Senaste kommentarerna i forumet

Hej, känner igen mig. Jag trillade alltid tillbaka. Tröttnade på alla gupp och hål i vägen och kör nu antabus. Hur bra som helst för mig. Slipper tänka, slipper dricka. Bara på dag 23 men ska ta det så länge jag kan.
Något att testa kanske?

Hej !
Idag har jag tagit beslutet att bli av med mina alkoholvanor som jag har.
Är ensamstående och har 2 barn som är 8 & 4 år som jag vill ge ett bättre liv och kunna vara en bättre pappa till och få ordning på mitt liv.
Om någon har tips och råd skulle jag vara väldigt tacksam då har det tufft ??

❤️☀️

Grattis mormor, jag är lycklig farmor till två som aldrig upplevt a sina liv. En trygghet i en annars ganska osäker värld.
Kram, kram och än en gång Grattis?

Tillbaka igen,,
Så jäkla värdelöst

Min äldre dotter fick nyss en liten dotter.

Varken hon eller hennes sambo dricker alkohol.
Jag kommer aldrig behöva oroa mig för att den lilla flickan utsätts för alkoholens
bistra konsekvenser. Där är det 0-tolerans mot A.

Du har ett rikt liv, så mycket gemenskap. Kärlek. Lev och njut! / mt

precis när jag tittade in! Måste vara en mening med det, blev glad??? / mt

Ja det är dom små sakerna som betyder något som man försakat. Man glömmer bort att leva i nuet och uppskatta det som finns runtomkring en.

Idag känns 2,5 års nykterhet extra viktig och jag är grundligt tacksam, fylld med kärlek till livet och
det lilla, pyttelilla liv som föddes just för 2,5 timme sedan.

En liten vårblomma kom just till världen ............

Ja det verkar som vi har ungefär samma historia och problem.
Jag är inte bakis idag och jag kommer inte dricka idag.
Suget är borta och jag har ångest och ångrar att jag drack igår.
Men nu är det så, jag får kämpa på vidare och fylla på med nyktra dagar.
Jag räknar bort gårdagen och fortsätter som om att inget har hänt.
Nu kör vi ????

Verkligen! Små grejer i vardagen som gör att allt känns så mycket bättre. Bara att få känna att man lägger fokus på någonting annat än att dricka. Att kunna köra bil och finnas tillgänglig dygnet runt och att se alla runtomkring sig må bra. Det är värt allt!❤️

Verkligen! Små grejer i vardagen som gör att allt känns så mycket bättre. Bara att få känna att man lägger fokus på någonting annat än att dricka. Att kunna köra bil och finnas tillgänglig dygnet runt och att se alla runtomkring sig må bra. Det är värt allt!❤️

Idag planerar jag ett större jobb, jag skall också handla kläder med min dotter:)

Jag ÄR nöjd med tillvaron!

Haha Tänk vad lite som krävs?

*kämpa ?

Smygandet är så jobbigt, man ljuger för alla och inte minst för sig själv. Varje dag har gått ut på att planera hur jag ska smyga hem saker, hitta nya gömställen, hälla upp i pet-flaskor, alltid komma ihåg att ha en stötta väska med mig när jag åker nånstans... det är så jävla ovärt det. Bara för att få i sig en dryck, som inte ens är god!

Nä!! Jag orkar inte hålla på längre. Du fixar det du med!! ? Kömpa! Kram

Häller ut ölburkarna som blev över igår...

Tack?

Ja, det känns superskönt att inte behöva fundera på att dricka. Största befrielsen. Slippa planera hur jag ska kunna smuggla hem alkohol???

Hej.

Jag smyger också med mitt drickande, jag har dock ingen sambo.

En stor tomhet som jag behöver fylla, med antingen aktiviteter som ger små kickar eller alkohol. Känns för jävligt att inte ha kontroll på vare sig känslor eller alkoholbehovet... Besvikelsen gör min situation än värre.

Hade varit grymt att hitta någon att prata med, på riktigt.

Känns som du har hittat energin att sätta stop! Bra:) Uppdatera oss gärna, helst flera ggr om dagen. Är inspirerande med någon som tar tag i saker.

Kram.

Bra beslut med antabus!!!! Visst känns det lite som en lättnad att slippa fundera på om man ska ta ett glas eller inte?

Ny dag och det känns fantastisk att vakna och känna sig hyfsat pigg. Natten har varit jobbig, svettningar och mardrömmar, men jag är iallafall inte bakis idag. Det är så skönt att ha tagit detta beslut och jag ser fram emot livet utan alkohol. Tänk att aldrig mer behöva vakna på morgonen och fundera vad som hände kvällen innan, blev det kaos och så vidare.

Kram till er alla!❤️

Jaha, det här gick ju inte så bra... inte alls bra. ? Återfall kan man lugnt säga... gick jättebra fram till i måndags förra veckan. Inget sug, inte heller på måndagen... men tog ändå lite vin?! Tisdag, ännu mer vin... jättemycket ? Onsdag inget, torsdag vin, fredag öl och vin... lördag öl och vin, igår massa vin. Alltså på riktigt?! Vad är mitt problem, nu ska jag hälla ut allt jag har kvar och göra en omstart. Igen ?. Måste vara ännu mer vaksam på att jag inte klarar lite vin just nu. Idag återhämtning och isolering. I morgon ny och fräsch. Fasen jag var glad och helt fri från ångest ju... ta mig tillbaka dit!! ?

Hej, du o jag har sjukt lika historier.
Jag äter antabus vilket har räddat mig 23 dagar. Funkar jättebra för mig.
Heja dig! Du kan ta dig ut detta

Fibblan!
Det blev tio öl, nu ligger jag i sängen.
I morgon behöver jag stöd av er, så jag inte dricker igen. Risken är liten, men ändå finns den där.. antar jag.
Sov gott alla ?

..och jag drar mina slutsatser över den gångna veckan...
Vad blev bra, och vad blev dåligt?

Allt är inte helt enkelt att lägga i sina fack, det beror lite hur man ser på dem, ur vilken vinkel.
När man säger att det t.ex är dåligt väder och syftar på regnet, så är det bra för grönskan och för bönderna.
Vi vet ju hur det gick i somras, det var väldigt ”bra” väder under lång tid, vilket ledde till vattenbrist och torka.
Väldigt stor del av våra djurbesättningar fick sätta livet till när inte fodret skulle räcka över vintern, t.om avelsbesättningar.
Jag brukar tänka att allt sker av någon orsak, det finns en anledning till allt, saker som vi inte rår på eller förstår.
Min gamle far påstod att vädret förändras från kallast till varmast under en 70-års period, en cykel som de flesta skulle få uppleva.
Kanske han hade rätt, vad vet jag, men det är enkelt att luta sig mot den tanken.

Så men tillbaka till helgen, och veckan som gick...
Jo visst var jag lite hängig, men det lättade i slutet av veckan, en helg lättar ju upp det mesta.
Förr i tiden längtade man ju alltid hem på fredagen för att få knäppa sin första öl, helgen inträffade ju inte förrän då, eller?
Numera försöker jag se den ur en en annan synvinkel, vad skänker mig glädje över att längta till helgen?
Tiden....tiden att få bemästra själv, att inte behöva gå upp tidigt och utföra saker som andra tycker är viktigare än vad jag tycker.
Jag behöver tiden till att ladda batterierna, att få göra saker som ger mig energi och tillfredställelse, skapa och umgås med personer som ger mig någonting tillbaka, inte som kräver att saker ska ha en ständigt deadline, hatar ordet deadline, skapad av folk med dödhjärna eller hjärta. Människor som sätter upp mål som är alldeles för tajta för att få upp produktiviteten, men på bekostnad av folkhälsan, stressen.

Nej, jag kan stressa på mitt egna sätt, tidsoptimist är väl ett begrepp som ligger mig i fatet.
Och som jag läste tillbaka för ganska precis ett år sedan i min tråd, jag försöker skynda fram våren, på mitt sätt.
Förra helgen högtryckade jag ren baksidan och ställde fram utemöblerna, i lördags putsade jag fönstren.
I morse vaknade vi till värsta bakslaget, det hade kommit vinter tillbaka igen, nämen suck då för i he..te!
Tjurig låg jag trotsigt kvar i sängen länge under protest, såg Vasaloppet på teven där snön SKA vara kvar, men inte här!

Vi hade bokat upp dagen med min gamle mor, hade tänkt oss att besöka en gammal gård som öppnat ett fik mitt ute i ingenstans och tanken var att vi skulle sitta ute och möta vårsolens varma strålar, HA!, disappointed.
Men vi åkte dit i alla fall, på leriga grusvägar längs en allé och i snöslask, gick armkrok med min lite skröpliga mamma som var livrädd för att halka och bryta något som man gör i den åldern, öppnade dörren till ett gammalt hus som fått lite nyrenässans med ny färg på panelen.
In på knarriga golvplankor och med en jättefint renoverad inredning, där gammalt möter nytt, det andades kreativitet.
Gamla stolar med lejontassar som fått ny klädsel, ommålade små bord som antagligen varit billiga på en loppis en gång, rangliga men nu lappade och funktionsdugliga, små handvirkade dukar och kopparkittlar, hembakat fikabröd ur lite spruckna koppar med röda rosor på.
Lite tillbakablick som det en gång var hos våra mormödrar, en historisk resa, det enda jag saknade var sockertången och läskflaskorna med kapsylerna man nästan skar av sig fingrarna på under sjuttiotalet...
Okey okey, latten var inte uppfunnen då, men wiskyglasen som man fick dem i fanns.

Alldeles knökfullt med folk, men vi hade tur och fick sitta i burspråket där jag kunde sitta och hata det eviga dalandet av snöflingor utanför.
Bredvid min gamle mor satte det en nybliven mormor med sitt nyfödda barnbarn, och jag tänkte ännu en gång, där gammalt möter nytt.
Hursomhelst, vi satt alldeles för länge och bara pratade om allt och samtidigt ingenting, och det var precis det jag behövde, lugnet.

Därefter åkte vi hem och började förbereda maten, jodå mamma var bjuden hon med.
Med dryga två kilo blandfärs stekte jag ett tjugotalet Wallenbergare och frugan vispade till en alldeles gudomligt krämig potatismos.
Grabben hade hittat en en ny efterrätt med chokladdoppade tacoskal som vi förberedde och på något sätt så löste sig allting.
Våra barn kom hem till middagen efter att ha åkt över femtio mil i bilen, och det blev ett enda härlig familjemiddag med farmor i högsätet.
Vi åt och vi drack, skrattade och umgicks runt levande ljus, en härlig avslutning på en perfekt söndag, ja så när på vädret då.

Precis då slog det mig, tänk vad rik jag är på livskvalitet, att få möjlighet att få umgås med de jag älskar mest.
Att en helg påbörjas inte med ett pysande från en ölburk, utan avslutas med ett hjärtligt umgänge runt en middag.
När jag drack var söndagen enbart fylld av ångestladdade tankar från morgon till sena kväll, det var inget jag såg fram emot.
Så söndagen har förändrats från något jag hatade till den dagen som jag nog gillar allra mest, tack vare nykterheten.
Okey okey, det är måndag imorgon, från bäst till sämst men det är i alla fall en helt annan dag, en arbetsdag med fyra åtföljande.

Och nu...ska jag bara hata bort den för..de snön, en jojk kanske, yla tills den smälter bort med en trolltrumma...
Hotihojtakuliminahej, poing poing...

Berra

Jag var på middag hos några vänner igår och de bjöd på champange när vi kom. Det var bara jag och min man och de, så kändes så konstigt att inte ta emot. Vi bor på gångavstånd så kunde inte skylla på bilen heller. Sagt och gjort, jag chansade och drack ett glas, och tyckte det var ganska gott, så det blev 1 1/2 glas till...men sen, när jag kände av påverkan, fy vad jobbigt jag tyckte att det var!! Inte alls den där "sköna" känslan, och sedan senare när vi kom hem och det "gick ut mig" fy, ännu värre. Kändes sååå jobbigt att inte vara helt klar, eller inte veta om jag var klar eller inte. Champangeglas är ju mindre än vanliga vinglas, så skulle uppskatta att jag drack kanske lite drygt 1 1/2 glas vin. Inte mycket, men nej tack! Någon mer som haft samma upplevelse? Har varit nykter i ca 5 månader efter att ha druckit alldeles för mycket under en lång tid. Vill tillägga att jag är oerhört tacksam att det var den reaktionen jag fick. Och nästa gång ska jag förbereda mig med en ursäkt för att inte dricka, vågar inte chansa på att det blir samma reaktion nästa gång. Och varför ska jag ens testa, finns 0 anledning att dricka gift....