Senaste kommentarerna i forumet

Femina. Känner så väl igen mig. Ångesten är hemsk. Personligen kan jag inte ta mig an den denna vecka, av så många anledningar. Tänker på dig.

#grönablad
Tack för ditt fina inlägg. Skickar härmed en stor kram tillbaka!

Hoppas du mår bättre idag??
Kryakramar ?
/Fibblan ?.

Jag mår inte bra alls. Har ångest efter gårdagen eftersom jag ibland tappar begreppet om tid och fortsätter dricka tills jag slocknar. Nu försöker jag bara ta mig genom dagen. Igår slocknade jag inte förrän framåt ett imorse.

Femina. Tack! Hur känns dag 1 än så länge?

Mest av all är jag trött på mig själv.

Berätta. Känner samma.

Trevligt att du besöker min tråd :-)
Ja mår bra. Lite halvgrå tillvaro ibland men det är ok. i stort .
Gällande din mage. Den läker du lättare genom A-fritt.
Alkohol är frätande grejer.. Bara ett tips av omtanke.
Sköt om dig..

Kram

John

Jag följer gärna med på din resa. Själv har jag fullt upp med att klara dag 1, just nu.
Allt gott!

Jo, det vet jag. Men måste klara veckan med kräksjuka barn, etc. Låter helt sjukt och det är det ju också. Tar sikte på söndag. Kommer inte att skriva här berusad, det lovar jag. Måste bara hålla mig över ytan just nu.

Ungefär samma sits här.Vuxen son sa: Du måste kämpa! Du har din ångestproblematik med ångest, ätstörningar och alkoholism.Du måste fatta att det inte blir lätt.Du får acceptera och hålla ut inte bara en månad utan flera för att sedan må bättre.

Oj! Tack snälla för så snabba svar, blir faktiskt på riktigt rörd. Stämmer bra att jag har siktet inställt på att ta steget till nykterhet. Peppen kommer att vara hälsovinster och jag kommer att dela med mig av vad jag ser här, främst för min egen skull. Tänk att man kan vara så djupt nere i alkoträsket och ändå fixa livet med allt vad det innebär....känner bara att jag måste sluta innan allt rämnar. Tack igen för svar. Det värmer.

Om mig; mamma, ansvarsfullt jobb, hus och man. Låter som beskrivningen av många här.... Alkoholbruket har sedan 3 år tillbaka gått helt överstyr. Började väl med en utbrändhet och fortsatte sedan med vardagsdrickande. Numera orkar jag inte ens hänga tvätten utan alkohol. Börjar synas på mig, därför måste jag sluta. Kommer på söndag väga mig, kolla av hud och ögon- för att kunna följa mig själv här avseende förbättringar i mående och utseende. Den som vill får gärna följa med på min resa. Skulle bli så glad om någon ville det. Det är dags nu, vill inte vara slav under alkoholen längre. Vill bort från minnesluckor och destruktivt beteende. Kanske dag 1 kommer innan söndag? Känns bara helt omöjligt just nu. Lovar att återkomma.

Du kan bara göra ditt bästa. Ta en timma i taget och känn stolthet över varje minut du är nykter. Förhoppningsvis överlever ditt äktenskap och du och din fru kan ha många fina år tillsammans.

Hoppas samtalet går bra och att det hjälper dig.
Kram

Alla steg är viktiga och du har nu bestämt en riktning, beslutet är fattat, du skriver här och nu samlar du kraft och kanske funderar på vilket typ av stöd du behöver för att skrida till handling. När du tänker dag 1, vem, vad kan vara hjälpsamt för dig då?

Här finns massor av erfarenhet och omtanke, kanske har du redan läst runt i andra trådar och hittat något som är relevant för dig?

Vi finns här
Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det blir inte bättre eller lättare genom att skjuta upp det. Men det vet du säkert, eller hur?

Snart är det dags för även mig. Orkar inte dag 1 idag, men snart så...

Hej !
Ny här ! Tänkte bara skriva av mig lite
Har druckit för mycket många år vilket min fru påpekat många gånger men som jag ej gjort
Vet inte om supande bidragit till mindre umgänge eller ej men det har uteblivit vilken gjort ett jag chattat med andra och supit för att jag vet att det ändå inte blir något och häromdagen blev jag påkommen med chatt
I lördags när frun var borta tog jag som vanligt en fylla men mitt där och då tog jag mig i kragen och skickade sms till chefen och bad om hjälp att få prata med någon och han fixade en till i eftermiddag och så att han står för alla kostnader
Vet inte om det kommer rädda äktenskapet men min fru har lovat att försöka stötta , får fan inte misslyckas med detta då jag har personer som ställer upp

Jag mår så dåligt just nu så jag kan inte beskriva. Sen jag gick till AA första gången i somras och började skriva här på forumet så har min konsumtion istället ökat. Nu känns det som jag halkar ner mot botten i en farlig hastighet. Jag måste hålla mig nykter nu.

Jag har läst och gått igenom detta forum och är ännu mer peppad och bestämd idag
Så härmed välkomnar jag dag 1 idag
Jag ska kämpa och se till att dagarna bara blir fler och fler

Det Allic? vi gör det tillsammans. Min mantra ör att gå tillbaka hur jag kände i Helgen. Fy fan,den känslan vill jag inte ha? sovot kanske 4timmar inatt. Böttre än inget och känner mig lugn i kroppen. Skönt. Kämpa på nu. Vi fixar detta?

Du måste också hänga på, det är mycket roligare då!!??

Jasmine, du måste faktiskt ta hjälp nu, det är förödande för dig att fortsätta som du gör.
Lägg alla korten på bordet och visa läkaren hur dåligt du mår. Berätta på jobbet att du är utmattad och inte orkar längre. Du måste få vara sjukskriven och ta tid på att bygga upp dig igen.
Vad är det värsta som kan hända om du gör det??
Lova, lova, lova detta!
Du är så värdefull och fin ??

Kramar
???

Låter härligt med fasta, men tror inte jag klarar det med mina magproblem (typ något liknande magsår).

Ville mest titta in och säga hej och ge en kram.

Jag orkar inte kämpa mer. Känns som om jag har kämpat hela mitt liv, tror inte jag fick vila ens som barn eftersom jag hela tiden skulle vara så "duktig". Orkar inte mer. Jag kanske bara ska vila och låta dagarna komma och gå? Utan att vara så himla effektiv på jobbet, ha dåligt samvete för att jag inte tränar varje dag och äter som en asket. Skippa att vara mamman som hela tiden ska fixa medan pappan lever ett nytt liv med ny fru och inte hinner med alla plikter med barnen. OMG, tänk om jag bara skulle sjukskriva mig? Lägga mig under täcket en vecka och läka inombords? Jaha, nu tog det här en annan vändning än vad jag hade trott... Jag började med att skriva att jag inte orkar kämpa mer och då menade jag mot alkoholen. Jag dricker i princip varje dag, men inte mycket, dvs det påverkar inte mer än att jag blir trött på kvällarna. Men, i fredags... suck... var bjuden på fest hos en kollega och hade bestämt att köra eftersom jag skulle ha barnen hemma. Sen meddelade deras pappa att han ordnat biljetter till en konsert för barnen, något han glömt berätta. Så barnen blev kvar hos honom och jag drack vin.... massor... fortsatte till en bar efter festen och blev så berusad att jag slog i huvudet någon gång under natten utan att minnas hur det gick till (tror i dörrkarmen när jag kom hem). Det är f-n inte normalt att dricka på det sättet!!! Hela helgen blev förstörd, inklusive min födelsedag som var på lördagen. Jag hade fruktansvärt ont i huvudet och var dödstrött och ledsen. Har dessutom jobbat både nätter och kvällar på sistone så var trött redan innan festen. Har förresten fortfarande ont i huvudet och ögat är svullet. Vilken misär. Och ändå drack jag vin ikväll... längtade tills jag kom hem och fick svepa det första glaset, försvinna in i dimman. Misär nummer 2. Nä, kära vänner, mitt liv är helt fucked up, eller nu överdrev jag. Jag har friska barn, en bra bostad, bra jobb, många vänner... så nej, egentligen är allting bra om jag bara kunde låta bli att dricka samt få sova på nätterna. Jag skriver osammanhängande, men det är inte för att jag är påverkad av alkohol utan för att jag skriver först och tänker sen. Försöker låta ordet flöda fritt. Och var hamnar jag då? Ge upp inför alkoholen? Mitt drickande stör ju ingen annan än mig själv. Men, nej, kanske inte ändå... tänker på Vinägers historia om hur snabbt det kan gå utför. Och hur ser det då ut för mig om ett år? Att dricka så mycket att man slår huvudet utan att minnas hur är ju också ett varningstecken. Jag är förresten rädd att det har blivit en blödning, kanske måste ta mig till sjukhuset imorgon. Suck. Jag ska försöka sova nu... läser om hur ni andra får sömntabletter för att sova och önskar att jag kunde få några tabletter som fungerar. De enda som jag inte blir dålig av (dvs ännu tröttare dagen efter) är beroendeframkallande så det vägrar läkaren skriva ut. Suck igen. Om hon bara visste vad det ställer till att jag inte ens får sova. Kära vänner, ett rörigt inlägg, men skrev det mest för mig själv. För att förstå vad jag egentligen vill... och det vet jag nog inte. Jag är bara så outsägligt, oändligt trött och vill bara vila i någons famn. God natt!