Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Är helt ny på detta forum och det är egentligen så långt borta att en skriva till någon jag inte känner. Så långt bort att ens söka mig ens hit. Eftersom jag inte har några problem. JO, precis som dig dricker jag varje kväll för att det är så mysigt och gott. Innerst inne vet jag att jag skulle helst av allt dricka redan på dagen och ta vid där jag slutade. Ibland på helgerna lyckas jag dricka utan att min fru vet om det. Det är så skönt och gott tycker jag då. Numera ställer inte jag till det för andra, utan jag dricker "kontrollerat" för att kunna dricka så mycket och ofta som möjligt. Mina levervärden är åt helvete och jag har själv sökt mig till beroendemottagning för hjälp. Jag har lyckats kunna dricka på Antabus som ska vara omöjligt. Men idag eller snarare på onsdag ska jag ta antabus igen. Fram till dess, dvs 2 dagar ska jag vara helt fri från alkohol, och det kommer vara sjukt svårt inser jag redan nu. Precis som du tror jag att man måste erkänna för sig själv och sätta ord på problemet. Alkoholen är för oss ett problem så klart, men varför hamnar vi här? Det är något som vi behöver ta reda på, tror jag. Jag är också så förbannat trött på att flörta med min bästa vän alkoholen. Tror jag ska be om att få medicin mot min ångest eller vad tusan det är som gör att jag hela tiden vill känna känslan och smaken av alkohol. Kriga på du.
//Alex

Har precis kommit fram till jobbet denna måndag. Kollar forumet på toa. Blir starkare av att läsa ditt inlägg.
/Mrx

hej! Detta blir mitt första inlägg här! Så hej!
Kvinna 31 år gammal glad och sprallig lever med GAD och alkoholproblem

Sen jag blev ”frisk” ifrån min bulimi sen tio år tillbaka så bytte jag helt enkelt bara ut den mot alkohol! Det var en övergång jag inte märkte av! Men helt plötsligt sitter jag där med överdrivna alkoholvanor! Jag jobbar på ett jobb där jag är ledig varannan vecka och under dem veckorna är jag i stort sett full eller bakfull hela tiden.. jag dricker bara på kvällarna men är bakfull hela dagarna!
Jag är otroligt trött på att alltid må dåligt! Dåligt över att inte få en fungerande vardag! Dåligt över ångesten.. dåligt över att må dåligt helt enkelt! Både psykiskt och fysiskt!
Jag bestämde mig för ett tag sen att sluta., jag har fått återfall! Men lär mig något utav dem! Jag går kbt för min ångest och hoppas den ska hjälpa mig att komma ifrån min ”snuttefilt”
Men den jävla spriten ropar på mig så jävls starkt på kvällarna ibland!! Tar sömntabletter för att kunna sova..

Jag vet att det är ett rörigt inlägg men behövde bara skriva av mig!! Som ett öppet erkännande för mig själv och ett försök att släppa skammen om mitt problem! För det är ändå rätt nytt för mig att erkänna att jag faktiskt har ett alkoholproblem.

Vill så gärna ha er hjälp med tips om hur man kan sysselsätta sitt huvud på kvällarna så jag kan dämpa suget som ropar att jag ska dricka mig till sömns.. tack för att ni tog er tid att läsa ett rörigt inlägg

Varför blir det så ofta så som du skriver? Dom där jävla fallgroparna hela tiden.
Heja på o kram.

Detta kommer gå bra idag också. Ny uppbyggnad av vita dagar för att senare"omedvetet" planera in en fylletripp?
Fan, det är precis det här som jag ska bryta nu.
Kram o kämpa på.
Prick

Tänker på dig???
Hoppas att du blir bättre snart!

Kramar
???

Tack, för ett härligt inlägg denna måndags morgon!

Kramar
???

Sänder extra styrka till er idag.??
Kämpa på, det ljusnar och det blir bättre!

Kramar
???

Godmorgon? samma här inga konstigheter igår men tung i huvudet idag. Sömnkvaliten var kanske inte den bästa inatt men förhoppningsvis vänder det snart? usch vad jobbigt du har det med ditt ex. Känner så med dig. Ingen kan bestämma eller avgöra vad du ska göra. Vi ska och vi kan klara det ??

Någon som vet hur det gått för TS?

Välkommen dag 1, som jag trodde inte svårt att stå emot igår, har inte ens något hemma. Trodde jag skulle vakna pigg, utvilad och stark... men nä tyvärr, känner mig ensam, ledsen och ohyggligt svag. Saknar honom så att jag skulle kunna slita ut mitt hjärta ur kroppen.

Vet att jag har en otroligt tuff arbetsvecka framför mig och att jag behöver samla kraft och energi för att klara den. Jag ska fixa det och jag ska fixa det nykter. Kom igen nu!! ???

Santorini, Mrx, John-Erik, Mulletant, Vinäger och Fenix.

Jag har kommit på att jag är dålig på att tacka för era svar och hejarop.
Ganska så ofta så går ett tag mellan mina inlägg, och svaren kom ju på mitt föregående inlägg.
Men ibland så backar jag tillbaka i min tråd och försöker läsa på bakåt vad jag har skrivit, och det gjorde jag ikväll.
Ser att jag skriver väldigt öppet, känslomässigt och blottlägger väldigt mycket av mig själv.
Ni ska veta att ni faktiskt vet mest om mig, gammalt såväl som nytt.
Men det bygger på ärlighet, precis som nykterheten, man måste vara ärlig mot sig själv.
Inte förminska nackdelarna med att dricka alkoholen, utan att se fördelarna med att inte berusa sig.
För det ör precis där jag är, jag kan inte dricka ”normalt” vad det nu än är.
Om jag så skulle testa med att dricka en lättöl till lunchen, så blir det ju samma mängd som två starköl i veckan.
Ja eller två glas vin, väntar jag en månad kan jag dra i mig en hel flaska på en gång, eller en BIB i kvartalet.
Och jag tar hellre den större mängden vid ett och samma tillfälle än att inte känna någonting alls.
Så tänker en alkoholisthjärna, och mängden ökar med tiden och ursäkterna likaså.
Därför finns det ingen omväg till alkoholen, inte för mig i alla fall.
Det finns bara ett sätt, och det heter inte alls.
Orättvist?, nej inte alls, jag kunde ha varit nötallergiker också, eller glutenintolerant...
Ingen som är allergisk testar om de klarar av små mängder eller om allergin har gått över.
Man anpassar sig helt enkelt, och aktar sig för sådant som gör en sjuk, eller kanske t.om dödar en på sikt.
Och alkoholismen är en dödlig sjukdom, för vissa tar det en hel livstid för andra ett desperat tilltag på fyllan, olycka eller kanske självmord..
Alkoholen river upp en massa konstiga känslor som svallar över åt alla håll och kan få en att ta till ödesdigra konsekvenser.
Så nykterheten får en att svalna lite i sitt heta temperament och det blir en lugnare liv.
Så det kan man tillskriva nykterheten, det blir lugnare så, vissa kanske tycker det blir tråkigt att inte få ett tillfälle att lätta på sina känslor.
Men man får finna nya områden att tryckutjämna på, djur och natur blev mina...
Att vara instängd i sin alkoholbubbla gör att man blir fartblind, och får mycket tid över till att inte dricka och bota sin baksmälla.
Så det blir till att skaffa sig nya intressen och för all del nya vänner (som inte prackar på mig deras missbruk).
Så att sluta dricka alkoholen blir en typ av livstil och betyder en ganska så stor livsförändring, inte minst mentalt.
Och det är hjärnan som är alkoholisten, inte kroppen, den som styr över våra tankar och handlingar, minnen och skapar tillfällen.
Det är den som skapar luckor för dryckestillfällen och inköp, belöningscentrumet vill få sitt, nu har du varit duktig!
Om chefen på jobbet säger att vi ska råna en bank på lunchen, tänk så rika vi kan bli.
Gör vi det då?, nej såklart inte.
Men om hjärnan säger åt oss att dricka alkoholen och sedan händer det en massa saker som vi inte har kontrollen över, det är okey?
Idag kan man inte säga på samma sätt som förr, att det hände på fyllan, det är inte en tillräckligt bra ursäkt.
Man är alltid ansvarig för sina handlingar, nykter såväl som full.
De flesta vet om det och blir ångerfulla, och bara det är en pina i sig, varför utsätta sig för något sådant?

Vårat förhållningssätt till alkoholen fascinerar mig, hur den trubbar av vår mentala medvetenhet, och hur vi tillåter oss att luras gång på gång.
Det sjuka i det hela är att det ligger en öppen tolerans för det i hela samhället, rätten att få dricka sig redlös emellanåt.
Men min känsla är att vi sakta ser en liten liten förändring, historiskt sett ligger vi i spritbältet och har svårt att se våra begränsningar men det kontinentala sättet att dricka på där man kanske dricker lite varje dag men nästan aldrig blir berusad på samma sätt.
Där förlorar man ansiktet när man blir för full, det är inte hedervärt att blir för berusad.
Så i takt med att vi anammar det kontinentala sättet att dricka alkoholen på, mer vin än sprit, så tar vi oss också an sättet man dricker det på.
Man dricker det mer försiktigt.
Det är min känsla.

I helgen så var vi på födelsedagskalas och middag, svågern som alltid tar ansvaret för konverseringen vid middagsbordet vill ha ALL uppmärksamhet när han fyllnar till, och akta dig om du försöker ta ifrån honom det, då pratar han ännu högre tills alla hör honom.
Det blir lätt högljutt och till slut sluter jag in mig in min lilla värld, jag slutar lyssna och ser på andra och nickar när de vill ha ögonkontakt, men avslöjar mig direkt när de ställer en fråga och jag svara med ett förlupet..Va?
Han fäktar med armarna som en förstärkning till samtalet, det går några vinglas, en tavla och en golvväxt, och det är normalt..
Svägerskan spänner ögonen i han och han lugnar sig en stund, byter bord och två minuter senare är han igång igen.

När jag gick radhusgatan ner för att hämta bilen kunde jag höra hans stämma två hus längre ner på gatan, han hörs!
I bilen hem så säger frugan, men det var väl en trevlig tillställning, eller hur?
Min tinnitus tjuter fortfarande i mina öron och jag säger...Va?
Hon upprepar sig och jag svarar lågmält ...jorå, hon verkar inte tro på det svaret, och det förblir tyst i bilen på vägen hem.
Hon har ju druckit också och tappar en del av hörseln, så för henne var det ju normalt.
Man upplever inte kalasen riktigt på samma sätt när man är nykter, har jag upptäckt.
Jag ör glad att andra dricker, det håller min nykterhet uppdaterad.
Vore det inte ”enklast” att bara falla in det alla andra gör också, nej inte för mig.
Skillnaden mellan dem och mig är att jag dricker mer än de och har en morgondag dömd till ångest och kval.
Så oavsett vad andra säger och gör, jag gör på mitt sätt, och mitt sätt är att ta hand om mig själv och se vad som är bäst för mig.
Det är bäst när jag inte dricker, och allt som innehålller mindre än 0,5% är min typ av dryck, där går gränsen för mig.
Så det blir inget gränslöst drickande för mig, och när jag inte är törstig längre, så dricker jag inte mer heller.
Så var det inte förr, men förr var inte bättre.

Okey okey, lite förr var bättre....
För några timmar sedan var inte magen i uppror, nu springer jag på muggen stup i kvarten och det säger swosch vid varje besök.
Snart behöver jag smörja akterspegeln med Lypsyl för det svider rejält av det som kommer ut och dassapappret känns som ett 60-korns slippapper.
Det händer inte allt som oftast jag brukar ha en mage av stål, och får vara nöjd om det håller sig vid den utgången och inte tar den enkelriktade vägen tillbaka därifrån basseluskerna en gång kom in.
Fortsätter det det så här genom natten kommer jag nog behöva stanna hemma i morgon, man vill ju inte så gärna få en överraskning vare sig i brallorna på jobbet eller i lakanen på morgonen.
De säger ju att de är så mexikanarna vet om att de är hungriga igen, när det slutat svida i häcken.

Nä nog med skitsnacket, klockan är halvtvå på måndagsmorgonen och jag har en del att stå i på jobbet snart.
Bara det är skitjobbigt i sig...

Mors!
Berra

… jag lever men mår inte så bra tyvärr. Läste att allt är bra för Vinäger och Knaskatten, förstår att FinaLisa kämpar.

Nu sovdags för mig. Tack för att ni finns <3 <3 <3

Kram!

Hejar på dig

Vem som helst kan anmäla vem som helst för vad som helst bara genom ett telefonsamtal och dessutom vara anonym. Så det där om att det krävs så mycket som en anmälan för att man ska bli av med barnen är inget "mycket".

Hej. Man kan inte lita på sekretessen inom vården. Jag har råkat mycket illa ut pga skvallra de psykologer. Därför ljuger jag alltid lite när jag har kontakt med vården. Nu undrar jag bara hur mycket av det man skriver här som sipprar ut?

Nu är det nog, måste verkligen bli av med detta skitliv och alkoholen! Har provat kommunens hjälp, men den har lämnat mycket att önska.
Imorrn blir första samtalet att boka av dessa möten och köra här ist. Inkl en stödgrupp lokalt kvällstid.
Kämpa på alla fina <3

Jag känner verkligen igen att stänga ner för återhämtning.
Kram

Väldigt, väldigt många kämpar i olika grad för att bli fria från beroende.

Du verkar ha funderat en del på hur du ska göra. Det är jättebra. Bra också att du läser andras inlägg. Där kanske du kan få ytterligare tips på hur du ska klara det. Hur ser ditt liv ut?
Kram

Du klarar det här.
Vad är det som händer? Vilken slags panik, är det generellt för att du ramlar ner i ett mönster du inte vill egentligen, eller panik fysiskt att du har för mycket i kroppen?
Livet finns när du kommer tillbaks också. Tappa inte greppet.
Tänker på dig.

Tack för stöd. Perioderna uran alkohol har blivit färre och förre. En del av min plan är att få chans att skriva ner det. Jag erkänner att det inte kommer att bli enkelt. Antagligen det svåraste jag gjort. Alkoholen stillar min brinnande hjärna så pass det är enda utvägen ibland. Men jag vill inte ha den vägen längre. Så dels måste jag undvika att utsätta mig för situationer dör alkohol finns med, i alla fall till en början. Sen ska jag se till att lägga mitt fokus på på något meningsfullt för att förskingra tankars helt enkelt. Mina barn är en bra idé. Men det är så hemskt att det inte alltid räcker. Alkoholen är stark. Det hjälper också mycket att lösa alkas inlägg hör. Helt plötsligt är man inte ensam. Tack för det

Hej "Jag älskar min familj"!

Jag är själv ny med bara några dagar härinne, vill ändå hälsa dig välkommen hit? Här finns så mycket hjälp och kloka erfarenheter, du har kommit rätt!
Skickar styrka ?
/Nattflickan ?

Vad skönt för dig! ??? då kan ni ju peppa varandra. Försökte ju få med min på samma tankar vid flertalet tillfällen, men lyckades tyvärr inte ?

Just nu känns allt oroligt bra! ? Vilket jag anade, min utmaning kommer börja på tisdag... då gäller det att hålla hårt i ratten när jag åker hem, så jag inte svänger av mot bolaget ?

Är verkligen jättepepp, längtar nästan till att gå och lägga mig för att få uppleva känslan att i morgon vakna nykter.

Yes, nu kämpar vi! ??

En månads semester i vindränkta Spanien.
Får panik?

Med min sambo idag om hur jag känner o tänker så han är med på mitt spår. Ingen a på minst 10veckor. Så härligt att vi oxå kan stötta varandra i detta? hur känns allt för dig allic? Duktigt av dig finalisa?? nu kämpar vi?