Senaste kommentarerna i forumet

Themistokles! Förstår precis vad du pratar om. Det där att man vaknar med ett panikryck precis när man ska somna. Inte roligt men inte farligt! Det kommer gå över! Det är inre stress,ångest,.kommer lägga sig ska du se. Idag fredag och idag blir det en nykter härlig fredag. Igår slank jag dit. Drack 3 standardglas vin 4:e dagen utan innan. Vaknar idag och faktiskt skrattar, ingen ångest men var det värt det. Svar ,NEJ!! Så hela helgen nu blir det inget. Ska på stor fest imorgon och vill vakna pigg på söndag så jag kommer köra! Kram på dig vad duktig du e.18dagar det e stort ???

Och i Göteborg har vi Nordhemskliniken. Jag har bara positiva erfarenheter från beroendevården. Lycka till!

Jag tror att många av oss inte klarar att sluta utan professionell hjälp - jag är en. Kontakta närmaste beroendeklinik. Det finns inget att vänta på. Du kan få hjälp med att bemöta suget. Och det är inget att skämmas för heller. Det viktigaste är att se till att du mår bättre igen, att du vänder livet åt rätt håll. Och det kan du göra, men du måste ta första steget. Nu.

Kämpa på! Hoppas du inte läser mig som om jag är någon jäkla mästrare, för det är jag inte. Har bara liknande erfarenhet som du och försöker vända på skiten. ? Det är ingen enkel kamp, det går upp, det går ner, men alternativet, att supa ihjäl sig, är så mycket värre.

Hej, jag behöver skriva av mig lite känner jag.
Jag provade alkohol för första gången när jag var 12 år, sedan den dagen är det kört.
Jag vet inte riktigt vart ska ta vägen. Jag har supit bort 2 stycken seriösa förhållanden. Jag är i ett tredje nu, vi har dessutom en grabb på ett år som jag är rädd att förlora. Jag dricker dagligen. Sambon märker då och då men hon är för snäll, hon vet att jag mår dåligt och självmedicinerar med sprit.
Men hon vet inte hur allvarligt det är egentligen.
Jag har jobb och sköter mina uppgifter, men ibland när jag vet att jag ska vara ensam och jobba så drar jag i mig ett par öl för att hålla humöret uppe.
Varje dag jag kommer hem och har parkerat så halsar jag vin eller öl innan jag går in.
Jag tar med mig sprit in i duschen.
Jag passar på att dricka från mina gömmor när sambon är i duschen osv.
Jag vet att hon vet, vi har pratat om det flertal gånger dessutom. Men jag mår så jävla dåligt utan alkohol och jag är så fruktansvärt stressad på grund av mitt jobb. Jag har ett företag med anställda som jag sköter och jag kan inte bara lämna det åt sidan. Samtidigt klarar jag inte av att styra allt om jag inte får ta min dagliga dos av alkohol så jag kan slappna av och slippa huvudvärken.
Jag vågar inte söka professionell hjälp, jag är rädd för att bli bedömd som olämplig att ha körkort samt att jag inte vill att alla i min närhet ska veta och dömma mig

Har haft ett hemskt sug idag på eftermiddagen. Det har varit mycket på jobbet. Men jag gav i alla fall inte efter. Nu ligger jag i sängen och försöker sova. Varje gång jag slumrar till vaknar jag med ett ryck, nästan i panik. Obehagligt. Och en jävla tur att jag inte skall upp tidigt imorgon bitti. Jag kommer att vara så trött.

Idag har varit den jobbigaste dagen hittills. Mycket tvekan, många tankar. Men ändå: 18 dagar.

Har inte gått så bra idag. Bestämt mig för att hålla upp sedan jag skrev mitt förra inlägg. Fick ett rejält sug i förmiddags. Promenerade på lunchen och försökte skinhgra tankarna. Klockan te gick jag från jobb rakt in på närmsta pubb och drack två bira o två supar. Det lugnade dig så jag åkte hem. Där blev d två bira och tre supar till. Sen kom frugan hem och jag kan inte titta hene i ögonen. Hon n lur k edsen och jag dricker mer. Nu ska jag sova o jobba imorgon. Måste fixa detta

Gå till beroendecentrum, dom kan det där och hjälper dig.
Själv så la jag in mig på st Göran i Stockholm.
Fyra dagar, sov mig genom det hela i princip. Fick mediciner och sprutor, det va rätt så skönt att bara va helt i fred från världen och nyktra till. Jag hade druckit varje dag i ett år, så jag va livrädd. Men det gick jätte bra med deras hjälp ?

Har bett om hjälp i det tysta i flera år. Ingen läkare har haft tid när man i slutet på ett besök av annan orsak tagit upp att jag kanske har alkoholproblem. "Du måste boka en ny tid. Vi har inte tid". Skulle inte tro jag sökt ny tid.
Men nu får det va nog! Igår va jag hos läkare och åtminstone börjat på resan. Idag besök hos kurator. Men fortfarande tycker jag det tar oändlig tid!. Jag vill ju ha hjälp nu......
Hur går man tillväga om man vill ha hjälp med ett ev behandlingshem? Hittat flera men ser inga kostnader. (vill inte ringa)
Har druckit varje dag i flera år och boven är rosévin. Jävla vin!! Men nu vill jag verkligen sluta.
Nån som har tips på vart jag kan vända mig för hjälp från någon som förstår vad man pratar om?
Jag behöver verktyg för att komma ifrån det här.

MrX det är sant, det drabbar vem som helst tyvärr.
Såg att några spelar wordfeud, minns inte vem men jag spelar gärna med/mot er ?
Säg till så löser vi det på något sett, det är ett av mina nya tidsfördriv ?

Hej Jennie!

Härligt att du hittat hit! Jag kände igen mig i dina rader om att älska berusningen. Till en början va det så för mig också, egentligen hela tiden, jag drack generellt inte för att fly undan något i början utan för att få känna effekten av alkohol, men med åren gick det över styr och helt plötsligt drack jag för att döva den ångest drickandet gav mig, samt att jag i nyktert tillstånd inte längre kunde hantera någon slags känsla, varken bra känslor eller dåliga känslor.
Även om du vacklar gällande om du har problem med alkoholen eller inte, om du kan dricka måttligt eller om du inte kan dricka alls, är det ju något som gjort att du hittat hit till denna sida.
Ett hett tips, 1-3 helvita månader och utvärdera effekterna och ta ny ställning till din relation till alkohol efter det!

Att se piggare ut och va mindre sur - inte dåliga komplimanger alls! Heja! :)

Välkommen hit!
Svaret på din rubrik... har du nog inom dig eftersom du sökt dig hit.
Jag har också svårt att säga att jag är alkoholist... är ju ordentlig, med bra jobb, hus, man och barn och normal vardag med träning och en fin fasad.
Jag har alltid druckit destruktivt och försökt bemästra intaget.. jag har emellanåt trott att jag haft kontroll men inser att jag balanserat på en lina... och alltid faller...ibland så hårt att jag blivit rädd och försökt sluta. Hållit ett tag men alltid börjat igen för att jag ”ska bara ta ett glas”. Det är ett under att jag överlevt alla fester. Drickandet eskalerade till vardagar och mer tolerans, därav illusionen om kontroll. Jag blir ju inte lika full, lika ofta. Men ofta berusad. Påverkad.
Det sista som hände var att jag blev superfull på en släktfest. Jag gjorde bort mig inför alla. Och somnade innan desserten. Ångesten var fruktansvärd efter.
Vad gör jag mot mig själv? Hur många år ska försvinna i en dimma? Ska jag inte uppleva mina barn? Barnbarn? Sätt stopp NU! Man minns knappt de år man druckit, för man är inte närvarande. Jag tror att mina barn skulle önska en nykter och sund mamma. Det ska jag ge dem! Det hade inte jag. Min mamma drack bort min barndom. Och jag gick i samma spår. Barn kopierar. Men det är aldrig för sent att bli en god förebild.

Av ditt intag att döma, det är absolut ett problem! Ta hand om dig!
Skriv av dig! Fortsätt även om du faller! Upp igen. Nu har du ändå satt ord på problemet!

(Ursäkta mitt långa svar, önskar bara att vi alla kunde få styrkan att inse och klara det här!)

Jag har blivit lite rädd för A? jag har aldrig trott att jag ska falla dit på riktigt! Men nu efter flera ggr som jag inte kunnat hålla det jag lovat mig själv har jag insett stt jag har större problem än hag trott! Och nu känner jag sug efter lite vin i helgen men samtidigt är jag rädd! Konstig känsla har aldrig känt rädsla så förut! Är det bra kanske ??‍♀️

Låter ju fantastiskt! Själv körde jag en timme på cykeln nu på kvällen. ?

Kan lugnt säga att träning hjälper mot suget efter A, tog idag upp min vilande roll som löparcoach o var ute med ett gäng o nu hemma igen, trött o med lugn själ ☺️

Så känner vi nog alla. Jag hade en sån jäkla lust att ta ett glas rött för några timmar sedan. Men jag skall klara tre vita månader, sedan får jag se. Det känns inte som om jag vill bli helnykter resten av livet. Men kanske är det det som krävs. Samtidigt: om jag inte har sommarens grillkvällar med vin att se fram emot känns de kommande månadernas absolutism outhärdlig. ?
Det är svårt nu.

Ååå jag känner precis så! Var på middag i går men körde bil! I början kände jag ett sådant sug efter ett glas bubbel som de andra drack? men det släppte efter ett tag?? Men nu börjar jag tänka på helgen och ett glas på fredag kväll vore gott! Ska verkligen försöka att inte trilla dit?? Hejja oss?????

Jag hamnar som vanligt i tvivel i frågan om jag alltid ska vara nykter. Eller om jag ska vara det en viss tid till att börja med. Nu när jag inte druckit på snart 2 veckor glömmer jag bort min övertygelse. Det är mina fallgropar tillsammans med att det kan gå utmärkt att dricka måttligt 2,3,4 gånger. Innan jag spårar ur. Sen nykter några dagar eller till och med veckor innan nästa vända i denna cykel startar igen.
Längtan efter att vara som en vanlig människa. Att kunna njuta av vin i lagom mängd. Eller känna på djupet att jag vill vara utan alkohol. Osäker på om jag fixar något annat utan att det ställer till det för mig.

Hej
Jag känner att jag har ett beroende till alkohol och då dricker jag fred-lörd ibland vanlig konsumtion så jag inte blir berusad men allt för ofta händer det att jag har svårt att sluta dricka och blir berusad så jag har minnes luckor om vad dom hänt kvällen innan! Det tycker jag är början till ett alkoholproblem som jag måste ta tag i och vilket jag jobbar med! Jobbigast är helgen att inte ta ett glas bubbel innan maten eller ett , två glas vin till maten utan cider från affären ? jag har bestämt att inte dricka vin bara för att nu ör det helg, solen skiner mm. Så om du har ett osunt förhållande till alkohol känner du bara själv ? jag skulle fundera på att dra ner eller sluta helt när man börjar säga nej till saker bara för att kunna dricka! Det ör svårt men värt det lovar ?????

Inser att jag kanske borde ha berättat mer ... en vanlig dag har jag druckit ungefär en flaska vin, på helgerna mer.
Inte för att döva ångest eller andra jobbiga känslor.
Jag älskar helt enkelt känslan av berusning.
Dock har jag efter hand sovit sämre och blivit allt tröttare, plus att jag har börjat planera livet kring drickandet. Som att tacka nej till att gå på bio eller gå hem till folk på kvällen om jag vet att det inte kommer att serveras alkohol. Jag har stört mig mycket på att jag gjort så.
Men jag sköter jobb och andra åtaganden, tror inte någon anar omfattningen av drickandet.

Hej, jag är ny här! Medelålders kvinna med bra jobb, två halvstora barn. Man, hund, fin villa. Inga stora bekymmer alls.
Min pappa är alkoholist och trots att jag har så dåliga erfarenheter av hans missbruk har jag varit storkonsument hela mitt vuxna liv. Undan för undan har det ökat, de senaste tio åren har jag nog inte haft mer än tio helvita dagar - även om jag sällan blir full.
Sedan äldsta barnet fick körkort och inte behöver skjuts på kvällstid har mitt drickande ökat. Jag har ofta tagit ett par glas vin direkt efter jobbet på eftermiddagen och sedan jobbat på att dölja det tills maken kommer hem vid åtta, då det är mera fritt fram. Han dricker också dagligen.
Men så för tre veckor sedan kände jag plötsligt en dag att det får vara nog. Så sedan dess har jag inte tagit en droppe.
De första dagarna tänkte jag mycket på vin, men till min stora förvåning har jag egentligen inget sug alls. Inga symptom på abstinens eller någonting. Sover lite bättre och yngsta barnet säger att jag ser piggare ut än jag brukar och är mindre sur (bara det är ju en anledning att aldrig mer dricka) ... men är det inte konstigt? Kanske är jag inte alkoholist, som jag oroat mig för under vargtimmarna i flera år.
Vad tror ni? Kanske kan jag lära mig att dricka mer måttligt? Ett glas champagne när det bjuds, riktigt gott rödvin på helgen. Men inte mer. Eller har jag klarat mig ur detta med rena förskräckelsen?

Kloka ord! Kan vara just så, hjärnan vill inte fungera med fel bränsle. Då kör man i diket!

Jag har unnat mig lite saltlakrits på kvällen. Men är ingen sockerfanatiker så ska inte vänja mig vi den goda ovanan :)

Det var ett par år sen jag var nykter en längre tid. Ser det som ett experiment. Jag är ivrig att se fördelarna. Acceptera när det känns pissigt (ursäkta ordvalet). Vara glad när jag kan glädjas åt mitt val.

Funderar även på rödvinet i soffan en fredag, på uteserveringen i solen,,, äh, det blir ju ändå aldrig så mysigt som man fantiserar, man balanserar på linan men faller före eller senare. Hårdare och hårdare.
Är det värt det?
Nej! Då kan man njuta av att vara nykter och klar i hjärnan!
?

Ja, visst finns det en enorm kraft i att läsa om alla dessa kämpar här på forumet som håller sig ifrån alkohol helt eller håller sig till en plan med ett måttligt drickande. Det är verkligen fantastiskt - den viljestyrka, generositet och värme som det här forumet sprudlar av. Skriv gärna mer här i tråden som du har startat, ifall du vill! Vad är hjälpsamt för dig?
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sedan jag slutade supa för 18 dagar sedan har jag gått upp 3,5 kg i vikt. Det är märkligt. Möjligen har jag tränat något mindre på sistone pga förkylning och trötthet. Men det borde ju vara mängder av kalorier mindre jag sätter i mig nu när jag inte dricker tio flaskor rött i veckan längre. Blir man tyngre av naltrexon?

Jag ville bara skriva ett tack för dina inspirerande reflektioner kring nykterhet - att hitta ett värde i livet, något som är viktigare än att döva, fly, försvinna, konsumera - och samhällets krav på individen som, med alla olika intryck som vi får till oss under en dag med sociala medier, reklam, förväntningar från närstående och arbetsgivare m.m. m.m., kan kännas helt ouppnåeliga. Hoppet finns i förändringen, så sant och fint! Jag har läst din andra tråd och blir lite nyfiken på hur det går för dig nu, hur mår du?

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så skönt det är att kunna gå in här, ta del av era upplevelser och tankar och känna att jag inte är ensam!
Själv är jag inne på min fjärde dag utan alkohol. Ärligt talat tror jag inte att jag varit nykter så många dagar i rad sedan jag var gravid... det är ju helt sjukt.
För mig är kvällarna värst. Redan framåt kl 15 börjar min hjärna säga att jag nog ändå behöver ett glas. Jag var igår oerhört irriterad och på helspänn. Snäste åt barnen och vill helst bara fly bort från allting. Men, efter att vi hade ätit middag lugnade jag ner mig och blev "snäll" igen. Bad om förlåtelse till mina barn för mitt uppförande och resten av kvällen blev trevlig.
Känns som att sug, föutom att sitta i invanda tankar och mönster också påverkas av blodsockret. Eller?
Jag har sedan i måndags valt att också ta bort allt socker ur kosten. Jag har märkt tidigare att sådan kost har gjort att hela min hjärna lugnat ner sig och flera former av sug har dämpats avsevärt. Jag misstänker att jag har en väldigt känslig hjärna som påverkas så negativt om jag äter eller dricker "fel".
Det är väl hög tid att börja lära känna sig själv på allvar kanske. Hur fungerar jag? När fungerar det bra för mig och när gör det det inte. Att lära mig min kropps signaler bättre. Att lära mig skilja vad som är kroppens behov och vad som är sug.
Just nu är det bara på ren vilja jag tar mig igenom kvällarna. Jag fokuserar på att det troligtvis kommer att kännas bättre om två veckor. Jag ser framför mig att både min kropp och psyke har fått möjlighet till något slags uppvaknande då och att jag då kan börja den inre och riktiga resan mot nyktert.
Att börja ta itu med alla känslor och tankar. Att se vad som är vad och förstå sambanden. Att börja pröva och tänka nya tankar. Att göra nya val i livet. Öppet och ärligt.