Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att hänga här, skriva av sig och få stöd när viljan vacklar här finns många kloka människor som hjälper och stöttar. Jag använder den som en dagbok och skriver av mig.
Din historia delar du med många av oss, att bli påkommen är inget kul men går att vända till något bra.
Hoppas du får en fin dag// Strulan65

6 vita veckor. 42 dagar. Känner mig stolt. Hade aldrig trott att jag skulle klara ens en helg, och här är jag nu. Påsken blir alkoholfri, resten av april och maj likaså. Sedan får jag fundera över sommaren. Vin till grillen eller inte? En whisky på altanen? En del av mig vill fortsätta nykterheten för gott. En annan vill pröva om det går att dricka "normalt" (jag vet nog egentligen svaret). Jag funderar också på om inte moroten att möjligen kunna dricka under semestern är en bidragande orsak till att det går så bra att låta bli nu. Jag tar inga beslut om framtiden. Den som lever får se, som det heter.

Gjorde bort mig i en skrivelse på fyllan till arbetsgivaren, det och flera korttidsfrånvaro ledde till möte med avonova och det blev alkotest. Nu är jag livrädd för det kommer vara skyhögt! Hade druckit varje dag i en vecka och en cider precis innan, samt flera gånger i veckan innan dess..och 1-2 ggr /vecka ca 23 år innan dess... Men nu blir det en vit månad för första gången (förutom när jag var gravid för 15 år sedan). Provet lär ju tas om. Men jag ser fram emot att komma ur skiten, det har bara varit strul nu. Inte druckit på 5 dagar. Tänker inte dricka i påskhelgen heller. Men ibland kommer ångesten över mig och en sorg. Hoppas att jag ska kunna dricka måttligt sedan utan att gömma burkar i garderoben, stallet mm. Mår inte bra som vanligt när jag inte dricker, seg i huvudet, trött, känner mig sjuk, öm i ”levern” mm Använde vin som energidryck för att orka ta tag i bestyren hemma efter en stressig dag, då kändes allt så mkt enklare och roligare.. Hoppas man kan få den energin utan vin, mår skit just nu men är inte sugen på att bli full, försöker med motion nu och hoppas på att gå ner lite i vikt.

Jag antar att du fick information av läkaren som skrev ut Antabus?
Vi lär inte säga något annat. Vissa tror att de ska dö andra dricker igenom den.
Jag tillhör skaran som tar Antabus för att INTE dricka.
Har du planerat att ta ett återfall så lär inte Antabus hindra dig om du inte blir tvärsjuk.
Jag hoppas ärligt talat att läkemedlet gör sitt jobb.

Varför äter du Antabus?

Haft en bra dag. Träffat min storebror, som slutat dricka för några år sedan. En underbar, vänlig, klok man. Han förstår mig, så som ingen annan kan. Vi hör ihop, som yin&yang. Hans enkla jordiga vishet, empatiska vänlighet, sorgen och vänligheten och glädjen jag ser i hans ögon - jag förstår den och känner den.
Jag önskar att jag kunde läka det som gjorde ont i honom som liten pojke, önskar jag kunde hela honom. Jag tror att han vet, att han känner mina känslor för honom.
Idag vill jag ge allt LUGN, all KÄRLEK, all KRAFT till min bror! ♥️

well ingen sa nåt..tack för stödet^^. Jag fortsatte dricka och rodnaden har gått ner och upplevde inga fler symptom

Exakt så känner jag med nu.
Fick som en hammare i huvudet o allt känns mörkt o vill stänga av känslor. Efter många lyckliga dagar. Skumt
Vi får hålla ut så, brukar gå över?

Jag har nu druckit alkohol efter att jag tagit antabus 400 mg i måndags och i onsdags. Jag upplever rodnaden men inget annat symptom än så länge. Min fråga är: Om jag dricker mer kommer värre symptom eller hade de redan visat sig isf?

Tack, fina människor, för era svar! Innerligt tack!?
Jag tar till mig av era svar!

Jag låter monstret göra sig påmint med sitt morrande och mardrömmar. Påminner mig om att det finns där. Jag ger det lite kärlek och tacksamhet. Tar till mig av läxan.
????

Och en enorm sorgsenhet. Målmedveten och irriterad. Irriterad på alla i min närhet som kan dricka sig berusad utan att ngn anmärker på det beteendet. Jag känner mig avskuren och begränsad. Det kräver massor av energi att hantera. Jag är trött.

... är att slkoholism är progressiv. Dvs har man åkt dit, hållt upp, börjar igen. Så är man tillbaka på den riuta man startade på. Vet ej hur det påverkar abstinens. Men jag upplevde samma sak som du beskriver. Jag hade en period på cirka 1-2 veckor och fick hemsk abstinens. Vetskapen om att sjukdomen är progressi.v skrämmer mig samtidigt som den håller mig ifrån det första glaset.

Hur har det gått för dig?

Att be om hjälp kostar inget, att låta bli kan kosta allt är en sanning många av oss måste lära sig. Härligt att du mår bättre, hoppas du får en fin dag// Strulan65

Usch vilken mardröm, men samtidigt så nyttigt att bli påmind om vad som kan bli verklighet om vi inte slutar.
Önskar dig en riktigt fin dag, lev i nuet och låt styrkan och lugnet växa i ditt hjärta.
Kram// Strulan65

Härligt, man får vara lite sur i början. Det hör liksom till. Det tar tid att märka fördelarna med att inte dricka.
Jag började med 21 dagar, det hade jag hört var det som krävdes för att testa en ny vana. Har man inte gjort 21 dagar har man inte gett det en chans.
Här blev det alkoholfritt bubbel med räkmacka. Jättegott.

Vi som slutat dricka har alla haft dessa drömmar.
Jag kan fortfarande ha mardrömmar - men ta emot dem
med tacksamhet, även om det är fruktansvärt obehagliga.
Det är bara lilla hjärnan som påminner oss, vilken väg vi INTE ska gå.

När mina fylle-mardrömmar släpper så får jag en styrka
för att jag vet ATT jag aldrig någonsin ever i hela mitt
liv vill känns så igen - på riktigt. Jag gör allt som står i min makt att
det ALDRIG kommer att upprepas.

Jag brukar tacka "någon" för att jag fick en påminnelse genom en mardröm.
Jag vet inte vem, men tackar gör jag. För kraften framåt.

"manipulera mig själv att ha denna inställning automatiserad"
Precis - man kan omprogrammera hjärnan till att tänka annorlunda.
Nykterhet kommer inte som en skänk från ovan.
Man måste "lära hjärnan" att tänka i andra banor.

Du skriver också om kampen - när man släpper den och
accepterar så blir det enklare. Kapitulerar.

Andra kan dricka alkohol - men jag och du kan inte.
Varför? För vi skadar andra, våra barn riskerar att
hamna i ett missbruk själva som vuxna, eller att bli
medberoende. Vi skadar de vi älskar mest när vi dricker.

Och inte minst vi skadar oss själva genom att inte leva
våra liv. Genom att långsiktigt skada våra kroppar fysiskt.
Genom att psyket är instabilt. Vi släpar på en fotboja när
vi dricker. En tung jävel ....

Jag önskar dig och din fina familj en oerhört vacker
nykter, medveten och magisk dag.

Va inte rädd, tankarna är inte farliga - de blir endast farliga när
vi går från tanke till handling

Kram

MM

Hej Lovika. Vilken skrämmande och varnande händelse du delar med dig av. *kram* Vilken chock för dig. Jag försöker rättfärdiga det, tänka att det inte var konstigt med tanke på all stress du gått igenom i livet. Men vill samtidigt hitta en strategi för hur man gör om/när man hamnar i en sån situation. Blir rädd. Inser ännu mer hur skör nykterheten är.
Det är förfärligt synd att det gick så illa, samtidigt BRA att det inte gick bra! För vad hade hänt? Du skulle ha fortsatt dricka, balansera på djävulens lina, men förr eller senare falla hårt. Tur att det hände direkt, att du inte började tro att alkohol kunde vara nåt bra.
Det är inte bara nyktra dagar som räknas utan kunskapen, utvecklingen, inställningen. Jag har min dag 28 idag, men förstår mer än för några år sen när jag klarade 53 dagar innan jag föll. Nu förväntar jag mig att jag förstår mig på det här på ett annat sätt.
Hoppas att din händelse ger dig större krafter att vara i nykterheten!
Bakslag/bakläxa - vad behöver vi lära oss?

Du är på rätt spår! Grattis! ??

”Jag har varit så fruktansvärt full, letar efter saker jag blivit av med kvällen innan. Försöker förstå hur mitt hem kan vara så stökigt och smutsigt. Var är min familj? Var är mina barn? Stark ångest. Allt är rörigt, jag letar i panik. Ringer runt men minns inga telefonnummer. Hjälp, vilken fruktansvärd ångest. Hur gick det här till?”

Det var en hemsk MARDRÖM! Jag VAKNAR i min säng, NYKTER, lillan bredvid, mannen stigit upp. Jag är kvar i rädslan. Jag tar genast upp mobilen för att skriva av mig rädslan här. Läser ”Lovikas” senaste inlägg. Blir ännu mer rädd, det KAN hända! Det hände henne efter så lång tid. Det kan hända att jag någonsin dricker igen. ? Jag är så rädd. Rädd att jag kan bli så lurad av mig själv, att tro att jag vill och kan dricka.
Jag vill hitta LUGNET i mig idag igen. Känner sorg, ångest och rädsla efter mardrömmen, som om det hänt.

Jag är glad över att vara NYKTER NU.
Jag vill vara nykter NU.?

Jag har inte orkat skriva i ”min” tråd förrän nu. Men sist jag skrev så var jag inne på 74 dagar som nykter och nu är det 14 dagar som nykter. Vad hände egentligen?

FREDAG: fick en fråga om jag ville dela på en flaska vin med exet för 14 dagar sedan. Funderade fram och tillbaka och tänkte att visst skulle jag klara av det. Jag sippade försiktigt och fick i mig två glas vin och konstigt nog ingen känsla av berusning, snurr eller tillfredsställelse av alkoholen. Hade lika gärna kunnat dricka vatten. Kände dock ett sug efter mer alkohol efter två glas trots flaskan var slut, men dividerade med mig själv att det var nog lika bra att inte dricka mer.
LÖRDAG: Glad och stolt över mig själv att jag klarade av att dricka två glas vin. Men lite fundersam över varför jag inte kände någon effekt av alkoholen, var ju ganska lönlöst att dricka om man inte kände något form av välbehag. Beslutar mig för att handla en flaska vin och ha till kvällen och tacka ja till att gå ut på krogen med en kompis. Förfestar och sminkar mig, helt själv, och får i mig hela flaskan på 2 timmar. Redo för nästa förfest och dricker 3 glas till där. Ut på krogen och dricker 2 glas skumpa och sen PANG slår det till!!! Blir helt plötsligt så trött (läs full) att jag går och ”vilar” på toaletten. Vaknar av att ordningsvakten öppnar upp toaletten och jag får sitta nere i entrén och vänta på polisen, tillsammans med en okänd kvinna och en ordningsvakt. polisen ska LOBA mig säger vakten. Min hjärna är helt med, förstår inte varför jag ska bli LOBAD, men jag är så full så att de anser att jag är en fara för mig själv. Polisen kommer och beslutar sig för att köra hem utan LOB! Och det tackar jag gudarna för nå innerligt. Kräks när jag kommer hem och däckar sedan. Vaknar dagen efter bakfull och därefter en bakfylleångest som inte har försvunnit ännu. Saknar mina 88 dagars nykterhet, som det trots allt hann bli, och jag inser att jag inte kan dricka alkohol. Två glas ger mig ingenting förutom en större risk att dricka 5-6 glas till samma kväll eller att överkonsumera alkohol dagarna därefter.
Jag behöver ingen hjälp, tror jag klarar av att vara nykter så länge jag handlar förnuftigt och låter bli alkoholen. Shit vad farligt det kan bli om man tror att man kan hantera alkoholen. Min nykterhet i 88 dagar gjorde mig stark och självsäker, vilket fick mig att tro att jag var stark nog att klara av att dricka. Men när berusningen kickar in försvinner allt omdöme, i alla fall för mig, och då går det bara utför. Konsekvenserna blir för stora. Tänk om jag hade fått för mig att ”vilat” i en snödriva istället för på en toalett och på så sätt tagit livet av mig själv. Eller om polisen hade lobbat mig och behövt förklara för arbetsgivare, sonens pappa och socialen.
Jag fattar, jag har problem med alkoholen! Jag har ett missbruksbeteende och beroende! Jag kan INTE dricka alkohol för då kommer jag att ta död på mig själv genom att utsätta mig för faror, risker eller rent av supa mig till medvetslöshet och död. Jag är gastric bypassopererad vilket innebär att jag har en ökad risk för att utveckla alkoholism, eller kanske att jag redan har den sjukdomen? Att det bara slår till, fyllan, närsomhelst är livsfarligt då jag inte har någon kontroll. Alla dessa år med mängder av alkohol efter operationen och alla varningstecken som jag fått och ignorerat kan ju vara tecken på att jag är alkoholist.
88 dagar av nykterhet och jag har känt mig så stark och mått så bra som jag bara har kunnat i min kris, och nu pladask för två veckor sedan. Saknar min långa period av nykterhet och vill tillbaka dit... behöver jag hjälp? Klarar jag det själv? Faller jag dit igen när jag känner mig stark?
Så tacksam över forumet där man kan skriva ned sina tankar och förs dagbok över sina framsteg och, som det blev nu, bakslag. Har som sagt inte orkat skriva förrän nu, känns faktiskt lite bättre i själen att kunna skriva efter 13-dagars nykterhet istället för 1-dags nykterhet.
Blickar framåt.... del två börjar nu!

Härlig inställning. Själv har fredagen varit skit. As-sur på alla. Ville bara åka och köpa vin o öl o whisky. Tillslut var ju kl 19.01. Åkte till Ica..men istället för en sexpack blev det...Tomatjos...Proviva apelsin Mango och toapapper!!! Stod o tittade på det gröna teet men kunde inte förmå mig att köpa det.
Sur men nykter. Tomatjos...vad fick jag det ifrån?? ???

Stort lycka till och Grattis i förskott på Din dag ?

Ni är så peppande! Tack för er bekräftelse och så fina ord!
Så roligt att blir bekräftad i att jag tagit ännu ett steg i utvecklingen mot nykterheten. Att åren och försöken jag dokumenterat här, terapin, självhjälpsböcker, träning, meditation faktiskt ger resultat.
Men jag blir inte tuff! Nykterheten är inte självklar.
Just NU är jag nykter. Jag är SÅ HIMLA tacksam! Jag är glad för mina barns skull. Jag älskar att vara en nykter mamma. En sund förebild. Jag var och tränade efter jobbet, svettades ut dålig energi och hämtade nya krafter, sen tacos och mys i soffan. Jag är som jag vill vara.
Jag är tacksam för insikterna, tacksam för kraften jag bett om. Det är inga små demoner vi slåss emot. Ju mer man kämpar emot, desto större blir de. När man resignerar, ger upp kampen, släpper repet om dragkampen, faller monstret.
DAG 27 - jag är nykter NU.

Jag önskar oss alla ett LUGN att vara i NUet. Slappna av, älska dig själv. Unna dig att vara sund.
?

Vinäger, tack för input.
Antar du syftar på antabus, när jag sa jag kände mig svag som använder.
Jag menade egentligen inte det, när jag grubblar. Det är starkt att ta hjälp, helt klart.
Men jag känner mig ändå svag som började dricka, utvecklade ett problem och inte kunde sluta när jag fattade att det va ett problem. Å det fattade jag länge innan jag ens funderade på att sluta och ge upp alkoholen.. hade jag slutat då, då hade historien varit helt annorlunda.
Men men, svårt att sätta ord på tankar och funderingar.

Tack Sofia!
Ni gör ett så himla fint jobb.

18 dagar sedan jag drack nu, och jag mår så mycket bättre. Aldrig mer ska jag supa tills jag stupar, jag känner inte ens sug till det.. Efter hur jag mådde efter senast jag drack fick jag verkligen avsmak för att bli dyngrak.
Imorgon är det en tillställning hos en kompis, några öl kommer att drickas och bara mysa på är planen. Känns skönt att inte känna behovet av att supa som om det inte fanns en morgondag så fort det är ”fest”.

Hoppas det håller i sig nu; Ett mognare och friskare sätt att tänka om alkoholen på.

❤️ Jag återkommer.

Klok och bestämd. Tror att du fixar det här.

Lycka till i morgon!