Senaste kommentarerna i forumet

Det blev nog i hastigheten fel forum jag skrev på, då allt egentligen handlar om det uppenbarligen missvisande i B-peth-tester. Har all tänkbar negativ erfarenhet av alkoholism, och känner verkligen med er alla här på forumet. Det som smärtade mig mest, i min mors fall, var den skam/otillräcklighet hon hällde över sig. Försökte i alla år förklara för henne att det inte per automatik måste finnas ett så starkt skuldsamband - din alkoholism (sjukdom) är en sak, din relevanta personlighet en annan. Ingen av oss har bett om att födas - därav bär vi inte heller fullt ut ansvaret för våra handlingar. Ett liv kantat av mer eller mindre stora olyckor, vilket de flesta av oss får hålla till godo med, och lära sig leva med - gilla läget - gör att graden av självförvållning vad gäller alkoholism, bör betraktas ur ett mer holistiskt perspektiv. Det är inte ditt fel - att du har betungande alkoholproblem. Det är ödets/livets fel. Skilj på sak och person, för din egen skull.

Angående att oroa sig för sitt drickande i onödan; det tror jag inte att någon gör. Har man en konsumtion som inte får en att må dåligt fysiskt eller psykiskt så tror jag inte att man oroar sig. Sen angående alkoholens skadeverkningar, visst går det att hitta någon studie som visar att alkohol är bra för något, men det råder ju inga tvivel om skadeeffekterna, de är välbeforskade och belagda genom åtskilliga studier. Sist vill jag säga att väldigt många här har ett i övrigt ordnat leverne, både fysiskt och socialt. Det är ingen garant för att slippa alkoholproblem. Har du funderat på att testa en nykter period? Låt säga ett år så att du verkligen blir av med beroendet. Så kan du utvärdera hur du mår och se om du verkligen vill fortsätta dricka som du gör nu.

@Fullblack Det har funkat länge för mig med att dricka över måttligt, fin-alkis som din morfar. Kanske lyckligt alkoholberoende som du säger. Det blev normalitet för mig. Tyckte absolut att livet skulle suga och bli oerhört tråkigt om jag inte skulle få dricka mitt vin, förhöja min stämning vid behov och även dämpa min ångest när så behövdes. Tränade, hade god värden och fick bedömningen elit-motionär. Till slut drack jag varje dag. Egentligen visste jag inte hur det var att vara nykter för alkoholen var i kroppen i olika mängd 24/7, på väg att förbrännas bort efter gårdagens drickande och sedan påfyllning nästa dag. Så höll det på i åratal och det blev normalitet för mig. Smygande började jag dricka allt mer i mängd, var tvungen att dricka mer för att förhöja och dämpa. Ångesten ökade och till slut hjälpte inte alkoholen speciellt lång stund, i något fall. Jag hade blivit djupt beroende, min hjärna var helt ur spel och alkoholismen levde sitt eget liv och skrek efter dopaminkickar i ett. Den lyckliga fin-alkisen hade hamnat i helvetet.

Med min historia vill jag berätta att detta forum har varit ett oerhört viktig stöd för att jag ska komma ur helvetet jag var i. Vi som söker oss hit är troligen inte lyckligt beroende. Vissa försöker hitta en måttlig nivå och kämpar för att hålla den nivån, men de flesta är olyckligt beroende. Vilket de flesta blir av ett beroende och vi för en kamp för att bli av med detta.

Ditt sätt att se på alkoholdrickande och beroende är kontraproduktivt för oss som vill bli av med sitt beroende, som förstör så mycket i våra liv. Kanske handlar det mest om att du själv ska känna acceptans för ditt sätt att dricka, att du är okej med det och inte behöver försvara din relation till alkohol. Var en en tar ansvar för sitt eget liv och bestämmer själv hur man vill leva det. Men, det blir lite märkligt med ditt inlägg på ett forum, där man har problem med alkohol, sin relation till det och man vill ha hjälp att komma ur det, säga ”Min avsikt var att för dem med alkoholångest, som läser denna sida, visa på att oron kanske inte är fullt så befogad”. För de flesta av oss är den fullt befogad och den utlösta alkoholångesten är ett symptom på att man inte mår speciellt bra och att det krävs en förändring i livet för att man ska må bra igen.

15 månader har gått och jag är fortfarande nykter. Lika tråkigt som det var att lägga ner och stå ut massa månader, lika tråkigt är det nu att skriva om det. Det har blivit en detalj i livet som finns med mig obemärkt. Standard, normlt, vardag. Känner mig nöjd med mig själv som gjorde valet och än så länge inte fått andra tankar men jag är glad att ha passerat förbi tiden där mitt val blev min "identitet". Nu är jag bara som en grå säl som glider framåt i varandet. Det är inte alltid roligt och det är aldrig det minsta spännande. Inget har heller blivit kopiöst mycket bättre men - jag är jag, jag har mitt och jag har nån form av kontroll. Mitt lilla liv har sina små viktigheter och det är dem jag lever för nu. Det är en form av acceptans av att inse skillnden mellan dröm och realistisk förhoppning. Jag lär mig fortfarande i alla avseenden.

Nu skriver du på helt fel forum för att stå oemotsagd med ett sånt här inlägg. Du är dessutom kallad till en alkoholklinik, vilket måste kännas lite jobbigt. Men bortsett från det så har du säkert rätt i att vi är olika. Och säkert olika känsliga för att hamna i ett beroende. Jag brukar till exempel hävda att jag inte får nån kick av alkohol, medan andra beskriver det som kärlek vid första ögonkastet. Men det finns också gener inblandade och kanske en sån som triggar igång av för hög konsumtion. Det gör mig lite rädd, eftersom en del alkoholister har personlighetsdrag som jag absolut inte vill ha (egoister, bittra). Jag tror också att hur alkoholen påverkar individer olika och att hur det påverkar förändras över tid även i måttfullt drickande.
För dig verkar det funka att hålla en relativt hög konsumtion stadig över tid. Du skriver också att du lindrar ångest med alkohol. Min pappa drack periodvis som du skulle jag kunna tro. Jag tror inte han fick nån riktig kick av alkoholen. Jag tror inte att han gillade att vara full och det eskalerade inte, Jag tror inte han hade abstinens om han inte drack, men om jag antar att han och jag är lite lika på den punkten (han hade samma beroenderelation till nikotin som till alkohol), så är jag nuförtiden lite skeptisk till om jag alls har ”mått bra” av alkohol, nånsin. Jag har större delen av mitt liv druckit både sällan och sparsamt, men under en 10-15 årsperiod ökat och normaliserat en hög konsumtion. Och till slut hamnat i ett beroende. Nu är jag sällandrickare och analyserar hur kropp och själ påverkas efter alkoholintag. Du skriver om att alkoholen dämpar ångest. För mig och åtminstone några till hörinne triggar den ångest. Jag blev trött och initiativlös när jag drack, vilket i sig skapar ångest eftersom jag annars gillar att göra saker. Jag är mer kreativ när jag inte dricker. Jag är högkänslig och de positiva effekterna som jag ville åt handlar nog mycket om att skapa en egen liten bubbla där jag slapp tänka och känna, men just de ”positiva” egenskaperna var ju också de som jag kanske gillar hos mig själv. Jag är mer levande utan alkohol, gladare och driftigare. Den överkonsumtion som jag hade bidrog till försämrad sömn, svårt att hålla isär saker, svårt att komma igång. Och jag vill bestämt hävda att jag inte fattade det här förrän jag slutade under lång tid. Nu vet jag inte vad du kommer att få höra i ditt möte med alkoholkliniken. Vet inte om du har körkort och kan bli påverkad där, men jag vill bara säga att det finns många härinne som har väldigt positiva erfarenheter av att sluta helt, åtminstone en period, så om de på alloholkliniken föreslår det så tycker jag att du ska överväga det. Läs HimmelochHelvetes första tråd t.ex. eller Torns, eller Pianisten för den delen som drog ner en redan låg konsumtion. Du verkar övertygad i din uppfattning om att din konsumtion gynnar dig, men tänk om du har fel? Tänk om du skulle må bättre utan?
I övrigt håller jag med dig om sömnmedel och benzo och tror att vi mekar för mycket med kemiska preparat istället för att lyssna på hur vi mår och se till att göra det som krävs för att må bra (träna, vila, äta bra och ha kul etc). Så nu vill jag bara säga till dig att om de föreslår alkoholstopp, se det som ett intressant experiment och inte som ett straff.

Sitter här och njuter av morgonkaffet. ☕️ Det är ljuvligt att vakna tidigt, utan baksmälla och veta att jag kan ta bilen om jag vill.

Helt rätt - det där med förstörda relationer, psykisk/fysisk ohälsa. Vid (kraftig) överkonsumtion, och i övrigt ohälsosamt leverne. Mamma var alkoholist, likaså farfar och morfar. Den sistnämnde var dock fin-alkis, och skötte både familj, jobb och relationer. Vad jag egentligen vill påpeka - är att att de hävdvunna sanningarna, dogmerna, om alkoholkonsumtion/hälsa, ger många en onödig vardagsångest då de ständigt går omkring och funderar på huruvida deras relation till alkohol är ohälsosam. Vad forskningen anbelangar - finns olika uppfattningar. Exempelvis professor Nyström i Linköping, invärtesmedicin/alkohol, likaså professor Poikolainen i Helsingfors (WHO's f.d. expert på
samma område) - kommer ju fram till helt andra slutsatser än de gängse gällande. Alkohol passar inte för alla, men för en del - är jag övertygad om att den gör nytta. Inte minst vad gäller ångestdämpning. Det skeva i debatten är att det är helt ok att knapra bensodiazepiner/sömnmedel, vilket snart alla svenska gör, men om alkohol hjälper någon att sova bättre, lätta på ångesten - är det alltid ett big no no. Och alkoholens potentiella biverkningar/skador, i jämförelse med nyss nämnda medikamenter, är i vart fall inte större. Min avsikt var att för dem med alkoholångest, som läser denna sida, visa på att oron kanske inte är fullt så befogad.

Hej,
Det är såklart inte exakt alla med riskkonsumtion av alkohol som får leverskador eller andra sjukdomar. Men forskningen hittar ständigt nya och välbelagda kopplingar mellan alkohol och olika sjukdomar. Alkohol är farligare än man tidigare vetat. Att du klarat dig så bra och inte heller ökat din konsumtion under åren är nog att betrakta som ett undantag. För de flesta som skriver här inne är framtida ohälsa heller inte den största anledningen till att sluta dricka, utan att man förstör relationer och mår fysiskt och psykiskt dåligt i sin vardag.

Avslutningsvis är kanske också värt att nämna att jag tränar 4-5 dagar/vecka, äter inget socker (förutom fruktosen i vinet), samt att jag del-fastar, äter endast mellan 12.00-18.00.

(Vem bryr sig om hur mycket/ofta någon dricker, förutsatt att vederbörande håller stilen? Om inte - är det naturligtvis ett problem, som jag har djupaste och största förståelse för. Många i min släkt/bekantskapskrets har varit oförmögna att hantera sitt uppförande/mängd, när de druckit, vilket är symptom på sjukdom. Och det kräver självklart vårdinsatser, professionell hjälp.)

Läst en del på den här chatten senaste dygnet, då jag igår fick ett sms från vårdcentralen om att omedelbart bege mig till alkoholpolikliniken i Göteborg - med anledning av B-Peth-värdet - som dock inte angavs i sms:et. Blev lite förvånad(!), och ringde idag till vårdcentralen för att få reda på värdet.

B-Peth sägs vara "idiotsäkert", vad gäller konsumtion över tid. En flaska vin om dagen - ger ett värde på 1, står det. 0,3 är måttligt drickande, 0,31 är överkonsumtion. (Hur kan förövrigt en hundradel förvandla måttligt till överkonsumtion?)

Hursomhelst - läkaren frågade om jag dricker alkohol. "Ohjaa, svarade jag." Hur ofta, frågade han, varje dag svarade jag. "Hur mycket...?", frågade läkaren lätt oroad.. Ett par, tre glas vin varje kväll, och berättade att jag gjort så i över tio års tid. (Är 62.)

Proven togs i måndags, och under helgen var det festligheter både fredag, lördag och söndag. (Dricker aldrig mer än max tre, fyra glas vin oavsett vilken tillställning det är.)

Alltså - innan provtagningen, även dagen innan, hade jag druckit runt en flaska vin/dag - under som sagt tio års tid.

Provsvaret: 0,38. Åtta hundradelar över måttligt drickande.

Med detta inlägg vill jag främst visa på att allt som påstås, som absoluta sanningar, om alkoholkonsumtion/hälsopåverkan - långt ifrån stämmer med verkligheten. Kroppens kemi/fysik/hälsa, är mer komplex än vad vi tror oss veta.

För egen del - valde jag för drygt tio år sedan att anamma min vinkonsumtion, och inte låta det stigmatisera mig. Istället för att ge mig själv epitetet alkoholist - vände jag jag på steken och kallar mig lyckligt alkoholberoende.

Dricker enbart vin - och för egen del har det på alla sätt varit förhöjande för både psyke och fysisk hälsa. Alla värden kanonbra: ex. ASAT, 0,21 ALAT 0,3, likaså övriga alkoholrelateradevärden utmärkta. Dessutom har samtliga värden förbättrats över åren.

Många i Sverige är stigmatiserade av alkohol/personligt bruk, så med inlägget vill jag bara visa på att verkligheten inte alltid stämmer kartan. Bejaka ditt beroende, om du inte kan sluta/minska, och ta det därifrån. Men skuldtyng dig inte.

Hej, jag har blivit erbjuden att använda previct. En typ alkomätare som är kopplad till mobilen för att hindra återfall. Någon som testat? Någon med erfarenhet?

Godmorgon på er!
Jag ångrar mycket riktigt inte att jag inte drack igår.

Ja den här glädjen alltså. För min del brukar det också bero på årstidsskiftet. Jag hamnar alltid ur balans lite en period den här årstiden. Ljuset kommer efter vintermörkret och det skapa en viss tillfällig dissonans att jag inte hunnit anpassa rutiner, energi och känslor till ljuset som kommer. Det kan bli överumplande att få en handfull förändrade upplever och känslor hällt över huvudet.

Önskar en trevlig fest ikväll @Påvägmothälsa och en skön fredag till er andra ❤

@Natalia @prinsessa God morgon! En sån tankeväckande diskussion om glädje och alkohol. Jag skall fundera på det. Kaffet smakar bra efter en nykter torsdag med gott alkoholfritt öl till. Önskar er en fin dag. Ikväll skall jag på en stor fest. Målet är max tre enheter.

Hahahaha ja @prinsessa 😂 det är svårt att gnälla över glädje men när man är hög av erfori är det inte helt okomplicerat även om det är kul. Men imorgonbitti kommer jag iaf inte ångra att jag inte dricker ikväll 🤘

Önskar en god nattsömn!

@prinsessa Tack för ditt inlägg, uppskattar det verkligen och jag känner att det känns gott att skriva av sej lite. Dricker mej sällan berusad, men det blir ofta ett par folköl, någon sup i källaren, och idag blev det ca 25 cl vin också framför TV,n. Men jag kämpar på och jag hoppas att jag kan dra ner ytterligare på min konsumtion. Idag var en snurrig dag på jobbet, hjälpa och ta hand om min gamle far med handling, snöröjning och veckohandling efter det. Sjönk ner i soffan och tog en öl, och lite till som sagt. 21,15 nu och är inte påverkad, mest sugen på att krypa ner i sängen snart. Har läst lite av dina inlägg, kämpa på 💪 Det ordnar sej får vi hoppas. Ha de gott.

@Källarmannen Hej! Förstår att 3 månader känns långt borta, det gör det för mig med, men jag drar sakta men säkert ner på alkoholen. Fortsätt och skriv och försök att ta i vart fall en helnykter dag, det är ganska så gött att vakna utvilad och med känslan att man inte druckit dagen innan. Sen kan du fylla på med nyktra dagar.

@Natalia Förstår precis vad du menar, har också varit glad i veckan och tog till vinet, men var nykter igår, det ångrar jag inte idag. :-)

@Cesson Hej! Stark berättelse helt klar. Ja, alkoholen ställer till det. Jag har varit med här nu i snart 2 veckor, jag dricker varje dag och tar gärna några extra supar i källaren. Mest blir det folköl, men gärna vin också när det passar. Njuter av god mat och då blir det vin till. Har ett bra jobb, en fin fru som också har lite törst tyvärr. Men jag kämpar på och försöker dra ner, och på morgonen är jag ju övertygad om att ”idag blir det inget vin” men sen på kvällen så trillar man dit. Blir aldrig dyngrak men det är jobbigt att inte kunna stå emot. Idag har det varit fullt upp på jobbet, varit och tagit han om min gamle far som bor själv och behöver en hel del stöttning, det skall handlas, sitta och prata och lyssna på surret så det tar på mej. Ja ja, vi får kämpa på och all lycka till 💪

@Natalia Ja - som du säger, glädje är ju en ganska härlig känsla !! Kunskap om triggers är ju också en bra grund för förändring.

Påvägmothälsa jag kan bli så himla euforisk, om du förstår hur jag känner. Som att jag vill hoppa jämfota. Det är inte en känsla jag klagar över att kunna ha, det är en fantastiskt känsla men jag behöver vara noga med att balansera känslorna. Det bästa är fysiska aktiviteter som motion och träning men igår gjorde jag ingadera i snövädret. Jag hade kunnat storstäda annars men det gjorde jag inte heller.
Men jag är tacksam över glädjen givetvis 🥰

Jaaa @Påvägmothälsa, jag vet precis vad som triggade!
Jag är lite för glad 😃
Som en inombords explosion av förhoppningar och fantasi. Det är nog ljuset som skapar det och ger känsla av att jag vill göra något. Det finns förstås minst 15 andra bättre saker att göra utöver att köpa vin men den här känslan brukar kunna trigga mig.
Dessvärre är jag precis lika glad idag med 🥰

Dina inlägg är on point! Härligt 💪🏻✅

Dag 13.
Solen skiner. Bra dag.

@Natalia Det är svårt men det är bara att ladda om igen ❤️ Var det något särskilt som triggade dig igår?

@Natalia @Jennyn @prinsessa Godmorgon kaffevänner.Idag är jag ledig och njuter som vanligt då, av kaffe på sängen. Skönt att inte behöva skynda iväg. Här har det slutat snöa och är härligt ljust med all snö. Önskar er en fin nykter torsdag!