skrev Greta68 i Dagbok för mig!

Så bra det går grönablad. Ja det är något i vår kultur, att lägga ut vinglas på en måndag. Alltså varför? Med det är så inrotat att vi skall dricka vin hela tiden. Unna oss. Guldkant. Jag gör mycket hellre andra saker med min man om jag skall vara ärlig ? och det blir det inte mycket av när ena parten är mer elr mindre berusad. Nog om det! Stort grattis till dina 21 dagar ??? bra kämpat!! ?Greta


skrev Stor-Babs i Dagbok för mig!

Tjohooo, hejja dig!!! Jag längtar tills jag står där med tre veckor bakom mig. En vecka blir det klockan 21 ikväll, det klarar jag iaf. Men du! 2 kg på vågen! Vill jag åxå ha! Och många fler såklart med tiden. Det där med att lägga ut på fejjan att man dricker ett glas vin mitt i veckan känner jag igen så väl. Har inte gjort så själv men det beror bara på att jag innan har sett det återkommande temat hos en annan, nära mig, som jag vet dricker too much. Det handlar som du säger om att legitimera för sig själv och andra, att det är ok liksom. Och mer än det, det är mycket viktigt att det står: Unnar mig ETT GLAS rödvin. Det vet man ju att det inte blir. Aldrig. Jag tänkte åxå gå in hos läkaren när jag klarat några veckor. Vill veta om jag åsamkat min kropp någon skada redan. Levern framför allt, äter dessutom rätt ofta värktabletter så...


skrev Hamnskiftare i Vill jag vara nykter längre?

Idag är det 463 dagar (men vem räknar...) sedan jag tog ett beslut att inte dricka mer. Dels för att se om jag klarar det, dels för att det var synnerligen välbehövligt av ett stort antal orsaker. Jag genomgick (på eget initativ) en kortare behandling men vet inte om det gav så mycket egentligen. Jag har senaste tiden funderat väldigt mycket på vad som egentligen blivit så mycket bättre i mitt liv av att vara helt nykter och landar i att det är inte så jäkla mycket egentligen. Närvaro med barnen? Ja, visst, men tyckte den fanns även före och upplever väl inte att det blivit varken från eller till. Relationen till min fru? Både jag och nej, det är lugnare, mindre stormigt men också väldigt mycket tråkigare. Jobbet - Jovisst är jag klarare i huvudet och skönt att inte dras med helgångest, men är också mer avstängd, brinner mindre och väntar bara på att få gå hem. Träningen, vet inte om jag ser så mycket skillnad, fritidsintressen, inte heller här vet jag om det är så stor skillnad.

Jag kanske inte hade några problem då? Jo, det hade jag, ställde på kort tid till det massivt innan jag slutade men nu börjar jag funderar på om jag egenligen inte hade ett roligare liv också. Jag är heller inte intresserad av att "ta en öl" ibland utan jag skulle vilja dricka mig lagomt berusad i goda vänners lag, eller med min fru för den delen och uppleva lite brist på kontroll (inom rimliga gränser). Att känna att allt inte är olika nyanser av grått, alltid.

Känner mig inte deprimerad eller "nere" i allmänhet, bara väldigt uttråkad och ser knappt skillnad på dagarna längre, inte heller på vardag eller helg..allt bara flyter på i en maklig takt.

Jag är väl medveten om risken jag tar om jag dricker igen och att oddsen för att det ska (över tid) gå bra inte direkt är på min sida men börjar fundera om det inte är värt det ändå. Tänkte kolla om någon annan har känt så här, är det typ vanligt i den här tiden på en nykterhet att fundera så här eller är jag bara sällsynt dum i huvudet som vill "kasta bort" en längre nykterhet för att det är lite tråkigt?

Ja, jag vet inte...


skrev Tjalle i Trillat dit igen.............

Idag en vecka sedan jag drack återigen. En vecka av ständiga funderingar varför just jag har så enormt svårt att ta det enda och riktiga beslutet. Vad är det för fel på mig? Nåväl, jag har mycket alkoholism i släkten och det är naturligtvis ett stort ok att bära från början. Ingen ursäkt men ett faktum. Jag var en osäker ung man för många år sedan och alkoholen blev, som så för många andra, ett andningshål och en quick fix när allt var jobbigt.
Jag skaffade mig en hög utbildning, inte egentligen för att jag ville, utan för att omgivningen tyckte jag skulle läsa vidare med mitt "läshuvud". Tvingades mer eller mindre in i en karriär där det ena gav det andra. Befordrades utan att jag själv sökt tjänster. Ville alltid visa perfekt resultat. Rädd att bli avslöjad som den "stora bluffen". Endast avkoppling i kropp och knopp när helgen och semestern kom med åtföljande A-intag. Så har det fortsatt, år efter år.
De senaste åren har jag visserligen inte druckit oftare men då jag druckit har incidenterna blivit fler och konsekvenserna större. Det har helt enkelt inte blivit "roligt" att dricka längre utan endast präglat av ohejdad vana och ett slags tvångsbeteende.
Trots otaliga "vurpor" drar jag således inte rätt slutsats. Det finns naturligtvis inte något rätt svar varför men några av förklaringarna kan vara att jag har haft en för "snäll" fru som varit godtrogen och trott på alkoholistens löften om att det aldrig ska ske igen. En annan och kanske minst lika viktig förklaring är min personlighet, att vara ensamvargen, vet bäst själv, kan själv, göra tvärtom osv. Jag har under studier och i mitt arbetsliv fått arbeta mycket med analys och insett att det finns ett så stort antal lösningar på ett specifikt problem. Det verkar som om jag, för mig själv, satt upp 1000 anledningar till att det ska fungera med alkoholen på något sätt. Det mest naturliga alternativet, dvs att sluta att dricka omedelbart, har jag "sparat" till sist. Jag har uppenbarligen klurat ut själv att jag vill testa de andra 999 alternativen först............
Kanske låter lite förvirrat men det är mycket som rör sig i huvudet. Nu ska jag i alla fall, för första gången i mitt liv, pröva terapi och det ska jag göra med 100% engagemang. Jag ska också försöka skynda långsamt. Låta allting sjunka in och bearbetas i lugn och ro. Lättare sagt än gjort från en person som levt sitt liv i racerfart från det att ögonen öppnats på morgonen.
Sköt om er alla och ge inte upp.
Tjalle


skrev Li-Lo i Han ska få en rejäl snyting....

Vad fint av dig att uttrycka din tacksamhet för det stöd du funnit i tråden. Det låter som att du hade det tufft i fredags, din beskrivning av att gå från perioder av alkoholfrihet till att bli överrumplad av ett starkt sug att dricka kan många känna igen sig i. Jag hoppas att det är ljusare för dig idag. Hur skulle det vara att starta en egen tråd? Kanske får du stöd från fler användare som känner igen sig i det du går igenom.

Du ber om råd och kanske de bästa råden kommer just från andra användare samtidigt kan även råd eller samtal med erfarna rådgivare öppna upp för nya tankar och tillföra information som kan vara hjälpsam. Om du vill finns alkohollinjen 020-844 448 eller vår support (fliken "fråga"), båda alternativen är anonyma.

Bara det att du är öppen för råd, andras erfarenheter och aktivt söker den är ett gott tecken.

Varma hälsningar Li-Lo


skrev Pianisten i Snart helg igen

Hej vänner. Har känt ett tag nu att jag inte haft något behov av att gå in och skriva här dagligen längre. Läget känns just nu under bra kontroll, jag kanske inte mått så här bra på säkert 10 år. Men trots att man bara hängt här några månader så är det ändå ett sug att gå in och kika till er som blivit vänner <3 och så är det ju lite som en dagbok också.
2019 är hittills med resultat 20/1 efter förra helgens utekväll med gamla vänner. Men det gick bra, har inte stört mig eller tankarna under veckan som gick och denna helgen gick också förbi utan A mer eller mindre problemfritt. Skillnaden nu är att jag har blivit väl införstådd med att en kväll med A som gick bra inte betyder att två kvällar går bra, eller t.ex två helger. Hur länge det går mellan gångerna är mycket kritiskt och även hur mycket det blir per gång. Fixar jag det och att välja min tillfällen med järnhand så tror jag att jag kan leva i ett mycket måttfullt och respektfullt förhållande med alkohol.
Fick dock ett ganska starkt sug av gammal vana igår kväll. Jag och min sambo har slitit hela helgen med renovering och är det något som alkohol hör ihop med hos mig så är det belöning i soffan efter en dags slit. Så igår i soffan så kröp det lite i kroppen att gå och sätta sig utan nått i handen. Men, hällde och en kanna med vatten och avsluta kvällen tillsammans med vår favoritserie och krypet försvann ganska fort. Som jag varit inne på tidigare, våra vanor är så otroligt starka triggers, men dom går att skriva om när man är tillräckligt stark!
Utan A inser man hur mycket man kan ta tillvara på helgen och gränsen suddas sakta ut mellan helg och vardag. Det blir inte längre en stor vägg till måndag morgon och veckan är inte bara transport mot "friheten"
Imorse vaknade jag tidigt av lite huvudvärk, får det om jag glömt dricka kaffe på eftermiddagen.. (nästa gift att dra ned på så småningom..) men jag låg vaken en stund och en känsla kom över mig av att känna ro och lycka. Jag blev lite tårögd för mig själv för jag kan inte minnas när jag känt den känslan utan A. Jag är påväg mot någonting nu, men jag måste vara beredd på att motgångar kommer komma.

Vi hörs igen, må lycka och välgång vara med er.


skrev Picard i Allt dåligt i mitt liv är direkt kopplat till alkohol.

Jag berörs djupt av dina starka inlägg och önskar dig all framgång! Bra att du ska ha ett samtal med kurator. Jag har ingen mirakelmedicin, men för mig har jag aldrig lyckats få till någon varaktig förbättring utan att en period av nykterhet. Jag har behövt möta både demoner och glädjeämnen utan en förgiftad kropp och själ för att kunna ta till mig andra metoder som samtal, terapi, meditation etc. Då har jag hunnit uppleva förändring både fysiskt och psykiskt som dag för dag gjort det lättare att strida mot begäret. Kan du få till det i samband med att du samtalar med kurator tro? Med eller utan hjälp av läkemedel. Du behöver bygga upp en stark motivation, och din insikt om hur ditt beroende påverkar dig och din familj tänker jag borde kunna vara en grogrund för det. Jag hejar på dig!


skrev Southofheaven i Av-knappen är trasig.

Dag8
Och jag mår toppen. Har energi från det att jag vaknat till att jag lägger mig.
Har som sagt startat upp en hobby igen som legat nere länge vilket ger mig energi och flyttar fokus.

Har inge som helst problem att hålla mig borta från a. Som jag sagt tidigare så är mitt problem att när jag dricker så slutar jag inte dricka. Av-knappen funkar inte. Jag ska ta ett glas vin vilket i praktiken innebär att jag slentrian dricker tills jag går och lägger mig, oavsett om det är onsdag eller lördag.

Den här veckan som gått har varit så skön, att ta en kopp te istället för vin framför tvn.
Drack Loka till fredagsmiddagen och somnade inte i soffan. Helt underbart.


skrev Malkolm85 i Hur orkar man leva nykter?

Ja det är riktigt tungt att känna så. Trigger är när livet inte flyter på. Att det blir för mycket motstånd på en gång. Stressigt på nya jobbet. Kommer hem frugan bara klagar. Talar om allt jag gör fel. Att jag aldrig gör tillräckligt. Hon är bra på att höja kravnivån. Och en treåring som testar gränser hela tiden. Inte lätt att sätta fingret på något speciellt. Kaosig livssituation snarare. Kram


skrev Amanda igen... i Allt dåligt i mitt liv är direkt kopplat till alkohol.

Tack alla ni fina, ni ser mig och jag ser er❤️ Samma känsla som när jag började skriva här: jag är inte ensam.
Jag var hos läkare i fredags, trodde jag hade astma... Varit hos honom tidigare med mina andra diffusa symptom. Fick remiss till kurator redan efter första besöket men avbokade. Tänkte att JAG vet ju redan att jag har problem på alla tänkbara plan, behöver ingen Carl-Johan som talar om det för mig, eller vad han nu hette... Men kanske är jag bara rädd. Jag sa till läkaren att jag hade nog hoppats på en fysisk orsak till allt som kan botas med kortison och att sedan skulle allt vara bra. Jag förstod ju att han genomskådat mig. Satt ju där och märkte plötsligt hur jag intensivt vred mina händer medan jag pratade, förstod ju vad han såg.
Så jag ska gå till kuratorn denna gång. Ge det en chans iaf. Men hur är man ärlig mot någon när man aldrig tidigare varit det? Hur ska jag våga? Jag som i hela mitt liv vaktat mina hemligheter med livet som insats, jag har vårdat dem och gömt dem så djupt in i mig själv att jag undrar om jag ens kommer hitta alla. För hur ska någon kunna hjälpa mig om de bara får den tillrättalagda versionen av vem jag är? Är ganska nyfiken på om denna kurator ens kommer försöka eller låta sig luras som alla andra...
Det snöar ute och jag är ensam i vårt nya hus. Det är behagligt och just idag vågar jag hoppas men det kan snabbt slå över i behovet av att förstärka just den känslan.
I lördags var jag och barnen ensamma och hade en så fin dag...tills kvällen kom och jag drack upp de två dyra amaronevinerna jag hade tänkt att spara. Jag minns inte att jag pratade med min man på telefon, minns inte heller att vi gick och la oss. Gårdagen var en mardröm med dubbla arbetspass men jag sjukskriver mig aldrig pga bakfylla, tror att det är ett sätt att straffa mig själv...
Jag vet att jag förstör mina barns liv långsamt och även mitt eget. Hur slutar man vilja straffa sig själv?
Kram på er❤️❤️❤️??‍♀️


skrev Grönablad i Dagbok för mig!

Ert stöd betyder så otroligt mycket! <3

På Fredagskvällen tog vi äntligen tag i det där jobbiga samtalet ang vad som händer om någon av oss dör. Vi har inga gemensamma barn, jag har barn sen tidigare och mannen med. Vi ska boka en tid till en jurist som hjälper oss på traven. Att vi inte pratat om detta innan är inte likt någon av oss... Nu är det gjort och vi har kanske inte 100 klart för oss men vi är en bra bit på väg.
Det är tufft utan A men det går och imorgon firar jag 3 veckor!!! Det är tanken att jag ska hålla detta nu! Mannen märker också att han dricker mindre, men har inte slutat. Han tar en öl på kvällen och nöjer sig liksom med det, jag slutade ju inte dricka. Mitt mål många gånger var att dricka så jag stöp i säng och fick sova. Sömnen har varit ett jätteproblem för mig... Somnar men vaknar efter 1 timme igen. Det har ju blivit sååå mycket bättre!
Inatt kom dottern efter en mardröm och jisses jisses sååå härligt att kunna pussa henne och krama henne utan att vara orolig för att lukta alkohol! Vinsten är enorm!
Varje morgon som jag kör till jobbet tänker jag på hur gärna jag vill bli stoppad och blåsa! Inga problem för det här !!! :-D

Huvudvärken vill inte riktigt ge sig och molandet i svanken kommer och går. Tänkte vänta tills jag har 6 veckor nykter och då boka tid på företagshälsan.
Sist hade jag lite högt blodtryck och kanske kommer huvudvärken från det, men jag är på rätt väg. Äter bra och sover bättre, rör på mig och tycker att jag är gladare för varje dag. I helgen märkte jag att jag visst kan vara lite busig och tramsig oxå utan A, det trodde jag inte. Oj oj, jag tror jag har druckit längre än vad jag erkänner för mig själv.
Hittar på FB inlägg där jag "hyllar" mig själv med ett glas mitt i veckan, och extra busigt om det är en måndag??? Idag skulle jag skämmas för att lägga ut det. Blir tydligt hur jag ville att det skulle accepteras med vin en måndag förr och nu när jag accepterat att jag har ett problem aldrig skulle tänka mig att lägga ut mig själv med ett glas vin, precis som hos så många av er andra!
Framsteg och framgång! OCH -2kg på vågen!
Ja, jo jag är nöjd och mår sååå mycket bättre idag än i onsdags och torsdags!
Stor kram på er mina fina vänner och support!!!

// Gröna Blad


skrev Denhärgången i Hur orkar man leva nykter?

Det låter väldigt tungt att du inte tror att du klarar ditt liv utan a.
Jag levde också i det där, känslan av att vara fångad liksom, och löste det med att smygsupa, tills jag lämnade allt och började om ensam för 1,5 år sen. För mig var det ganska lätt att sluta dricka när jag fått ordning på ett eget liv som jag vill ha det. Ångesten är inte borta men suget att döva den är det, eftersom jag fattar att livet är mitt eget.
Heh, ska inte klampa in och rekommendera skilsmässa helt lättvindigt såklart. Långsamma, mindre förändringar kan säkert vara minst lika effektivt. Vad är värst i din vardag, när blir du som mest triggad? Ser du nånting som du skulle kunna påverka?
Önskar dig mod och kraft att göra ditt liv lite lättare.
Kram!


skrev Grönablad i Karriär och en massa vin = oro, ångest och skam!

En härlig helg är förbi, mycket A-TANKAR men det går!
Så otroligt glad för att jag tagit steget bort från det!
Hoppas du har det lika bra ff som du förmedlar!
STOR KRAM // Gröna Blad


skrev Denhärgången i Första dagen på resten utav mitt liv

Det är tungt att se hur du kämpar. Du är så ensam, omgiven av människor. Kattungar låter som en bra tröst. Jag hoppas din situation snart blir lite lättare <3
(Jag har en vuxen honkatt som letar nytt hem, men inte i sthlm tyvärr)


skrev Fibblan i Karriär och en massa vin = oro, ångest och skam!

..en riktig milstolpe för mig, nja den 22e kanske snarare.. hursomhelst ville bara titta inom och gratta på 20e dagen??❣️

Tack för pepp i helgen!

Du är grym! Fortsätt gör det du gör, för det verka funka hur bra som helst❣️

Kram och godnatt/
Fibblan?


skrev Fibblan i Forever started yesterday!

Här och nu lägger vi oss för nattens vila..
..och vaknar nyktra och klara imorgon.. kanske trötta, och fullt ös redan på morgonkvisten..
..men nyktra och med klart bättre förutsättningar att var just här och nu, även i morgondagens bestyr..

Väl kämpat, kamrat?!
Kram/Fibblan?


skrev Livetochallt i Dag 2..

Familjen är hemma och jag försöker landa i någon slags vardag, men det känns som jag trippar på en väldigt svag is..
Fokus på nu är det enda som funkar..
Klappar fortfarande mig själv för dom här 20 dagarna ?
Och när man hör sin vackra dotters andetag efter nästan 2,5 vecka ifrån varandra är det inte så svårt att fortsätta kämpa.
Heja mig!! Och alla andra där ute!

We can do it ?


skrev Livetochallt i Min personliga botten

Hej Lovika, vet att du skrivit i min tråd ? nu har jag läst din och känner verkligen din ångest.
Den är fruktansvärd och DU förtjänar den inte!
Jag hejar på dig ( och mig)

Jag vände mig till Öppenvården där jag bor och har fått fantastisk hjälp!
Kolla där du bor på kommunens hemsida.
Du kommer klara det här för din och dina barn skull och förhoppnings vis kommet din sambo sansa sig.
Min sambo har fått komma till öppenvården oxå och pratat och det hjälpte mig väldigt mycket.

All kärlek och styrka till dig!


skrev Livetochallt i Min personliga botten

Hej Lovika, vet att du skrivit i min tråd ? nu har jag läst din och känner verkligen din ångest.
Den är fruktansvärd och DU förtjänar den inte!
Jag hejar på dig ( och mig)

Jag vände mig till Öppenvården där jag bor och har fått fantastisk hjälp!
Kolla där du bor på kommunens hemsida.
Du kommer klara det här för din och dina barn skull och förhoppnings vis kommet din sambo sansa sig.
Min sambo har fått komma till öppenvården oxå och pratat och det hjälpte mig väldigt mycket.

All kärlek och styrka till dig!


skrev Nejlika i Karriär och en massa vin = oro, ångest och skam!

Du inspirerar!! Och verkar vara en riktigt härlig person ??

Och du, ska köpa mig en Loka Crush hallon nästa gång jag är och handlar, lät gott ? Kram ?


skrev John-Erik i Tillbaka igen

Bra tack lusios:-). Min nykter dag 14 idag efter trettonhelgen som inte var så bra.
inga sensationer men mådde inte bra efter 3 dagar A. Jag har lagt ned A nu helt.
Hoppas du är ok vännen :-)

John


skrev lusios i Tillbaka igen

....här igen och läsa om hur det går....dvs bra....Förstår precis det där med att gå iväg nånstans och äta och dricka....Jag var sjölv på väg ut ikväll men istället blev det en fryst pizza samt en alkoholfri öl hemma istället. Blev billigare och känns nog lättare med jobb imorgon....
Jag är igång med förändring på mitt jobb - ska byta arbetsuppgifter...KAN bli en hjälp i kämpandet med/mot alkoholen....
Hoppas du kan hitta nån väg i ditt jobb även om du ju är så bra vad gäller din träning som väl är en stor hjälp...!
Ta hand om dig!
Hoppas du får en bra start på en ny vecka.
Kram.