Senaste kommentarerna i forumet

Kul att få besvara din tråd! Jag tror beroende kan ha olika sätt att visa sig på! Även om man inte dricker varje dag eller varje helg så har man ju ett beroende av att ta ett , två tre glas och sen mer för att man inte kan sluta! Det måste ju vara något slags beroende? Eller? Jag har än så länge aldrig döljt mitt drickande i mugg eller liknade men däremot svårt att hejda mitt drickande när jag väl börjat! Så det spårar ur ibland och dricker så jag inte minns allt den kvällen. Men det händer inte heller varje gång! Så beroende ja hur ser man på det? ?

Jag är ju inte beroende, kan låta bli alkohol flera veckor. Så, jag behöver ju inte egentligen ändra på nåt... förutom att inte bli aspackad en gång i månaden... ”men sånt händer...”

Eller?

När jag vissa dagar skyndar hem för ett glas vin (i en mugg eller dricksglas så det inte mörks så tydligt), eller när allt fler planer med barn eller vänner har en komponent av ”om jag kan köra då” eller ”yes, då blir det vin”... upplevelsen av livet förhöjs med berusning, och helst inte ett eller två glas. Och fort går det. Tills jag vaknar med minnesluckor och blåmärken.

Behövde en tråd här, jag har läst andra och det är otroligt skönt att kunna inspireras och reflektera. Min tråd kanske blir mest dagbok, men jag hoppas också på gemenskap ??

Din A-hjärna tog beslutet att dricka bärs igår. Hoppas du idag börjar räkna vita dagar igen för din egen skull. Det är en dag i taget som gäller. ?

Nej det blev öl igår tyvärr. Hoppas på bättre dag idag.

Tänker att du har hela livet framför dig... och alla möjligheter att göra något bra av det. Förstår att du har en tuff situation- hur ska du säga hejdå till alkoholen? Flytta och byta jobb? Söka hjälp? Hitta nya vänner? Vad tror du själv?

Kram

Godmorgon? Det har gått jättebra jag känner inget sug alls och fredagskvällen var riktigt rolig, umgicks på ett helt annat sätt kändes det som! Jag känner mer att vi behöver inte dricka A om vi inte ska göra ngt spec,känns som man dricker bara för att nu ör det helg nu firar vi! Det känns som du oxå har tydliga mål och är medveten om dina val! Bra val med bag in boxen????! Ha en fin Lördag!

Vaknar tidigt, utan bakfylla. Det dagas. Öppnar ett fönster och lyssnar på fåglarna. Dricker kaffe. Familjen sover. Detta gillar jag. ?

God morgon alla, pigg och glad på en lördag morgon är ni väl alla va ? ?✌??

jag vaknade till nykterhet och räknar 7 dagar nu. Inga svårigheter ännu men vet att det kommer tillfällen då jag måste ha fattat ett tydligt beslut innan, annars kommer jag dricka. Kan funka utmärkt men vad var det jag ville...? Lätt att glömma. För 1,5 år sen bestämde jag att jag aldrig ska köpa hem bag-in-box, det beslutet håller än och har hjälpt mig en bra bot på väg. Om några veckor ska jag ha bestämt mig klart för om jag ska fortsätta helt nyktert i alla situationer. Gillar tanken just nu...

Jimmie!

Jag har orkat läsa? Ville mest skriva att jag lyssnat på din historia, att skriva härinne hjälper många av oss ?
Måste sova nu men lyssnar gärna om du vill prata!
Kram / Nattflickan?

Hej!
Jag har inte varit inne på forumet på veckor, har helt enkelt inte känt behovet. Det går jättebra för mig, det var ju som de flesta härinne vet oerhört mycket svårare att vara utan A i början!
Nu firar jag 50 dagar och hela 8 veckor nykter på måndag ??
Har kommit in i en stabilitet att inte dricka. Känner sällan sug just nu men tänker också ofta på att vara vaksam och samtidigt påminna mig om i vilket dåligt skick jag faktiskt befann mig i för bara knappt två månader sedan!
Jag var väldigt orolig över min hälsa, vilket gav ett rejält ångestpåslag.

Nu har jag tappat 8 kg, är ute och tränar med barnvagn varje dag, försöker ta hand om mig på olika sätt och även styra upp mitt och vårt liv.
Jag har gått igenom stora händelser senaste åren och behöver nu fokusera på vad jag faktiskt vill med mitt liv framöver.

Mitt beslut att just nu inte dricka A har imponerat på min familj, som också de dragit ner rejält på vinandet. ??

Inser att jag skriver detta både som svar till dig och andra jag pratat med (Fibblan, din tråd har gett mig mycket?)
Samtidigt som en resumé för mig själv.
Alldeles snart två månader nykter, jag känner mig glad över det!??

Många kramar till dig och er andra?❣?
/Nattflickan ?

Hej,

Har läst en del trådar (oftast på fyllan) när ångesten börjar smyga sig fram. Det tog mig ett bra tag att våga skriva något men just nu känner jag att det är dags.

Lite kort om mig: (blev inte kort utan jätte långt)

Heter Jim** och är 27 år, bor i Göteborg och jag är en alkoholist. Jag är även en kokainist, blandmissbrukare eller vad du nu vill kalla det. Jag har ett väldigt bra jobb (som jag jobbat hårt för) och tjänar bra med pengar. Konstigt nog så har jag alltid mindre pengar kvar varje månad ju mer jag tjänar...

Jag har alltid varit "glad" i alkohol i sedan 18 års ålder. Innan dess så var jag en av de bästa boxarna i landet och lite av "Sveriges framtid inom boxning" men idag är jag en "tvättäkta alkis". Levde ett ganska hårt liv mellan 18-22 års ålder (tog igen allt jag missat från boxningen). Jag lyckades även ha mina närmsta vänner i krogbranschen vilket gjorde att jag fick leva ett väldigt roligt liv. Mitt "Roliga liv" slutade med att jag åkte fast med kokain och cannabis och gav mig två roliga ringabrott som resulterade med ett bra strafföreläggande (30 K).

Hade tur att jag hade en bra vän som kunde betala för mig tills jag lyckat sälja min bil. Efter detta så blev alkoholen en stor del av mitt liv eftersom att jag var extremt rädd för att cannabis ( i kroppen) kunde resultera att jag blev av med mitt körkort. I denna veva lyckades jag träffa en tjej som jag blev otroligt förälskad i. Jag trodde att jag var extremt förälskad men har idag räknat ut att allt handlade om att hon var personen som vågade säga till mig vad som var rätt och fel.. Efter lite eftertankar så insåg jag ganska fort att det inte var henne jag älskade utan det var mig själv (som nykter).

Åren gick och tillslut var det radhus, Volvo och hund. Jag tror att hunden var en sista räddning för att vi båda insåg att det inte fanns någon kärlek kvar. Vi kom tillslut fram till att det var dags att vi gick skilda vägar. Jag intalade mig själv att jag skulle börja träna igen och visa att jag inte egentligen är ett fuck-up.

Första dagen (som singel) sänkte jag en flaska whiskey och ringde mina vänner som hade grejer.. Slutade med att jag låg avsvimmad på min toalett efter 3g kokain och sömntabletter.

För tillfället bodde jag kvar i radhuset ensam (utanför göteborg) men tillslut fick jag en ny lägenhet mitt inne i centrum, inte bara centrum utan en av de bästa gatorna i gbg.

Efter jag flyttade hittade jag självklart en stammiskrog som ligger 10 meter från min lya. Det är inte någon "kvartetskrog" utan ett av de populäraste ställen i Gbg (och idag är jag BFF med nästan alla som jobbar där) vilket resulterar i mycket bra priser och mycket erbjudande om kokain.

Nog om min story och till mitt stora problem.

Jag ligger idag på ca en vinare och 4 öl om dagen. Detta för att bara kunna sova. Blir oftast kokain fre-sön på grund av att alkoholhalten ligger på ca 10 öl och 8 järn. Idag vet jag inget annat som gör mig lycklig. Kokainet är inte ens kul längre utan bara dyrt. men alkoholen.. Kan jag någonsin vara lycklig utan den?

jag vill inte vara en jävla alkisfarsa (som min egna) utan jag vill vara lycklig och skaffa en familj.

Förstår att ni förmodligen inte orkar läsa all min skit men det var väldigt skönt att berätta..

Med vänliga hälsningar,
Jim**

Amazing, 74 dagar nykter! Suget finns och tankarna är där, men jag vill inte dricka... känns så onödigt på något sätt och även skrämmande. Tror att jag har blivit rädd för A. Har haft en släng av hypokondri tidigare och undrar om den har tagit fart igen, men mot alkoholen. Eller så är jag bara en smart tjej som vet bättre än så, att inte dricka då det har skapat problem.
Alkoholfritt bubbel, är något som blivit en favorit till helgen. Dock har ett par flaskor innehållit 0,3 %, vilket jag absolut inte har känt någon berusning av, men kanske lite mer ångest och irritationdagen efter...? I alla fall är det en väl känd känsla som jag kan koppla till bakfylla/abstinens. Eller kan det ha varit ångest över det att jag drack något som det var lite alkohol i eller ångest över något helt annat i mitt kaotiska liv. Vem vet? Nästa flaska får i alla fall bli 0,000 %! Man hör ju om nyktra fullblodsalkolister som reagerar på små mängder alkohol och att de aldrig skulle få för sig att dricka någon ”alkoholfri” dryck som innehöll alkohol. Kanske är det hypokondrin som sätter spratt igen, men kan även ha varit en vanlig ångest också.
Separationen är igång, ekonomin ska fördelas rättvist och vi är SÅ oense och jätteosams! Elaka ord haglar över mig, och jag antar att jag själv inte är någon ängel tillbaka. Han ska bo kvar i huset, jag ska bli utköpt och jag är livrädd för att bli blåst på pengar som jag har rätt till eller att jag ska få en vinstskattesmäll nästa år. På pappret äger vi hälften var, inget samboavtal är skrivet, trots att han gått in med en kontantinsats. Jag hoppar rätt ut från klippan och ska nu stå på egna ben, med min egna inkomst och med min egna styrka att klara av med- och motgångar, känns verkligen skitläskigt! Men jag tror att det kommer att gå bra.
Träning, kost, kärlek från/till sonen och blicken framåt, är det enda jag kan göra för tillfället och fokusera på... och såklart andas... en sekund i taget.
Lägenhetsvisning imorgon som ev. ska bli min lägenhet, känns både pirrigt och ångestfyllt. Dubbla känslor och tvära kast mellan hopp och förtvivlan, that’s my life right now! Stormar rejält!!! Så jag sitter ned i båten och försöker att inte ramla i havet... typ....
Upp med hakan och tuta och kör, man klarar allt bara man vågar... ?

Samma här! Det enda jag saknar är notiser om nån uppdaterat eller svarat på en kommentar? Nu är jag inne och kollar hela tiden??

Det är en gova att få den titeln.
Blev så gad när jag för en gång skull går in här, att se dina inlägg. Du fortsätter din nykterhet och det gör jag också. Om någon månad är det två år för mig och jag mår jättebra. Livets vedermödor kommer och går men jag behöver inte döva med någon substans. Livet är härligt.
Stor kram fina vännen.
Gunda

Hej på er alla forumvänner,
Igår var det två månader sedan jag drack. Det enda jag druckit under denna tid är en 33 cl alkoholfri öl 0,00 samt vatten och min favoritdryck mjölk. Det var länge sedan jag var vit i två månader. Jag kan inte på rak arm komma ihåg när det var senast. Jag är i ganska bra form. Motionerar ca 3 gånger i veckan och däremellan blir det oftast promenader. Suget har varit hanterbart och har bara det minsta sug kommit upp "tar jag genast upp" bilden av min senaste fylla då jag verkligen föll igenom på alla sätt. Jag tom spydde av alkohol, vilket jag inte gjort sedan sena tonår.

Mitt förhållande skulle jag säga är stabilt på en låg nivå. Dvs, en hel del småirritationer. Jag känner att jag är i underläge pga historiken och det är jobbigt. Men jag lägger den ena nyktra dagen till den andra och hoppas och tror att det ska bli bättre. Jag har alltid varit en person som växlat mycket i min sinnesstämning. Lite av höga berg och djupa dalar utan att för den skull ha någon som helst diagnos. Idag är sinnet mer "jämntjockt" men det är faktiskt ganska behagligt. Lite tråkigt kanske men samtidigt så skönt att veta att inga obehagliga tankar behöver poppa upp när jag vaknar på morgonen.

Jag har inga tankar att någon gång i framtiden kunna dricka igen. Det har jag försökt alltför många gånger, med en dåres envishet. Det har i 100% av fallen alltid slutat på samma sätt. Lite kritiskt blir det nu framöver. Jag flyger iväg på söndag och blir borta drygt tre veckor. Jag, flygplatser och på resande fot brukar inte vara någon bra kombination. Hoppas dock att jag står på lite stabilare grund denna gång.

Allt gott önskar jag till er alla "bröder och systrar"
Tjalle

Välkommen i klubben för oss som är beroende av alkohol forum. FB kan inte konkurrera ut detta forum. Jag loggar in här flera gånger om dagen så man inte missar någon uppdatering.?

Ändå faller livet fram och tillbaka. Logiken, prioriteringar, känslor och sinnet brottas med varann. Ständigt krav hit och dit. Vem hinner tänka, göra och förverkliga? Känns som att samhället är gjort för en ubermench som inte finns.
Var tionde vuxen person i vårt samhälle äter antidepressiva. Är inte det tragiskt? Alkoholkonsumtion är en av de största anledningarna till ohälsa idag. I vårt fina samhälle.
Hoppet finns i förändringen. Alla som inte står ut måste hitta ett bättre sätt. Inte bara för sig själva utan även för alla som finns rut omkring. ❤️

Haha, precis samma här! Forumet här är min nya ”kompis”?

Trevlig kväll, själv!
Jag är helt beroende av detta forum har jag märkt. Det har ersatt FB...

Ja, vin och helg det är sen gammalt!? Nä, men en helg utan vin känns lixom meningslös på nåt sätt, den där mysfaktorn försvinner. Gäller att hitta andra grejer som är mysig istället för alkohol. Just nu hittar jag inga. Självklart älskar jag att umgås med familjen men det saknas ”nåt”.

Jag hoppas oxå att det blir enklare med tiden. Skönt att du har ett mål! Jag har inget mål mer än att hålla mig borta från alkohol på obestämd tid. Men långsiktigt mål att kunna sitta ute en sommarkväll och nöja mig med några glas vin istället för att tömma en dunk!?

Trevlig kväll på dig Themistokles och tack för att du tog dig dit att skriva. Det känns skönt att känna att man inte är själv i detta och att det finns andra som känner likadant.?

Att hitta ett substitut. Ett värde som är viktigare än att fly, försvinna, konsumera.
Att döva som alkoholen gör får en bara att försvinna ännu mer. Från ens riktiga jag. Våga möta sig själv. Sina riktiga känslor. Våga vara stark i sig själv. Det är nykterhet. ❤️

Jag känner precis samma sak. Förra helgen, den första vita på flera år, kändes underbar. Nu, trots att jag är förkyld, skulle jag helst bara ta en whisky och några glas rött. Helg = vin. Så har det alltid varit. Det är i sig sorgligt. Men det finns också en sorg i att lämna sin "kompis" alkohol. Själv hoppas jag att helgerna blir enklare längre fram. Och att jag håller mig från vinet till juni, som är mitt mål.
Men fan vet... Jag kan säkert närsomhelst stanna till på bolaget i Kållered och göra ett helgköp... Fan också...

Fredag, fredag och fredag, kan det bli måndag snart?

Borde det inte kännas skönt att det äntligen är helg? Att få umgås med familj och mysa? Såklart det borde, men den enda känslan jag har är att jag vill fly hemmet eller få tiden att gå. Jag känner mig så trött och humöret är inte på top! Jag kan lixom inte se nåt roligt i tillvaron.

Vad skulle kunna vara mysigt och roligt? Att laga nån god mat med mannen och kanske dela en flaska rött. När jag sitter och tänker på vad jag tycker är roligt så ramlar det hela tiden tillbaka på tillfällen där alkohol är inblandad. Jag längtar efter vin!? Jag längtar efter att få komma hem från jobbet, ta på sköna kläder, laga god mat och dricka vin. Nu känns allt meningslöst... fler som känner såhär? Jag känner att jag klarar det bara inte.

Jag har typ druckit sex energidrycker men känner mig fortfarande såååå trött.

Blir inte bättre heller av att tänka på att hela jobbet är på resa men jag avstod pga av att jag inte vill dricka.?

Aja! Nu ska jag sluta negga?? Det är ju ändå fredag, och det sitter barn och man som väntar på fredagsmys till talang. Bara att dra på sig masken med stora helg-smajlet och låtsas som att mamma mår som en prinsessa.

Ha en bra kväll alla!

Pöss?

Är suget och mensen borta nu? ;). Hoppas att du har en fin fredagskväll.

Kram ?