Senaste kommentarerna i forumet

Psykologhjälp var för min egen del den verkliga vägen ut. Att hävda att alkisar är själviska är alldeles för simplistiskt. Vi är inte lata heller. Sjuka, visst, och då behöver vi själasörjare. Psykologer, psykiatriker. Vi är många som dör inombords av det vi gjort mot våra anhöriga så att då bli dunkade i huvudet av en okänd anhörig på nätet som plötsligt för alla anhörigas talan, är inte hjälpsamt.

Styrkekramar ? och ’fridens liljor’ som ❤️Sigge69 säger.

Hej,
Vill skicka lite pepp inför stundande julhelg och till kommande möte. Klokt beslut du tagit och jag känner liksom Ullabulla att det är nu resan kan börja. Och visst är det så att bara för att vi plockar bort alkoholen så blir vi inte automatiskt lyckliga. Det krävs mer än så och det är inte helt ovanligt att det finns lite att jobba med, bakom själva beroendet. För mig har det varit själva resan och tillfrisknandet. Jag upplever även idag mörka dagar men långt ifrån så bläcksvarta som tidigare. Däremot kan en euforisk känsla av lycka infinna sig och den upplever jag så mycket bättre än den jag nådde med alkoholens hjälp. Det krävs jobb och det är ingen enkel resa men den är fullt möjlig. Jag har gjort en behandling, en efterbehandling, gått i terapi, möten och numera ägnar jag en hel del tid åt yoga och meditation. Lugnet finns där och jag finns där. Detta trodde jag inte var möjligt för snart tre år sedan. Då var jag deprimerad, utmattad, själsligt tömd och stressad upp till tänderna. Precis som du skriver så är det vi själva som bär ansvaret över vårt tillfrisknande och vi gör det för oss själva. Jag upplever att många villkorar sin nykterhet, så även jag, innan jag gav upp helt. Det skulle vara på mina villkor, jag ville styra och jag ville bedöma vad som var bäst för mig. Vad visste jag egentligen, jag var ju sjuk. Det blev inte alls enligt mina villkor och det var det bästa för mig.
Jag håller tummarna för att du får ett bra bemötande av människor som förstår sig på beroendeproblematiken. För då kan resan börja, din resa för dig själv.
Kram
Ellan

till 10 år!! Hoppas du kan komma på träffen i februari, vore verkligen roligt att ses, jag har ju följt dig faktiskt under alla dessa år. Kram till dig från Fenix

Då är det bara den ”vanliga” hypokondrin. Har bestämt med frugan idag att det blir en helt vit jul (med tanke på drickandet). Känns skönt när jag tänker på det, inga minnesluckor eller någon ågren.

Jag ser också fram emot att få vinna i helgen! :)
Vardagarna går ju rätt smärtfritt. Man har jobb och barn och en miljon saker att göra.
Fredag eftermiddag är jag säker på att suget kommer sätt in.
Men jag har ju bestämt mig! Jag ska skriva dag 6 på lördag!!

Det här med abstinens... har börjat få huvudvärk och muntorrhet. Humöret fortsatt labilt med riktigt kort stubin (fast så har jag ju alltid varit) jag bara tänker mer på det nu. ....

En andra chans!! Ge inte upp! Vi passar olika bra ihop med olika terapeuter!

Att du tar dig själv på allvar är en stor styrka! Du är värd ett bra liv.

Stor kram!

att det mesta sitter i huvudet. Jag har druckit mycket under en lång tid, men aldrig haft fysiska med eller problem när jag slutat tvärt.

Ni är grymma kämpar! Nån skrev jul, klart vi klarar det. Hoppas jag. Har själv funderat ett tag på hur man skall fixa alla sammankomster där det aldrig brukar saknas a. Samt hur jag skall hantera alla frågor som kommer komma. Har dock inget bra svar än.

Ultra, helgen blir jättelång utan a. Otroligt hur mycket tid den stjäl.

Ännu en dag nykter. Nu har jag ett bekymmer till som ställer till det, är hypokondriker.
Är det någon som har bra svar på hur kroppen kan reagera negativt nör man slutar dricka? Inbillar ju mig allt möjligt fanstyg.

Hej! Tack för dina ord. Vad härligt att du varit nykter så länge:) 70 dagar idag då helt enkelt! Fantastiskt! Vad skönt det måste vara för både dig och din fru. Det är bra att höra från er som gjort den här resan hur det känns. Att alla upplever det som så positivt. Fortsätt kämpa! Min nykterhet börjar idag. Äntligen! Jag är redo!

Anhöriga.
Eller egentligen om mig personligen när jag skriver om hur vi anhöriga fokuserar på den beroende för att slippa jobba med självet.
Jag valde att tro att om mitt ex skulle bli nykter så skulle allt bli bra.
Jag stirrade mig blind på det och trodde att jag själv var utan psykiska problem.

När jag släppte taget om mitt ex så blev jag tvungen till just det.
Jobba med mig själv istället för att stirra mig blind på hans nykterhet som målet för oss båda.

Det skulle ha varit målet för honom,men det blev också mitt mål.
Fokus blev helt fel.

Det skrivna ordet kan missuppfattas och kanske har du tolkat mina ord som kritik och tar det personligt.
Det är inte min mening.

Jag hade lika stora problem som mitt ex och det blev helt klart när vi bröt och jag blev tvungen att jobba med mitt eget mående och självbild.

Den "sjukdom som jag envist kallar medberoende och som för mig personligen har genomsyrat min hela personlighet.
Som jag har fått bryta ned i mindre delar och bearbeta.
För att förstå att min idé om att kunna kontrollera och manipulera en annan människa nykter är en vettig väg att gå.
Det är det inte,men jag hade väldigt svårt att släppa taget om den föreställningen.
Och när jag till slut började släppa min inbillade kontroll på andra människor så uppstod den abstinens som jag försökte beskriva i ett annat inlägg.

Dag 3
Godmorgon alla o hoppas natten varit lugn.
Jag har sovit o känner mig just nu bättre, mindre oro mm Har tänkt mycket på allt som A förstör o allt man offrar för A o bakrus mm
Låter kanske kanske konstigt men ser fram emot helgen o att få vakna lördag, söndag utan att vara bakis....
Ta hand om er ☺️

Femina: Inget att be oss andra om förlåtelse för. Sänder dig stärkande tankar!
Ultra: Några vakna timmar till. Håll ut.

Vilken app är det du har? Har den varit till bra hjälp? :)

69 dagar nu utan alkohol. Var tvungen att titta i appen jag har hur många dagar det gått, tidigare hade jag stenkoll på det. Tänkte att det är ett varningstecken, det är nu det gäller att inte slappna av. Särskilt när jul och nyår står för dörren.
Sedan tre veckor har jag heller inte antabusen att förlita mig på då mina levervärden steg ett tag. De gick visserligen tillbaka direkt igen så läkaren erbjöd mig en lägre dos men jag bestämde mig för att fortsätta utan. Har Campralen kvar som jag tycker hjälper mig mot suget.
Dagarna går och om jag tänker tillbaka ett par veckor så har tankarna på alkohol minskat väldigt mycket. Det också mer sällan att jag drömmer om alkohol. Tidigare kunde jag drömma att jag åkt dit och börjat dricka igen. Alltid lika skönt att vakna till och inse att det bara var en dröm.
Jag inser att det är nu en del utmaningar kommer. Jag får inte vaggas in i nån falsk känsla av att jag inte behöver kämpa längre nu när jag har kommit så här långt. Som alltid är det lätt att glömma vilken skit det var att dricka och smussla varje dag och alltid vara småbakis på jobbet och hemma. För att inte tala om hur många helger som bara gått åt till att vara bakis. Nä det vill jag aldrig uppleva igen.
Nu ser jag fram emot en trevlig vit jul och nyår.

Tog min första antabustablett för 69 dagar sedan och det har jag aldrig ångrat. Sedan dess har jag inte druckit en droppe alkohol. För mig var det viktigt att verkligen visa för mig själv och även min fru att jag menade allvar den här gången när jag kände att det spårat ur ordentligt.
Jag hade planerat att ta antabus först och främst i tre månader, nu blev det inte så länge pga att mina levervärden steg, men jag kunde i alla fall ta dem så länge att jag kom över den första värsta tiden. Nu klarar jag mig bra utan dem men har hjälp av Campral som jag tycker fungerar bra för mig då suget minskat väldigt mycket.
Linlun, precis som Liten S skriver så var beslutet att ta antabus ett av de bästa besluten jag gjort. Lycka till nu och kom ihåg att vi är många som kämpar!

Det känns SÅ tryggt. Tack!
Jag står bakom dig......
Hon är stark, så ni vet
;D

Mot förmodan, resande sitter långt inne för den här eremiten...men, då lovar jag vara din livvakt??

Jag håller med Pianisten om att dina problem till stor del kan bero på alkoholen.
Försök ta en vit period på ca 3 veckor för att hinna känna skillnaden.
Jag har gjort många försök att hålla mig nykter men jag brukar trilla dit igen efter
2-4 veckor, och det har lärt mig att mycke av ångest och depression beror på alkoholen.
Så jag hoppas att du gör ett försök och lycka till.

Snälla ja ber dig! Drick inte så mycket när barnen är hemma. Är de omöjligt så skaffa barnvakt så du kan. Hela livet kan förstöras ! Tro mig... jag vet !!
Jag ber dig verkligen. Försök när du är ensam eller lämna barnen till barnvakt

Tack, ni är alla så snälla men jag lovade nyss att inte logga in här mer utan att vara nykter. Jag kan inte hålla mig från utan att logga in när ni skriver så fint. Glöm mig, tills vidare. Förlåt, och tack för fina hälsningar. Vi hörs.
Kramar,

Du har just tagit ett steg mot att vilja dricka mindre, börja med att ge dig lite stolthet för det. Detta är en plats med många fina omtänksamma människor som förstår dig och inte dömer! Min första tanke till dig som du kanske, kanske inte redan själv kopplat ihop är att ångest och utmattning väldigt ofta beror på mycket alkohol även om du inte alls dricker varje dag. Inte alla som förstår det först. Därav inte säkert att det gör det mycket lättare att sluta men börja jobba med alkoholen så brukar det andra att bli fort mycket bättre. Styrkekram

Välkomnen hit .. Hmm , 2 flaskor vin och själv med en 5-åring .. Inte bra med så mycket a i kroppen .. tänk om det händer ngt .. Dags att vakna upp och inse att du har problem .. Fortsätt att läsa o skriv här .. Lycka Till

Det ligger jättemycket i det du beskriver och tro mig, jag är väldigt medveten om det.
Väldig glad för dig och din mans skull att han verkar blivit fri från alla psykiska besvär genom sin nykterhet.
Men, det går inte lika lätt för oss alla. Jag själv har iochförsig inte egen erfarenhet mer än att ha klarat av väldigt måttfullt dickande i ett par månader. Men det finns många exempel bland oss här på AH som berättar om kampen mot nedstämdhet och att finna meningar med sina liv fortfarande efter långa nykterheter. Väldigt vanliga orsaker till att många börjar dricka och problem som funnits hos oss långt innan alkoholen. Absolut, ingen verkar påstå något annat än att livet är bättre om inte annat betydligt enklare utan alkohol. Men långt ifrån alla lever lyckliga i alla sina dagar efter ett totalt nykterhetsbeslut.
Vi många av oss måste först acceptera att vi får lämna de enda stunder vi kanske känner lycka mot betalningen att de djupaste dalarna försvinner och att livet istället får fungera inom ramarna av normalt med mest nyanser av grått.
Du har verkligen många bra och tänkvärda kommentarer Ullabulla, men var lite försiktig. Tycker du är ute på ganska hal och orättvis is när jag läste en av dina senaste kommentarer: "alkohol är bara en väldigt bra katalysator för att slippa jobba med självet.
En utmärkt anledning att få spela offer och martyr och stirra sig blind på en dryck"
Jag förstår nog att det måste kännas så för en anhörig, men i slutändan handlar det ju bara om att alla vill känna lycka. Kram

Tack Vitutanvin för din uppmuntran!
Och starkt av dig att gå och träna när du inte har någon energi!!!
Sänder en stärkande tanke till alla er, som liksom jag kämpar i kväll!