att det hjälper för att då få ännu mer tid till reflektion och återhämtning.

Det låter som att du vänder och vrider på saker och kanske fortfarande funderar på hur du vill ha det med alkoholen när det är som bäst.

Om du skulle beskriva vad som är största motiven för dig att du vill göra den här förändringen, som du såklart redan gjort här tidigare, men om du skrev det igen eller tänkte det för dig själv just nu, hur skulle det låta?

Du behöver inte svara här. Ibland är det hjälpsamt att bara påminna sig en extra gång om varför man gör något för att höja sin egen motivation ytterligare. Du har kommit långt och fortsätter framåt!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Glädjande att höra. Du tar små viktiga beslut för dig själv, flera genom dagen. Med rätt sikte för dig blir de alltid rätt beslut också. Ha en fin färd i helgen åt det håll du vill med skutan!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ett bra sätt tycker jag är uttrycket spela hela filmen, gör det ärligt emot dig själv. För visst börjar det snyggt och lockande, men se fortsättningen när ångest, flykt är tillbaka.
Den riktiga sanningen vet ju vi bara själva, därför är det så viktigt att vi tittar på den.
Många kramat och styrka till dig ?❤️?❤️

Tycker inte att du har lyxproblem. Det här forumet handlar om att förändra sitt drickande. Du har gjort det och märker då att du inte mår bra. Det är en viktig insikt tror jag. Vi måste veta när vi dricker och varför och jag tror verkligen att vi alla kan lära av varandra. Jag hör till de som har dragit ner, slutat helt en period och sen börjat igen och mer hamnat i periodarbeteendet - ett beteende som var fullständigt främmande för mig för nåt år sedan. Alkohol är en farlig drog och så fort vi använder den som medicin eller för att uppnå något själsligt tillstånd som man strövar efter så tror jag att man ska se upp. Jag är ett exempel på hur man flyttar sina gränser. Tror att det är viktigt att fortsätta att skriva. Jag slutade att skriva och reflektera.. Tycker dessutom om din tråd.
Skönt att höra att du inte känner dig lika ensam ändå, men ditt mående är sämre. Vad tror du själv om det? Mår du bra i övrigt? Är alla dina värden som de ska? Är du trött? Du har gått igenom en jobbig period och det kanske egentligen inte är så konstigt att du är ledsen. Sen kan det ju vara depression, men om du nu inte får komma så kanske du kan gå till vårdcentralen och be att få kolla upp att du mår fysiskt ok. Och kanske tid med en kurator. De kan ju remittera vidare sen. Hoppas att det vänder snart!

Ingen alkohol hittills idag och jag mår som efter en vanlig festkväll. Lite seg och så men bra i övrigt! Måste minska ner på det idag då det blev för mycket igår. Så vill jag ju inte ha det och morgonen var lite seg. Vaknade ju 06 och hade känslan att drick lite vodka så mår du bättre. Tur jag lät bli det där. Men huvudet är helt inställt på att ta en öl snart! Så har stannat i sängen och sett på serier hela dagen. Snart ut och inhandla lite mat på marknaden i närheten. Sen tillbaka och följa travet och ta det lugnt. Måste styra om skutan på mitt liv just nu då den här båten har skeppats iväg långt med vinden!