Senaste kommentarerna i forumet

Vill även säga att hans drickande handlar egentligen inte om att supa, utan det handlar mer om att när han väl har börjat dricka sprit så har han svårt att sluta. Han har svårt med själva gränsen eller hur man ska förklara. Han berätta nu precis iallafall att behandlingsenheten ringt, vi har fått en tid där på tisdag eftermiddag.

Du kämpar för att vara nykter och trots bakslag ger du inte upp! Starkt! Du har lyckats vara nykter 10-15 dagar vid flera tillfällen. Det visar att du har förmåga att genomföra en förändring och att hålla i den en period. Nu vill du öka längden på den nyktra perioden och lyckas med en långsiktig förändring.

Vad skulle kunna hjälpa dig att nå ditt dit? Kanske finns det strategier som har fungerat tidigare?

Ibland kan det vara hjälpsamt att sätta ett tidsbestämt mål, t.ex. att vara nykter 20 dagar, en månad eller liknande, för att successivt växa med förändringen. Om du ha hjälp att hitta fler strategier finns även vårt självhjälpsprogram, som man kan anmäla sig till här: www.alkoholhjalpen.se/programmet

Vad tänker du om detta? Du vet såklart bäst vad som passar just dig.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Ikväll ska jag förresten ut och äta med en kompis, men jag är väldigt orolig för att han då kommer dricka en massa sprit. Han gjorde det inte igår när jag inte var hemma, men jag är rädd för att han kanske gör det idag. Ska försöka att inte tänka så mycket på det, för skulle han göra det så kommer jag ju isåfall märka. Men det är jobbigt när oron finns där och jag hoppas verkligen vi så snart som möjligt får tid till behandlingsenheten, för även jag är i behov av att prata. Pratar egentligen inte med någon om detta för jag orkar inte prata med mina anhöriga, så det känns väldigt skönt att denna sidan finns.

Hej! Okej, ja jag har sagt till honom att jag gärna stöttar honom, men att han då när vi får tid till behandlingsenheten måste ta det på allvar och han säger att han vet att han måste det och han säger även att han hellre väljer mig än alkoholen. Så jag hoppas verkligen på det. Jag vill så himla gärna tro på att han klarar detta eftersom han lyckats ta sig ur sitt drogmissbruk för 3 år sedan när han höll på med knark, sånt går han behandling för och får även medicin för och det var han själv som tillslut ville ta sig ur, han bad sin familj tillslut göra en orosanmälan på honom. Så just det tog han tillslut på allvar. Så jag hoppas verkligen även han har viljan till detta med alkoholen också.

För några dagar sedan skrev jag nånstans på forumet att jag var inne på dag 25, men det är jag först i dag. Dagarna bara glider förbi just nu, känner mig inte alls i form - har åtminstone inte druckit en droppe a.
Fast jag är bekymrad. I går kväll skrev jag till en god vän som bor på annan ort att jag lovar att göra ett undantag när vi ses igen senare i sommar, "det hör liksom till att vi dricker champagne ihop" (senast blev det ett glas champagne plus en flaska vitt till lunch för oss, sedan fortsatte vi att hälla i oss två flaskor champagne och två flaskor rosé till sent).
Hur tänkte jag där? Jag märker att jag börjar tappa garden. Förbereder mig mentalt i smyg för att "dricka måttligt" igen. Som om jag automatiskt klarar att hantera alkoholen bara för att jag hållit mig vit några veckor.
Jag längtar efter att kunna dricka måttligt, men finns det någon rimlig möjlighet att klara av det egentligen? Skulle jag vara medveten nog att kunna sätta stopp för det destruktiva drickandet, dricka "lagom" i sällskap och aldrig, aldrig, aldrig någonsin dricka ensam igen?
Tidigare var jag bergsäker på att jag är alkis och inte kan röra a alls igen - nu florerar tankar på att jag har utrustat mig med en medveten "säkerhetsspärr" och kanske kan dricka lite framåt augusti.
Det skapar ytterligare kaos i min hjärna när förebilder här på forumet dricker, trots a-problem. Vi har alla våra inre demoner och jag dömer absolut ingen (förutom mig själv, då), men hur ska en låta bli att tänka "kan hon/han så kan jag"? De reser sig ju igen.

Den typen av ensamhet är ju mycket svårare att rå på... Den där när man är isolerad i sin känslo- och tankevärld, trots sällskap. Det brukar sägas att man ska leta upp likasinnade då, ”rätt sällskap” som delar ens intressen, erfarenheter, ståndpunkter bla bla bla. Jag tror inte riktigt på det faktiskt. Jag tror att alla sällskap (förutom typ psykopatiska yxmördare och liknande) kan bli ”rätt sällskap” när vi ärligt och nyfiket nalkas varandra med ett öppet och fördomsfritt sinne. Så det handlar nog om att jobba med sig själv, hur man möter och låter sig mötas av andra... Det behövs nog en del stöd på den resan från tex en duktig terapeut.

Dina våndor är inte det minsta lyxiga. Jag tycker du gör helt rätt som tar tag i drickandet, och de själsliga bekymmer som blottas i avhållsamheten. Själsvåndan och självmedicineringen med alkohol hör ihop. Och det går bara åt ett håll. Nedåt. Jag var i din sits för ett drygt år sedan. Slutade dricka och sökte hjälp för utmattningsdepression, när jag i avsaknad av min självmedicinering fattade att det var så illa ställt med mig. Och jag slutade hänga här, eftersom jag liksom du kände att jag inte riktigt ”platsade” när det nu var en depression som var problemet. Nå. Terapisessionerna tog slut. Medicinkuren lika så. Och jag föll tillbaka in i självmedicineringen, snäppet värre än innan. Så nu är jag här igen. Och jag tänker att skit samma vad som är hönan och ägget. Vi mår dåligt, och vi har tillräckligt stora alkoholproblem för att tvärt emot bättre vetande förvärra eländet med att hälla i oss vin. Vi platsar här. Kram

Hej, hoppas verkligen han vill själv som andra skriver. Annars är det typ omöjligt.
Ursäkta ett kanske flummigt svar på din fråga om psykiska beroenden men försöker utifrån det jag lärt mig av andra experter (och mina erfarenheter)... och jag själv trasslar mig fram så faran är inte över för mig heller :)

Beroendesjukdomen eller vad man ska kalla den brukar delas in i 3 delar:

Fysik allergi - typ kroppen/hjärnan vill bara ha mer o mer när drogen/alkoholen kommer in i systemet. Nåt knas med hjärnans substanser osv så kroppen skriker efter fel saker
Mental besatthet - vet jag inte ens hur man förklarar men hjärnan radiostyr liksom hela en själv. Man fattar knappt själv hur man hamnade på systemet - igen. Till slut tänker hjärnan bara på hur man får sin nästa dos/drink.
Andlig brist - här famlar jag själv men ngn typ av tomhet/ensamhet. Behöver inte vara religiöst.
Hur lång tid det tar är svårt att gissa. Har man fastnat i alkoholberoende och inte bara stordrickande är det ju livslångt. Men låter man bara bli att dricka är det ju lugnt. De flesta som lyckas verkar ha 12-stegen gemensamt. Verkar otroligt svårt att klara det själv men som andra skrivit - se upp för att ta på dig rollen att hjälpa/fixa. Stötta absolut men det är han som måste göra jobbet/vilja.
För mig funkade tipset jag fick av en nykter alkoholist - ”testa 12-stegen.. om du inte gillar/det inte funkar finns ju spriten kvar..”

Bättre framförhållning idag - men sämre sluttning på alkoholhalten. Köpte ju som jag skrev fyra öl och en vodka (20cl) innan idag. Köpte även en öl ute och drack. Sen hem och lagade mat men det kändes mest som en rit. Glädjen saknades. Kvällen gick och jag började på vodkan vid 21-tiden tror jag.

När den tog slut (snabbt) så fick jag lite panik. Om jag inte är trött, lägger ifrån mig datorn och försöker somna men inte kan... går inte över till hotellet och köper öl..

Drog iväg strax efter 22 och köpte en öl som jag drack på vägen hem samt 20cl extra vodka. Dricker inte hela den hoppas jag men vet inte. Har ett mer lugn nu iaf, att jag ska klara att somna. Ser på Breaking Bad för typ femte gången. Alkoholen ger mig någon trygghet i detta - samtidigt som jag inser att jag måste sluta. Nej, jag måste inte. Jag ska vilja sluta! Jag vet rationellt alla fördelarna med att inte dricka men ändå så är man nere i träsket.

En miljon funderingar. Måste skaffa boende igen ju. Kanske har ett på G, då ska jag inte dricka - no matter what! Thats for sure! Ett perfekt boende för mig tror jag. Hoppas han vill hyra ut till mig bara men det lät positivt och det klickar bra med tiden. Inneboende men hyran är förnuftig. Där kan jag fortsätta bygga upp mig. Säker på! Kan sen bara Försäkringskassan betala ut sjukpenningen så ger det mig ytterligare lugn! Då kan allt vändas snabbt, men som det är nu är det så mycket jag inte själv kan ha kontroll på.

Skönt att kunna skriva av sig här - till sig själv eller till någon annan i samma sits eller som lämnat helvetet! Ska inte självömka nu, det är inte så synd om mig. Jag får styra upp allt, det kommer ta tid men det kommer gå! Jag vet ju att jag alltid reser mig igen. Det är väl därför som jag medvetet faller typ.

Ha det gott alla! Kram! Nu serier i nån timme till, lite vodka för att somna, sen en ny dag imorgon.

Idag har han iallafall inte rört varken sprit eller öl, inte heller den stunden jag inte var hemma. Allting är helt orört. Kan det betyda att han då faktiskt försöker? Försöker hålla hoppet uppe om att han kanske tar det där med behandlingsenheten på allvar. Jag tror det rör sig om ett psykiskt beroende, hur lång tid kan det ta innan ett psykiskt beroende avtar? Och vet någon om det finns samtal på behandlingsenheten där man som par kan prata tillsammans med någon?

Jag känner mig själsligt ensam. Spelar ingen roll om jag har vänner eller ett hyfsat stort kontaktnät. Ensamheten sitter inte där!

Hej där... Jag är fortfarande mitt ute i ingenmansland med sporadiskt internet. Lyckas iaf titta till dig ikväll ?

Ensamheten din blir svår att bryta om du flackar runt i världen som en vagabond... En full vagabond... Det funkar inge vidare att knyta varaktiga vänskapsband och bygga vuxna relationer så. Du kan ju redan nu börja fundera över hur du kan bryta den där ensamheten när du är åter i moder Svea. Någon slags regelbundna aktiviteter i grupp brukar vara ett bra ställe att börja... Kram på dig!

Vet hur det är. Gör det som känns bäst för dig. Hämta kraft i naturen och tröst hos hästen. Djur och natur hjälper att läka och trösta en ledsen själ.
Kanske du kommer tillbaka, om inte; Tack för allt stöd?

Härligt Femina, skönt att det går bra för dig och är sjukt imponerad och tacksam att jag får läsa om dina dagliga steg.

Ha en fin kväll i nykterhetens salighet.

Möte igen. Tre möten på lika många dagar men olika grupper. Nu ligger ju alla tre möten i närheten utav varandra geografiskt så det är många fler än jag som varierar sig. Det är trevligt för då blir vi lite som en "storfamilj" här omkring.
Fortfarande nykter! ??

Du har påbörjat en förändring av dina alkoholvanor och startat en tråd här på forumet, bra gjort! Du har diskuterat här med andra användare och det låter som att du känner dig hjälpt av det. Det är vanligt att en förändring av alkoholvanor går lite kringelikrok och du är snabbt uppe på hästen igen efter att du drack i söndags.

Din sambo har nu uttryckt att hon inte vet om hon vill fortsätta på grund av alkoholen. Det skrämmer dig samtidigt vet du säkrare att du kommer kunna förändra denna gång, det hörs att det är en stark inre motivation du har. När en nära säger ifrån kan det verkligen hjälpa en att stanna upp och välja en ny väg.

Du frågar i ett inlägg tidigare i din tråd hur lång tid det kan ta innan tilliten stärks i en sådan här situation. Det är lite svårt att svara på då det beror på,. tyvärr är det vanligt att det kan ta lite tid men om det finns en kommunikation kring vad båda parterna är hjälpta av för att komma vidare kan det vara enklare. Om man till exempel går hos en beroendemottagning eller liknande kan det ibland finnas möjlighet att få ett samtal där en partner får följa med.

Oavsett brukar det kunna ta tid, men det går.

Hoppas ni löser detta på ett sätt ni båda blir nöjda med. Fortsätt gärna skriva här och berätta hur det går för dig.

Om du vill kan du också anmäla dig till vårt självhjälpsprogram på startsidan www.alkoholhjälpen.se

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Skickar en kram till dig DetGårBättre, och du är inte ensam, du har oss.. även om jag precis vet känslan.

Vad håller jag egentligen på med? Mådde ju bra, kände mig lugn. Lagade mat och ville ha en trevlig kväll. Någonstans där hade ju alla förnuftiga tankar försvunnit. Antagligen redan när jag köpte fyra öl och 30cl sprit.

Ingen katastrof även om jag sprang runt halva natten speedad som en kanin för mer alkohol. Mår sådär idag. Tagit en öl nyss för att stabilisera. Sen inget förrän ikväll.

Ska inte klanka ner på mig själv. Bara jobba med att framtiden ska bli bättre. Lurig den där alkoholen. Igår fick jag t ex en effekt efter någon öl etc. Men travet i lugnhet blev någon tilt då det inte gick som jag ville. Sen blev det casino etc. Under någorlunda kontroll vill jag ändå påstå. Det är positivt.

Men precis som jag söker bekräftelse och framgång. Att känna mig duktig. Samtidigt slår ensamheten hårt. Det är ju ingen som bryr sig typ. Känns så iaf. Då försöker jag allt hårdare för att lyckas.

Idag blir det ny matlagning. Positivt på ett sätt samtidigt som det känns som det innebär en större fara då känslorna om ensamheten blir större än om jag köper en kebab bara.

Nu känpar jag vidare på min resa. Behöver bryta med alkoholen helt. Mår bättre då men vill jag? När jag slutade senast kändes det så bestämt att nu vill jag inte mer!

Kram på er alla!

Du har det inte alls bra just nu, ingen ork och lust till sådant du annars tycker om. Trots det är du en person som inte ger upp. Jag funderade lite på det du skrev i din fina text tidigare:

"En stark människa kan knäcka sig själv när man försöker leverera lite till, när det ropas "Kämpa mer, ge inte upp"!"

Med att inte ge upp kanske det för dig handlar om just nu att ge upp vissa saker men fortsätta med annat- fortsätta ta steg som krävs för att till slut hitta det som blir hjälpsamt för dig, oavsett vilken typ av stöd eller hjälp men samtidigt kanske släppa annat. Där vet du ju bäst vad det kan vara.

Du fortsätter göra en del saker som hjälper dig när det kommer till alkoholen, skriver här, noterar i loggen och du har tagit steget att försöka söka stöd. Tyvärr gick det inte så långt just där du sökte utan blev hänvisad till att söka på Vårdcentral eller akut. Förståeligt att det känns motigt minst sagt när du tog kontakt samtidigt bra att du skriver och berättar här så vi har chansen att stötta dig. Det är nog tyvärr vanligt inom psykiatrin att det är "svårt" att komma in, framförallt nu under sommaren. Det finns hjälp att få på annat håll det kan vara lite klurigt att hitta den.

Om du vill kan du höra med 1177 vad de kan hitta nära dig, eller kommunen eller Nationella hjälplinjen: 0771-22 00 60

När det kommer till nedstämdhet, ångest, andra problem än direkt alkohol hänger det ofta ihop. Många som skriver här mår dåligt på annat sätt och det är ibland svårt att veta vad som är hönan och ägget. Om man själv upplever att alkoholen kommer in på ett "fel" sätt finns alltid risken att fortsätta låta den göra det.

Genom att jobba med den förändringen nu ger du dig själv chansen att förhindra att det skulle gå längre med den, stoppa negativa spiraler där alkoholen så lätt för vem som helst kan bli en ovana som tar mer än den ger.

Genom att skriva och läsa här ger du dig själv också utrymme att reflektera över den plats alkoholen tar och hur den påverkar ditt mående. Vilken relation du vill ha till den, när det känns ok att dricka eller ej osv och när du kanske behöver annat stöd.

Vill mest säga att du är mer än välkommen att skriva och läsa här- vi hoppas att du fortsätter med det! och förhoppningsvis blir det ett stöd för dig och kanske även för flera andra som följer dig, vilket du verkar ha flera som gör.

Du kan vara här skriva det du behöver, läsa det du vill och behöver inte ta ansvar- detta är en plats för dig att få stöd på.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ifall han vill det ärdet nog bra ja!

Svaren är ju ja på på de flesta frågorna. Men har ju oftast "bara" druckit på helgerna,men nu ska de bli slut på de sambon drog till svärföräldrarna i söndags efter att ja kom hem efter en rejäl fylla. I skrivande stund säger hon att hon kommer hem ikväll men att hon inte vet om hon vill fortsätta. Har lovat att inte dricka något mer men de är ju inte första gången jag gjort de så de är ju svårt för henne att lita på det men tror faktiskt på allvar att ja kommer kunna hålla det nu.

Okej, ja vi får helt enkelt se vart denna behandlingen leder. Men det är en bra idé att jag är delaktig och följer med honom på alla samtal eller? Vill ju gärna försöka stötta honom så gott som jag kan.

Loka crush hallon från champagne- eller vinglas kan också ibland funka ?

Jag dricker inte läsk men lurar mig med virgin drinkar - virgin mojito, virgin daiquri... Har man mycket lime i kan man nästan låtsas att man känner rom ? Men gud vad jag saknar just vin! Tyvärr går ju de alkoholfria vinerna inte att dricka.

Jag är också hemma, och har i princip inget att göra. Är en orkeslös person och har svårt att ta mig för mycket, men märke nu när jag varit utan A ett tag att energin sakta men säkert kommer tillbaka. Men vet självklart att utmattningssyndrom är en helt anna sak, så försöker inte förminska din situation med detta.

Jag har valt att sitta på en annan plats i soffan, dricker Pepsi max ur vinglas, inte för att det ger någon kick, men jag får ändå känna mig lite "mysig". Försöker fokusera på maten och hittar roliga recept även om jag avskyr att laga mat åt bara mig själv. Alltså med detta menar jag att jag försöker omprogrammera hjärnan - göra allt tvärt om! Jag vet inte än om det funkar men jag hoppas :)