Senaste kommentarerna i forumet

Ytterligare en helg avklarad ? 49:e dagen idag eller 61-2. Känns stabilt men hade grymt mycket vinsug förra veckan. Hoppas den här går lättare ??
Säger som Chansen du är strong Vitutanvin som klarar att sluta snusa nu med!! Skulle inte jag orka med - behåller det lilla beroendet ett tag till tror jag! Ha en härlig vecka ta hand om er! Pressa er inte för mycket utan kom ihåg lite pauser! Höga stressnivåer är inte bra! Haha är jag den rätte att säga ?? men försöka måste man!

Både för i lördags och för ett fint inlägg. Håller med om att det var många härliga personligheter och kul att äntligen träffas.

Blir dock alldeles förskräckt över dina olustkänslor. Självklart är de dina och att du känner så är tråkigt. Att lämna en så fin träff med dessa känslor är långtifrån optimalt. Önskar att jag kunde skriva direkt till dig nu, men tar det här ändå.

Då jag själv är en person som lätt tar åt mig funderar jag förstås över om det är något jag sagt eller gjort som fått dig att känna så. Var rejält uppe i varv i lördags och kommer inte ihåg allt vi pratade om i detalj. Känner mig ju själv som en som inte alltid välkomnar alla längre, då jag av naturliga skäl inte kan och orkar. Vet att vi pratade om det. Även jag blev en gång beskylld för att vara med i ett järngäng och leda det.

Kanske överreagerar jag, men om jag är orsaken till någon av ovanstående känslor ber jag om ursäkt. Det var verkligen inte min mening.

Du skriver så bra och målande, hoppas att du vill fortsätta att göra det. Du gör skillnad.

Jag måste i väg nu, men kände att jag ville skriva ned de känslor som ploppade upp.

Kram

Nykter imorgon! Nästan två år sedan sist. Hejja mig??
Jag har tusen tankar men väljer fortfarande att skriva vidare på min tråd längre fram. ?
Kram till er alla som kämpar ❣

/Nattflickan?

FinaLisa, MrX, Mulletant och John-Erik!
..för er inlägg, det värmer.

Så en vecka och en helg har förflutit, och jag ligger här i min säng och försöker göra en slutplädering, hur var den?
Just nu myser jag, vi har nybytta lakan och de river så där som bara nytvättade lakan kan göra, det luktar fräscht av sköljmedel.
Ytterligare en sak som kan skingra tankar runt ett alkoholsug, att låta huden få vara med i en skön upplevelse, och näsan...
I öronen har jag ett par lurar som spelar min lista på Spotify, ett skönt sätt att lossa på dåliga tankar...
Så mina sinnen har just nu full tillfredställelse medans jag hör ett svagt klickande från paddan medans jag skriver på forumet.

...och...
Jag antar att ni vill höra hur det var på lajvet hos Alkoholhjälpens nya lokaler uppe på berget, Kristineberget.
Jo det finns en väldigt bra recension som Vinäger skrev i morse, men jag ska försöka ge min version av min upplevelse.
Det var min tredje livs levandes träff, och precis som tidigare så pirrar det alltid lite nervöst i magen, vaknade en timme före klockans väckning, och genast satte tankarna igång, vilka kommer, hur ser de ut, ser de ut som jag fantiserade ihop, osv...
Vissa känner jag ju igen, Magnus, Carina, Li-Lo och Rosette från Alkoholhjälpen, riktig fina människor som tar det lugnt med lite stressade besökare, de märks att de är vana att tas med berondepersonligheter, ny för i år var Sofia.

Bland de jag kände igen var också Adde och Renée, resterande elva personer blev nya vänner, och vilka personligheter!
Lite blyga till en början och man fick presentera sig om man ville precis på sitt egna sätt, jag kramar så många jag bara kan för det känns bättre än ett handslag, ett mer hjärtligt, varmt välkomnande och en ökad samhörighet.
Visst blev det en och annan tår, och det får det bli, vi är ju väldigt känslosamma människor och det visar bara hur hårt det är ibland att öppna sig inför andra, själv darrar jag som ett asplöv för att prata öppet inför så många nya människor, men jag ska inte ge mig.
Att bara våga är hälften vunnet, utmana rädslor är en sak som jag har anammat, en del i mitt tillfrisknade.
Att bara gå på mötet är ju en utmaning i sig självt.
Men jag såg aldrig någon svag person, alla var starka och ville verkligen genomföra hela mötet.
Man märkte genast hur många växte i sina roller, hur tillförlitligheten ökade och gemenskapen, otroligt egentligen vilken vilja det fanns i gänget, man ser människan bakom ytan.

Så ni som tvekade, ni missade verkligen något, hoppa inte denna fantastiska möjlighet nästa gång det bjuds till träff.
Precis som tidigare, man blir helt mentalt slut efteråt, man tömmer ut sig fullständigt, kanske är det när nervositeten lägger sig och man känner bara en total lycka att ha genomfört alltihopa, vad vet jag?
Man blottlägger sig och visar strupen, men förblir anonym, nicket får ett ansikte, en dialekt, ett rörelsemönster, en mimik och vi delar en hemlighet, lyssnar och har förståelse, orden får en igenkännande innebörd, någonting som man i stort sett aldrig delar med sig med andra.
Det är en fantastiskt upplevelse som få kommer att finna någon annanstans, ett mentalt marathon.
Mycket skratt bjöds det på, när fasaden har raserat så finns det inget att försvara, man kan vara sig själv och vara öppenhjärtlig.

Jag satt nära Adde vid ringsittningen eftersom jag känner honom sedan tidigare möten, det blev många glada tillrop.
På något sätt kändes det som om vi har känt varandra hur länge som helst, mycket nog via forumet, men ändå.
En stor brummande björn med hjärtligt sinne...

Men jag förstod nog också genom att läsa mellan raderna att vi ”gamlingar” på forumet kan kännas som ett motstånd för nykomlingar.
Att vi hålller ihop och inte släpper in alla nya på samma lättsamma sätt, att vi är ett ”järngäng”.
Så vill inte jag känna att vi upplevs, att vi håller ihop och håller andra utanför, det vore helt fel, och gör mig missmodig och ledsen faktiskt.
Om det stämmer så får ni absolut säga till, det är inte i alla fall min mening.
Jag ställer mig inte högre än någon annan på forumet, mina tio år i nykterhet ger inte mig några fördelar alls på forumet.
Och att det skulle vara någon jakt på flest likes, det är ingen tävlan även om det trevligt med att man uppmärksammas.
Självklart är det väl roligt med svar i tråden och att man får lite tillbaka för den tiden man lägger ner med att skriva långa inlägg.
Det passar naturligtvis inte alla, vi är ju olika i detta fantastiska och helt unika forum, och så ska det fortsätta att vara.
Men jag vill inte att någon ska tycka illa om mina inlägg.

Så med en liten obehaglig klump i magen lämnade jag träffen, det var första gången...
På vägen hem stannade jag bilen lite avsides för att skingra tankarna en stund, lät naturen få tanka upp mig lite med ny energi.
Det hjälpte för stunden...

Berra

Ju exempelvis löparklubbar eller andra ”träna ute gäng” typ militärträning, som kanske innefattar mer snack än vad det brukar gå att få till på gymmet. Kanske är lite lättare med kontakt på dessa?
Starkt av dig att föesöka få kontakt med nya vänner som kanske har sundare vanor. Hoppas det går bra!

Hej igen, skönt att du snart får åka hem, även om jag förstår att det måste kännas lite läskigt...
När det gäller barnen och Soc, så tycker jag inte att du ska oroa dig så mycket. Jag kan ju inte det där såklart, men spontant tänker jag att Soc vill ge barnen möjlighet till samtalsstöd (om de behöver) och höra efter lite hur de mår. Jag tror inte att de är ute efter något annat. Du har ju dessutom initierat hjälpen själv! Det kommer att bli jättebra det här, det är jag övertygad om.

Hoppas du får sova gott nu, och att du kan börja på ny fräsch kula imorgon!

/M

Usch i morgon ska hela gänget till SOS, bara för att jag bad om hjälp att bli nykter.
Barnen har sagt till sin mamma att dom inte ens sett mig full.
Dock har dottern märkt att jag dricker när dom lagt sig,hon hör när jag öppnar burkar.
Jag har missad ett möte i skolan och hittat på några vita för att slippa skjutsa kidsen några ggr.
Det är allt, kan det ställa till problem.?
Har barnen varannan vecka och de är 14 och 16!

Tack, ja det är ju oftast på kvällarna när jag sitter uppe själv och jobbar som suget är dom värst. Som tur är hatar min man när jag dricker och han dricker knappt han heller...efter vad som hände sist jag var full så är jag dessutom på riktigt rädd att han lämnar mig om jag dricker ett enda glas. Är lite nervös inför en jobbresa som är på gång bara känns som att man "ska" dricka då, men jag får helt enkelt förklara att jag inte tål alkohol, har någon problem med det så är det ju deras bekymmer...

Vilken bra insikt att kontakta vårdcentralen istället för att själv medicinera.

/Mrx

Fortfarande svårt men fortsätter kämpa. Inte druckit mer än en liten slurp på ett glas bubbel för några veckor sen och det var inte ens gott. Velade fram och tillbaka för några veckor sedan, kunde inte sova på nätterna pga av stress men valde att ta en antabus och hörde av mig till vårdcentralen och fick sömntabletter istället. Skönt! Jag har haft all anledning att "fira" med champagne i veckan men har har avstått, trots att det står en flaska Moet i skafferiet... Jag ska fortsätta kämpa, för även om det inte är jobbigt varje dag längre så kommer dipparna när man vill "unna sig"

Det går bra, helt klart över förväntan.
Slutat snusa, why???
Lycka till får jag ändå säga!

Träning fungerar som ett utmärkt substitut för alkohol. Vid fysisk aktivitet utsöndrar kroppen måbra hormoner. Det är liknande hormoner som utsöndras vid intag av alkohol. Jag känner mig pigg och glad av regelbunden konditionsträning och styrketräning.

Jag måste även välja nya vänner med omsorg. Jag har försökt att lära känna några på mitt lokala gym men det har fungerat dåligt. Det är betydligt lättare att lära känna nya människor på en hemmafest än via träning. Jag finner denna slutsats sorglig. Jag tänker fortsätta träna regelbundet men ibland känner jag mig ensam på gymmet. Det skulle vara kul att träna med en likasinnad tjej som befinner sig på samma nivå som mig. Jag hoppas att jag kommer hitta en sådan tjejkompis i framtiden.

Tack så mycket Fibblan!
Kram

av Morgondag att ge Vinäger boken, som jag är säker på kommer att ge mycket att läsa. Jag har faktiskt läst den två gånger, och kan väl avslöja att det handlar om Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med. Hög igenkänningsfaktor för de flesta tror jag. Uppriktig och välskriven.

var träffen i lördags! Så fantastiskt roligt att träffa så många av er i rl efter så många år på forumet. Jag fick träffa två personer som varit med lika länge som jag, i omkring tio år, och det var förstås extra berörande. Kan tillägga att dessa två haft en mer lyckosam resa än jag, men som jag sa på träffen så är nu min avsikt att denna dag ska bli mitt riktiga avstamp för ett nyktert liv. Personalen hade gjort ett fantastiskt jobb för att det skulle bli en givande dag för oss alla, och det blev det i alla bemärkelser. Tack!! Känslan av att ha en massa vänner med samma problem, blev ännu starkare när jag fick se några av er i verkligheten. Fick ett gott råd av Adde; börja varje dag med att lova att vad som än händer idag ska jag inte dricka. Har hållit det löftet hela dagen i dag. Ska ta en nytt i morgon bitti. Kram alla där ute från Fenix

Känns igen. Allt för att undfly den man egentligen är.
Jag tror utan att själv vara beroende av alkohol,att det är första steget.
Det första viktiga och enda steget du ska fokusera på nu.

Sen det andra,det högmod,eller uppblåsthet som du vill kalla det är ju också en nyfrälst känsla som man gärna vill dela med sig av.
Och sen faller man och undrar vad som hände.

I mitt fall (medberoendet) så är det ofta precis högmodet eller inbillningen att det jag säger tycker och tänker är lite förmer än andras uppfattning.
Jag har minsann sett och förstått och har också receptet på hur de borde göra och leva.

Och delar med mig frikostigt av mina råd också.

Och i det så känner jag att jag blir sjuk.
Om jag kan avstå och ta den efterföljande ångest av att jag avstår.
Så landar jag också mer i mig själv och står ut med mitt eget sällskap.

Så smånngom lärde jag mig att tycka om det,men det tog tid.
Många reagerade och tyckte att jag var annorlunda,mer ledsen,mindre nergi osv.
Och det var sant.
Jag sörjde samtidigt min drog,eftersom jag förstod att jag var tvungen att ta nya vägar,vilket beredde mig stor sorg.

Jag har levt mycket genom min autistiska dotter och genom att ta avsteg från en del av vården kring henne blev jag ännu naknare.

Men,jag har förstås fortfarande ofta kontakt,men mindre i tid och ansvar.
Det har gjort att när jag går in i symbios med henne så har jag förstått hur stor del av mig hon är och hur saknad hon är när hon inte är med mig (i mig)

Så kanske du skulle ta hjälp av ditt förmodade autistiska barn och se hur han gör.
Det har hjälpt mig genom många svårigheter.
För de kan inte vara annat än äkta.
Och ju mer äkta jag förmått vara ju bättre har jag mått.

Men framför allt,stay sober..

Det har varit lugnt men trist att jag inte kunnat träna. Har överansträngt mina benhinnor tidigare i veckan...
Inget sug alls, så skönt!
Imorgon blir jag tvåbent igen, 10 dagar???

Kramar
???

Småland, Min helg har varit toppen. Igår var jag på forumets årliga lajv träffen och fick skaka tass med flera forum användare. Idag vaknade jag pigg och fräsch. Fick med mig frugan till gymmet redan klockan 09.00. Jag har fått enormt mycket styrka och vilja genom att läsa och skriva här inne. För mig var det en riktigt aha upplevelse när jag insåg att vi är många som kämpar mot A. Vi stöttar och peppar varandra på ett fantastiskt sätt här inne. Nu kör vi vidare och räknar vita dagar..
/Mrx

Hej!
Jo jag läste någon annans inlägg här han var på restaurang och åt ville givetvis dricka a och han sköt hela tiden fram drickandet ca en timma åt gången.
Funkade ju faktiskt bra men det bästa är ändå att vara här och läsa och skriva.
Känns lite jobbigt att tänka på att undvika a hela helgen. Men man får se det som en del av kampen var härligt att vakna nykter denna söndag.
Hoppas din helg också varit bra !

Läkaren va precis på besök, han ville skicka mig hem, jag sa helst inte förrän i morgon.
Han hummade och brummade, sen såg han i pappren att dom missad att ta ett antal prov.
Så nu blir det provtagning senare i kväll och en natt till här.
Imorgon kommer jag känna mig redo för att åka hem, hemma ska jag börja ett nytt och nyttigt liv :)))
Stort tack till vården och alla på st Göran, avd 54 ???❤️

Ja Jasmine, hur kunde det bli såhär? Det är det jag grubblar mycket på nu och kanske är jag något på spåren. Eller inte...
När jag blev nykter 2017 blev jag totalt uppfylld av att var just det, nykter, allt genomsyrades av känslan av att ha uppnått något fantastiskt (vilket det också är) och som namnet på min andra tråd "Hög på min egen förmåga" heter, ja, så kände jag mig. Och var.
Jag rörde mig liksom ovanför allt, ordet uppblåst kommer för mig... När jag läser vissa av mina tidigare inlägg fnyser jag och vill skrika till mig själv att jag är en blind idiot. Vad jag inte förstod när jag var hög på mig själv var att det, exakt det, bara var ett substitut för att vara full... Och en dag hjälpte det inte längre för hopplösheten kom och sedan ångesten. Hela mitt liv har jag varit sådan ju, är jag inte fixerad vid något som uppfyller hela min hjärna och all min tid så är jag trött, ledsen, ångestfylld och ALLT känns meningslöst. Det är här alkoholen kommer i i bilden. Den ger mig ro i själen, hopp om framtiden och får mig att känna något. Känna något annat än hopplöshet.
Men jag är så van vid detta att jag alltid trott att det är den jag är. Att det är vad jag blivit.
Min yngsta son är nu 7 år och just avslutat sin utredning hos Bup, vi har ännu inte fått diagnos, jag väntar den vilken dag som helst nu. Men vad vi förstår rör det sig om autism framför allt, möjligtvis i kombination med en hel del annat. Det jag känner för detta lilla pyre går knappt att beskriva, vårt släktskap sträcker sig längre än blodsband. Jag förstår allt hos honom medan hans pappa och äldre bror inte förstår något alls. Det är som om vi rör oss i olika verkligheter, det som ter sig som ren galenskap för dem är för mig allt ifrån oerhört roligt till vackert...
Jag gick inte till kuratorn den andra gången heller.... Jag KAN helt enkelt inte vara ärlig, det vet jag, och vad är det då för vits? Konstant omformaterar jag mig själv för att undgå upptäckt, undgå att blottas. Det är ju så mycket enklare att välja hur man ska uppfattas, vad omgivningen ska förvänta sig av mig. Jag vet att det är ett skydd jag utvecklat under hela mitt liv så jag förväntar mig inte att jag själv eller någon annan ska kunna ändra på det.

Jag önskar så att jag kunde få tillbaka min fixering vid att vara nykter, önskar att jag kunde få känna fascinationen inför min egen styrka igen. Men någonstans vet jag att det bara skulle vara tillfälligt för lika kraftfull min tro på nykterheten var, lika kraftfull är ångesten och hopplösheten när den kommer...
Jag förstår hur idiotiskt det låter att jag inte söker hjälp, jag tycker faktiskt det själv, herregud! Jag har ju pluggat psykologi, jag VET ju att det finns hjälp att få.. Men jag förmår inte... Jag vågar inte.
Idag ska jag inte dricka. Imorgon vet jag inte.
Det kryper i kroppen och ångesten ligger och lurar under ytan, jag måste ta mig för något. Strukturera upp dagen på något sätt.
Kram på er alla och en stor kram till dig Jasmine! Jag önskar jag kunde säga något som hjälper dig...<3

Jodå det går bra. Lugn dag som tyvärr inte är lika solig som igår men drt känns skönt att vakna nykter i alla fall?Det är det viktigaste ? ny nykter vecka.fasiken vad härligt?

Hur går det för dig Ledsensjäl och för dig Fina Lisa? Min helg har varit toppen, målat om hela köket, lite kvar idag... sen ett helt nytt kök! ? Har så mycket ny energi nu när a är borta ur mitt liv och även att exet är borta kan jag tänka bidrar till ytterligare en boost. Jag har haft låååång sovmorgon och nu dags att fixa det sista med köket. ???

Ha en fin söndag och hoppas även ni haft en skön och nykter helg. ??

Vad starkt av dig att söka vård för detta! Grym du är!

Jag slutade tvärt efter över 3 år med alkoholkonsumtion dygnets alla vakna timmar, jag tog hjälp av det internetbaserade programmet som finns här på alkoholhjälpen vilket jag är mer än nöjd över. Jag slutade för att jag ville sluta själv, inte för att jag kände att jag måste sluta. (Det har jag vetat att jag behövt i minst ett år)

Abstinensen märkte jag inte av fysiskt så mycket tro det eller ej (jag är själv otroligt förvånad)
Det var några episoder av skakighet och en extrem huvudvärk den första veckan, sen följde sömnlöshet och mer ångest och svettningar, men det lugnade sig förvånansvärt fort. Och jag vilade i tanken att jag var väl medveten om varför jag kände som jag gjorde.

Jag försökte äta normalt och som vanligt efter att jag slutade dricka, ersatte istället sug-episoderna med fysisk aktivitet och såhär 10 veckor efter att jag drack min sista stänkare är det en rutin som jag mår bra utav.

Beträffande ditt sista inlägg så tycker jag du ska prata med din behandlande läkare och sköterskor på st Göran om att du upplever att medicinen inte gör susen, det de gör är att följa ett schema, brukar vara ett läkemedel som heter Oxascand som man sätter in på schema vid långvarig etylkonsumtion, det kan man trappa upp och ner lite beroende på hur patienten svarar på det.

Keep it up och va stark, kom ihåg vilken bedrift att du faktiskt tog tag i saken, nu är det i den initiala fasen enorma svallvågor du ska lära dig surfa på, som blir dyningar, som efter en längre period blir till ringar på vattnet om man bara står ut.
Och även hur oväder det än känns just nu vill jag lova dig att det är värt det i slutändan. Vi är många som kan understryka det!

Bra jobbat! Glöm inte att ge dig själv en klapp på axeln. Nu kör vi full fart framåt mot ett hälsosammare liv.

/Mrx