Senaste kommentarerna i forumet

Oj! Tack snälla för så snabba svar, blir faktiskt på riktigt rörd. Stämmer bra att jag har siktet inställt på att ta steget till nykterhet. Peppen kommer att vara hälsovinster och jag kommer att dela med mig av vad jag ser här, främst för min egen skull. Tänk att man kan vara så djupt nere i alkoträsket och ändå fixa livet med allt vad det innebär....känner bara att jag måste sluta innan allt rämnar. Tack igen för svar. Det värmer.

Om mig; mamma, ansvarsfullt jobb, hus och man. Låter som beskrivningen av många här.... Alkoholbruket har sedan 3 år tillbaka gått helt överstyr. Började väl med en utbrändhet och fortsatte sedan med vardagsdrickande. Numera orkar jag inte ens hänga tvätten utan alkohol. Börjar synas på mig, därför måste jag sluta. Kommer på söndag väga mig, kolla av hud och ögon- för att kunna följa mig själv här avseende förbättringar i mående och utseende. Den som vill får gärna följa med på min resa. Skulle bli så glad om någon ville det. Det är dags nu, vill inte vara slav under alkoholen längre. Vill bort från minnesluckor och destruktivt beteende. Kanske dag 1 kommer innan söndag? Känns bara helt omöjligt just nu. Lovar att återkomma.

Du kan bara göra ditt bästa. Ta en timma i taget och känn stolthet över varje minut du är nykter. Förhoppningsvis överlever ditt äktenskap och du och din fru kan ha många fina år tillsammans.

Hoppas samtalet går bra och att det hjälper dig.
Kram

Alla steg är viktiga och du har nu bestämt en riktning, beslutet är fattat, du skriver här och nu samlar du kraft och kanske funderar på vilket typ av stöd du behöver för att skrida till handling. När du tänker dag 1, vem, vad kan vara hjälpsamt för dig då?

Här finns massor av erfarenhet och omtanke, kanske har du redan läst runt i andra trådar och hittat något som är relevant för dig?

Vi finns här
Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det blir inte bättre eller lättare genom att skjuta upp det. Men det vet du säkert, eller hur?

Snart är det dags för även mig. Orkar inte dag 1 idag, men snart så...

Hej !
Ny här ! Tänkte bara skriva av mig lite
Har druckit för mycket många år vilket min fru påpekat många gånger men som jag ej gjort
Vet inte om supande bidragit till mindre umgänge eller ej men det har uteblivit vilken gjort ett jag chattat med andra och supit för att jag vet att det ändå inte blir något och häromdagen blev jag påkommen med chatt
I lördags när frun var borta tog jag som vanligt en fylla men mitt där och då tog jag mig i kragen och skickade sms till chefen och bad om hjälp att få prata med någon och han fixade en till i eftermiddag och så att han står för alla kostnader
Vet inte om det kommer rädda äktenskapet men min fru har lovat att försöka stötta , får fan inte misslyckas med detta då jag har personer som ställer upp

Jag mår så dåligt just nu så jag kan inte beskriva. Sen jag gick till AA första gången i somras och började skriva här på forumet så har min konsumtion istället ökat. Nu känns det som jag halkar ner mot botten i en farlig hastighet. Jag måste hålla mig nykter nu.

Jag har läst och gått igenom detta forum och är ännu mer peppad och bestämd idag
Så härmed välkomnar jag dag 1 idag
Jag ska kämpa och se till att dagarna bara blir fler och fler

Det Allic? vi gör det tillsammans. Min mantra ör att gå tillbaka hur jag kände i Helgen. Fy fan,den känslan vill jag inte ha? sovot kanske 4timmar inatt. Böttre än inget och känner mig lugn i kroppen. Skönt. Kämpa på nu. Vi fixar detta?

Du måste också hänga på, det är mycket roligare då!!??

Jasmine, du måste faktiskt ta hjälp nu, det är förödande för dig att fortsätta som du gör.
Lägg alla korten på bordet och visa läkaren hur dåligt du mår. Berätta på jobbet att du är utmattad och inte orkar längre. Du måste få vara sjukskriven och ta tid på att bygga upp dig igen.
Vad är det värsta som kan hända om du gör det??
Lova, lova, lova detta!
Du är så värdefull och fin ??

Kramar
???

Låter härligt med fasta, men tror inte jag klarar det med mina magproblem (typ något liknande magsår).

Ville mest titta in och säga hej och ge en kram.

Jag orkar inte kämpa mer. Känns som om jag har kämpat hela mitt liv, tror inte jag fick vila ens som barn eftersom jag hela tiden skulle vara så "duktig". Orkar inte mer. Jag kanske bara ska vila och låta dagarna komma och gå? Utan att vara så himla effektiv på jobbet, ha dåligt samvete för att jag inte tränar varje dag och äter som en asket. Skippa att vara mamman som hela tiden ska fixa medan pappan lever ett nytt liv med ny fru och inte hinner med alla plikter med barnen. OMG, tänk om jag bara skulle sjukskriva mig? Lägga mig under täcket en vecka och läka inombords? Jaha, nu tog det här en annan vändning än vad jag hade trott... Jag började med att skriva att jag inte orkar kämpa mer och då menade jag mot alkoholen. Jag dricker i princip varje dag, men inte mycket, dvs det påverkar inte mer än att jag blir trött på kvällarna. Men, i fredags... suck... var bjuden på fest hos en kollega och hade bestämt att köra eftersom jag skulle ha barnen hemma. Sen meddelade deras pappa att han ordnat biljetter till en konsert för barnen, något han glömt berätta. Så barnen blev kvar hos honom och jag drack vin.... massor... fortsatte till en bar efter festen och blev så berusad att jag slog i huvudet någon gång under natten utan att minnas hur det gick till (tror i dörrkarmen när jag kom hem). Det är f-n inte normalt att dricka på det sättet!!! Hela helgen blev förstörd, inklusive min födelsedag som var på lördagen. Jag hade fruktansvärt ont i huvudet och var dödstrött och ledsen. Har dessutom jobbat både nätter och kvällar på sistone så var trött redan innan festen. Har förresten fortfarande ont i huvudet och ögat är svullet. Vilken misär. Och ändå drack jag vin ikväll... längtade tills jag kom hem och fick svepa det första glaset, försvinna in i dimman. Misär nummer 2. Nä, kära vänner, mitt liv är helt fucked up, eller nu överdrev jag. Jag har friska barn, en bra bostad, bra jobb, många vänner... så nej, egentligen är allting bra om jag bara kunde låta bli att dricka samt få sova på nätterna. Jag skriver osammanhängande, men det är inte för att jag är påverkad av alkohol utan för att jag skriver först och tänker sen. Försöker låta ordet flöda fritt. Och var hamnar jag då? Ge upp inför alkoholen? Mitt drickande stör ju ingen annan än mig själv. Men, nej, kanske inte ändå... tänker på Vinägers historia om hur snabbt det kan gå utför. Och hur ser det då ut för mig om ett år? Att dricka så mycket att man slår huvudet utan att minnas hur är ju också ett varningstecken. Jag är förresten rädd att det har blivit en blödning, kanske måste ta mig till sjukhuset imorgon. Suck. Jag ska försöka sova nu... läser om hur ni andra får sömntabletter för att sova och önskar att jag kunde få några tabletter som fungerar. De enda som jag inte blir dålig av (dvs ännu tröttare dagen efter) är beroendeframkallande så det vägrar läkaren skriva ut. Suck igen. Om hon bara visste vad det ställer till att jag inte ens får sova. Kära vänner, ett rörigt inlägg, men skrev det mest för mig själv. För att förstå vad jag egentligen vill... och det vet jag nog inte. Jag är bara så outsägligt, oändligt trött och vill bara vila i någons famn. God natt!

Bra att du är tillbaka på den vita vägen... Jag hejar på dig och önskar dig lite ro i livet.

Kärlek och kramar <3

Bra att du är tillbaka på den vita vägen... Jag hejar på dig och önskar dig lite ro i livet.

Kärlek och kramar <3

Läste om hur du ramlade på natten och kände mig mindre ensam med min bula och mitt svullna öga. Drack mig till minnesförlust i fredags och har någon gång under natten slagit i huvudet. Varför gör man så här mot sig själv? Tänker att det är svårt för mig att hålla mig nykter eftersom jag inte har någon relation, det spelar liksom ingen roll. Men, inser att det är bortförklaringar... ser ju hur du får kämpa och även andra som har någon nära som stöttar dem.

Bra jobbat av dig i alla fall, ska följa din resa.

Kram

Hej, haft fullt upp hela dagen, ups and downs! Skönt att du påbörjar din kbt snart, hoppas det hjälper dig att hantera din ångest. ? Hoppas oxå du får sova ordentligt inom kort! Tack för dina fina ord om mina trasiga känslor för exet, det värmer. ?

Inget sug för mig idag, vilket jag förutspådde. I morgon kommer min verkliga kamp påbörjas. Negativa händelser under dagen, sms från exet om hur glad han är nu och hur bra han mår... sånt som får mig att vilja fly verkligheten, det är triggers till att köpa och dricka a. Önskar mig en lugn dag i morgon och inga glada sms från exet helt enkelt ?.

Skönt att vara nykter, även om kroppen är ovan och inte vill sova riktigt.

Tack FinaLisa för din styrka du skickar, jag hoppas du har rätt! Styrka tillbaka till dig med. ???

Gonatt! I morgon vaknar vi nyktra igen, sååå skönt. ??

Ja den magkänslan du har stämmer nog! Min särbo drack mycket när vi träffades och jag ibland. Hans vanor blev snabbt mina oxå. Att han sen minskade ner har oxå fått mig att vilja minska men drack istället i smyg.
Han ljög om pengar när vi träffades och han står fortfarande i skuld till staten. Därav så bor vi inte ihop. Han säger att han inte har så mycket kvar men det har han visst. Orkar inte dividera med honom om det men jag hatar lögnerna! Vad mer ljuger han om?

Hoppas du kan sova gott i natt ???

Kram PimPim ???

Har inte hört från dig sen i morse? Hur mår du?

Jag tror på att ta hjälp. Det är sjukt svårt själv. AA. Anonym hjälp på alkohollinjen?
All lycka till önskar jag dig.
Jag funderar ibland på om kag också är bipolär eller manodepressiv eller liknande. Ursäkta min kunskap på området men hur kom du fram till att du hade en sådan diagnos? Själv gör jag allt eller inget oavsett om det är träning, jobb, sund mat, osv

Hoppas att du mår bättre och att svedan i häcken är väck snart.
Du skriver brutalt ärligt.. Man får sig en liten käftsmäll (välbehövlig :-)) när man läser dig.
Man behöver läsa om detta och inse farorna med alkoholen.
Vår dryckeskultur skiljer sig markant från den kontinentala och vi har ju detta med att "dricka sig varandra till"
i vårt arv sedan väldigt långt tillbaka.En kall och karg del av världen med ett klimat som kanske kräver bedövning
ibland under den kalla och mörka årstiden.
Männen drack kopiöst förr i tiden och drickat fanns ju där som stöd för att överhuvudtaget orka med vedermödorna
och tankarna kring hur man ska orka sätta mat på bordet genom kroppsligt arbete som det oftast var.
Brännvinet var förhållandevis billigt och i stort sett alla drack, även prästerna drack stora mängder märkligt nog.
Mycket av vårt sätt att hantera alkoholen har rötter långt tillbaka. Under min ungdom( 16-19 årsåldern) var man vek
om man inte tålde ett helrör en Lördagkväll. Och detta gällde till för inte så länge sedan. Tycker att synen på A
har förändrats och att dricka sig apfull inte är ok längre på samma sätt som när jag var ung.
Det är ju bra på så sätt.. Dryckesmönstret som vi har ( och haft) i Sverige kombinerat med att försöka dricka
kontinentalt är dömt att misslyckas för de allra flesta. Vi kan inte supa oss drängfulla under helgerna för att
sedan dricka vin till maten på vardagarna. Det blir ett missbruk och ett beroende av det till slut.
När man läser dig Berra så tänker man fan, helvete är det verkligen så? Inga öppningar alls.
Bara att acceptera den brutala sanningen.. Har säkert också viftat med armarna som en
väderkvarn och varit högljudd. Man blir annorlunda av för stora mängder alkohol..
Tycker att det är lite jobbigt att vara nykter när andra blir fulla. Så är det och det får man försöka
hantera på något bra sätt som jag inte har någon lösning på ännu ( är kanske inte van då jag oftast
varit på den onyktra sidan). Värst är långrandigheten och övertydligheten. Jag förstår redan efter första
harangen men vill ju inte avbryta ändå. Vill vara artig s.a.s :-)
Jag har tagit mitt beslut och hur jag än vrider och vänder på det så mår jag bäst av att vara nykter
även om livet numera har ett annorlunda innehåll och det krävs lite fantasi för att fylla
tomrummet. Mår bra när jag dricker men känslorna efteråt är sämre än tidigare år
och jag kan inte leva med dessa känslor

Ha det Berra....

John

Jag känner mig nästan lite dum när jag känner att det är skönt att man inte är ensam i kampen. Samtidigt som det är hemskt att så många tampas med det. Skäms också över att jag avundas dom som har en sund relation till alkoholen.
Mitt liv är å ena sidan ett luv som inte lämnar så mycket utrymme åt alkohol å andra sidan finns det många möjligheter till det. Jag har ett eget företag inom kultur, teater. Jag har en familj. Två barn i låg och mellanstadiet. Utåt sett tror jag ingen kan ana mitt problem. Dels är jag duktig på att maskera. Och dels för jag gärna ”kloka” dialoger om hur man bör leva. En fasad. Nu är jag på väg att förlora min familj. Därav min titel på denna tråden. Det räcker nu. Nu ska jag bara räkna ut hur jag ska göra.

Välkommen hit! Det är ett bra första steg...Jag tror att en bra början kan vara att du tittar runt och läser lite på andras trådar samt fortsätter att skriva på din egen förstås....
Du har nu börjat fundera och vill göra/få en förändring....det finns mkt hjälp att få både här och på andra sätt och ställen....
Mediciner (finns fler än antabus....) beroendeenheter etc samtal/rådgivning osv Har du kanske nån vän att anförtro dig till?
Jag känner oxå igen mig i det du skriver att jag försökte berätta för någon som "Inte trodde mig"...som sa; " ah nu överdriver du allt...."
Ps tolkar inte det som du är i förnekelse utan som att du har börjat öppna upp....lycka till
Vi hörs kanske igen...

& läst lite trådar och skrivit några kommentarer och med ens är trycket över bröstet mindre... Det är en ynnest att få dela med sig av det mest förtroliga o veta att någon läser det, en skön känsla av att inte vara ensam...