Senaste kommentarerna i forumet

Hejarop tillbaka till dig också! Ja vi fixar det. Så känns det nu. Det känns också som att jag behövde mitt fall för att verkligen till fullo inse att det aldrig kommer gå. Kramar!

Viket klokt beslut du tagit, har själv haft hjälpt av detta forum, min terapeuten och programmet som finns här.
Kram och önskar dig styrka till ditt val❤️// Strulan

Jag bestämde vid påsk att nu var det nog. Ensamstående som du med tre barn, men hade ett förhållande i 1,5 år som tog slut i slutet på mars.
Kände att det egentligen var mitt drickande som gjorde att det tog slut. Fast han hejade på ganska bra och vi kunde klämma ett par vinare flera dagar i veckan, samtidigt som jag även drack när jag var själv hemma. Kände att jag gick runt med ångest och oroade mig och det påverkade förhållandet och jag bröt upp. Fruktansvärt jobbigt!
Det har ju indirekt gått ut över barnen med en ständigt trött och ångestfylld mamma och äldsta dottern började oroa sig, de är stora nog nu att märka.
Dock kunde jag hålla upp ett par dagar, men det var max...
Har fallit tillbaka två gånger redan, men rest mig igen direkt och känner att det inte är hela världen. Jag har redan fått kontrollen tillbaka även om det är lång väg kvar...
Så lycka till du också! Vi får kämpa tillsammans och nu är jag dessutom ensam i livet, men lovat att inte starta ett nytt förhållande och ta med mitt ständiga vindrickande in i detta! Barnen ger så mycket trygghet att jag ska klara det!!

Vad starkt av dig att du har fattat beslutet att vara nykter sedan en vecka tillbaka, vilken chans för dig och för dina barn! Det låter ju verkligen som att du behöver all tankekraft som du kan, utan berusning och bakfylla, för att fixa alla livets utmaningar med jobb, plugg och att vara ensamstående med tre barn. Fullt upp ändå, låter det som! Jag har sett att du på ett väldigt peppande och fint sätt har kommenterat i flera andra trådar, tack för det! Det är härligt att se när nya användare anammar den fina och positiva stämningen här, då är chanserna goda för att även få pepp och stöd tillbaka när man behöver det.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Skriver av mig

Jag har ff ångest över onsdagskvällen.
Pinsamt tycker jag, vet att det går över men osmakligt.
Mår mycket bättre att ta mina 5~6 enheter och sprida dem under en vecka.

Jag mådde också illa av naltrexon. Fick ta uppehåll vid två tillfällen i början. Efter någon vecka funkade det bättre. Idag känner jag inga biverkningar alls. Och har inget sug.

Styrka!
Jag skämdes också för min läkare tidigare. Nu är det tvärtom. Jag känner mig stark som klarar nykterheten. Och jag skryter nästan med det... ?

Du behöver nog inte oroa dig så mycket för levern. Den är märkligt tålig. Det är knoppen som tar mest stryk av supandet. Bra att du söker vårdhjälp. Jag har fått kanonbra hjälp på en beroendeklinik i Göteborg sedan snart tre månader.

Jag känner likadant. Det är för jävligt att man kastat bort så mycket av ens liv på alkohol. Och samtidigt: det enda man kan göra är att förändra sin framtid. Grattis till två veckor. För mig är det nio dagar idag. ?

Han är jobbig den där, bara en gång till, bara en till osv. Han måste begravas en gång för alla, annars tror jag inte jag håller mycket längre. Vet inte hur mycket mer levern kan tåla, alla andra organ? Det handlar inte löngre om att välja och att hålla sig till rimlig konsumption, kroppen behöver ett break, ett långt break. Att vara nykter en stund och sen blåsa på fullt ös igen som om inget hänt. Blir knappt bakis trots enorm konsumption, kanske ör det att jag aldrig hinner bli nykter? Nu ska jag iallafall hålla mig nykter först en vecka, den ska gå på ren vilja, sen tror jag att det kan bli en tripp till sjukvården för att kolla upp hur skadad kroppen verkligen är, kanske få lite hjälp. Men jag är så otrloligt rädd för att erkänna för en doktor hur det står till. Styrka nu iallafall och rena kroppen.

Har tagit mig tid att läsa och ta till mig av forumet den här morgonen.

Nu har jag varit nykter i två veckor.
Först var jag ledsen, ångerfull och olycklig.
Sen började jag ödmjukt hitta glädje i mitt beslut att börja ett nytt kapitel i mitt liv.
Nu är jag mest förbannad på mig själv.
Två veckor nykter.
Vad fan har jag hållit på med? Det är sorgligt att inse att jag befinner mig i en situation där jag är glad över två veckors nykterhet.
Är det verkligen så illa?
Jag blir ledsen över vad jag har gjort med mig själv, men har förmågan att trösta mig själv.
Jag kan dock inte riktigt förlåta mig själv.
Jag kan inte ändra det som varit, men jag kan göra det bättre framöver.
Den tanken gör att jag kanske kan försonas över hur jag slarvat med livet.

Tack för ännu en fin nykter dag.

Jag tittar bara in för att tacka dig Sisyfos. Jag har följt dig under sådär två år, i tysthet. Jag såg för några dagar sedan att du lagt in ett klipp av Echart Tolle. Tack för det!!

till insikt och beslut.
Jag är också ensamstående förälder, har haft tunga alkoholproblem. Det som hjälpt mig igenom är att hålla siktet stenhårt framåt, den jag vill vara och inte den jag var. Och träna på att förlåta mig själv, hela tiden.
Stor kram till dig.

Starkt jobbat! En vecka nykter är en fin start. Du verkar vilja ta ansvar för dig själv och dina barn. Bra!!
Har du något mål?

Förresten; Du får väl skriva så långa inlägg som du behöver :)

Tack, Trebarnsmorsan! Jag har också läst din tråd och jag kan lova att det finns mycket att vinna genom att ta tag i sina alkoholproblem. Att inte göra det blir bara förluster.

Jag önskar dig lycka till och hoppas att det ska hjälpa dig att vara på forumet. Gör också programmet, när du ändå håller på med att satsa på dig själv.

Jag önskar dig en fin dag och fortsatt mod att välja en ny bättre väg.

Fredag. Väcks av solljuset. Och hör en trana vråla. ?
Jag tänker arbeta halv dag på jobbet, sedan hämta min yngste son på skolan och hitta på någonting. Fortfarande helt fri från sug. Har inga tankar på att dricka i helgen. Vill inte ens dricka. Det blir trädgårdsarbete och grillning, lite arbete med en artikel, läsning av en bra bok, promenad med vovven, träning. Schemat är fulltecknat tack vare att jag inte kommer att ligga hemma i soffan och vara bakis. Mår utmärkt. Men grämer mig lite över att jag inte ville/kunde/försökte sluta slentriandricka vin tidigare. Livet är ju bättre nykter.

Jaha
Veckan började perf men igår festade jag till det, visst det va inte överdrivet men fick i mig fem enheter. Jag vart rätt onykter och har minnesluckor ??
Det kommer vara bra den här veckan så mitt mål är 6 enheter.
Men det var inte så roligt att bli så där onykter. Jag blir orolig för hur jag är då. Mina vänner sa att jag hade inte vart otrevlig mm men jag drack två glas för mycket vid samma tillfälle och knappt mat den kvällen. Det här är inte ok alls
Skärpning på mig

Tack för att du delar med dig! Jag hör din övertygelse och din beslutsamhet. Och kriget mot demonerna ska vi vinna! ??
Tillsammans är vi starka och klarar det här! Du har kommit långt på din resa! Heja dig! ?

Idag för en vecka sedan bestämde jag mig för att sluta. Nu fick det vara nog. Jag kan inte riktigt med klara ögon utifrån se om jag befinner mig i ett missbruk men klart som korvspad är i alla fall att jag har problem. Stora problem.

Vad var det som fick mig att bestämma mig för att bli nykter? Vet inte, tanken har legat och skvalpat i många år. För let's face it, a-hol har aldrig älskat mig lika mycket som jag älskar den. Den har gjort mig sjuk och jag har hängt fast vid den som att det var den sista människan på jorden. Min bästa vän. Den enda som verkligen förstod och gav mig vad jag förtjänade.

Men efter att min dotter ifrågasatt mitt ständiga vardagsdrickande och påpekade att hemma hos hennes pappa så dricks bara alkohol vid speciella tillfällen så letade skammen sig igenom vindimman. Ja, också att jag fräst åt henne att hon ska skita i vad jag gör, att jag är vuxen och minsann gör som jag vill... Moget ?

Den senaste månaden har jag också oroat mig för morgonens bakfylla när jag satt mig i bilen med mina tre barn. Olustkänslan har varit svår att skaka av sig. I alla fall ända tills klockan blev fem och jag kunde hälla mitt första glas. Det där glaset som jag bara svepte på stående fot.

Jag har ljugit så mycket för mig själv och jag orkar inte mer. Jag behöver den tankekraften till annat. Att jonglera jobb, plugg, och ensamstående föräldraskap är liksom nog utan a-hol. Med, typ omöjligt.

Men idag. En vecka nykter. Känns så jävla bra. På söndag ska jag gå på möte. Vill träffa andra, lyssna på andra och bli förstådd.

Tack för det här forumet också. Jag ska aldrig mer skriva så här långt.

Godnatt!

Du skriver fint jag ser fram emot att följa din resa. Jag kunde vara du och du kunde vara jag. Känner igen mig så! Lycka till!

Hej,

Jag är 43 har ett ganska svårt vinmissbruk som pågått i snart 10 år, och bara eskalerat. Nu är jag sjukskriven (pga saker jag reagerat på och gjort under påverkan, dock inte på jobbet).
Detta har medfört att jag börjat dricka allt tidigare och tidigare på dagen. Förr har jag aldrig kunnat dricka på förmiddagen, men i takt med att jag i princip börjat sluka en hel box per dag så har abstinens och jättejobbigt sug satt igång redan vid 10-11-tiden.

Eftersom vi vet att Antabus inte hjälper ett skit (ursäkta uttrycket) när man är sugen, mitt sitter och bränner i svalg och ner i halsen, så ville jag prova annat.
Jag fick utskrivet Naltrexon. Eftersom jag missbrukat vin så länge och mått dåligt psykiskt så har mitt övriga näringsintag inte varit bra.
Det som hände av bara en halv tablett var att jag började må så illa och bli så yr att jag var tvungen att lägga mig. Detta har jag provat flera gånger.
Så, ännu mindre mat och definitivt ingen mer Naltrexon för mig.

Dock idag, så bad jag om tecken, och plötsligt fick jag för mig att strunta i illamåendet och bara ta smällen (precis fått labbresultat och Peth är 3, GT 13.. osv).
Saken är den att jag hämtat ut ett helt annat märke som i stället heter Naltrexone. Jag kan förmodligen inte skriva ut tillverkare här, MEN det jag ville få fram genom detta inlägg är att jag har klarat att ta dessa idag, utan samma biverkningar som jag fick av det andra märket!! Jag vet att jag är känslig som person, men det har inte slagit mig att jag kanske skulle prova olika.

Nu är klockan snart 8 och jag har tagit en och halv (kört halvor) och jag har inte ens druckit en halv box!!!! Sist detta hände vet jag inte.

Hoppas mitt tips kan hjälpa någon annan.

Hjälper många mycket att skriva av sig här. All styrka till dig och hoppas verkligen du hittar din väg framåt.

Det handlar om tanken att dricka socialt och lagom:
"Jag läser också nu att det är vetenskapligt belagt det som vi nyktra alkisar har vetat länge att vi trixar med drickandet för att kunna dricka "socialt". Vem har inte i vår situation ändrat sort, styrka eller märke, inte druckit före eller efter ett visst klocklslag, "bara" druckit helger, shoppar "bara" en viss mängd, tagit en "vit vecka"................visst känns det igen ?!
När vi håller på så så har vi redan tappat kontrollen över vårt liv och har i realiteten blivit fast i beroendet. Vi lurar oss själva och förlänger vårt lidande när det egentligen bara finns en lösning."

Det är sånt här jag grunnar över just nu. Återkommer när jag har nåt vettigt att skriva!

Idag är det en fin dag och jag glädjer mig åt att vara nykter. Önskar er alla samma sak.

Så.. efter mycket läsande på forumet, samt mycket drama, medberoende, och annat därtill har jag de senaste dagarna bestämt mig för att slutligen skriva ner det jag tänker.
Jag är en alkoholist.

Körde en nedtrappning i vintras som faktiskt fungerade.
Till slut hamnade jag på "max en 33cl öl om dagen" vilket efter 2 dagar kändes så ofantligt meningslöst.
Därefter tog det stopp, ett bra tag.
Men efter en semesterresa där det var lugnt att ta en öl då och då eskalerade det igen.
Jag har inte haft många nyktra dagar efter den semestern.
Det känns som om jag sviker alla..
Till detta hör till också att dessa enstaka ölen normaliserats.
Så numera kan jag köpa hem några öl, ge en till sambon direkt när han kommer hem så han inte ska märka av att jag redan svept en hel del innan.

Eskaleringen har gått till den nivån att jag inte ens hunnit till bolaget dag 1 fören jag börjar planera bolagsresan dag 2.
Det har dock inte funnits många dagar där alkoholen påverkar relationer osv negativt, men det gör det ju ändå.

Idag är jag inne på sista dagen av min nedtrappning igen, en 33cl öl som kommer kännas så meningslös.
Tajmingen är perfekt.
Sambon hemma hela helgen, då kommer jag ha 3 nyktra dagar, och när bolaget öppnar igen så är jag på dag 4.
Dag 3 är alltid svårast, dag 4 går alltid som en dans.
Jag ser fram emot att känna mig stark på Måndag.
Ser fram emot att svepa i mig den där sista och känna hur meningslöst det är.
Små steg, en dag i taget, det försöker jag förklara för mig själv hela tiden.

Ska ta som vana nu att skriva här i forumet, få ur mig alla tankar och känslor som jag totalt isolerat från omvärlden. Jag måste få ur mig det.

Jag önskar er alla en jättefin Torsdag! Stay strong!

Vad glad jag blir att höra ifrån dig!!!
Och att du mår så mycket bättre?

Önskar dig en härlig sommar med den nya kärleken☀?????☀

Många kramar till dig!
???

Bra skrivet! Att leva i nuet och att blänga på Alkoholdjävulen och skärskåda den. Liksom " Are you talking to me?"
Suget kanske inte ens handlar om att dricka själva alkoholen, utan efter något man tror alkoholen ska kunna leverera, såsom lugn eller glädje eller självförtroende.

Jag önskar dig en fin dag.