Senaste kommentarerna i forumet

Har jag fått kommentar från dig? Inte sett...

Kom tillbaka sen och kriga med med oss andra ???

.. vad är det? Egentligen? Känner igen mig i dina beskrivningar. Jag vet att någonstans så sitter det i hjärnan. Jag har bestämt mig för att hålla upp 1 år. Inte druckit en droppe på 11 veckor trots att jag varit på konsert med dyngraka människor, har åkt skidor, har varit på fester. Det har gått bra utan alkohol. Jag drack mest i min ensamhet det sista. Det var för att döva. Jag har nu tagit tag i det som ligger som en ångest, oro och rädsla i mitt medvetande. Har tagit hjälp av både hypnos, healing, bioconterapi och psykolog. Det hjälper. För mig iallafall. (Utreds för ptsd och utmattningssyndrom)Vi är alla olika. Men jag har tron att mår jag bra behöver jag inte alkoholen på samma sätt som jag behövt innan. Sen vet jag att jag aldrig kan dricka större mängder igen, det vågar jag inte. Finns en rädsla och kommer alltid göra det. Har läst mycket och det finns de som klarar att återgå till måttlig konsumition. Men vi är alla olika, det måste poängteras. Haft kontakt med en som hade diverse diagnoser, den var på behandlingshem och fick hjälp på beroendemottagning. Den fick gå på antabus i 11 månader och reda ut sina diagnoser, idag är den fri från sina diagnoser och kan dricka måttligt, den kan hantera sina känslor på ett helt annat sätt och vet när den kan dricka och inte. Det är därför jag tror på ett längre uppehåll. Och programmera om hjärnan. Varje individ är unik och vi klarar av olika. Men framför allt, börja minska, bryt vanor och se var du står. Du kanske behöver helnykterhet ett tag. Ett nykterhetslöfte behöver inte vara livet ut. Man kan jämföra med rökare. Finns de som trillar dit totalt igen, finns dom som provar efter nåt år och tycker det smakar skit men det finns dom som klarar av att röka någon gång ibland. Oavsett hur länge de hållt på. Kanske likadant med alkohol?

att det kan kännas som ett beroende att lägga så mkt tid på forumet..svårt att begränsa sig. Och att det skulle kunna vara en flykt från livet som sker här och nu, på hemmaplan s.a.s. Har själv funderat en hel del på om jag ska ta ett break, och kanske fokusera mer på att vara närvarande med min man t.e.x. Barnen får sitt ändå, de "kräver" vad de behöver på ett annat sätt. Men min stackars partner väntar tålmodigt i periferin..
Kanske skulle vår relation stärkas om jag vände mig mer till honom än till forumet..
Det är ju inte som att han är utesluten i processen, men såklart möts man av en annan sorts förståelse här..
Och precis som du säger mulletant, så har också forumet varit och är min livlina! Aldrig förr klarat så många dagar av nykterhet.

Du gör det som blir bäst för dig Femina och jag önskar verkligen så att det ska få vända ?!
Önskar dig allt gott?!
Kram
/Fibblan ?.

Jag är så glad för din skull. Kämpa! Tyvärr kommer en tuff period när du tror att du har kontroll och mår bättre. Jag har varit där flera gångwr och trillat tillbaka. Sjukdomen alkoholism är obotbar. Man blir aldrig frisk i den, men man kan lära sig att hantera den. Tyvärr dricker jag folköl efter jobbet. Jag vet att jag kommer att sluta. Du peppar mig genom att kämpa på.

Synd... Jag har läst allt av dig.. Tänkte jag skulle kommentera snart men annat har kommit vägen.
Förslag : behåll tråden.. Kan vara bra för andra här inne att läsa. Samt om du vill ha lite ryggrad
i framtiden. Du är väldigt läsvärd... hög klass :-)

Lycka till vännen,

John

Jag har bestämt mig för att tack för mig här. Blir lite blödig när jag tänker på tiden och alla stadier av känslor och måenden som passerat sedan jag gjorde mitt första inlägg här för bara ett halvår sedan. Att komma till denna platsen och läsa och förstå hur många vi är där ute, bland alla samhällsskikt, allt från höga chefer och nedåt. Som krigar i det tysta mot våra begär och att bara få vara lyckliga. Sedan frustration över att känna sig otillräcklig och inte nå fram till de som inte kommer upp till ytan, och förstå att mina råd och det som hjälpt mig inte kan hjälpa alla.
Jag tänkte först att jag kanske skulle fortsätta en tråd i Det vidare livet här, men har börjat känna lite negativa känslor senaste tiden här. Kände också att jag kanske ska spara er mer långdragna inlägg om mitt relationsgnäll.
Jag valde vid nyår att sluta med Facebook för att det inte gav mig något bra längre. Missförstå mig inte, denna platsen har gett mig så mycket fint och positivt, men konstig som man är, människan, så skapar man så lätt nya beroenden och behov av bekräftelse, kolla om något svarat eller lajkat.. och så en liten känsla av ensamhet och betydelselöshet när det inte skett.

Tack så oerhört mycket alla ni som funnits, kommenterat, stöttat och peppat. Även om man inte känner att man alltid kan hjälpa någon direkt genom sina svar så är det största här att vi inte behöver känna oss ensamma, vi är tillsammans och slipper en liten stund att kriga i det tysta!

Finns en bok som heter The Secret, den menar att allt du önskar kan slå igenom om du bara tänker på det tillräckligt mycket och ofta. Dom kallar det Universums lag av attraktion. Tro det om man vill eller tyck hokus pokus, men jag har verkligen insett att tankarna är oerhört maktfulla. För att citera en annan text i en mycket stark bok. -Munken som sålde sin ferarri:

"En handling skapas av tankar,
en vana skapas av handlingar,
en karaktär skapas av vanor."

Så, även om du känner att du inte kommer någonstans, står och stampar, fast i dina problem. Sluta inte tänka och drömma om vad du vill, ge tiden sin chans!

Ta hand om er, stora kramar / Pianisten

Jag vet inte varför du tog bort din text, men jag hann lästa den som hastigast igår. Jag uppskattade det du skrev och tog det till mig. Sen får man acceptera att även om man förstår problemet, t.ex i detta fallet att vi ibland fungerar olika, så gör det inte alltid att man kan lösa problemet. Jag ska försöka satsa på oss ett tag till för jag vet att vi vill båda två och att tiden nu är den tuffaste. Vi kämpar verkligen hårt nu på alla plan, jag i det tysta med mina nya vanor, hon har också äntligen börjat hitta träningen efter långa problem att trötthet och övervikt. Vi renoverar, vi jobbar o.s.v. Jag ska försöka intala mig att allt bara kan bli lättare i framtiden och att spontanitet och tid för varandra kan komma igen även om det är det hoppet jag redan levt på i många år. Bara hoppas på att min saknad av dessa saker inte tar över mig och leder till att jag gör fler snedkliv innan det är för sent.

Nej, det är inte normalt att kunna dricka i sociala sammanhang och inte själv. Men det är normalt att vilja dricka i sociala sammanhang och inte vilja el längta efter att dricka själv. Så det är klart att jag inte har ett normalt förhållande till alkohol. Det vet jag. Men jag vill klara av att kunna dricka ibland. Det är mitt mål med detta.

Som gjorde så att jag satte ner foten.

Den viktigaste är min dotter, hon tränar på en annan ort.
Hon och två andra tjejer, föräldrarna har turats om att hämta dom efter träningen.
Jag klarade mig undan några veckor, sen märkte jag att dottern blev besviken..
Undrade varför jag inte ställer upp osv..
Det gjorde mig så ledsen att jag va tvungen att agera.
Hade det inte varit på det sättet, så hade jag aldrig slutat inbillar jag mig själv.

Den andra orsaken, som jag egentligen ignorerade men ändå va livrädd för.
Va hälsan, spänningar i bröstet och känslan av panikångest innan första ölen på dagarna.

Nu ska jag skjutsa åt höger och vänster, jag har erbjudit mig att skjutsa tjejerna varje vecka.
Jag ska skjutsa alla som vill nånstans, jag älskar att va nykter och ha den möjligheten.
Behöver ni skjuts?

Precis det du skrev nu är det jag bla menar. Din ärlighet och din förmåga att se förbi skammen. Du hade/har, trots skicket du var i, styrkan och modet att vara ärlig. Ärlig mot dig själv, din familj och vården.

Du är definitivt ingen förlorare. Du har ju tagit hem jättevinsten!

Självklart är jag nyfiken på vad som fick dig att sätta ner foten och säga nej till alkoholen. Du berättar om du vill. Känn inget krav. Det absolut viktigaste är att du nu bara fortsätter framåt och uppåt.

Önskar dig en toppendag.

Hej !
Jag kan också dricka måttligt socialt om jag vet att jag kan gå hem och dricka vidare själv.
Jag tycker det verkar som du är i ett stadium.Du analyserar ditt drickande eller letar ursäkter för att fortsätta dricka.Vilket är bra då har du börjat jobba med dig själv.
Är det normalt att kunna dricka i sociala sammanhang inte själv?
Jag själv har också gjort detta och efter år av misslyckande så erkänner jag mig som alkolist har varit nykter två v på måndag
Är lite orolig inför helgen men är fast besluten att stå emot.
Mvh

Jag uppskattar verkligen dina fina ord ?
Ja jag valde att va helt ärlig mot alla, vården, familjen och de vänner som vet.
Jag har fått många frågor och har svarat helt ärligt på samtliga, jag har struntat i skammen. Å vet ni, ingen har reagerad som om det vore nån skam eller som om jag vore en förlorare.
Jag tog hjälp på st Göran för att bli nykter och för att överleva dom första dygnen. Fick bland annat mediciner, som lät mig sova i stort sett hela tiden.
Det kanske inte alla vill, men jag valde det alternativet då det va det enda rätta för mig.
Dom är jätte snälla och trevliga där, precis som de säkert är det på liknande mottagningar runt om i landet!

Har följt din resa den här veckan. Vilken resa! Jämför förra torsdagen mot idag.

Är så otroligt glad för din skull. Stark och beslutsam har du tagit jättekliv mot ett mycket bättre liv.
Snälla, fortsätt skriv här i din tråd. Många vill ha hjälp att sluta dricka och din senaste vecka är så bra dokumenterad och ärlig. Den visar att hjälp finns att få och att det är ok att ta den hjälpen.

Sänder en stor kram och grattis till din vecka ??⭐️

Din styrka är fenomenal.
Jag hoppas så med hela mitt hjärta att du kan bryta den här virveln neråt och få en paus, och att du hittar människor i din omgivning som respekterar dina gränser.

När jag sa att allt är tipp topp.
Det finns utmaningar:
1) dottern på 16år är den enda som misstänkt att jag haft problem, hon har burit på det sjölv och varit orolig visar det sig. Hon är oxå den enda som inte riktigt litar på att jag ska hålla mig nykter. Så henne ska jag ta extra gott vara på och bevisa för henne att hon har fel. Jag ska va nykter!
2) kroppen är i uruselt skick, jag väger för mkt och har ont i ryggen. Men träning och nyttigare kost än öl kommer lösa det.
3) jag är så trött, vill sova hela tiden.. antar det löser sig själv med tiden!

Ja det är väl dom tre stora utmaningarna jag ser just nu!

Jag bestämde mig för 6 veckor sedan att sluta. Jag har druckit sen dess. Men bara ett tillfälle har varit okontrollerat i ensamhet. Övriga tillfällen i sociala sammanhang, måttligt. Men jag får inte tro att jag klarar det utan att vara väldigt försiktig.

Jag bestämde mig för 6 veckor sedan att sluta. Jag har druckit sen dess. Men bara ett tillfälle har varit okontrollerat i ensamhet. Övriga tillfällen i sociala sammanhang, måttligt. Men jag får inte tro att jag klarar det utan att vara väldigt försiktig.

Jag var på skidresa förra v. Drack vin el en drink varje dag. Ca 2-3 glas om dagen. Uppdelade på lunch o middag. Var aldrig full el bakfull. Kunde njuta av ett glas vin även om det inte gav någon effekt.

När jag kom hem fanns det ett sug de första 1-2 dagarna. Stod emot. Nu är det borta.

Jag inser det var riskfyllt och att jag inte bör utsätta mig för frestelsen. Jag vet att jag måste vara försiktig hela livet. Jag kommer aldrig kunna vara hemma med en bag-in-box, då blir frestelsen för stor. Men kanske kan jag klara av det sociala drickandet.

Fasen va glad jag blir att läsa detta Allterbra!
Låter lite liknande som jag gjort också, "outa" för min familj och för min bästa vän och fått stöd tillbaka.
Nu ska du vårda, precis som jag gör det, deras förtroende med fullaste respekt och be om hjälp när det blir tufft under resan.
7 dagar nykter är riktigt bra, det kommer gå lättare och lättare så småningom, om man är beredd på att kämpa vidare.
Se till att få samtalsstöd, eller ansök om programmet alkoholhjälpen har och nyttja det med återkopplande tankar från dom som jobbar här, det är skönt att kunna få vara anonym och kunna säga det man behöver säga här!

är ateist och jag har inga som helst problem med ordet Gud i texten. Inte heller har jag problem med att vi avslutar aa-mötena med att gemensamt läsa Sinnesrobönen. Den innebär så oerhört mycket mer viktigt för mig som alkoholist än att hänvisa till Gud och den används för att uppnå förståelse hur vi ska agera i många andra sammanhang.
Ge det en chans genom att gå dit några gånger och kanske testa olika grupper.

Ja jag gick tre kortare promenader igår, 1-2km per promenad. Min rygg orkar inte längre, men den blir bättre och bättre.
Insåg igår vad glad jag är, för det första har jag varit nykter en vecka idag, 7 hela dagar ?
För det andra så berättade jag för familj, barnen och några vänner.
Varför jag varit som jag varit, osocial, ljugit, dragit mig undan massor med saker +++
Även exet fick veta varför jag gjorde slut med henne, därför att jag ville dricka ifred.
Alla har varit jätte snälla, stödjande och hjälpsamma . Jag ör tillbaka i allas liv och mår tipp topp ?
Skulle bara vaknat tidigare ur dimman, men nu är det som det är!

.... en varm kram, tänker på dig och hoppas du får vila och hittar en väg framåt ♥️!

det bästa du kan vara beroende av just nu, eller det du behöver. Jag läste ditt inlägg ovan och fylls av medkänsla. Jag har genom åren följt många som tillbringat mycket tid här under kritiska tider i livet. För egen del brukar jag säga att forum var min livlina under flera år, då var jag inne många gånger dagligen och även på natten. I mina ögon är du inte heller en som förhärligar alkoholen, jag uppfattar dig som ärlig med att du just nu är fast i din situation. Det är lätt att förstå.
Givetvis gör du ditt eget val. Ville bara skiva dig en hälsning med önskan om att det snart ljusnar i ditt liv. Kram / mt

Jag är precis som du ateist och gillar inte heller tanken på högre väsen. Jag har endast besökt ett AA möte i mitt liv och det är mer än 10 år sedan. Fick inga bra vibbar alls. Tror dock att AA möten kan se olika ut i landet. Har hört att många gillar AA och de fått mycket hjälp av dem. För min del handlade det om att verkligen inse att jag drack för mycket. När jag väl gjort det och började hänga här på forumet kom förändringen. Har dragit ner rejält på min konsumtion och insett hur mycket bättre jag mår utan alkohol. För mig har hälso vinsterna inneburit att jag vill fortsätta min resa mot ett hälsosammare liv.
/Mrx