Senaste kommentarerna i forumet

Du är på rätt väg, fortsätt så!
Det blir bara bättre?

Kramar
???

Hur gick det för dig igår kväll? Lyckades du stå emot A-hjärnans tjata om att dricka. Jag hoppas det gick bra för dig. Om det du inte lyckades stå emot och drack vin. Är det viktigt att du snabbt börjar räkna vita dagar igen..

Det viktiga är att fortsätta och fixa rutinerna när det är som värst. När man misslyckas måste man försöka igen. Det hjälper inte att lägga på skam. Samtidigt vet jag att folkölen dämpar abstinensen och upprätthåller missbruket. Jag hoppas att ni fixer de första dagarna och sedan vidare när abstinensen hsr släppt. Sköt om er. Kram

Kvällen galant, trots fotboll på tv och grejer.
Måste sova nu, ska på till lokala beroendemottagningen på möte kl 09.00.
Vad som händer där har jag ingen aning om, blev rekommenderat att boka en tid där.
Den som lever får väl se, sov gott!

Tjena Tomen!

Hur är det med dig? Hoppas allt väl..
Hör av dig med några rader

John

Lite sent nu, men att ta bilen brukade funka för mig. Köp med bra alkoholfri öl också. Kom på en ursäkt du inte kan backa ur, som ex ta blodprov dagen efter eller hämta en släkting på flygplatsen senare under kvällen etc. Sen, bra att det inte blev mycket under helgen, men vad kan du göra för att inte dricka alls nästa?

Det blir lättare och lättare men exakt hur och när är svårt att svara på. I början är alla medel tillåtna. Motionera, unna dig godis, gå på bio, ha sex (oftare) eg, vad som helst som distraherar dig. Suget kommer ofta i vågor men tänk att det är okej. Säg högt ”nejfan vad sugen jag blev nu”. Det går oftast över efter en stund och med tiden mer och mer sällan. Att bli nedstämd (tänkte jag) är psyket som läker, efter ett tag blir det betydligt bättre eftersom alkoholen eg gör psyket mer instabilt. Klart man får bli ledsen och sörja och gråta en skvätt. Ta en dag eller timma i taget. Det är ett strategiskt mkt viktig och positiv förändring du gör nu. Allt som är värt att ha får man vara beredd att kämpa för. Ta hand om dig och kom ihåg att det långsamt blir bättre. Ibland går det nedåt igen men det är tillfälligt det med.

Du ska vara så stolt, 50 dagar!! ?
Du gör så rätt att unna dig att bli ompysslad imorgon, om de bara visste vilken pärs du tagit dig igenom - då skulle de avsluta med en tiara efter håret blev klart ??
Känner igen det där med tröttheten, men försöker se det som att hjärnan tar ut sin rätt och behöver vila, den jobbar ju för fullt med att omprogrammera sig frisk och pigg. Tillslut släpper nog tröttheten och vi blir piggare än någonsin ?
Önskar dig en lång härlig djup sömn ?

..ta det lugnt och sov så gott?
Ny dag imorgon?

Kramar
???

Det känns lite sorgligt att läsa ditt inlägg. Men det ger också en hel del igenkänning.

Tänker dock att vi kanske trots allt är det vi försöker få andra att tro att vi är, åtminstone till en viss del. Om du förstår hur jag menar. Ibland lurar vi oss själva att tro att vi är någon annan än den vi faktiskt är - och egentligen vill vara. Handlar det om att acceptera sig själv och förlika sig med den man är? Jag vet inte. Förmodligen håller du inte med mig alls, men chansar ändå på att det kan ge lite lugnare tankar. Ett förlåtande sinne. Åtminstone en liten stund.

Hur som haver, önskar att du får känna lite medgång. Det är du så värd nu, fina du. ?

Edit: Såg nu att Ullabulla hunnit svara medan jag skrev. Tänkvärt, som vanligt.

Där satte du huvudet på spiken.
Du kanske har en massa lager utanpå dig själv. Roller att spela eller tävlingar att jämföra dig med andra i?

Fick i samtal med sponsor igår en bra insikt om mig själv.
Jag har en tendens (årets underdrift..) att kategorisera och bedöma människor i min omgivning.
Det är inte sunt och inte bra då jag liksom sätter en stämpel i pannan,eller kategoriserar dom.
Jag har varit så arg på mig själv över den defekten och inte vetat hur jag ska hantera den.
Men igår i samtalet med sponsorn så kom det.

Det är egentligen inte att jag vill döma eller bedöma.
Det är en sorts avscanning av den andra för att veta vilken roll jag ska spela.

Så att jag inte tappar kontrollen,masken eller tävlingen.
Det duger eller räcker inte att vara jag.

Så mitt nya mantra är: bedöm om du vill,men döm inte.
Och helst låta bli att bedöma för vad gör det?
Jo skapar hinder i mötet mellan den människa jag just satt i en låda,ett avstånd som blir svårt att överbrygga när jag samtidigt själv kliver in i den roll jag förväntar mig är den rätta.

Misch masch,men kanske något som klingar bekant för dig.

Där satte du huvudet på spiken.
Du kanske har en massa lager utanpå dig själv. Roller att spela eller tävlingar att jämföra dig med andra i?

Fick i samtal med sponsor igår en bra insikt om mig själv.
Jag har en tendens (årets underdrift..) att kategorisera och bedöma människor i min omgivning.
Det är inte sunt och inte bra då jag liksom sätter en stämpel i pannan,eller kategoriserar dom.
Jag har varit så arg på mig själv över den defekten och inte vetat hur jag ska hantera den.
Men igår i samtalet med sponsorn så kom det.

Det är egentligen inte att jag vill döma eller bedöma.
Det är en sorts avscanning av den andra för att veta vilken roll jag ska spela.

Så att jag inte tappar kontrollen,masken eller tävlingen.
Det duger eller räcker inte att vara jag.

Så mitt nya mantra är: bedöm om du vill,men döm inte.
Och helst låta bli att bedöma för vad gör det?
Jo skapar hinder i mötet mellan den människa jag just satt i en låda,ett avstånd som blir svårt att överbrygga när jag samtidigt själv kliver in i den roll jag förväntar mig är den rätta.

Misch masch,men kanske något som klingar bekant för dig.

Ullabulla! Vi har följts åt ett tag nu och jag hör och förstår, på mitt sätt, vad du säger och vill ha sagt. Som vi sagt tidigare, önskar vi kunde ses, sitta öga mot öga men vi finns här för varandra... Det är verkligen som du säger, våra barn kan inte vara annat än äkta och det avundas jag dem, avundas alla människor som bara "är som de är"... Det jag inte förstår hos mig själv är varför jag inte är sådan? Jag bryr mig ju faktiskt inte om vad andra människor anser om mig, så mycket jag gjort och alltid gör tyder på det men på något sätt ser jag det som en tävling. En tävling där jag kan manipulera människor i min omgivning att tro att jag är den jag vill att de ska tro att jag är. Det är invecklat.
Som allting annat, invecklat.
Jag pluggar just nu missbrukspsykologi och hade höga förhoppningar på att det skulle ge mig verktyg för att hantera mitt eget missbruk. I was sadly mistaken... Andra föreläsningen fick jag höra, från den mest fantastiska och karismatiska föreläsare jag någonsin haft, att det går visst att gå tillbaka till normal konsumtion efter ett alkoholberoende.
Som jag ser det var han, trots all sin kunskap och erfarenhet, oaktsam med sina ord. Han visste ju såklart att jag inte satt där, mitt ibland alla 20-någonting-studenter, jag som mer än gärna suger i mig allt som tyder på att jag kommer kunna dricka.... Jag snappade ju upp det halmstrå han slängde ut: alkoholism är inte kroniskt, det är inte en progressiv sjukdom och vi människor är alltid föränderliga.
Om han ändå vetat att han talade direkt till en patient och inte en student.... Hade han då uttryckt sig på samma sätt? Det tror jag inte...
Älskar er alla, många kramar till er som kämpar, inbillar mig inte att mina ord hjälper men tror inte att de stjälper<3

Fixade inte dag 2. Drack 2 folköl efter jobbet. Vet inte varför, dessa öl ger ju mig ingenting. Men, men, 2 folköl är ju iaf bättre än 1,5 liter vin ?. Känner med anledning av det en liten vinst ändå....nu ska jag läsa min bok och försöka få en god nattsömn. God Natt alla kämpar därute!

Svewild och Gorillan. Jag hade min dag 2 1/2 idag. Fixade det inte. Köpte folköl och drack dem. Vi är många här som kämpar. Tänker att det är bättre än 1,5 l. vin....fortsätter kämpa!!

Nybakat bröd är så gott! Galet gott och när man väl bakar det hår hälften åt i ett nafs av tonåringarna här hemma!

Hoppas du haft en fin dag ?

Kram PimPim ?

Tack Gorillan !
Första dagen har varit hemsk, mest för skammens skull... skäms som en tok och känner mig ursvag som låtit det gå så långt och att jag har ljugit. Jag hatar att ljuga och har väldigt svårt för andras lögner.

Jag hoppas verkligen att du klarar det Gorillan, din lilla dotter behöver dig i sitt liv. Jag har klarat dagen än och har min man hemma som nu vet allt, så kvällen kommer att gå...
Jag har ingen aning om hur jag ska tänka o agera.
Det var första gången i morse som jag ens läste på det här forumet, hade ingen plan på att sluta igår... hade han inte kommit på mig så skulle jag druckit nu.
Jag tänker ta kontakt med sjukvården på fredag, ska dit för jag håller på att sluta röka. Ska fråga där hur jag ska göra nu i framtiden.
Jag önskar dig verkligen att lyckas så du och din dotter får en fin framtid ?

Vi är på samma dag! Galet trött och haft stort sug det sista men inte ger jag upp för det!
Och grattis till niktionfritt också!

Kram PimPim ?

Är lite stolt över mig själv att jag lyckats med 50 dagar utan A! Givetvis kommer det bli fler dagar. Vissa är dock kämpigare än andra och det är stunder då jag känner mig lite ensam och rastlös.

Imorgon är det dags för både klipp, sling och nagelfix! Håret är slitet och behöver en uppfräschning. Lite glans och lyster är aldrig fel!
Har till och med tagit brun utan sol i fejan för att inte se så hemskt blek ut, men jag känner mig inte piggare för det. Är inne i en galet trött period nu och känner att jag behöver mer sömn än vad jag får. Skulle kunna sova i 12h lätt, men får iallafall 7,5h sömn ihållande och det är inte fy skam.
Innan när jag gick med bakrus varje dag var jag också trött och hade sovit sämre. Då vaknade jsg alltid framåt 04:00 med hjärtklappning och ångest över mitt drickande. Det slipper jag i varje fall nu!

Kram PimPim ?

Vi har nog aldrig "språkats/råkats" här på forumet tidigare. Ville bara säga att Jag tycker ditt antal dagar är anmärkningsvärt ?! Når själv den milstolpen imorgon - och tycker det är en väldig bragd av dig, av mig, av oss (vi är några stycken runt detta antal just nu ju?) ?!

Insup din stolthet - med all rätt?!

Och så SNUSFRI i en vecka, ovanpå detta!
Du är ju helt fantastiskt!!!
Är själv snusare sedan ca 20 år tillbaka.. (sjukt vad tiden går..) Har utan större bekymmer hållit uppe vid graviditeter och amning, men aldrig slutat för min egen skull s.a.s.
Har en tanke om att sluta även med snuset, då jag också försöker ta ett helthetsgrepp om min hälsa. Ökat på med rörelse/träning, mindfulness, lite mer medvetenhet kring val av mat etc. Men snuset alltså, hur ska det gå..och när är det läge? Hur vet man det..(?) Du fångade ögonblicket lät det som. Hade ändå behövt genomlida en dag och fortsatte..Heja dig?!

Jag provade 1 feb. men mådde så sjukt dåligt. Värre än första dagen utan alkohol. Absolut. Abstinens multum med yrsel, illamående, huvudvärk - ja, alltså det kändes som jag skulle gå sönder..
Vid tidigare tillfälle, har jag t.o.m upplevt hallucinationer (!)?.
Jag vill sluta men är rädd att jag ska äventyra min nykterhet. Har det tillräckligt kämpigt med den, fortfarande emellanåt..nu senast i helgen. Samtidigt vill jag så gärna, och det känns absolut som ett ytterligare steg på hälsostigen?.

Lennis och Chansen - är ni också snusare?
Säg till mig om och/eller NÄR ni är på G, att eventuellt ta tag i det. Då kanske vi kan hjälpas åt. Tror nu efter mitt svammel (ursäkta jag tog så mkt space i din tråd vinutanvin?) att jag behöver ge mig själv lite tid till..

Hursomhelst- superglad för din skull vinutanvin!
Vilken kämpe du är ?!

Kram/
Fibblan ?.

Dag 50 idag (eller 61-3 om man räknar från urstarten) Men jag räknar vita dagar på rad. Mängden dagar känns inte så anmärkningsvärd men jag är stolt över alla fighter jag vunnit mot mig själv längs med resan.
Räknar också idag 1 vecka utan nikotin! Det känner jag mig väldigt stolt över.
Jag fortsätter trampa upp en hälsosam stig I livet även praktiskt inte bara i tankarna. Önskan om att leva hälsosamt håller så sakteliga på att gå i uppfyllelse :)

Svewild. Jag är i samma situation idag, men bor ensam med min dotter som mår dåligt av det här. Tyvärr klarade jag inte min första dag utan köpte en sexpack folköl. Jag kännwr oerhörd skam och skakar och har ångest. Jag vet att jag måste sluya annars mister jag min dotter och kommer få skrumplever. Hur kan denna dtog vara så stark? Det kommer att gå, därför har jag börjat skriva här. Jag hoppas att det går bra för dig och att du klarar din första dag. Lycka till!

Det här känns JÄTTE jobbigt, hela jag skakar....
Jag har druckit alldeles för mycket i jätte många år, jag har ljugit och gömt alkohol för min man.
Jag är en alkoholist
Jag har idag erkänt det för min man och nu måste jag göra något åt det här. Annars förlorar jag min man.
Jag har läst här på forumet om olika situationer som ni andra gått igenom och jag börjar min dag med att erkänna...
Jag jobbar nu men kände att jag bara måste börja skriva nått, kan inte komma hem ikväll och inte påbörjat detta...
Mår fysiskt illa nu, har jätte ångest

..nu när jag lyckats samla på mig lite kraft och har lite mer lugn. Shit, vilken pärs?.. och du har också haft en kamp mot suget, vad jag förstod av dina inlägg.
Men vi klarade det än en gång..??!

Och fortsätter samla på oss erfarenheter av att det går/ att vi klarar oss utan alkohol ?!

Ha en fortsatt fin vecka?
Kram/
Fibblan ?.

Idag är det min dotters födelsedag och min första, hoppas jag, vita dag på ... ja, jag vet inte hur länge..
jag har ett bra jobb som jag alltid sköter, dricker bara på kvällarna... igår kom min man på mig, ska jag inte mista mitt nuvarande liv så MÅSTE jag sluta förstöra mig själv.... fy fan vad rädd jag är ...