Senaste kommentarerna i forumet

Så vet jag inte exakt. Jag ville verkligen när jag slutade. Nu flyter det på. Går lite upp och ner men det är, när man gjort alla beräkningar, på plussidan att vara nykter. Mår jag bra går det lätt, mår jag dåligt är det svårare. Får du någon hjälp med din ångest? Det är ju hur som helst grymt bra jobbat så här långt!

Låter ångestrelaterat, tycker jag. När jag var mitt i långvarigt trauma med min familj utvecklade jag de symptomen på ångest. Nu, flera år senare är det inte något jag lever med dagligdags. Men om jag blir väldigt uppstressad på ett emotionellt plan, tex riktigt förbannad eller nervös, så börjar jag skaka som ett asplöv. Får då även tryck över bröstet och blir illamående. Känner även intensiv svindel och får tunnelseende. Och jag får liksom slagsida. Det har hänt att jag fått sätta mig ner för att inte trilla omkull. Jahaja, en hjärnblödning som grädde på moset, eller epilepsi som pricken över i... kan man ju tänka. Men fysiskt sett är jag visst frisk som en nötkärna. Jag har bara fel i huvve ;)

Finns ju postakut stress ett tag efter man slutat med alkohol, men det är väl som mest vanligt i sex månader.

Antagligen ångest eller annat skit det där med skakningarna.

Inte lova för mycket. Men låter som en plan att ha! Lycka till.

För att jag vill kunna det. Kunna ta två glas o vara nöjd med det. Men får se om jag ens vågar prova. Grattis till att du slutat snusa! Och alkoholen kommer du fixa galant, du har ju en vilja och styrka, du har inte rört en droppe på 13 dagar. Kanon!

Hur har du klarat ett år?
Jag undrar vad mina skakningar beror på då..
Jo, men har ett mål på ett år till att börja med. Sen får jag se. Alla förändringar är bra. Får se hur det går med snuset. Har hållt upp innan och inte börjat snusat mer när jag börjat. Alla är vi olika. Men som sagt man får se!

Om man vänder på det, varför vill du börja dricka igen?

Exempelvis på snus, jag höll upp en gång i 2 år, dum som jag var så skulle jag testa och så var man fast igen. Snusade 1.5 dosa om dagen. För 4år sen så slutade jag igen, och varit snusfri sen dess. Provar jag igen så vet jag att kag kommer vara fast.

Vissa människor kan inte göra lagom. De flesta av oss här inne på Alkoholhjälpen tillhör denna grupp. Jag tror det är få personer som har haft problem med alkohol som kan dricka lagom. Jag önskar att jag kan göra det men det går inte. Det kommer sluta med att jag sitter och dricker varje kväll. Jag har den erfarenheten. Nu har jag inte rört en droppe på 13 dagar. Jag önskar att jag kunde skriva 8månader, och hoppas jag kan nå dit men vet att vägen dit är tuff.

Om du har ett mål så är det ju suveränt, då vet du ju vad du vill åstadkomma. Som du tänker är det nog smart att se upp med att skapa en vana. De tenderar att vara svåra att bli av med. Lycka till!

Glasögonsmurfen och IronWill, tack för att ni tog er tid att kommentera mitt inlägg. Är ny här och trevar mig fram lite med hur det fungerar här i forumet. Jag har inte kommit till det stadiet då jag vill eller orkar dela med mig av vad som pågår i tankar och känslor och inte heller min historia om varför jag hamnade där jag nu är. Men ville ändå ge mig till känna :-)
Känner stort stöd av att läsa allas inlägg och vetskapen om att jag inte är ensam kanske inte tröstar men ändå får mig att känna mig mindre som ett freak!
Fem dagar idag utan A. Ägnar istället kvällen åt mitt andra "missbruk", dvs Netflix. Saknar inte vinglaset i min hand ännu iaf. Hoppas det håller i sig tills systemet stänger.

Tror jag inte har med alkoholen att göra efter så här lång tid.
Jag har varit utan i över ett år men är övertygad om att skulle jag börja igen så har absolut inget förändrats av sig självt. Jag dricker cola lila snabbt som jag drack öl. Verklighetsflykten är fortfarande en hägring.
Har hållt upp med snus i över ett år som längst och när jag började med det igen så ökade jag i stället.
Det kanske går, men om du ville ha en förändring, varför chansa när du kommit så långt?
Försök jobba med ditt mående under tiden. Alkoholen är ju knappt ens plåster på såren. Snarare att kapa benet när man brutit foten. Löser det omedelbara problemet men ger i övrigt en klar livsförsämring.
Men valet är ditt och alla förändringar är väl bra!

Jag har som sagt inget problem att inte dricka för mycket på fester osv. Bara att jag ibland tar till alkohol ibland innan möten eller middagar för att få upp självförtroendet och har blivit en dålig vana när jag känner press.

Jag ska börja med en paus och sedan lova att aldrig dricka ensam. Det är mitt mål!

Är ju alltid bra. Men den kommer inte att göra någon skillnad när du börjar dricka igen tyvärr.

Leonard Cohen sjunger: "There is a crack in everything, thats how the lights gets in"

Det finns det som är trasigt och som aldrig kan bli helt igen
men det är först när verkligheten spricker och vi är brustna
som ljuset kan leta sig in.

Kanske är det därför livet måste gå sönder gång på gång?

Man går in i en livskris. Överlever. Går ur krisen. Lite starkare.
Växa som vuxen kanske.....
Dottern och jag ses ibland och det funkar bra trots allt. Vi undviker att prata om det.
Men den magin som vi har haft - mamma och dotter - den är borta.
Min bästa vän är borta.

I skrivande stund så tog jag en break från att fixa i det som var hennes rum.
Jepp gör ont men livet går vidare.

Kram alla

MM

Jag dricker inte alkohol så ofantligt ofta. Men jag har en tendens att dricka av fel anledningar. När jag måste träffa nya människor, vill få extra självförtroende etc.

Undrar om det kanske kan hjälpa med en längre paus för att tvingas göra dessa saker utan alkohol ett tag.
Eller kommer beteendet komma tillbaka?

Vill bara ha en logg den kommande tiden helt utan för att inte falla tillbaka, så uppdaterar här. Mest för mig själv men andra får gärna haka på!

sommarkramar och varma tankar gör mig glad. Då blir jag varm i hela kroppen.
Jag klarade alla prövningar förra sommaren utan att ta ett återfall....
Det var övermäktigt jobbig men jag ser det positiva i nästan allt (försöker iallafall)
Jag gick stark ur de kriserna. Kommer dock aldrig förstå hur jag fixade det.
Vart fick jag den kraften ifrån när hela livet togs ifrån mig?

Kram

MM

Ett tag sen jag skrev.. men haft en tuff vår då jag tagit mig i kragen och tagit tag i mitt liv kan man väl säga.
En sak är säker! Det är fan inte lätt med förändringar. Jag gör många på en gång. Vissa dagar har jag känt att nä, fan ska det vara så här jobbigt så tar jag livet av mig. Men, lite positiva tankar har fått mig att vända. Och med rätt människor omkring mig. Har förstått att alkoholen var inte grundproblemet, även om det var ett problem. Om jag har druckit något? Nej, inte på snart 8 månader. Om jag vill? Ja, jag vill komma tillbaka till ett sunt förhållande till alkohol. Om det går? Det får framtiden utvisa. Jag har bestämt mig för ett år. Visst, det har varit tufft hittills samtidigt som man arbetar med sig själv, att få hjälp är inte det lättaste. Men har insett att jag är ganska stark, jag har varit på konserter och fester. Jag har blandat drinkar till andra. Men jag har avstått. Har till och med luktat på det men nej, får en illamående känsla och ger otrevliga minnen. Jag har några frågor som jag hoppas någon kan ge mig svar på.. jag har skakiga händer ibland och illamående och tryck över bröstet till och från. Kan detta bero på alkoholen efter så här lång tid? Eller är det min ångest?
Tankar på alkohol finns där så gott som dagligen, inte att jag vill ha utan om jag kommer kunna dricka i framtiden? Går det verkligen att lära sig att dricka måttligt efter att ha överkonsumerat i dryga 3 år? Jag har befunnit mig runt alkohol sen dag ett då jag tog beslutet att avstå ett år. Och klarat det. Jag tycker det är så himla konstigt att jag klarat det. Skulle lätt kunnat ta ett glas men samtidigt är jag så rädd för att falla tillbaka i gamla mönster. Många runtomkring mig tror att om man mår bra i sig själv och inte använder alkoholen som medicinering så kan det gå att förändra. Vad tror ni? Hypnos o healing har hjälpt mig mkt både mot alkohol och ångest. Nästa steg är att försöka sluta Med snuset då det ökar alkoholsug. Har belönat mig med träning och godis på helgerna. Alkoholfri cider och vin vilket har funkat bra. Någon som har erfarenhet av medicin mot sug? Funkar det på hjärnan åxå?
Tacksam för svar!
Och tack för att ni finns!

Jag har druckit mer eller mindre sen jag var 12 år Men började få vardagsproblem med alkoholen för ca 15 år sedan (är 40 nu). Sedan i höstas har jag gått hos alkoholmottagning efter att jag gjorde en mkt dum grej (hotade med självmord och drog in både ambulans och polis varpå jag blev intagen på akutpsyk, blev anmäld till soc med extrem ångest som följd. Där och då trodde jag så klart jag nått min botten och det hade jag väl kanske, men alkoholhjärnan var fortfarande starkare. Jag har gått på antabus sen dess, men fuskat och inte tagit alla dagar jag ska, "sjukat" mig från besök ibland och även druckit igenom det. Saken är att jag väntar på att få göra en utredning då man misstänker ptsd och adhd eller ev nåt annat och för att få göra denna utredning ska proverna visa noll. Detta har jag inte lyckats särskilt bra med för höga värden och genomskinliga lögner. Min utredning har därför skjutits framåt, mot min vilja och med mkt upprörda känslor. Min make sliter sitt hår och min ångest har varit som en ständig våt tapet över hela mig. Men sista tiden, faktiskt efter en kris i relationen så är det som om någonting hänt. Jag vill verkligen inte mer. Inte alls! Jag vill vara nykter alltid. Inte "lära mig att dricka" eller vara nykter nu så jag kan dricka sen. Jag vill vara vaken och alert i hjärnan. Jag vill aktivt jobba med min och mannens relation och det kommer aldrig funka så länge jag dricker. Jag vill vara en körbar närvarande mamma!! Så nu ska jag snart iväg och ta min antabus med glädje och se fram emot en nykter och mysig helg med familjen. Trevlig helg!

- dina spår gör mig alltid glad och varm i hjärtat. Sommarkram? / mt

Denna veckan har varit tuff. Orkade inte känslorna och klumpen i brösten på kvällarna längre så jag släppte taget i början av veckan. Druckit enstaka oskyldiga öl och cider framför tv:n... ...bra täckmantel för lukten av smygglasen med sprit mellan.
Det praktiska har dock fungerat, inte dragit på några baksmällor eller huvudvärk därför har det inte varit så stark ångest dagen efter än, bara uppgivenhet.

Igår var både öl och cider slut. Gin-flaskan tog slut i förrgår och inget annat fanns kvar i skåpet mer än en oöppnad Hallands fläder jag sparat inför midsommar. Jag tog med flaskan ner i källaren och satt med den i handen. Greppade flaskhalsen hårt så armen skakade och försökte nå mitt huvud och förstå vad jag håller på med. De två personerna slogs hej vilt. En som har panik vart allt är påväg igen och en som inte orkar med kampen längre och bara vill få tillbaka ro i kroppen. Jag spelade en film i huvudet. Snart börjar en till semester med mentalt kaos i alkoholens våld. Dagliga smygglas som blir tätare och tätare för att orka med och inte få känslomässiga utbrott. Gå runt hemma, apatisk och deppig med rastlösa barn som ger en skuldkänslor som knivhugg varje dag. NEJ!!!!!!!!!!!! INTE EN GÅNG TILL!!!

Jag la ner flaskan i en låda och gick upp. Satte mig jämte min sambo i soffan, gav henne en puss och kände en skön känsla av att jag kunde för jag inte behövde dölja min andedräkt. Filmen jag spelade upp väckte nått i mig igen, en motivation. Idag finns en liten känsla jag känner igen, att nu är det nog. Idag är dag 2. Hoppas den håller i sig för nu är det, --- Snart helg igen ---

Har ingen ork. Ingen lust till något. Men håller mig nykter, har inte ens någon längtan till vindimman.
Sällskapsdrack två små öl under en kväll när vi var på besök hos några vänner.
Trampar runt i min grådaskiga tillvaro och väntar på att jag ska vakna. Väntar? Inget kommer hända av sig själv. Jag måste väcka mig själv, göra saker jag vet jag mår bra av och i det hitta glädjen igen.
Försöker, vill för mycket, gör för mycket samtidigt slutar med kaos, blir splittrad okoncentrerad.
Laddat ner boken När livet slår till av Russ Harris, hantera livet med ACT . Inte läst så mycket än men kommit till en övning där man ger sig själv tröst och stöd. Det ska jag göra nu.

Här går det undan! Snart slår jag förra sommarens rekord på 14 nyktra dagar i sträck. Det känns bra att ha klarat en sådan dag som gårdagens födelsedag nykter. Annars är det ju alltid bubbel att skåla i och vin till maten förstås. Men det gick ju utmärkt ändå! Barnen ansträngde sig verkligen för min skull, det märktes. De är mitt största stöd och min största motivation. Älskade ungar!

Vill önska dig en fin sommar..Det är så härligt med dig, för det känns alltid så äkta och energiskt att läsa det du skriver..Ha det gott..Sommarkram?

Först drömde jag att han som nyligen gjorde slut var med mig utomlands. Vi hade det fint och visade upp att vi var tillsammans. Tills han kom på att vi inte var det. Då släppte vi, han blev svår att nå. Skulle ringa honom men lyckades inte.

Senare satt jag och drack drinkar med bekanta. Kom på att jag inte skulle dricka alls ju. Men då kom tanken att jag kunde fortsätta eftersom kvällen och statistiken ändå var förstörd.
Fortsatte men in kröp en medvetenhet och trots allt en önskan om att inte tappa kontrollen. Började längta efter att avsluta kvällen.

Nu behöver jag kaffe!

Tack för stärkande ord?Ja verkligen en gladare själ. Ingen ångest överhuvudtaget vilket jag verkligen inte tar för givet utan tänker på ofta, hur bra jag verkligen mår! Kanske snart dags och byta nickname?