Senaste kommentarerna i forumet

Vad fint att se dej här igen. Du är bland vänner verkligen.

Nu är inte jag den klokaste av kloka... det finns så många här som har massa erfarenhet - men jag har läst många trådar.

1. Det finns många som kallar sin tråd ”Nu är det slut” ( eller varianter på temat )
2. Många skall gå ’all in’ - sluta supa, köra lchf, banta, träna, bli veganer ( nu var jag ironisk ) och gå Caminon
3. De är samtidigt högt uppsatta chefer/högpresterande i alla benärkelser/segslitande dubbelarbetande svennar och nerviga mammor med kontrollbehov och vill inte göra avkall på NÅGONTING ( och när versalerna dyker upp... då ... !!)

1,000 projekt har prio. Allt har prio framför din hälsa.

Men du vet ju, att om du inte har hälsan och kan ta det dina barn upplevde i söndags på allvar, då blir det inga fler projekt till slut.

Med dessa taffliga ord vill jag sträcka ut en hand, för du lät lite lessen när ingen hade tagit hand om ungarnas middag, och säga ’snälla ta en sak i taget’.

Bara en tanke.

Kom hem från resa i lördags, jobbade ikapp på jobbet idag, tjejkväll ikväll, väninna fixade recept på hostmedicin till äldsta som inte sov natten till idag pga torrhosta, iväg till nattapotek, gjorde kollegornas jobb idag för de har sjuka mammor, sitter på pendeln hem, har inte hunnit tömma brevlådan på 10 dagar, de kommer och byter köksluckor i veckan och jag flyger till en medelhavsö på jobb imorgon och jag är singel.

Jag förstår. Men du behöver ta hand om dej själv.

Styrkekramar ????

Tack John för de fina orden. Jag är stolt och det hoppas jag alla andra som kämpar på också är!
Trevlig kväll önskar jag dig också!

Ja idag är det 12 dagar sedan jag öppnade munnen och lät några öl slinka ner i strupen och mättare tillfälligt alkojävlens omättliga begär för han blir ju aldrig nöjd för mycket vill ha mer. Men jag känner mig glad för jag har varit vit 2 helger på raken nu och det är jag tacksam och stolt över och jag har ju bara mig själv att tacka för det men även stödet från er fantastiska själar här inne har ju gjort att jag avstått från att dricka när jag kännt mig svag och haft sug. Nu blir det att vara lite onyttig och ta fram en chipspåse och dricka coca cola och se på fotboll för det är jag värd ?? Så det blir ingen alkohol idag heller utan ännu en vit dag lägger jag till i samlingen. Styrkekramar till er alla ???

Tack för dina fina och uppmuntrande ord det värmer ? Hoppas du själv mår bra och att det går bra för dig gällande alkoholen för det är en förrädisk och manipulerande fiende som man slåss imot. Ha en fin dag och var rädd om dig??

Klarade helgen utan en droppe, suget är borta och livet leker. Trodde aldrig att jag skulle tycka om veckodagar såhär mycket, men det är skönt, för då dricker inte omgivningen, och man kan hitta nyktra människor att umgås med.

Ha en bra vecka alla, så hörs vi till helgen när jag blir törstig igen ?

Så, då var denna dagen snart över. Har varit nedstämd och ledsen men ändå lyckats fått gjort en del vettigt på jobbet och fått undan en del "surdegar". Kom hem, orkade inte ringa innan och "ge instruktioner" hoppades (räknade med) att barnen skulle fått middag eftersom jag skulle iväg och träna och min man och ett av barnen skulle iväg på aktivitet. Men nej...fick ge dem flingor snabbt och nu står middagen snart på bordet. Saga, nattning, hänga tvätt, packa skolväskor, matsäckar inför utflykt, sätta mig med datorn ett av mina projekt inför morgondagen och är förhoppningsvis i säng innan midnatt... Mailade nämdemansgården idag, men sablar vad dyrt...får ringa till Nordhemskliniken istället....fast jag vill verkligen inte gå dit...rädd att någon skall se mig och löjligt nog är jag rädd för missbrukare. Funderar på att gå till vanliga läkaren och be om ett leverprov. Jag har antabus hemma. Fick det utskrivet av en nätläkare men inte vågat ta dem själv. Intalat mig att jag inte behövt ta dem....att det räcker att "hotet" om att de finns här hemma. Jag har försökt få hjälp tidigare, senast i somras, på VC, men de hänvisade bara till *skliniken, men jag kan ju gå dit och säga att jag är rädd för att jag fått dålig lever ändå, ett prov kan de väl inte neka mig?
Det löjliga är att jag har "inte tid" med det här....jobbar heltid, tre barn med 1000 aktiviteter, som vi båda föräldrar är engagerade i, ett "projekt" (vill inte outa mig för mycket) som i princip är 75% sysselsättning ovanpå det och ett hus som vi ständigt renoverar.....

Min plan är dock:
Skriva här VARJE DAG i minst ett år
Äta antabus- själv eller med läkares hjälp
Köpa hem goda drycker- jag älskar fun light :)
Träna minst 5 dagar i veckan - inte svårt för det gör jag redan
Käka LCHF- mår bra på det och då kan jag "unna mig" andra saker
Ta en dag i taget....men varje dag utan A....

Nu är maten klar och jag måste få kidsen i säng inom 30....får bli saga vid matbordet idag...

Kram och trevlig kväll till er alla

PS. Någon som vet om går upp i vikt på antabus? Vill VERKLIGEN inte göra det

Så, då var denna dagen snart över. Har varit nedstämd och ledsen men ändå lyckats fått gjort en del vettigt på jobbet och fått undan en del "surdegar". Kom hem, orkade inte ringa innan och "ge instruktioner" hoppades (räknade med) att barnen skulle fått middag eftersom jag skulle iväg och träna och min man och ett av barnen skulle iväg på aktivitet. Men nej...fick ge dem flingor snabbt och nu står middagen snart på bordet. Saga, nattning, hänga tvätt, packa skolväskor, matsäckar inför utflykt, sätta mig med datorn ett av mina projekt inför morgondagen och är förhoppningsvis i säng innan midnatt... Mailade nämdemansgården idag, men sablar vad dyrt...får ringa till Nordhemskliniken istället....fast jag vill verkligen inte gå dit...rädd att någon skall se mig och löjligt nog är jag rädd för missbrukare. Funderar på att gå till vanliga läkaren och be om ett leverprov. Jag har antabus hemma. Fick det utskrivet av en nätläkare men inte vågat ta dem själv. Intalat mig att jag inte behövt ta dem....att det räcker att "hotet" om att de finns här hemma. Jag har försökt få hjälp tidigare, senast i somras, på VC, men de hänvisade bara till Nordhemskliniken, men jag kan ju gå dit och säga att jag är rädd för att jag fått dålig lever ändå, ett prov kan de väl inte neka mig?
Det löjliga är att jag har "inte tid" med det här....jobbar heltid, tre barn med 1000 aktiviteter, som vi båda föräldrar är engagerade i, ett "projekt" (vill inte outa mig för mycket) som i princip är 75% sysselsättning ovanpå det och ett hus som vi ständigt renoverar.....

Min plan är dock:
Skriva här VARJE DAG i minst ett år
Äta antabus- själv eller med läkares hjälp
Köpa hem goda drycker- jag älskar fun light :)
Träna minst 5 dagar i veckan - inte svårt för det gör jag redan
Käka LCHF- mår bra på det och då kan jag "unna mig" andra saker
Ta en dag i taget....men varje dag utan A....

Nu är maten klar och jag måste få kidsen i säng inom 30....får bli saga vid matbordet idag...

Kram och trevlig kväll till er alla

PS. Någon som vet om går upp i vikt på antabus? Vill VERKLIGEN inte göra det

Superbra av dig:-) Du verkar vara konfident. Mycket nya tankar som finns i huvudet när man
gör en så omvälvande förändring som du gör nu. Man tänker ju fortfarande på alkoholen men
det blir ju mindre med tiden. Energin som kommer med nykterheten är en helt otroligt skön
känsla. Du håller på att fixa detta på ett jäkla bra sätt. Var stolt över dig själv.

Riktigt trevlig kväll

Önskar

John

Ja, jag har snart varit nykter i ett år. Ångrar inte en sekund. Det handlar egentligen inte om att "sluta med alkoholen," det handlar om att börja vara nykter, om du förstår skillnaden? Med ett sånt beslut blir dagar, månader och snart år vad jag förstår.

Låter jobbigt för dig men hoppas du kan se framåt och kämpa vidare! Nu kämpar vi vidare!

Tack Pellis för kommentaren!

...klivit över tröskeln mot ett piggare och mer energiskt liv! Grattis till 40 dagar utan alkohol! Måste kännas underbart skönt! Medalj till dig

Låter som du har det rejält tufft nu. Jag spåra ur lite i fredags men är tillbaka på banan. Vi är ju beroende människor se till att frun gömmer dina piller. Nu kämpar vi vidare. Det kan bara bli bättre..

DET är skitbra! Ja du föll, men, På’t igen! ?

Att jag är 40 och hållt på som du gör sen ungefär din ålder så det löser sig tyvärr inte av sig själv. Du behöver motivationen att hålla det trots att den akuta ångesten går över. Stränga ihop alla enskilda händelser till en lång kedja av att det gått åt skogen. Ta till dig att det inte löser sig själv. Fundera över hur ditt nerdrag eller nyktra liv ska se it rent praktiskt. Vad ska du göra när sug kommer, polarna bjuder in till fest etc.
Sen gäller det att kontollera sig även när problemen ligger i backspegeln och ”det kanske inte var så farligt”. Har du stora problem kanske det är läge att vända sig till vården. Se det inte som en svaghet utan en styrka att du tar tag i det så tidigt!
Lycka till!

Efter 12 dagar så stod jag inte emot längre. Föll pladask med en rejäl fylla,. Så gårdagen gick i ångesten tecken. Dum som man är så dämpade jag den med några glas vin. Sedan en för att kunna sova så tog jag en insomningstablett igår . Vaknade som ett vrak i morse. Gått i sömnen och tryckt i mig ytterligare 2. Suck. Bara att be frun gömma dom. För tydligen klarar jag inte av att hantera dem heller. Lågt lågt lågt. Brunnen är jävligt djup idag. Men bara att kämpa och klättra uppåt igen. KÄMPA !

Sluta förhandla med dig själv. Ta ett beslut och sen tittar du på lösningar som underlättar för att stå fast vid beslutet.

... och skriver, och förmodligen läser. En bra början. Du söker hjälp, och verkar redo att ge upp alkoholen. Läs och fortsätt skriv, här finns många hjälpsamma medresenärer ♥️

Varför detta behov av att straffa dig själv?

Rak fråga

Du bestämmer dig, det enda som gäller....

40 dagar - 6 helger utan alkohol. Så jäkla bra det känns att kunna skriva ner det! Så här många vita dagar har jag inte haft på många många år, har alltid börjat igen efter ca 3 veckor då jag trott att faran varit över.
Det är måndag idag vilket jag alltid förknippat med ångest, bakfylla och tunga dagar på jobbet. Det brukade jag "bota" genom att köpa en flaska vin på hemvägen och så var jag på gång igen. Nu är den ångesten borta och jag känner mig väldigt mycket piggare och energisk. Det dåliga samvetet över att återigen ha druckit för mycket under helgen finns inte där heller, nu känner jag mig stolt över att jag klarat mig så här långt.
Visst kommer ångesten nu också men lite mildare och på ett annat sätt. Det kommer svåra stunder framöver det är jag helt medveten om men då hoppas jag att tar mig in hit och läser mina anteckningar som visar hur bra det är att inte dricka a.
Nu kämpar vi vidare, ha det så bra alla!

Det som känns härligt med att räkna dagarna är att man växer med tiden på något sätt. Mitt mål är att hålla 90 dagar, till att börja med, men lite då och då har jag funderat på om det är realistiskt för mig att vara nykter så pass länge. Jag har haft funderingar på att gå och köpa mig någon vinare för vad gör väl det? Har medvetet "glömt" bort tiden så att jag inte haft möjlighet till inköp utan har därför fått klara mig utan och på så sätt lurat mig själv till att inte dricka. Detta har gjort till att antalet dagar utan a i följd börjar bli ganska så många, 22 just nu, och målet på 90 känns inte så omöjligt trots allt.

Vi fungerar väldigt olika och vi måste lyssna till oss själva för att veta vad vi vill. Jag tror inte i slutändan att jag kommer sluta helt utan dricka med måtta någon gång ibland men det kan ju vara kul att se hur länge man kan vara utan helt. För min del så tror jag inte att min serie av vita dagar kommer brytas för att jag "trillar dit", i alla fall inte som det känns nu, utan mer att jag har planerat in det som en händelse.

Hej DetGårBättre!

Jag vet inte om jag upplevt värsta perioden utan det har mer varit en jämn pina där man brottas med sina tankar. Det verkar bara som att det är de viljestarkaste som segrar eller det är i alla fall vad jag intalat mig själv. Jag har inte känt av några fysiska symptom utan det har bara varit hjärnspöken som härjat. Tack för kommentaren. :)

Ditt beslut är jättebra och jag sänder en stor styrkekram och en massa lycka!!
?????
???

…. som verkligen inte ska dricka, det är förödande för oss och våra nära. Starkt inlägg, som jag tror kommer att hjälpa dig framöver i utmanande situationer. Du verkar ha nått en punkt, en viktig punkt då du inser att alkoholen är starkare än dig. AA pratar om att vi behöver ge upp, vilket också är första steget. Det kan betyda lite olika såklart. För mig var det att ge upp den där romantiska bilden av alkoholen. Ge upp och inse att alkoholen är starkare än vår egen vilja. Alkoholen har förstört och kidnappat vår hjärna. Vi lider av en sjukdom som är progressiv, d v s den blir bara värre och värre och får större och större konsekvenser. Vi behöver också ge upp att vi klarar detta på egen hand. Vi behöver hjälp. Detta forumet är fantastiskt på många sätt och vis. Jag har varit här i 1,5 år och hittat kraften i det och mellan oss som är medresenärer.
Jag har för några veckor sedan också börjat gå på AA-möten. Har varit rätt skeptiskt till det innan, men jag plockar godbitarna. Det känns jättebra att vara där ett par gånger/vecka. Det blir min meditation och min påminnelse. I det forumet hittas/skapas också en kraft, vi pratar mycket om en andlig resa. Att hitta något som är större och mäktigare än oss själva. Har alltid gillat den tanken och sett/känt saker i svåra situationer som verkligen handlar om andlighet. Jag ser fram emot ett liv i fräschhet och frihet, och med mera andlighet.

Så återigen, varmt välkommen hit. Läs och skriv. Ta hjälp. På återhörande!