Senaste kommentarerna i forumet

Jag är 30 år gammal, bor med fru och 2 barn. Jag har svårt att sätta fingret på när det började bli alkohol för ofta. Men jag tror det började för cirka 3 år sedan. Då drack jag dock inte lika ofta som idag, utan det var när jag och frugan tjafsade som jag tog till alkohol. Jag kommer dock ihåg att jag även som 24-åring hade problem med drickandet då jag frågade en lärare (som jag vet själv varit alkoholist) om tips. De två senaste åren har jag säkert i genomsnitt druckit 3-4 dagar i veckan, mest öl. Jag behöver inte mycket för att bli påverkad så det räcker med max 4 starköl för mig på en kväll, ibland kanske bara 2 för att vara nöjd. För 6 månader sedan lyckades jag hålla mig utan alkohol i en månad. Men om jag väl börjar dricka så blir det för ofta igen. Det finns inget lagom. Det är aldrig eller typ alltid. Varje kväll tänker jag att imorgon är det slut, inget mer. Men sedan kommer nästa dag och eftermiddagen. Går runt och tänker på den där kalla ölen som vore så jäkla god, och ger med mig. Känner samtidigt ångesten och att jag vill inte ge med mig, jag vill stå emot. Lik förbaskat sitter jag här nu, och dricker. Lite less på det här.

Måste det vara så att antingen dricker jag aldrig, eller för mycket? Kan jag hitta ety mellanläge, jag vill ju kunna ta några öl ibland men det hade räckt med en gång i månaden eller ännu glesare imellan.

Det är verkligen svåra förutsättningar att hålla sig nykter i.., snacka om hästjobb...!
Du vet hur mannen din funkar, och tyvärr är nog din analys helt korrekt..
A-jäveln?, är i honom nu, och då försvinner ju gärna all rim och reson. Känns oerhört orättvist mot dig, som kämpar och vill hålla dig nykter. Men som sagt där alkoholen går in, går vettet ur..
Jättetufft, men försök allt vad du kan att hålla din linje trots allt. Unna dig denna vinsten och känslan över att ha fixat kvällen och att få vakna nykter imorgon?!
Kram och godnatt
/Fibblan ?.

Hej!

Ursäkta för ett långt inlägg, men vill bara skriva av mig lite!

Jag har under säkert 20 år druckit mig berusad/full i princip varje fredag och lördag, har det funnits kvar på söndagen så har jag även då tagit något.
Drickandet har även tagit övriga lediga dagar i stort.Jag har dock alltid skött jobb och allt runt omkring.
Jag har kunnat låta bli när jag behövt eller velat köra bil, men ofta har det löst sig ändå.
De senaste åren har jag mått sämre och sämre i mitt drickande och läst här för att få kunskap, har även läst på miljoner andra ställen, men aldrig kommit till punkten där jag fattat beslutet att sluta, utan det har bara lett till något förändrat beteende.

Nu är det så att min sambo under många år försökt påverka mig att hålla upp en tid eller åtminstone dra ner på drickat, vilket jag också tyckt och känt behov av, minskat något i perioder och låtit bli någon helgdag här och var.
För ungefär 15 år sedan drack jag även lite folköl även alla veckodagar men detta lyckades jag utan problem sluta med, men inte helgerna.

Min underbara dotter som jag gör allt för och som familj så gör vi mycket tillsammans, hon är extremt duktig i skolan och i sin sport hon utövar, även här är jag involverad som ordförande och sambon också med i föreningen.

Under senare år har min dotter tagit illa vid sig av mitt drickande och mått mycket sämre av detta än jag trodde, hon har bett mig att dra ner, jag behöver inte sluta utan låta bli att somna vid bordet eller var det nu kan vara.
Hon behövde prata med någon om detta och det gjorde hon genom skolsköterskan och kurator på skolan, detta skedde runt december månad, min sambo informerades av skolsköterskan och jag kände mig helt utesluten.

Här började min start på en plågsam tid av stegrande ångest och förtvivlan.... tiden gick och självklart gjorde jag inget åt det.
För ca 5 veckor sedan fick vi informationen att en orosanmälan skulle göras och jag föll ännu längre ner..... den sista helgen innan allt startade drack jag begränsat pga att min dotter var på tävling och jag körde bil (aldrig kört bil varken bakis eller berusad).
Måndagen kom och jag höll på att brytas sönder av allt sakta men säkert, samma vecka på torsdagen så satt jag i badkaret hemma sjuk från jobbet pga kraftig förkylning, då kom en fruktansvärt smäll.
Det var som att få ett basebollträ slagen rakt i ansiktet, ett sjukt svårt uppvaknande skedde. Insikten vad jag gjort, ställt till med och förstört slog sönder mig med full kraft, jag grät hysteriskt och allt dumt bara rullade framför mig.

Detta blev starten för något nytt, jag ville inte se den jävla alkoholen mer, gick och hällde ut boxvinet som var kvar, vilket luktade som en sur syra i näsan.

Samtalet med den fantastiska sköterskan var underbart, grät floder, men jag fick prata, idag är det 24 dagar sedan jag drack sista droppen och då med 3 helger fria från alkohol, tre underbara helger och ser fram emot nästa nyktra.

Idag var vi på mötet med socialen, vilket jag varit sjukt nervös för med vad det skulle kunna innebära, det tog inte många minuter innan jag åter bröt ihop.

Det var ett fantastiskt möte där vi alla pratade, även om mycket handlade om mig, men jag kunde också påvisa var jag stod och hur mycket jag lärt mig innan uppvaknandet skedde, detta mycket tack vare detta forum och alla fantastiska människor här.

Det kommer inte leda till mer utredning utan dom ska återkomma till mig med tips på samtalspartner för min vidare hjälp och tips på vad jag kan söka mig till pga av att min sambo och även jag själv misstänker att jag kan ha ADHD.

Jag vrängs mellan otrolig stolthet, ett jävlar anamma och total lycka för att nästa stund än mer brytas ner och gråter.... men min sambo är glad och framför allt har denna korta tid lett till stor förändring mellan min dotter och mig.... vi har även börjat gymma ihop redan.

Jag älskar henne och min lilla familj över allt och jag ska faan klara detta och hoppas på vidare stöttning här, för jag vet att det kommer bli tufft i perioder, men just nu känn allt så jävla bra.. och är sjukt stolt över att min dotter hade modet att göra det hon gjorde.

Tror som FinaLisa - BAM ?✨- så plötsligt rasslar det till med de yttre vinsterna oxå?!
Du har ju verkligen haft fullt upp med långvarig sjuka samtidigt. Inte många som får klarare ögon, mer lyster i hyn etc då..?.
Eftersom det är sommarens drycker som hägrar, så skjut upp det tills dess vet'ja..?.
Du har jobbat dig igenom 4 veckor, så nog hade jag fortsatt..
inte vill du väl bli snuvad på de
fysiska fördelarna nu när du kommit så här långt..?. De kommer att komma!
Men även om jag märkt av fler av dem måste jag också tillstå att ngn närmre pigghet och energiökning, har jag knappast kunnat lägga märke till, för egen del heller..
Fortfarande kämpigt med sömnen..
Menmen, jag tänker inte ge mig förrän dessa oxå kommer min väg..
Vi kämpar på ett tag till - tycker du inte det? Häng på fram till midsommar vet'ja så tar vi ett nytt beslut då..?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Sådana drömmar är vanligt..Men ofta kommer dom mer sällan med tiden..Tänker också när jag vaknar ibland med vanlig huvudvärk, att så vaknade jag titt som tätt när jag drack..Det är verkligen ett eländigt beroende med alkoholen..Man mår dåligt både fysiskt och psykiskt, skam och skuld..Nära och kära som drabbas. Går ut över kärlek och ekonomi..Ändå fortsätter man bara att dricka..Så skönt att du snart är på benen..Så härligt att du håller nykterheten???

Strategierna ska ENDAST (Och det är ju tyvärr inte så bara men ändå!) handla om på vilka sätt du ska avhålla dig från A, och under hur lång tid samt också olika "beredskapsplaner" för ett eventuellt misslyckande av att hålla dig till grundstrategierna. Tänker jag ??

+1 !??

du något kring din eventuella bipolaritet? Det är ju en aspekt som definitivt påverkar hela din person varför också bruket av A..

Att du utvecklat längre depression som inte avlöses av uppåtperioder (vet inte om du har manier eller kanske blir hypoman) kan att ha att göra med effekter av långvarigt missbruk, tänker jag (ingen expert dock anser jag mig hyfsat kunnig inom psykologi/psykiatri)
Jag tänker att det är en vanlig samsjuklighet, vilket kan innebära att du kan behöva få hjälp med båda/hela paketet. Hur ställer du dig till det, att uppsöka den typen av hjälp?

/Nattflickan?

När du nu satt första stenen i rullning så brukar det rulla på..Häng med och att du är ärlig mot dig själv, brukar öka viljan att bli ärlig mot andra..Nu har du tagit steget, starkt av dig..

Min berusade make kom för en kvart sedan upp i köket och fyllde på sitt glas till bredden. Jag försökte påminna honom om vad klockan var och att han börjar jobba kl 7 imorgon men det var lönlöst. Han kan annars vara förhållandevis rimlig med sitt drickande på vardagar men idag är det kört. Jag tror han provoceras av min nykterhet och tänker att när jag är nykter så kan han vara mer ansvarslös. Men jag är ju arbetslös och jag har länge haft mycket oro för att han kan bli av med sitt jobb ifall han missköter sig. Hans hälsa oroar mig också. Jag har bett honom om tidigare att vi inte ska ha vin hemma alls på vardagarna, för bådas skull men säger sig inte klara det. Han blir typ avundsjuk på mig när jag inte dricker och då blir han lite elak som om han vill få mig att dricka också så han slipper känna av det dåliga samvetet ensam. Så, nu "straffar" han mig genom att själv dricka mer. Helt sjukt mönster vi utvecklat genom åren. Han gillar när vi dricker båda två. Annars blir jag ju så tråkig...
Ok, nu dricker jag te och ska snart försöka sova. Godnatt.

Hade ett bra möte med en coach idag i 1,5 timme, känner mig helt slut i huvudet efter Ha i princip gått igenom hela mitt liv
Men hon va otroligt bra, känner mig väldigt motiverad att göra allt bättre

Du tog dig förbi den kritiska stunden..?!
Heja dig!
Snart är dagen slut.
Snart 24 timmar..och första dygnet på resten av ditt liv - vakna nykter imorgon ?!
Fortsätt kämpa på!

Kram
/Fibblan ?.

fräckt kopierar jag in denna viktiga text som så många borde läsa :

Marie Bengtsson
27 oktober 2017 ·
"TA INTE ANSVAR FÖR DEN SOM ALDRIG GÖR FEL
Under många år har jag jobbat som drog- och familjeterapeut inom den behandlingsform som går under namnet Minnesota- eller tolvstegsbehandling. Det som kännetecknar beroendesjukdomen är att den genomsyras av förnekelse, skuld och skam.

Enkelt förklarat hänger det ihop så här.

Sjukdomen yttrar sig på ett sådant sätt att den som är beroende förlorar förmågan att kunna hantera sitt alkohol- och drogintag vilket leder till överkonsumtion. Detta medför, i sin tur, att konsekvenser på alla plan i personens liv uppstår. Känslomässiga, mentala, sociala, fysiska, etiska, juridiska och finansiella. Inte alla på en gång, utan en efter en, men i en allt snabbare takt.

Varför gör då inte denna person något åt det kaos som uppstår som en följd av sitt alkohol- eller drogintag? Varför slutar han, eller hon, inte bara att dricka eller droga?

Svaret är lika enkelt som det är svårt. FÖRNEKELSE.
Eller som min kollega Stig brukade säga:

”Alkoholisten är så sjuk att han inte förstår att han är sjuk.”

Den beroende håller sanningen borta från sig själv vilket får till följd att omgivningen först blir förvånad därefter frustrerad för att sedan ta på sig ansvaret för det som händer.

Den som lever nära den som är beroende lever nämligen också nära den skuld och skam som blir konsekvensen av överkonsumtionen och kontrollförlusterna. MEN eftersom den beroende inte förmår se sitt problem kan han eller hon inte heller ta ansvar för sin skuld utan lämnar istället över notan till den som sitter bredvid.

I den beroendes dimmiga värld är det ALLTID NÅGON ANNANS FEL att det ser ut om det gör.
Mitt budskap till den som lever nära en person som är aktiv i sitt beroende blir därför:

Det är inte ditt fel och därför inte heller ditt ansvar att reda upp, fixa till eller hålla styr på vare sig den beroende eller dennes problem. SKULDBÖRDAN är inte din att bära utan du kan, utan det minsta dåligt samvete, lyfta den från din axlar och börja leva igen.

Och mitt budskap, till alla andra, blir:

Se upp för personer som aldrig gör fel. Det är nämligen fullt möjligt att bli fast i en skuldfälla även i ett hus som är vitt."

Marie ❤︎

Idag är vi nyktra bra jobbat??? jag hoppas oxå verkligen jag får sova lite mer.imorgonbitti kbt. Ska bli spännande att se vad han har att säga om min sömn och ångest ! Skriver mer om det imorgon ?

Vi kämpar vidare och lägger till nya vita dagar på vår nyktra väg.
Jag har inget sug alls och det är jätteskönt?.
Ha en skön kväll kära forumvänner?

Kramar
???

Gud, vilken jobbig dag. Hoppas det är sista gången jag upplever en sådan här dag. Maken kom hem vid 16 och hällde upp ett rejält glas vin till sig så fort han fått av sig ytterkläderna, som vanligt. Själv drack jag Ramlösa. När vi ätit middag känns det som faran är över. Det är innan middagen och till maten som suget brukar slå till lika regelbundet som Skalmans mat-och sovklocka. Passerar jag den tiden känns det helt enkelt för sent för att börja dricka vin. Nu dricker jag kaffe istället och känner mig lite ruggig, trots att min allra varmaste kofta är på. Jag ska försöka lägga mig tidigt ikväll och hoppas få en god natts sömn. Imorgon vaknar jag nykter och kan "fira" 24-timmars nykterhet och Första Dagen på resten utav mitt liv. Amen.

Puh! Inga negativa händelser, inga glada sms.... körde spikrakt förbi bolaget! ?? idag är det inga problem att vara nykter ?

Hoppas du haft en bra dag Ledsensjäl och att du får sova nån timme mer i natt. ? Hoppas även du FinaLisa haft en toppen dag.

Idag är vi nyktra!! ??

Grattis i efterskott till dina fyra veckor!! Grymt bra jobbat! ??

Vi kämpar på <3

Jag är helt slut redan och vill bara att dagen ska ta slut. Läste i nån tråd här om PAA, postakut abstinens. Det var ingen rolig läsning. Alltså, missförstå mig inte. Jag har aldrig hört talas om den förkortningen förut så jag googlade. Helt fel dag att googla på.

FinaLisa. Tack! Jag har varit inne och läst så som många andra. Har följt trådar och det har fått mig att tillslut starta en egen. Känns bra. Vill verkligen tacka alla som skrivit i forumet tidigare. Jag har sett hur stödet kan hjälpa.

Vi kämpar på tillsammans <3

#Fibblan
Tack för att du tog dig tid att skriva till mig. Det är ju inte forumet och AA som fått mig att dricka mer utan det var snarare så att jag i somras kände att jag måste verkligen sluta dricka som innan. Jag var nykter som mest 14 dgr i sträck och sedan några dagar här, en vecka där... Jag slutade med möten i höstas för jag kände mig som en bluff att sitta där och några dagar senare dricka igen. Men tyvärr har jag druckit mer än tidigare sammantaget senaste halvåret. Livsglädjen har minskat och bekymren hopat sig samtidigt. Jag ska ta små myrsteg framåt, så kommer förhoppningsvis motivationen växa sig starkare allt eftersom jag mår bättre. Sen ska jag börja gå på möten igen. Så himla fina människor där och jag brukade känna mig stärkt och gladare efteråt. Men det är förstås svårare när min man vill dricka vin varje dag. Jag ska ta ett myrsteg i taget... Vill bli glad och må bättre igen istället för den mängd ångest jag bär på nu.
Kram till dig!

Grattis. Bra jobbat!

Du skriver att sedan du skaffade konto här och började gå på A.A har intaget snarare ökat. Går du regelbundet till aa-möten fortfarande?
Oavsett, verkar detta inte vara tillräcklig stöttning för att bryta. Och det är ju verkligen inte konstigt när så är fallet. Vad upplever du som hinder för att söka ytterligare hjälp? Vet att det är ett stort steg att ta (gjorde det själv för 1 år sedan). Och för mig var ju ändå inte just det, tillräckligt då..
Det är ju så olika och verkligen avhängigt vart man för tillfället befinner sig i förhållande till alkholen..?
För egen del är det ett annat läge för mig nu. Har väl mkt att göra med det som Nejlika skriver om. Att man behöver komma till en viss punkt, verkligen känna dig färdig med skiten, för att börja den mödosamma resan..

Motivationen sviktar ju och varierar hela tiden, men när man väl börjat lägga några dagar bakom sig, sedan veckor, blir det en motivation i sig.. att inte vilja bryta med det man byggt upp, just eftersom man vet hur j-la jobbigt det är, att bygga upp det igen. Kommer inte ihåg nu hur det sett ut för dig tidigare, om du skrivit om det. Om du haft vita perioder förut, hur gjorde du då? Kan du analysera det och ta hjälp utifrån vad som fungerat för dig, vid andra tillfällen när du slutat?

Ett annat förslag är att ringa till alkholhjälpen per tel. så brukar de kunna ställa den typen av frågor, som i bästa fall kan väcka lite mer motivation..

Usch, lider med dig..?
Hoppas verkligen du på ngt sätt, kan få fatt i motivationen igen??!

Kram/
Fibblan ?.