Senaste kommentarerna i forumet

235 dagar utan en droppe, grattis till mig. Det fungerar verkligen denna gång, helt klart häftigt att lära känna och möta de olika sidorna som finns inom mig.

Oavsett vad som händer dricker jag inte alkohol.

Mvh

Hej villvaraenbramamma!

Jag är säker på att du generellt är en jättebra mamma! Det visar nämligen ditt mod och din styrka att komma in hit och skriva! För modig är du! Jag befinner mig nästan i samma situation som du, ensam med tre barn. Jag har precis som du dövat ensamheten och allt det tuffa som ensamstående föräldraskap innebär, med vin. Intalat mig själv att jag har förtjänat det och varit i behov av tröst och avslappning i form av vin. Du är inte ensam!

För mig var det viktigt att inse att mina alkoholvanor inte var sunda trots att jag inte däckade på soffan när jag hade barnen men dit verkar du ju redan ha kommit! Heja dig! Det är först när man identifierar ett problem som man faktiskt kan arbeta med lösningar.

För mig var det så att jag bara bestämde mig för att det var nog. På prov lät jag bli och tvingade mig själv att inte ha vin hemma och verkligen försöka på allvar. De första dagarna utan vin var jag väldigt sugen nästan hela tiden och faktiskt lika trött och tjurig som vanligt, (jag drack för att jag var trött, för att orka med och stå ut), och jag tänkte att min nykterhet var meningslös. Men efter några dagar vände det faktiskt och nu dag 11 är jag piggare än jag varit på flera år!
Jag har helt plötsligt mycket mer energi för att min sömnkvalitet har förbättrats och dagsenergin inte går åt till att vara bakfull eller tänka på nästa glas vin.
Jag tar en dag i taget och har inga långsiktiga mål med min nykterhet, för det känns för stort och svårt. Förutom att som du att vara en bra mamma till mina barn.

Jag känner att stödet jag fått här och forumet att skriva av sig i har hjälpt mig mycket. Många kloka människor i samma situation finns här för dig.
Kämpa på! Jag hoppas att du finner styrka att vända din situation. Det är ett stort steg i rätt riktning som du nu tagit!

Stor kram och välkommen hit!

Det var ett bra inlägg, Trebarnsmorsan! Jag delar din syn när det gäller att ta en dag i taget samt att undvika att lura sig själv.

Det känns tryggt att läsa dina ord. Kram.

Söndag och hade vin kvar här hemma. Jobbig dag med en grinig 1åring och en 7åring som kräver sitt.
Helt själv alltid med barnen och vinet blev min vän.
För att orka med och inte vara arg utan bli mer snäll och känna som om livet är lätt. Som om allt är ok . Men det är inte ok att dricka nästan varje dag och jag börjar bli trött på det. Nu när jag tänker efter har mitt liv sedan jag var 18 alltid handlat om att festa och ha kul så när jag dricker har jag kul för livet blir lixom enklare. Men det är inte ok mot mina barn eller mej själv.
Jag har aldrig druckit så jag deckare på soffan eller under dagen men när klockan slår 4 så börjar suget komma mer o mer. Så uttråkad , laga mat till barnen och vänta på att klockan ska bli 19:30 så jag kan lägga den lilla. Då går tiden fortare om jag kan ta ett par glas vin som ofta blir till nästan en flaska. Och så har det varit i ett år. Har haft ett par dagar utan men inte många. Stressen , livet och nu har jag börjat jobba igen oxå. Finns två olika vägar hem, en förbi Systembolaget och en annan väg som inte går förbi. Sätter mig i bilen efter jobbet och hjärnan går på högvarv men en flaska skadar inte och du behöver den säger rösten. Fast jag behöver den inte säger andra rösten. Alltid en fajt.
Jag vill inte ha det såhär, min äldsta kan påpeka vinaffären igen mamma?? Ja mamma behöver det. Vet inte vad jag ska göra. Varje kväll tänker jag imorgon ska jag inte dricka men likt förbannat efter en hård dag så vill jag ha vin.
Men samtidigt tänker jag att men jag dricker ju inte på morgonen eller dagen och jag tar ju hand om mina barn , deckare inte på soffan utan tar ett par glas under en längre tid och äter mat o sedan sover. Men det är dethär med att dricka varje dag. Känns inte bra. Jag vill inte vara en sådan mamma.

Så himla fint ”Trebarnsmorsan”, att du varit på AA!
Nykterheten är en balansgång. Vi behöver stöd hela vägen.
Min helg har varit nykter (tacksam:) men mitt humör är jobbigt. Jag försöker låta mig storma emellanåt men det blir för tufft. Jag är så arg på min man. Gammal hundskit kommer upp till ytan. Jag stormar och han går på likadant för han kan inte förstå mig. Känns som att vi kanske inte håller. När det är såhär håller vi oss på varsitt håll. Jag försöker att inte hasta fram beslut. Jag är inte hel. Jag läker färdigt innan jag vet vad jag vill.
Behöver vila.
Och vara i NUet?

Vad du är modig och klok, beundran ifrån mig ??❤️Så bra du ser på det och du kommer hitta den vägen som passar just för dig, många kramar från Strulan

Under mina 11 dagar i nykterhet har jag kommit underfund med att jag inte kan sätta upp ett mål för min nykterhet, vilket jag hade dag 1. Min förhoppning idag är ju att klara av att vara helt nykter från och med nu, men det kan inte vara målet. Det är för långsiktigt och oöverskådligt. Jag kan bara välja den varje dag, en dag i taget. Och när suget kommer kan jag bara välja där och då, inte i förväg. Jag har också behövt vara tvungen att inse att jag aldrig kommer att kunna dricka måttligt för det har jag sällan gjort. Och har jag druckit måttligt vid ett tillfälle så har jag "tagit igen det" vid ett annat.

För mig blir det viktigt att vara sann mot mig själv. Och att vara sann mot mig själv är att jag ser till att min rationella hjärna vinner över den potentiellt alkoholförgiftade hjärnan. Just nu har jag ingen längtan efter att kunna dricka måttligt, för vinsterna med att vara nykter är så mycket större än att prova dricka måttligt och falla dit igen. Jag har för mycket att förlora på att börja dricka igen och så kan jag bara tänka nykter. Dricker jag ett glas så kommer den alkoholförgiftade hjärnan med största sannolikhet att vinna.

Jag hoppas att du kan hitta ett förhållningssätt till alkohol som känns rätt för dig. Läs dina inlägg här om hur skönt du tycker är vara nykter. Hur tacksam du varit mot dig själv för att du gjort kloka val. Det är fina och ärliga inlägg som kanske kan hjälpa dig på vägen.

Stor kram

att din helg har varit fin. Jag har gått på mitt första möte och mår oförskämt bra i nykterheten. Just nu kan jag bara se fördelar med att välja nykterhet varje dag. Men jag gissar att det där vänder när man normaliserat detta tillstånd.
Men då finns vi här för varandra och hjälper varandra genom hundskiten!
Kram

Idag är den 11e dagen jag har valt nykterhet. Jag läser otroligt mycket här och lyssnar nästan hela tiden på Alkispodden. Det hjälper att befinna sig på ett ställe med andra som förstår, även om det är i poddform.

I morse var jag på ett möte. Det var bara gubbar och jag. Jag tänkte när jag gick in att de aldrig skulle förstå just mig men välkomnandet de gav mig rörde mig till tårar. Vilka goa gubbar! Efter delningarna var över så tänkte jag att det nog är fler punkter som förenar oss än de som skiljer. Jag kunde känna igen mig i varenda historia. Väldigt mäktigt och märkligt på samma gång.

Jag mår så jäkla bra och det som är lite jobbigt med det är att jag väntar på att det ska ta slut. Jag tänker att jag inte kan må så här bra egentligen. Att jag kommer falla dit och må skit så fort nyhetens behag har lagt sig. Jag hoppas att det inte är så. Men blir det så, ja då finns detta fina forum och möten.

En sak jag reflekterat över under dessa 11 dagar är att dag 1 så hade jag satt upp tre regler för min alkoholkonsumtion:
1. Jag ska inte dricka när jag har barnen.
2. Jag ska inte dricka när jag är själv.
3. Jag får dricka max 2 glas vid väl valda tillfällen såsom bröllop eller dylikt. AW och högtider skulle inte räknas till väl valda tillfällen.

Ju fler dagar jag har valt nykterhet har jag också kommit till insikt att det inte finns väl valda tillfällen för mig. Finns det verkligen väl valda tillfällen att välja förstörelse och fördärv på? Det finns bara härifrån och framåt, med förhoppningsvis oändligt många dagar som jag kan, och vill, välja nykterhet på.

Jag tänker också att om jag tittar på mitt livs alkoholkonsumtion och slår ut det på ett helt liv så har jag fan fyllt kvoten med råge. Jisses, jag behöver inte ta ett endaste glas till i mitt liv för jag har druckit sen jag var 13 år, som att varje dag med alkohol var den sista. Jag har fyllt det avgrundsdjupa svarta hål jag har inom mig med så mycket alkohol att det har svämmat över. Hur väl har det funkat? För stunden; ibland ganska väl. I längden; inte alls. Har det stora svarta hålet försvunnit? Nä, snarare ökat i omfång och djup. Men nu får jag faktiskt resten av mitt liv på mig att testa andra mindre destruktiva strategier. Vilken gåva!

Om jag nu haft ca 27 år av enorm alkoholkonsumtion så borde jag ha minst 27 utan för att balansera ut det. Det låter ju helt skruvat men för en gångs skull så tycker jag att min hjärna äntligen tänker rationellt. Men jag kan inte välja att vara nykter i 27 år. Men jag valde det idag. Och för det är jag tacksam.

Tack Denlillamänniskan. Jag kommer att hänga här länge. Forumet är så viktigt, både i med- och motgång. Idag nykter och glad, imorgon full och bedrövad; i sommar vinfryntlig och solbränd, i vinter julmustsur och deppig. Det verkar ju kunna gå hur som helst, det finns inga garantier. Det skrämmer. Men jag är glad så länge valet känns lätt.

Det där lät som ett bra val. En skön säng är alltid en bra investering!
Jag hoppas att du ska fortsätta vara här, men jag önskar mest att ditt liv ska fortsätta såhär bra!

Idag unnade jag och min fru oss en ny säng. Det var halva priset på Kungsängen, men det blev ändå en rejäl slant. Men det motsvarar ungefär den summa jag normalt dricker upp på tre månader. Och till skillnad från vinet och whiskyn så är ju detta en bestående investering. Sängen skickas hem om två, tre veckor. Fan, vad jag skall sova gott. Och nyktert. Tre månaders alkohol eller en ny säng. Det ger lite perspektiv på supandets ekonomiska konsekvenser. Sedan den 3 mars har jag bara druckit på Valborg. (Det var meningslöst.) Kroppen mår bättre än på länge. Hjärnan funkar. Livet är bra. Jag hoppas så att jag lyckas fortsätta så här. ?

Jag har läst på lite om det här med bästa vägen till måttligt drickande. Ett inte helt ovanligt scenario är att man tappert håller upp den tiden som man bestämt. Sen går man sakta men säkert tillbaka till sin tidigare alkoholkonsumtion, eller till och med förvärrar sin situation. Jag har läst ett antal såna beskrivningar här på forum. Av den anledningen finner många att det är enklare med helnykterhet än att räkna glas och tillfällen.

Det finns en forskare (kommer såklart inte på vad han heter just nu) som menar att det är lättare att bara skära ned utan föregående avhållsamhet en längre period. Han menar att det då inte finns något uppdämt behov och att minnet inte hunnit blekna vad gäller tidigare tillkortakommanden.

Eftersom jag inte riktigt vet var jag står och inte heller har tyckt att nykterheten har varit särskilt svår att upprätthålla, så har jag ingen aning om hur det kommer att fungera för just mig. Jag är öppen för att det kanske kan gå att dricka måttligt, men lika beredd på att det måste bli total nykterhet framöver. Nykterhet är inget som jag tyckt varit något negativt eller skrämmande. Och jag är inte dummare än att jag vet att de trevliga alkoholstunderna gärna romantiseras och de plågsamma fylleminnena bleknar.

Räknar jag dagar tills mina tre nyktra veckor är förbi? Ja, det gör jag. Men med en ambivalens runt min fortsatta relation med alkoholdjäfvulen. Och med en oklarhet över hur nästa steg ska planeras. Dricka fritt och lite på känn, har jag ju bevisligen INTE grejat. Räkna glas tror jag heller inte riktigt på. Känns lite krampartat.

Jag har som tur fyra dagar på mig att klura ut hur jag ska lägga upp det på ett sätt som känns ärligt och verklighetsanknutet. Vet nu att det inom gångavstånd från min bostad, finns en lokal där det hålls AA möten på tisdagar. Det är skönt att veta.

Idag är det ytterligare en finfin dag då jag är nykter och glad att det finns andra människor som är i samma sits som jag. Tack!!

Oj, känner igen både sorgen inför kommande sommaren samt känslan av lugn när partnern inte är hemma. Känner exakt likadant som du med allt eller inget. Hoppas du hittar något som ersätter det gamla, tänker också att man måste ersätta med något nytt?

Att kunna hålla sig nykter i sina svåraste stunder är den absolut bästa träningen. Hur enkelt är det inte då när livet är bra? Många alkoholister som läggs in tycker det är enkelt att hålla sig nyktra under tiden på rehab. Men när de är ute så klarar de inte både av vardagen och nykterheten, och återfallet kommer som ett brev på posten.

Väldigt länge sedan jag var här, men direkt när jag kommer hit får jag en varm och lite gråtmild känsla. Och faktiskt kanske lite, lite stolt över mig själv. Hela hösten och vintern har gått. Jag har inte druckit A och lyckats gå ner 15 kg. Kanske inte den bästa och hälsosammaste dieten, hoppa över frukost, mycket kaffe, ca 5 cigg om dagen och mycket Pepsi Max..... Men det känns lättare i kroppen och lättare att hitta kläder som passar. Har jobbat mig upp från heltids sjukskrivning till att jobba 75 % och allt mitt fokus och all energi har gått till det. Däremot är jag orolig för mitt förhållande. Vi har varit ihop i 21 år och just nu finns ingen kärlek, ömhet och attraktion kvar. Jag är som lugnast och "friast" när han inte är hemma. Men kan samtidigt inte tänka mig ett liv utan den här "familjekonstallationen", huset och allt annat som hör till. Vad gäller alkoholen och min känsla av att jag "bara måste" gå in här och skriva hör nog våren till. Jag ser och känner ett mönster i mig. Jag vet inte när jag ska släppa den här känslan när våren kommer. Har haft samma känsla nu i 7 år!! Låter förskräckligt när jag ser siffran!! Men ändå, det ska grillas, köpas rosévin och bubbel. Det ska vara After Work och man ska sitta ute hela kvällarna. Ett sådant liv hade jag före 2012 och jag verkar inte kunna sluta sörja. Förra helgen skulle mannen grilla... Jag stänger altandörren, gnäller på att det luktar grillrök och önskar att jag var ensam hemma så att jag kunde äta flingor och mjölk framför TV:n. Allt detta runt omkring denna grillning "funkar" fortfarande inte för mig. Det finns inget mellan-läge för mig. Antingen dricker man före/medan man grillar och fixar och gör mysigt, sedan dricker man till maten och sedan sitter man och dricker mer och "myser" med ost och kex. Eller så är man nykter och vill äta ensam framför TV:n och inte laga mat alls. Tyvärr är det mina två lägen. Därför känner jag en sådan sorg, rädsla och ångest inför sommaren igen. Känner mig tom och ihålig och nu när jag "skrivit av mig" inser jag att jag fortfarande sörjer den jag var i livet "före".....

Hej,

Nu har jag varit nykter i 21 dagar. Den senaste veckan har varit enkel jämfört med de två första. Nästan inget sug alls, och tankarna på alkohol kommer mindre frekvent. Under de första två veckorna kunde jag föreställa mig smaken av både öl och whisky, och sakna den något oerhört. Nu känner jag ingenting när jag tänker på det (jo, öl saknar jag lite, inte berusningen men smaken -- alkoholfri öl är ganska gott men smakar tyvärr såpass annorlunda att det inte är ett fullgott substitut).

Det är vansinnigt skönt att kunna vakna utvilad utan huvudvärk och medföljande bakfylla. Nu fortsätter det så här, en vecka i taget. Efter idag kommer jag hålla mig borta från forumet en vecka. Jag upplever det som ett tveeggat svärd; stödet och andras erfarenheter är väldigt användbara, men den ständiga påminnelsen om "kampen" är mindre bra.

Hej!

Jag har kommit till insikt, den här gången ska jag klara det. Det ska inte bli något mer smygdrickande. Hoppas att slippa ta barnvagnspromenaden för att kunna få i sig några klunkar sprit. Det är färdigt nu. Jag ska sköta mig, walk the line, och gå ned 20 kg.

Häng på!

Bra jobbat och vilken styrka// kram Strulan❤️

Vilket klokt och modigt beslut du har tagit. Var stolt över dig själv att du har vågat se att något måste förändras, det är ett stort steg! Att läsa om andras resa och få pepp här inne hjälper mig massor! Det här verkar vara stället att hänga på när man vill göra upp med alkoholen. Du är verkligen inte ensam.

Jag tror på dig och ditt beslut! Du kan klara detta!
Stort lycka till!

du har i att fester egentligen inte varit mitt primära problem. Visserligen har jag alltid varit den som blivit fullast på fester och snabbast också för den delen. Dricka måttligt i lugn takt liksom, nä det var oftast inte jag.

Men som du säger så var det ändå ofta ok att dricka sig redlöst på fester och ibland (läs sällan) kunde jag faktiskt vara måttlig och gå hem tidigt. Givetvis som en kontrollgrej för att få komma hem och fortsätta dricka. För att få dricka så mycket jag ville i min ensamhet.

Ensamheten har också varit min största fiende. Det är då jag har tyckt synd om mig själv, det är då jag har belönat mig själv och då har det inte funnits någon gräns heller hur mycket jag har kunnat dricka. Jag är så stolt över att jag lyckats välja nykterheten trots att mina förutsättningar i livet är de samma som när jag valde att dricka. Det gör att det blir mer på riktigt. Det låter konstigt när jag skriver det men du kanske förstår ändå?

Hemma igen och förvånad över hur bra det gick. Hur osugen jag var, trots att alla andra drack runtomkring mig. Lukten av rödvin fick mig faktiskt att må lite illa. Trots att mina fruktansvärda bakfyllor aldrig stoppat mig tidigare så är det kanske ändå dem som kommer att hjälpa mig nu. Bara lukten av vin gjorde att jag kunde känna i kroppen hur jag skulle må imorgon om jag drack. Jag tittade på hur andra drack ikväll och upptäckte att jag inte ville byta med dem överhuvudtaget. Jag är så värnlös och maktlös inför alkoholen och vad den gör med mig. Jag är så glad att jag gett upp men på rätt sätt. Att jag inte gav upp på mig själv och den jag kan vara utan alkohol. Utan att jag gav upp på alkoholen.

När jag gick till bilen från festen så kände jag mig lite nervös och rädd och då slog det mig hur det brukar vara när jag går från en fest. Hur alkoholen har gjort mig totalt orädd och oförsiktig.
Tänk alla gånger jag cyklat hem så otroligt full att jag bara kunnat hålla ett öga öppet. Alla gånger jag vinglat och ramlat omkring. Alla gånger jag spytt utanför, och på bussar och i taxibilar. Alla gånger jag inte ens minns hur jag tagit mig hem... Vilka vansinniga och farliga situationer jag har försatt mig i när jag varit ute och festat. Det är ett under att det inte gått mer illa. Att det "värsta" som hänt de där kvällarna är att jag ramlat och slagit mig. Om än väldigt mycket vissa gånger.

Tack Ensammapappan och JoYo för fina inlägg idag. Tänk att vi kan hjälpa varandra i detta. Jag som druckit för att jag är och har känt mig ensam, har nu fått en gemenskap när jag slutade att dricka. Det är fantastiskt och jag känner mig så lycklig över det!

Imorgon ska jag gå på mitt första möte och det känns läskigt och skönt på samma gång. Det läskiga är att inte veta vad som väntar och det sköna är att jag vet att jag ska träffa andra i samma sits som jag.

Inatt går jag och lägger mig nykter och det tackar jag mig själv innerligt för. Dag 10 i nykterhet är till ända och imorgon vaknar jag upp till den 11e dagen då jag har möjligheten att återigen fatta kloka beslut för mig och mina barn.

grattis till dina nyktra 21 dagar! Heja!!???

Jag svarade just på din tråd innan jag gick till min och ser ditt svar här!
Tack snälla för ditt peppande svar! ?
Detsamma till dig, du skriver så ärligt och verkar ha en genuin vilja att lägga ner ”hundskiten” och fokusera på barnen. Vi ska klara det här!
Kram???

Å vilken igenkänning! Allt från tre barn till linser och sminktvätt! Kontroll. Yttre kontroll. Men inre kaos :(
Så himla bra att du tagit steget och vet hur du vill vara! Vi peppar varandra här! Här får vi prata av oss och det bästa av allt är att vi förstår varandra!
Det är läkande att reflektera och skriva dagbok här. ?