Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra och starkt att du stod emot impulsen, Babsan. Hoppas det går bra för dig idag?

Jag har passerat min ”kritiska period” för dagen, har sett till att inte ha något tillgängligt hemma. Känns skönt. Så det får nog bli fem dagar idag, och början på den sjätte imorgon. Nu när vädret slagit om till sommar dyker dock den där tanken på en kall öl eller ett svalt glas vitt vin upp. Ska hörda ut.

Hej StarkareK ! Vad bra med en plan, och att du får så bra stöd från din mamma och barnens pappa! Det är inte kul det du skriver som har hänt med att barnen blev rädda och att du inte minns något! Men jättebra att du berättat och pratat med dina närmaste vänner och familj! Du kommer fixa detta jättebra en dag i taget bara! Kram Miz

Någon som vill dela med sig av erfarenheter av att vara mamma och alkoholist, när allt tillslut rämnade....har inte utsatt mina barn för någon som helst fara, men har en man som gör allt i sin makt för att totalt krossa mig. Han har berättat för alla mina vänner, släkt och gemensamma bekanta. Han har ordnat så att socialtjänsten är inblandad. Jag vet att jag gjort fel med alkoholen, men det han har gjort kan jag ju inte prata om. Nykter nu sedan 1 v. Det enda han vill prata om är hur dåligt han själv mår pga mig. Han pratar gärna om detta inför barnen..... vet inte riktigt vad jag ska ta mig till....

Så här långt i mitt nya (nästan) helt nyktra liv har mycket positivt inträffat:
1. Jag har inget vardagligt sug efter alkohol längre.
2. Jag har gått ner ganska mycket i vikt. Jag tränar mer effektivt när jag inte är bakfull.
3. Jag känner mig inte längre deprimerad.
4. Tidigare hade jag ofta anfall av gikt (bl a efter jul- och helgfrosseri i mat och alkohol). Dessa anfall har helt upphört och jag har t o m slutat med medicineringen mot gikt.
5. Min hjärnkapacitet är normal igen. Jag är forskare och universitetslektor och behöver kunna tänka klart. Helt plötsligt känner jag mig hjärnstark igen.
6. Jag jobbar i praktiken mindre men får mycket mer gjort. Bakfyllan gjorde mig tidigare slö och trög.
7. Stressen är borta, jag känner ett stort lugn.
8. Jag sover bättre.
9. Min familj är gladare.
10. Mitt humör är jämnare.

Men det kommer att komma svårare tider. Det är viktigt att inte glömma att fram till den 2 mars i år drack jag ÅTTA flaskor vin i veckan. ?

Äsch, har du lämnat ny när jag precis hittat dig. Såg ditt inlägg i min tråd höromdagen och sen läste jag din.
Jag la ju av både med att läsa och skrivA, först för att det gick bra och sen för att det gick dåligt. Tror egentligen att det vore bra att stanna här o reflektera. Hoppas du lyckas med ditt fortsatta jobb. Just det där med att inte är svårt att komma tillrätta med. Men köp nu en stor blombukett! Det är du värd.

Som är så fantastiskt med forumet.
De tankar du skrev nu gav mig input i min problematik.
Ensamt.

Det är precis det som varit och är mitt problem i medberoendeproblematiken.
Utan människor att ta hand om så känner jag mig ensam.
När ingen behöver mig så blir jag just ensam.

Kan jag känna mig bekväm i hjälparrollen så är jag liksom hemma.
Kanske är det samma med alkoholen.
Bästa kompisen som alltid är bara en liten bit bort och som man inte behöver krusa.
Som bara fyller medvetandet med sjävklarheter och det sociala smörjmedel det också är.
Självsäker stark och trygg men på falska grunder.
Precis som för mig.

Förlåt om jag skriver in mina egna tankar i din tråd,men det var vad ditt inlägg gav mig,tack.

Tack för inlägg i min tråd! Det känns bra att bli sedd på något sätt, men jag skriver sälllan i min tråd, skäms för mycket om sanningen ska fram: började skriva nedanstående i Nystarts tråd, men inser att det är här det hör hemma. Måste erkänna för mig själv hur illa det är till en början.:
Ja, Nystart. Vi har nog samma erfarenheter. Botten... det har varit många, men ändå inte tillräckligt djupt, eller? Skäms också för mycket och det har ju ännu inte fått konsekvenser för mig. Jag rättfärdigar ungefär som du, inte hjälplös, inte åkt dit för rattfylla, märks inte på jobbet, inte på semestern, inte med barnen, händer sällan... men jag vill absolut inte veta var den riktiga vändpunkten är. Tänker efter varje lågvattenmärke att nu är det slut. De flesta av mina är det bara jag som vet om, men ändå... den där gnagande känslan av misslyckande. Beslutsamheten, för den finns ju där, att nu får det banne mig vara nog! Måste sluta innan det får konsekvenser, innan någon annan än de allra, allra närmaste upptäcker. Å så händer det igen, och igen. Känner att jag måste över 60 dagars strecket minst. Och så ger jag upp efter 5 dagar gång på gång. Tänker först att det inte gör så mycket. Behöver dricka åtminstone en dag... Kan ju sluta i tid... nåja, där har ju saker ändrats det sista året, ingen märker... oftast inte, men jag vet och min närmaste familj anar ibland och så en ny botten där jag ”lever farligt”, med risk för upptäckt av andra. Nä, det är verkligen nog nu. Kan inte hålla på såhär längre för jag vill verkligen inte ertapppas även om det kanske är det bästa som kan hända.

Har svarat dig Nystart, i min egen tråd. Men det blev en sån lång utläggning som mest handlade om mig, fast vi har ju liknande erfarenheter.
Nu tar vi varann i hand och lägger sv tycker jag. Ingen djupare botten för nån av oss. Det räcker så här.

De där tuffa dagarna får man bara kämpa sig igenom nykter. Att fly in i dimman där gör allt bara värre. Hade själv enorma utmaningar förra året då det mesta höll på att trilla samman. Jag stod emot och tog tag i problemen direkt och allt löste sig.

Jag sitter dock i Budapest nu och känner mig helt vilsen. Dricka eller inte har snurrat som ett roulettehjul där jag hela tiden bara sätter ny fart på hjulet så inte kulan landar någonstans.

Ska inte dricka i motgång eller för att fira. Ej heller i något spontant läge. Men är det ens lönt att dricka en öl när jag väl planerat och bestämt mig bara för att likdom? Vill ju inte dricka för att boosta mig heller (det jag känner jag behöver).

Tror det löser sig bara jag hittar rätt tempo och kan dricka en alkoholfri sådan. Kanske kan hjälpa.

Playing with fire for real!

Jag är nog allmänt rastlös ibland. Det måste hända lite saker. Körde fast helt i Sverige. Var tvungen att göra lite nya saker som att vandra och sen ville jag utomlands igen. Normalt åker jag till Prag - och har alltid druckit en massa öl där (samt lite annat). Nu ville jag testa en ny stad då många backpackers jag träffat i Prag rekommenderat Budapest.

Samtidigt är dessa utlandsresor så starkt förknippat med alkohol. Vanan och mönster sitter djupt rotat. Men jag utmanar mig ofta. Annars skulle jag inte flugit nykter. Vet inte om det var bättre eller sämre.

Väl här i Ungern så snurrar ju tankarna mycket. Antar det är fullt normalt. Vore konstigt ifall jag inte reflekterade. Men det är ju en kamp i huvudet. Vet ju att det innebär enorma risker. Eller risker åtminstone.

Senaste två nätterna stannade jag på ett hostel i Köpenhamn. Normalt på dessa hostel är jag väldigt social och liknande. Alltid (snudd på åtminstone) med alkohol i kroppen. Nu är jag helt instängd i mig själv. All kontakt med andra människor känns jobbig. Svårt utmana mig på den punkten just nu också känner jag. Och att bo på hostel och vara den alla undrar över känns ju sådär. Nu tänker väl inte de flesta så mycket. Mest i mitt huvud sådant snurrar.

Men jag blir osäker på min engelska också vilket är jobbigt. Men det är ju det här jag behöver utmana mig i. Har en tillräckligt bra engelska och min accent är väldigt bra (om man vill efterapa engelskans). Så borde inte ha problem men det där är fan jobbigare än att flyga nykter.

Så många komponenter. Samtidigt funderar jag att flaxa runt i Europa ett tag. Får se hur jag löset det hela.

Ger en öl mig något ens? Om inte, vill jag dricka tre? Vad sker sen? Oftast bara allmänt glad, trevlig och social. Men dagen efter? Starta med en öl på sitt hostel innan jag beger mig ut i vimlet. Dricka dagligen och springa runt halvlullig. Det är ju inte det jag vill men samtidigt vill jag känna att resan är värd att göra.

Låter konstigt i era öron antar jag. Det låter sjukt i mina egna åtminstone.

Traskade runt i Budapest och tog lite random metro och spårvagnar för att få en någorlunda överblick och få lite lokalsinne. Det kändes lite ensamt. Samtidigt har ju det varit nice tidigare men då i samband med öl.

Har sagt jag inte ska dricka inledande dagarna åtminstone. Måste se om jag kan hitta min egen växel där på att bli social här. Så hoppas jag skiter i alkoholen men behöver verkligen lufta det här lite så jag kan läsa det själv svart på vitt.

Men tio spänn för en stor stark liksom. Hur fan gick det här till. Borde väl käkat något piller som hindrar en från att dricka mer än de där två ölen.

Jag återkommer. Ska vila och sova lite nu så ska jag ut och reka vidare i Budapest! Fin stad det lilla jag sett hittills. Väldigt vackert läbgs Donau om kvällen.

Ännu en tuff dag går mot sitt slut. Det är inte suget efter alkohol som är problemet, för det finns knappt längre.

Men har efter idag lyckats vara nyckter ett tag nu.

Är nykter. Suget kommer starkt. Pga stress. Gissar jag.

Orolig. Vaknar tidigt. Kan inte somna om. Mannen snarkar och stör.

Jaha. Det är såhär livet känns. Alla möjliga och omöjliga känslor. Man behöver kanske inte dämpa alla negativa känslor. Bara vara i dem.

NU är jag ännu nykter!?

Dag 3 idag, har inte behövt kämpa för att falla tillbaka än, fick dock en impuls att ikväll är det väl dags för lite vin. Detta var på lunchen, kom från ingenstans, lite skrämmande. Gick dock snabbt över då jag direkt tänkte, och sen då, har ju saker planerade för kvällen, ska jag bara hoppa över dessa!
Skrämmande med att man aldrig kan känna sig säker fast man vet bättre...känns som man är ute på fritt fall.
Verkar som du har något planerat för morgondagen som kan kullkasta dina planer. Tänk på vilken härlig seger det skulle vara för dig att skriva Dag 6 här i din tråd, att du visat för dig själv att det går, en dag i taget!

Tack Sofia för välkomnandet! Efter en hel vecka med många prövningar och sjuka barn på det så tycker jag endå att jag är på rätt spår. Kunde dessvärre inte ta mig förbi helgen utan stressen tog över och jag köpte två flaskor som dracks upp på 3dagar. Det jobbiga i detta var att när fredagen kom så var jag inte ens sugen på vin men vanan och rutinen i mig sitter i , precis som när man ska sluta röka. Helger har alltid förknippats med vänner och vin och detta kommer bli svårt att bryta känner jag. Jag är endå glad att jag gjorde valet att köpa 2flaskor och inte en bag-in-box plus 2flaskor som det lätt blir på en vecka. Men känner endå ångest över mitt val men jag är bara människa och stressen är alltid närvarande när man är själv med två barn hela tiden. En dag i taget och jag kämpar dagligen med hjärnspökena som säger köp vin efter jobbet så går tiden snabbare men jag har faktiskt tagit den andra vägen hem ifrån jobbet så jag inte åker förbi. Och jag har mer energi , känner mej gladare och inte lika trött även om jag ibland blir väckt flera gånger per natt. Kämpar på och är ute och går på luncherna och lyssnar på alkispodden. Dag två avklarad igen

Jag har läst lite i dina trådar och du har kommenterat en del här och där,ofta med bra och tydliga formuleringar.
Eftersom du skriver här inne så antar jag att du i grunden har en problematik som du inte riktigt bemästrar.

Nu är du på gång att kolla om dina vingar håller och se dig om lite i världen då du kanske? har kört fast lite här i Sverige.

Jag spontant som inte är beroende av alkohol tänker:
Varför leker du med tanken när du bejakar så mycket annat just nu?

Du har släppt taget om en hel del och flyger fritt.
Kanske känner dig lite vilsen och rotlös och vill hitta lite tyngd med hjälp av alkoholen?

Det var mina spontana tankar.
Om jag skulle skriva om att jag hittat mig en ny alkis och på allvar funderar på att ge mig in i relationen så tror jag att många på anhörigsidan skulle säga:
Men vad är det nudå?

Hur tänker du nu och vad är poängen med det.
Så det är den frågan jag får när jag läser dina rader.
Vad är syftet och målet med att leka med elden?

Tack för era kommentarer, Strulan och Babsan. Känns bra veta att någon uppmärksammar det jag skriver.

Dag fyra idag, har gått bra. Suget inte så farligt, men det kanske blir värre..? Vad är era erfarenheter?

Brottas just nu snarare med ångesten. Försöker rannsaka mig själv. Insikten (så mycket jag nu kan ha av den varan) kring mitt alkoholbeteende skapar en hel del ångest. Framkallar många starka känslor när jag så sakta börjar erkänna för mig själv hur jag har hanterat alkoholen. Hur jag har prioriterat den och prioriterat bort relationer. Relationen till sambon är just nu minst sagt frostig; jag har sårat henne och det sårar mig. Jag har missbrukat ett förtroende. Går det att reparera!? Jag hoppas det. Vilka garantier kan jag lämna, mer än mina ord? Inga. Bara tiden kan utvisa om jag verkligen klarar detta. Vad talar för att jag klarar mig? Att jag sökt hjälp på beroendemottagning? Att flera i min närhet nu känner till problematiken (fast ändå kanske inte hela omfattningen)? Att jag ”bestämt” mig? Att jag nu faktiskt börjar erkänna att jag har ett problem? Frågorna är många, och därmed även oron. Oron att misslyckas och faktiskt förlora det jag håller kärt.

Går snart in på dag fem. Imorgon är en skör dag, möjlighet att avvika från min inslagna väg finns. Jag måste försöka kontrollera så att möjligheten att inte falla för frestelsen finns.

Så bär det iväg! Nykter och allt. Känner mig rätt lugn nu och har jobbat bra med mig själv. Fortfarande mycket funderingar om alkohol i Ungern. Men det ska nog gå bra.

Intressant om jag får några ångestpåslag framöver. Nu ser jag fram mot att flyga. Väldigt härlig känsla. Men utan kontroll och inte expert på området hur allt fungerar gör ju en viss tvekan. Men har alltid velat upp igen så fort jag landat. Ska bli gött detta. Helt nykter :)

Min bästa vän är tillbaka. Sa upp kontakten för ett par år sen och jag minns känslan av hur bra jag mådde. Tränade, gick ner i vikt, var en otroligt bra mamma, en bra sambo. Jag har lagt upp ett Facebook- inlägg på en snygg tjej där jag skriver hur jag inte ens går på marken, utan svävar fram. Av lycka.

Nu är min bästa vän tillbaka och hen har mig i sina klor. Jag vill inte umgås med hen, jag svävar inte längre fram utan kämpar mig fram i smutsig lera. Ändå ljuger jag mig blå för att kunna umgås med min bästa vän, som gör mig och alla i min omgivning så illa. Jag smyger för att min omgivning inte ska märka något, då hade de kickat ut hen och det vill jag inte.

Min bästa vän heter alkohol och jag undrar hur jag ska förklara att jag inte vill att hen ska finnas i mitt liv längre. Jag vill sväva fram igen, av lycka.

Tack för att delade med dig. Jag hatar verkligen alkohol. Den kidnappar verkligen hjärnan. Starkt och modigt av dig att vara ärlig mot dig själv och din omgivning. Man pratar ju om att man måste nå sin personliga botten innan man kan tillfriskna. Hoppas detta var din botten. Jag kan verkligen starkt rekommendera AA och att skaffa en sponsor. Det är ingen lätt match att vinna själv mot alkoholdjävulen.önskar dig all lycka till! Var rädd om dig och ta hand om dig själv och familjen

Hej

I mitt umgänge är det människor som jobbar inom krogen, restaurang, och samt musiker. De är mycket för att ha alkohol med i alla situationer man ses så därför måste jag välja bort många av dagar då jag träffar dem.jag har försökt fått med flera av dem på promenader, cykla någon mil till ett cafe mm men det slutar med att jag får göra det själv.
De är inte intresserade av att göra sånt som inte inkluderar alkohol.
Det är tragiskt men jag har vant mig vid det. Det finns en person i mitt liv som ibland kan ses på promenader men jag saknar fler sånna vänner och det är inte lätt att skaffa nya sånna.

De som känner mig vet att jag vill ha kontroll på drickandet och kan ibland kläcka ur sig att jaaaa jag skulle också behöva göra som du, men de tar inte tag i sina problem. Jag är omringad av flera som har grova problem med alkohol Allt från att de fixar jobbet men hälsan och relation krockar, till att en kan inte vara tillsammans med nån tjej för den dricker sig full och ljuger om allt. En går till kvarterspubben efter sitt jobb o dricker en 4~5 öl varje dag i veckan förutom att det blir riksfylla på de lediga dagarna. Det här umgänget är över 20 pers och flera umgängen i stan ser likadana ut. Det här jag skriver är livet här, det är normalt för dom o tar inte det seriöst.
Jag har tex vänner som dricker så mycket så en av dem fått diabetes och gikt!

Jag lever lite på två sätt, jag väljer noga när jag kan va med några av dem men jag har sen ensamma dagar då jag är med mig och det jag mår bra av.

För att bryta denna dåliga vana och alkoholism så kommer jag att se till så att jag varje kväll gör något jag inte kunnat göra om jag druckit. Jag började igår med att ta bilen till ett närliggande shoppincenter och spenderade kvöllen kikandes i affärerna och avslutade med att äta med en kompis som var på besök i staden. Känndes väldigt skönt att svänga in på garageuppfarten kl 22.30 helt nykter. Sov lite blandat med många konstiga drömmar, har den klassiska tröttheten man får när man lägger ner skiten, men den är så mycket bättre än bakisheten.

God morgon alla
Jag har gått i flera år och sneglat på den här sidan och velat skriva av mig lite
Hur mitt liv ser ut men inte vågat men man blir nog inte uppäten om man lättar sitt hjärta lite
Pausar lite och ber om ursäkt att jag är dålig på att stava punkt och komma har aldrig sagt mig nått var och i vilket sammanhang det ska stoppas in i texter men hoppas det går att läsa ändå

Jag är en kille på år har villa och en liten underbar fru
Och 2 fosterbarn som jag älskar och de älskar mig med jag tror det är få fosterfäder som blir kallad pappa så det
Är eTT fint kvitto på att jag gör ett bra jobb
På den fronten
Jag träffade min fru en påskafton mitt ute på en sjö för 6 år sedan och vi firade 2 år som gifta den 30 mars och tiden tillsammans med henne har bara försvunnit det känns som vi varit ilag 6 månader
Så jag anser att jag har ett ordningsamt liv
Med fast jobb sedan 19 år en god lön

Men det här med alkohol har smugit sig på mig lite eftersom fem till år 2007 drack jag i princip aldrig alkohol tills jag råkade
Började spela datorspel (wow) de vänner
Som jag hade där drack alltid när vi spelade tillsammans och man blev trött av att alltid få vänta på att de onyktra vännerna skulle komma ikapp ja så provade jag ochså det och drogs sakta men säkert med i deras livstil och tillslut
Kunde jag inte tänka mig att sätta mig ner vid datorn utan att ha nått att dricka till
Det blev värre och värre för mig tillslut kunde jag inte sköta mitt jobb svarade alldrig i telefon och skärmad av mig från alla till och med min familj så jag kom till en punkt då jag bröt ihop på jobbet och förklarade allt för min chef som ordnade nån att prata med via företags hälsovården
Efter det kändes det rigtigt bra jag slutade nästan helt att tänka på A
Och det kändes skönt det helt fantastiskt att vakna upp på morgonen pigg utvilad
Och med en längtan att åka på jobbet redo för en ny dag med nya problem att hitta lösningar på och att på fritiden sticka ut tidigt på morgonen på hojjen eller fara till skogen för att jaga älg på hösten som jag gjort tillsammans med min far sedan
Jag var 5 år gammal
Min pappa har för mig varit en av mina bästa vänner då det inte fanns så.många jämnåriga att umgås med i den lilla by jag kommer från så man var lite vilsen när man flyttade hemifrån vid 16 års ålder och det var besvärligt att uppfinna sig själv och finna sin plats i tillvaron men det gick
Livet rullade på och som sagt 2013 träffade jag min fru och fick en halv gård 2 barn 2 hundar och en bit som jag alltid saknat i mitt liv en egen familj att sörja för
Livet gick vidare hade inget större behov av A drack lite när vi hade fester och så hos vänner och bekanta fram tills jag 2015
Fick se en snabb och dramatisk försämring i min fars hälsa som slutade i att han hastigt avled utan att jag han vara med
Detta tog mig fruktansvärt hårt och sakta började jag dricka mer A och det visste jag att jag gjorde tillbaka där jag började
Halvdöd vara morgon värk i knän rygg
Leder pga A livrädd att bli stoppad av polisen varje morgon men inget hände då
Tillslut lyckades jag vrida tillbaka livet lite grann mot en nyktrare kurs men lyckades alldrig helt min fru har varit orolig och sagt åt mig flera gånger att ta det lungt med A
Men har ju mer jag druckit lyssnat mindre och mindre på henne
Och grotta ner mig i den här jävla soppan mer och mer
Min soppa består av såg och ångest som jag är något av en mästare tycker jag själv på att dölja fast det skiner igenom överallt på mig som en soltorkad träbåt
Sommar inbillar mig själv att ingen ser
Så receptet då för att lindra de mörka tankar jag har starkt öl vare dag den biffigaste sorten de säljer på bolaget
Det lindrar ångesten tar bort bakfyllan från igår och den dåliga prestationen på jobbet och gör att man känner sig normal
För stunden tills det är dags för ångesten att göra sig påmind att det är för låg A konsentration i mitt blod och detta har bara fortsatt och accelererat tills jag inte styr över det själv längre det enda som sätter begränsningen nu är att pengarna är Slut
för 2 månader sedan fick min mor besked om att hon hade canser i magen och det kom som ytterligare en smocka som gjorde att jag kunde dricka ännumer
Hennes operation gick bra och läkarna sa att det fanns mycket goda utsikter att hon skulle bli fullt frisk vilket jag blev hemskt glad för och då skulle mitt drickande kanske avta pyttsan i helsike Heller min fot var redan tungt på gasen i samma veva
Började mina syskon bråka om vård hemma av mor och penga tvister och annat skit som gjorde att jag måste dricka sanslösa mängder med A för att allt sådant tjafs och skit skulle blekna bort och tystna i mitt huvud trodde jag samma visa
Direkt efter jobbet bolaget skynda mig hem.supa.mig full och försöka dölja hela skiten för min fru och barn
Priset kom dock för allt jag gjort igår
Utan att jag tänkte på va jag gjorde samma rutin bolaget efter jobbet köpte öl men kunde inte vänta tills jag kom hem
Utan sopade i mig 2 öl i bilen på väg hem
När jag kommer nästan ända hem står en polisbil och väntar på mig och de båda poliserna kliver ur och säger lungt tull mig du har druckit alkohol idag va
Total.ras och panik inom loppet av en sekund men säger lungt att jag erkänner
Får blåsa och får följa med till stationen för provtagning och förhör vilket resulterade i 0.7 promille i blodet
Indraget körkort och och helt enorm elefant av skam på ryggen när allt var klart så ringde min fru och frågade varför jag inte kom hem till middag nån gång ?
Jag tog ett djupt andetag och erkände allt för henne och allt varför det blivit såhär som jag igenteligen har nått bra svar på själv bara hur jag tagit mig dit jag är just nu
Jag ringde även min chef ach berättade vad jag gjort och min mor alla var förstående och alla lovade att vi ska hjälpas åt tillsammans att ta oss ur det här
Min fru hämtade mig hos polisen och gav mig en kram och hon påminde mig om
I nöd och lust
Med facit i hand av att behöva äta min äckliga soppa inget av det här var värt en enda droppe A inte på det vis jag okontrollerat hällt i mig det varken fysiskt eller psykiskt
Nu funderar jag på vad jag ska få för straff för mitt handlande kommer jag att få köra bil igen ?
Kommer jag att få jaga älg igen ?
Knappas men det hoppas jag
Jag är så otroligt ledsen att jag låtit det gå så här långt det är sjukt nu när jag ser tillbaka 1 dag som nykter på.många år
Jag ska börja idag med att reda ut mitt liv ta mitt straff och stå som en man när klubban faller och styra min livs skuta åt ett tryggare och lugnare hav bort från det här slukhålet jag så länge varit på väg ner i jag prisar all8 de högre makter att jag inte skade någon när jag körde rattfull
Och att jag blev tagen av polisen presis i rättan tid innan det gick överstyr totalt
Jag ska uppdatera lite eftersom tiden går
Och va ärlig med vad det blir för påföljder av det här
Önskar alla en sund och nykter dag gör något roligt och ta hand om varandra

Skära ner är lite som att lova att bara sitta och köra 30 i en formula 1-bil. Letar fortfarande efter den perfekta liknelsen. Men hur som helst, det räcker att slinta till bara lite så är du iväg i full fart. Eller efter att ha kört ett antal varv så känner du att ”fan jag har ju koll på det här nu, klart jag kan dra på lite” och så är du i väg 300 och pang rakt in i sargen. Sen några vändor med att klistra ihop skallen och ut och puttra igen and repeat.

Många trådar här på forumet är skrivna i tårar eller blod gällande att man testat och halkat igen. Men visst några kanske klarar att puttra runt i 30 med foten stelt spänd över gasen i resten av sitt liv. Du väljer själv.

Men jag fastnade för att ”du gör vad som helst för att behålla din älsklig”? Då vet du antagligen vad du behöver göra. Jag insinuerar egentligen inte att jag vet, utan att om det är viktigast för dig och du har analyserat ditt problem och dina vanor, så tror jag att du vet hur du ska göra.
Det som krävs.

Kämpa på, finns bra information och gemenskap här.
(Jag var i en liknande sits som du för ett drygt år sen. Kunde inte sluta när jag börjat. Testat att dra ner flera ggr. Ful-fyllor. Fick ultimatum).

Hej alla!

Nu har 29 dagar passerat, och den sista veckan har varit den absolut enklaste. Jag har varit och rest för jobbet (i sydeuropa!) med mycket vin iblandat men hållit mig till alkoholfri öl. Det har varit en otroligt skön vecka, där jag inte ens med avundsjuka har tittat på människor som i solen tar sig ett glas vin eller en öl. Men paradoxalt nog så är det också farligt; det blir enkelt att intala sig själv att "ett glas är ju ingenting, jag är ju inte ens sugen!". Farligt farligt. Mitt mål är som sagt att återgå till ett väldigt återhållsamt drickande, men utan att bli absolutist. Och där är jag inte än. Kanske om en månad, kanske inte. Jag får se när jag känner mig trygg. Än så länge litar jag inte på mig själv.

Men vilken härlig vecka det har varit, som sen avslutades med en nykter helg med min son. Jag är väldigt nöjd.

Jag måste säga att forumet är väldigt dubbelt för mig. Å ena sidan har det varit extremt hjälpsamt att läsa om andras kämpande och peppande, å den andra så är det ett ständigt påminnande att man befinner sig mitt i en kamp. För mig är det nog viktigt att inte vara här för ofta!

Så fint svar!?Tack! Jag kan föreställa mig den där sjön med skog runtomkring. Bodde i en skog en sommar. Älskade storheten, lugnet, livet! Styrkan.
Det är sant som du säger, vi känner och lever och växer av det här! Kram??