Senaste kommentarerna i forumet

Idag igen.
Onsdag kl 9.30 ska jag få antabus.
Jag tycker inte ens det är roligt att dricka, ändå gör jag det.
Vad jag tänker om antabus, jag tänker det är for svaga människor som inte kan sköta sig. Som jag ?
Men jag längtar så mkt efter det, så jag inte har ett val.
Hoppas bara att det inte ställer till det för skallen, det finns väl biverkningar ? Jag drack några öl idag, men kan givetvis inte sova ?

Hur går det för er?
Jag har klarat mina 21 dagar och nu ska de utvärderas. Börjar bli lite van vid att inte dricka vin nu. Särbon har haft en flaska som han öppnade och tog vin ur i två dagar. Den står kvar och det är kvar i den. Nu jobbar jag så tänker knappt på att den är där. Det var lite trist när jag kom hem i fredags och han satt där och drack vin, men då hade jag bara 2 dagar kvar så ville inte sabba så jag bet i det sura äpplet och tog en ramlösa ist.

Javisst rör jag mig i kretsar där det dricks en del alkohol, jag har väl säkert varit med att driva upp dem.
Men om det är mer än normalt, är inte jag rätt person att kunna bedöma, mina referensramar är lite för utbredda om man säger så.

Men jag kan berätta en liten kul anekdot som jag fick höra just idag.
Våra kompisar har en dotter vilken är i femtonårsåldern, hon debuterade för ett tag sedan med sin första fylla, vilket är nog ganska så normalt antar jag.
Hon satt med två tjejkompisar på den lokala badplatsen och drack grogg, de tog sin första och tyckte det var spännande.
Den drivande kompisen fick ett samtal och gick ifrån en stund, de andra två tyckte nog att nästa grogg skulle göra det ännu mer spännande.
Men det slog över och hon blev sådär förskräckt full, man brukar bli rädd när man tappar kontrollen på sin första fylla.
Hennes kompisar som ör sådana där riktiga kompisar tar mod till sig och ser till att hon kommer hem, trots risken att bli utskällda och bli skvallrade till sina föräldrar, all heder till dom.
Hon, kompisarnas dotter blir omhändertagen av sina föräldrar och de vakar oroligt vid sin dotters säng, hon yrar...
Hon säger att hon ska bli som Berra, aldrig dricka någonsin mer, hon och jag ska bli kompisar, bästa polaren Berra...
Man kan skratta åt eländet men ändå inte låta bli att bli lite charmad av en första tonårsfylla, att bli omnämnd i detta sammanhang.
Att min nykterhet har satt sådana referensramar att till och med en femtonåring kan bara komma på att tänka på det vid sin första fylla.
Det ör stort, och visst blir jag lite rörd och samtidigt stolt, även om sammanhanget är lite generande.

Så jag sätter mina spår, gör intryck på såväl ung som gammal.

Hon fyllde nyligen år, och hade fått ha en tjejmiddag, det var kliniskt rent när föräldrarna kom hem, hons sade att hon behövde bygga upp ett nytt förtroendekapital hos sina föräldrar, hur gulligt var inte det sagt?

Okey, vad annars nytt?
Egentligen ingenting som är intressant att berätta om i forumet, då det inte har så mycket med alkoholen att göra.
Men å andra sidan, jag försöker också berätta om vad som upptar mina intressen ifrån alkoholen, vad uppväger avsaknaden av berusningen.

Min familj betyder väldigt mycket för mig, ett socialt umgänge, men det har jag tjatat om mycket förut.
Grabben drog iväg ett par dagar till Spanien med en massa kompisar, kom hem ikväll helt fräsch och utan några rövarhistorier.
Han börjar med sina 22 år att få många vuxenpoäng, naturligtvis berättar han inte allt på en gång, men det brukar inte ta så lång tid innan han behöver ventilera något som han upptäckte som pinsamt, ett par dagar eller så över en vardagsmiddag.

Dottern med pojkvän har i stort sett bott här hela helgen, från lördag frukost till sena natta, för att sedan göra oss sällskap på söndag frukost fram tills för någon timme sedan.
Brudarna drog iväg på en shoppingtur i lördags och lämnade oss mön och hundar hemma med däcksbyten på bara två bilar den här gången.
En skön lördag med mycket sol och härlighet i lä, men desto kyligare där vindarna fick tag i oss.
Hundarna satte vi fast med kopplena i släpkärrans dragkrok på gulnande gräsmatta, tikens svarta strävhåriga päls glittrade i solens strålar.
De låg fint på filten vi lagt ut åt dem medans de på tre meters avstånd kunde särskåda hur ett däcksbyte går till.
Det blev lite av ett äventyr då den nya bilen är betänkligt högre än den förra och frågan var om garagedomkraften skulle räcka till.
Och lite till en besvikelse så gjorde den det, jag som redan hade sett ut en ny på butiken, så det fanns ingen bra ursäkt till att köpa en ny.
På lördagskvällen fastnade vi på Netflix i en seriekavalkad medan svärsonen slamrade betänkligt högt ute i köket.
Han hade ordnat med lördagsmiddagen och samtligt smörjt upp inspirationen med både öl och rödvin, kommer ihåg hur man själv trodde att maten skulle bli så speciell när man lät sig inspireras av alkoholen, men ack så fel man hade, varje gång.
Potatisgratängen flöt omkring i en gräddsoppa, och kycklingen var alldeles svart efter grillen så vi trodde att det var en sothöna.
Man såg besvikelsen i hans blick, men vi lät inte honom få höra våran, utan åt glatt och berömde ändå smaken, som man alltid gör.
Igenkännelsen kommer tillbaka till mig i andras former, men nu så ser jag det från den nyktra sidan, nog så skrämmande.

Läste någonstans i någon annans tråd där man frågade hur man skulle uthärda tiden med att invänta kroppens lugn till att kunna dricka normalt igen.
Gör inte det, de flesta som har lärt sig att dricka för mycket kommer förr eller senare att hamna åter i samma förbrukade mängd som innan.
Enklast för mig var att slå bort alla tankar på att någonsin kunna tänka tanken på att bli en normaldrickare igen, att ge upp alla förhoppningar och helt resignera inför att man kommer troligen aldrig mer att kunna dricka vad som anses vara normalt igen.

Den där lilla hemska tanken på att jag kanske är det där illavarslande ordet ....alkoholist.

Men när man har insett sitt förhållande gentemot alkoholen och att det inte finns någon annan utväg än att ge upp den.
Det är då det händer, vad ska man göra istället för att kröka, det är konstruktiva tankar, då är man på väg framåt.
Kanske kanske någon gång i framtiden så finns det en liten gnutta chans till att man kan börja dricka igen, men det ligger så långt fram att det är ingen idé att ens börja tänka i de banorna just nu, lägg ingen energi på det som inte går att uppnå just nu.
Man kan inte hårdönska sig julafton i morgon, men den kommer så småningom, låt den komma när den kommer.
Det handlar mycket om att frigöra tankar till annat än att tänka på alkoholen, att bortse ifrån de rutiner som du har skapat tillsammans med den, den är död och låt den begravas med dina minnen, släpp fram nya framtidsutsikter istället för att gräva ner sig i sorg.
Ta bort den ifrån högst på piedestalen, lägg den i en gammal skokartong längst in i garderoben tillsammans med andra jobbiga minnen.
För det är just jobbiga minnen man har kvar av den, allt det roliga är redan bortsupet, all glädje och lycka gick ner i halsen, borta!
Det är nu man skapar nya glada tillfällen, de kommer inte til dig, man får börja söka efter dem.
Jag själv har börjat studera andra människor och deras beteenden, det är himla intressant.
Och någonstans där finns det små avskrap från min aktiva tid som dryckeskonstnär, skillnaden är att min konst aldrig sålde något vidare.

Att betrakta livet är en konst i sig, jag sitter på första parkett och låter livet leva, istället för att låta alkoholen ge mig konstgjord andning.
Livet är vackert i all sin hårdhet, erfarenheten ger oss skinn på näsan, nykter står jag stadigt på marken.

Berra

Jag skrev en kommentar till dig nyss i en annan tråd.
Jag antar med din rubrik att du syftar på alkoholen. Im with you there.
Alkoholen fick inte förstöra hela mitt liv, tack och lov, men delar utav det.

På vilket sätt upplever du att den förstör ditt liv?
För mig är listan lång, men jag kan nämna några saker:
Min karriär, mina relationer, min fysiska hälsa, min psykiska hälsa och min ekonomi och mitt arbete.

Sen jag blev nykter har jag funderat mycket på fördelarna med alkohol. Jag hittar absolut inget argument över huvudtaget till att det finns något positivt med att jag skulle fortsätta dricka. Absolut 0 anledning.
Men steget att bli nykter är skitsvårt. Och skitjobbigt. Men det går. Med eller utan hjälp.
De sista tre åren när det var som värst för mig var jag full dygnets alla vakna timmar. Jag kunde inte göra något utan att vara full. Jag utvecklade någon slags "social fobi" och kunde absolut inte föra ett samtal med någon annan människa utan att vara full, jag kunde inte tänka mig att gå till mitt jobb utan att ta med något att fylla på fyllan jag grundade med hemma för att över huvudtaget kunna gå till jobbet. De enda gångerna jag inte drack var när jag sov. På slutet gick det över styr ordentligt och för fort för mig när jag till och med inte ville sova för att jag ville fortsätta dricka, vilket resulterade i att jag sov extremt lite. Någonstans där nådde jag min botten på mitt psykiska mående.

Det finns hjälp att få för dels att bli nykter men också dels för att få ordning på de dåliga tankarna. Att du kommit hit och skriver här är ett bra steg i rätt riktning!
/Dee

Jag ser här ovan att det är en gammal tråd som du kommenterat i, därför väljer jag att replikera till dig Grodanx, även om jag såklart undrar hur det gått för Jessica som skapat tråden.

Låter jobbigt med självmordstankar, har du pratat med någon om hur du mår?
Innan jag slutade dricka, i december förra året, hade jag också en hel del självmordstankar. Och ångest. Överjävligt mycket ångest.
Det är ju inte bra att gå runt och tänka på självmord, delvis för att det är nedbrytande för en själv, men att välja en sån utväg är ju verkligen sorgligt att känna att man behöver välja, och för min egen del när jag nyktert ser tillbaka på mina hjärnspöken kring det - en ganska självisk utväg kanske?

Mycket av min ångest, som var själva fröet till att jag tänkte att jag ville dö, försvann i samband med att jag blev nykter och är för mig en solklar anledning till varför jag ska hålla mig på fötter gällande den linje jag valt att gå nu dvs nykter linje, men jag har vid sidan av min kamp för nykterhet även tagit tag i äldre saker som legat och skräpat (dålig självbild pga svår mobbning, prestationsångest etc) hos en psykolog jag faktiskt fick en remiss till från vårdcentralen, många utav dom grejerna som fått mig att börja dricka mer - jag gjorde mitt val ganska tidigt att inte nämna min alkoholproblematik för sjukvården pga att jag inte ville ha det journalfört, utan har jobbat mig igenom nykterhetens första del via alkoholhjälpens program du hittar på startsidan här, parallellt med att jag pratade med en psykolog om de andra bakomliggande faktorerna till min ångest. (ja, jag vet, det låter lite invecklat)
Det jag vill trycka på är att det finns hjälp att få, för självmordstankar är absolut inget som gör en klokare att gå runt med, utan det drar en bara djupare ner i det träsk man redan trampar runt i.

Ta hand om dig,
Dee.

Häftigt att uppleva livet, naturen, en älg?!! Stort!! Så mycket fint det finns i världen, när man är nykter! Och visst mår familjen bättre, är mer harmonisk, när föräldrarna är i balans! Du verkar ha en sund grund i dig själv! Luta dig i den!?
Att springa är skönt, jag springer ensam, rensar själen och tankarna, kommer hem som en bättre människa efter spring-rundan ? Men idag blev det gymet. Inte lika själsligt, men behöver styrkan.

God natt! Hoppas alla får en god sömn och nya krafter! ?

Verkligen ett stort steg framåt att inte tänka fredag=adag.
Stort grattis till 3veckor och väl genomfört lopp var väl bästa belöningen!!! :)

Mötte ett rådjur på min promenad.
Jag å maken har båda röjt hemmet från allehanda skräp. Så skönt. En bra grej att hålla sig sysselsatt med. Otroligt mkt skräp man samlar på sig under en vinter. Lite symboliskt fick det bli för min del. Ut med det gamla. Kvällen tillbringar jag långt från teven...vill ist bygga min hjärna med styrka dvs meditation. Det låter så himla pretantiöst men tar hjälp av mobilen. Ofta infinner sig en total avslappning vilket är en befrielse utan biverkning ?

Hej känner igen mig. Jag är dock 39 år , men jag har börjat få självmordstankar

Hej känner igen mig så mkt. Jag har aldrig haft nån att prata med. Kommer från en "fin familj" alltid tjänt mig som det svarta fåret

Hej känner igen mig så mkt. Jag har aldrig haft nån att prata med. Kommer från en "fin familj" alltid tjänt mig som det svarta fåret. Dom mig som alkoholist långt innan jag alls va det. O det triggade ju bara mig ?

En vecka sedan jag "kikade in" här på forumet. Man ser snabbt ett mönster utav nya deltagare med samma frågor, samma rädsla och samma funderingar samt alla "gamla" deltagare med nygamla frågor, rädslor och funderingar. Sen en massa "nicks" som fallit i glömska...
Det jag "lärt mig" är iaf att oavsett om/när jag kommer tillbaka hit och gör avbön är att även om A är ett beroendeframkallande gift så beror våra omständigheter i livet en central roll. Finns det olika beroende? Kemiskt beroende där man känner att man måste inta A till vilket pris som helst? Eller också ett emotionellt beroende? Där man dricker A för att få tiden att gå, utav tristess, leda, vana eller dylikt. Men, om den cykeln bryts så minskar även drickandet automatiskt? Jag vet inte. Jag slänger bara ur mig frågan för att jag är nyfiken och undrar? Jag dricker, som sagt, fortfarande vin men har ingen ångest, sover gott och mår inte dåligt. Dricker jag mindre än förut? Förmodligen. Eller rättare sagt, ja, det gör jag. Men då är frågan: varför? Jag vet inte riktigt. För att det inte behövs? Kan det vara så enkelt? För att jag mår bättre allmänt utav flera orsaker och för att jag mer accepterat läget, släppt taget, tar en dag i taget och minskat min egen stress? Jag vet inte. Jag bara tänker att ni är flera därute på forumet som kanske känner/känt likadant som mig.
Vi har alla vår egen resa att göra.
Kramar,

Ta vilken lögn som helst. ..läkarbesök..provtagning..pencillin...slagit vad med en kompis...bilkörning...hämta ungar...magkatarr...ibs....huvudvärk....
Allt är tillåtet...tills du landat och vill vara tydlig och sann med din nykterhet.
Lycka till imorgon.

Och grattis till dina åtta dagar och ditt beslut att inte handla alkohol igår. Viktiga steg. Beträffande dina funderingar kring hur du ska agera och vad du ska säga på middagen så har vi alla varit där. Jag tror alla har oroat sej över vad man ska skylla på och vad andra ska tänka. I början. Snart lär man sej hantera det. Min erfarenhet är att folk inte bryr sej så mycket som man tror. Var och en har nog med sej själv. Beror lite på sällskapet förstås. Du ska bestämma dej för att vara nykter. Det är prio ett. Ett ”nej tack” kanske räcker? Är det möjligt att skylla på att du kör bil om nån frågar? Inga långa förklaringar, det blir bara konstigt. Man kan säga att man håller upp, tar det lugnt. Inte vill ha. Det är inte klokt att man ska behöva fundera på ursäkter. Att alkoholdrickande ska vara det naturliga.
Med tiden när du blir säkrare på dej själv så blir det naturligt. Det är för övrigt ”inne” att inte dricka alkohol:).
Du kommer att klara detta alldeles utmärkt och sen går du starkare ur det!

För sju år sedan vände jag mig till beroendemottagningen i Botkyrka. 6 månaders Antabus, inga problem med körkortet. Tyvärr är det dags för en ny vända med Antabus, är inne på dag 35 idag. Inte heller denna gång några problem med körkortet. Budskapet har varit att de, som Themistokles skriver, bara vill hjälpa till om du självmant söker hjälp. I mitt fall handlar det dock om att sluta dricka, inte ändra mitt alkoholbruk. Det kan kanske påverka läkarens bedömning.
Låt det inte gå så långt att du blir tvingad till behandling av arbetsgivare, socialtjänst eller lagens långa arm. I ett sådant läge tror jag att läkaren gör en annan bedömning av risken med ditt körkortsinnehav.
Har du tillgång till företagshälsovård? Arbetsgivare är skyldiga att hjälpa till med rehabilitering, oavsett graden av problem.

Någonting i dig har väckt tanken på att du kanske behöver en förändring. Försök att vara stark nog att tänka tanken fullt ut. Bara du själv kan avgöra om du är beredd att ta konsekvenserna av att söka / inte söka hjälp.
Lite moralpredikan där på slutet, men jag vill bara väl.

Lycka till, och tag det beslut som är rätt för DIG.

Hej! Räcker det inte med att säga att du valt att inte dricka för tillfället? Det brukar jag köra med, att jag valt att ta en paus. Det brukar folk tycka är både OK och respektingivande.
Lycka till. ?

I morgon ska jag gå på en stor, arbetsrelaterad middag. Stora rödljus blinkar hysteriskt inför detta. Vinet kommer att flöda. Jag har bara varit nykter i en vecka. Förutsättningarna för att börja dricka är alltså fulländade.
Men jag vill inte.
Jag vill inte.
Om jag tar det första glaset vin i morgon KOMMER jag att supa mig full. Det vet jag.

Hur gör ni andra i dessa situationer? Jag är inte redo att säga: "Nej tack, jag har blivit nykter, för jag är orolig över mitt drickande." Om jag hade landat i en identitet som nykter alkoholist skulle jag säga att jag är det, men jag är inte där än. Jag vet inte vad jag är, om jag måste vara nykter hela livet, hur jag vill definiera min nykterhet inför mig själv. Det enda jag vet är att jag inte vill dricka NU. Jag gjorde testet man kan göra på den här sajten, och fick rekommendationen att vara nykter i 90 dagar. I dag är jag på dag 8! I går övervann jag den svåraste Systemet-utmaningen: inte gå dit fast jag vet att det är stängt i dag. Andra dagar vet jag att det finns möjlighet att gå dit fram till 19, och sedan öppnar det igen nästa dag. Men JAG GICK INTE DIT I GÅR! Jag var nykter!

Jag vill inte förstöra min nykterhet i morgon. Jag vill verkligen inte det. Kanske ska jag säga att jag tar någon medicin som gör att jag inte får dricka? Det är så absurt att behöva förbereda vad som nästan liknar verbalt självförsvar bara för att man vill vara nykter på en middag. Supandet är det normala och den som är nykter är den konstiga.

Tack snälla JoYo, det ska jag! <3

Du är så klok som vanligt JoYo och det du skriver är ju så sant, tänk att man inte kan fatta det när alla tankar är på A, så skönt att sakta men säkert slippa detta och låta tankarna sväva iväg på andra saker, dom vi har runt oss, naturen, vädret osv
Jag gick även idag upp vid 6-tiden, inga som helst problem, gjorde en rejäl frukost till mig och frun och sen iväg för att träffa två löparvänner i Änggårdsbergen. Så lugnt i skogen på morgonen, solen hade börjat lysa o värma lite, fåglarna kvittrade och vi sprang nästan in i en älg som blängde på oss men som sen gick iväg....är sååå glad att få uppleva dessa saker igen.
Hemma i tid så mycket kvar av dagen för andra aktiviteter och umgänge med familjen.
Ha en fortsatt fin söndag

Vaknade tidigt, minsta lillan bredvid, mellan mig och mannen. Hon blundar än, gäspar, kramas. Lycka. Jag är lycklig över att vara en närvarande mamma till henne. Vi åker iväg på simning och hon tittar om jag ser ”mamma, titta!”. Jag ser henne, bekräftar med ögon och leende. Ett friskt kroppsspråk. Det är sann lycka att få vara nykter. LyckoTårar i ögonen, av att få uppleva livet igen nykter. Jag vill vara nykter NU! I NUet finns ett LUGN, i NUet sker livet. Jag vill att barnen ska lita på mig igen. Det krävs ett livslångt lugn för att vara den jag vill vara. Jag är glad över att få den här chansen och styrkan, att få uppleva mina barn, helt och fullt närvarande. Genuin kärlek. Mina barn förtjänar en sund och stark mamma, jag vill vara en stark förebild så att de växer upp till starka kärleksfulla vuxna. Jag vill ställa upp, hjälpa, trösta, peppa, lyssna. Jag vill vara deras kraftkälla. Jag vill bli farmor och mormor i framtiden. En sund förebild till alla barn. ♥️ ??

Tänk att nykterheten är så skön! Filosoferar ju mer än på rödvinsfylla?✌??

Nu - till gymet på ett pass styrka!

Jag önskar er och mig, ett LUGN, att våga slappna av i alla känslor som kommer under dagen, låta tankar och känslor komma och passera. Vara i NUet! The power of NOW!?

Hej! Jag går sedan en och en halv månad på en beroendeklinik i Göteborg. Ingen har ens nämnt att dra i in mitt körkort. Inte heller gjorde de en s k orosanmälan till socialen då jag har barn. Min erfarenhet (naturligtvis inte något bevis för någonting) är att läkarna på en kliniken inte är ute efter att försvåra eller förstöra för någon, utan enbart hjälpa. Inte heller nämndes mitt körkort när jag för tre år sedan sökte hjälp på Vändpunken i kommunen. Men det är som sagt mina personliga erfarenheter.
Lycka till med din nykterhet! ?

Hej. Vill dricka mindre men är rädd för att söka hjälp. Har hört att läkare drar in körkortet vilket vore förödande. Npgon som har erfarenhet?

Vad skönt att höra att du har många nyktra dagar! Och att du har ett annat lugn i dig! Hoppas du haft en skön helg!

Kram PimPim ?

❤️

Har också vaknat nykter! Yippi! Och inget alkoholsug, det njuter jag verkligen av, för det är en riktig djävul det hemska suget, men idag är en ny dag och inget sug.