Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till dina 7 månader. Wow! Det osar positivitet i ditt inlägg, o det sprider sig som ringar på vattnet....

Tror att vi (alla?) på vägen tror att vi ska kunna gå tillbaks till att dricka "normalt" eller måttligt. Efter ett tag inser vi att vi bara ljuger för oss själva - och inser att korken måste kvar i flaskan helt enkelt. Hela tiden!

Nu har 7 månader som nykter passerat. Drömmer ofta mardrömmar om att jag druckit och undrar vad fan som hände, jag ville ju inte dricka så hur blev det så?

Under tiden jag drack och försökte sluta så var det alltid så att jag efter en fylla både sa och tänkte "aldrig mer alkohol", den känslan försvann dock efter ett par dagar eller någon vecka och sen körde man på och drack igen, denna gången så känner jag fortfarande efter 7 månader "aldrig mer alkohol". Och detta trots att min senaste fylla inte var något kaos. Det känns bra iaf att ha den känslan.

Ibland kommer det sug, trots den långa tid som passerat utan alkohol. Skillnaden mellan suget då och suget nu är ju dels att det inte kommer lika ofta och dels att det går över väldigt väldigt fort. Får som en impuls att "ja men något kan jag väl dricka..." varpå jag frågar mig själv varför skulle jag vilja det? Och sen är det "suget" borta igen, lika fort som det kom. Riktigt skönt. Men det gäller fortfarande att alltid vara på sin vakt.

Läser nästan dagligen på forumet och jag tycker att det är så skönt att kunna dela sina tankar med andra och få information från andra i samma sits.

Det gör mig dock extremt frustrerad och uppgiven att läsa om hur folk ska lära sig dricka måttligt. Jag vet att beroendet och missbruket ser olika ut för alla så det går säkert att minska och förändra drickandet för många men just när jag läser om människor som har samma problematik som jag så blir det tungt. Därför att jag har en fysisk allergi mot alkohol vilket innebär att jag inte kan sluta dricka när jag har börjat. Självdisciplin och kontroll är något som inte finns när en person med denna problematik har börjat dricka, och det är ingenting man kan skaffa sig. En nötallergiker kan inte lära sig äta nötter hur gärna personen än vill det, och även om reaktionen på ämnet är olika så är principen detsamma, det är en allergi. Vi tål inte alkohol. Det bara är så. Det kommer aldrig funka.

Jag blir nog ledsen när jag ser människor med samma problematik men som tror att dom kan fixa det pga att jag också var där för ett par år sedan. Jag var helt övertygad om att det visst gick att dricka måttligt, jag var så arg på dom som skrev till mig här på forumet att jag inte skulle kunna det. Det fanns inte i min värld att jag skulle sluta dricka. Jag visste att det var ett problem med mitt drickande och just därför ville jag förändra drickandet, men att sluta helt? Nej verkligen inte.

Nu som helt alkoholfri sedan 7 månader tillbaka så kan jag bara säga att kampen för att bli nykter, och livet utan alkohol, är det bästa som finns. Vill aldrig tillbaka till det livet jag hade innan.

Jag slipper bakfylla, jag slipper ångest pga alkohol, jag slipper abstinens, jag slipper skämmas, jag slipper göra bort mig, jag slipper må dåligt.
Jag är alltid redo för att hitta på saker eller att hjälpa till med grejer, jag orkar mycket mera, jag har mycket roligare, jag uppskattar livet, jag älskar livet trots motgångar.

Nykterheten är det enda och det bästa. Klappar mig på axeln för den fina gåva jag gett mig själv.

Det är många som har problem med att det inte går att sluta när man väl börjat. Det leder ofta till ågestframkallande konsekvenser eller klammeri med lagen.
Hur tänker du att du skulle vilja ha det? Gissar att normalkonsumption (vad det nu är) är det du siktar på? Jag personligen har aldrig lyckats dra ner på tempot. Det funkar ett tag sen är jag där igen. Så min lösning blev till slut att inte dricka alls. Båda sätten kräver ganska mycket av dig, men om du är trött på att hamna där du är nu så är det ju toppen att du blrjar fundera över det. Det tog mig tills att jag var 40 att verkligen vilja/orka ta tag i det. Klarat mig undan katastrofer med nöd och näppe fram till dess. Men ett riktigt bottenskrap krävdes för att ge mig motivationen. Om du börjar redan nu med nya vanor så har du väldigt mycket positivt att vinna.
Personligen så har jag fått många ny fina insikter av att vara nykter. Du får också chansen att öva upp mycket som du idag använder alkohol för att underlätta. Kanske det sociala, ha kul utan att var full, träffa en partner etc.

Värken i kroppen gick över efter 4 dagar. Det andra med vattnet är kvar.
Minns du dina första nyktra dagar? Hur var de?
Härligt att du varit nykter länge :)

för så berörande tankar om Fars dag. En inte enkel dag för mig och inte helt enkel i familjen. Men ändå... helt okej. Har nyss kollat senaste Babel med Alex Schulman. Så sevärt, så läsvärt allt han skrivit om sin familj. Om livet bakom den blanka fasaden.
Jag känner mig förvissad, jo äkta och på riktigt övertygad om att du är en bra pappa värd att fira.
Ingen tårta men en varm Kram från mig också❤️ / mt

Hej,

Vill du bara skriva av dig eller är du ute efter förändring? Hur tänker du kring det i så fall?

...i allt du skriver. Jag var också en glad prick, söt och glad vilket många irriterade sig på. MEN med så dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Jag tror också att min relation till alkohol beror på den biten. Jag utgår alltid från när jag träffar andra människor att de inte gillar mig, säkrast så för då blir jag inte besviken.

Nyss och nyss men för drygt 13 månader slutade jag. Tro fan din kropp var öm. Antagligen har det mesta hjälpt åt att rensa alkoholen och inte bara levern. Nu kissar du väl mycket för att rensa bort gifter från kroppen. Gissar vilt nu men du kan ju även haft vattenansamlingar i kroppen. Men det är värt att lägga ner åtminstone!

Stesolid är bättre än oxascand enligt mig men de fungerar liknande. Trappa ner tre dagar på dessa. Sen kan du klippa allt och du kommer inte må så jäkla kasst sista dagarna men det är fortfarande en liten kamp. Men enklare än trappa ner på alkohol enligt mig. Och tre dagar ger dig inget nytt beroende om du bestämt dig för tre dagar. Sluta drick på kvällen. Dagen efter tar du en oxascand vid 09, sen en vid 16 och sen en vid 23 när du ska lägga dig (gärna i kombo med en zopiklon). Dagen efter tar du en ny oxascand vid 09, sen en halv vid 14, halv vid 19 och en halv när du lägger dig. Sen en halv vid 09, halv vid 14, halv vid 19 och en halv vid 23 när du ska sova. Sen bör du klara dig bra. Ha två extra vid "akuta behov" för att ta en halv extra. Drick mycket och fyll på med b1 och b12 samt lite övriga vitaminer.

Jag tror du och jag är rätt lika.

Åh, vad svårt och tungt för dig.
All styrka, medkänsla, varma tankar till dig.
Om ett litet tag kanske du kan se att det här är något bra, det är ju när du slår i botten du har chans att vända. Håll ut.
Och du är långt ifrån ensam, vi är många som låtit alkoholen slita sönder.
<3

Fint att du har 7 mån. :-).
Det måste ha varit obehagligt med så hög puls. Har haft 120 vid något tillfälle. Man tror att man ska dö på riktigt.
Har ju bra grundfysik själv som kanske hjälpt mig i viss mån. Är heller inte överviktig och det har nog gjort att jag klarat mig rätt väl
sett över tid, men det har varit jävligt jobbigt en del gånger och svårt att få ner pulsen. Varningsklocka helt klart.
Mängden av A samt hur frekvent drickandet har varit är orsak till hög puls för mig. Måltidernas betydelse är också av vikt
även under perioden man dricker. Viktigt att käka

// John

Läste igenom min egen tråd nu och blev tårögd av alla välmenande och rara inlägg som ni skrivit till mig!
Så mycket värme och så många styrkeKramar jag fått sedan i februari då jag började skriva här på forumet???

Är så himla tacksam för att jag hittade hit till denna underbara gemenskap.

För man känner ju sig så jobbig när man kör i diket gång på gång och pinsamt är det att upprepa sina misstag hela tiden.

Men aldrig att någon fördömer eller ifrågasätter, tvärtom så får man massa pepp och hjälp att lyfta sig igen.

Så himla fantastiska ni är!!!????

Och ni veteraner som lyckats hålla nykterheten i åratal och fortfarande skriver här inne är guld värda???
Att få läsa och ta del av era resor är ju så inspirerande och lärorikt.
Att ni också höll på att "övningsköra" länge innan ni hamnade rätt på den nyktra vägen. Det ger hopp även för oss andra?

Så tack alla ni för att ni finns!
Kramar
???

Ja,
känns lite skönt att jag nu hittat en röd tråd, 12 timmar efter jag druckigt kommer ångesten som ett brev på posten,
det borde helt enkelt vara abstinensen som gör sig påming och triggar ångesten,

har bestämt mig för att under 2 veckor trappa ner till max 2 glas vin /kväll,
för att sedan gå ner till 1 glas, jag har inget problem att låta bli att dricka, mitt problem är abstinensen dagen efter som jag måste få bort.

Jag vill hellre trappa ner på Vin o mindre doser än att ta ngn oxascand, dumt att ge sig in ett nytt beroende.

vad tycker ni om detta, tänk att jag lyckas att dölja detta under så lång tid för vänner och familj? fasen vad jag önskar att jag blev så där galet bakis som mina vänner, dom vill inte se alkohol på ett par veckor efter, själv mår jag prima dagen efter och står och lagar frukost till familjen.

Hur länge har du härdat ut Femina, Och hur mycket drack du!
kör hårt så hjälper vi varandra??

Tack för info. Min kunde ligga på 120-150 när jag hade druckit och dagen efter.. Den tiden emellan jag drack så låg vilopulsen på 100-110 som standard. Ett under att hjärtat pallade. Nu efter 7 månader är jag nere på normal vilopuls, dvs 55-70.

Våga tacka nej! Om du inte känner för att gå, så låt bli. Prioritera dig själv när du försöker göra en förändring och du ser risken i en AW. Behöver inte vara så svårt att motivera ett nej för AW den här gången! Du är inte i form, är trött och behöver ta det lugnt? Kanske kan funka? Är glad för din skull att du är inne på dag 5 (det är inte jag...)

Men du har ju tränat dig själv att dricka mycket/fort. Då måste du säkerligen träna dig själv att göra motsatsen. Lite/långsamt.
Som all träning kräver det tid och disciplin. Finns inget utrymme för att ”gå på känn”. Så om du klarar av att leva efter strikta regler som din kropp och vanor konstant kämpar emot, så går det nog. Det blir antagligen nya vanor på sikt.
Kämpa på!

Vi är fler än man tror som hamnat där. Min historia liknar din. Det upplevs av många som pinsamt att man hamnat där, men det drabbar alla samhällsskikt och har många olika orsaker. Jag har 6 månader nykter på onsdag. Du behöver inte ta allt på en gång. En dag i taget och under tiden kan du fundera på vad du ska och inte ska säga till omgivningen. Suget/impulser är knepigt första tiden, men sen gäller det att komma ihåg så mycket som möjligt kring varför du slutade. Även när det går lätt. Annars kanske man åker på en förtjänat-öl.
Det finns nog väldigt många som inte ens inser att det gått så långt att de skulle behöva välja bort alkoholen. Var glad att du nått den insikten. Du är väldigt långt ifrån ensam. Spendera mindre tid på att skämmas än att fixa. Jag tror att du kan fixa det här, bara du vill.

Hittade din tråd först nu via detta inlägg och har läst igenom den. Kan bara säga wow, du började din resa 2011 och har ramlat och rest dig så många gånger. Och inte vikt ner dig, Utan gång på gång, kommit tillbaka! Stort grattis till dig!

Vad tänker du göra åt saken?
Vill du ha det så? Eller förändring? Det är helt ok om du bara ville skriva ut lite ångest, jag lyssnar.
Låter kanske hårt men jag såg ingen fråga direkt din historia ovan. Men det lät inte vidare kul. Känner igen känslan allt för väl.
Så använd den där ångesten till att lista ut hur du vill må framöver. En förändring kanske innebär att träffa polare som river badrumsinredning lite mer sällan. Hur kom det sig att den vita månaden kom av sig?
Ta nya tag och använd ångesten för att komma vidare. Men förträng det inte, du behöver den för att hålla dig på banan.
Om du vill dra ner är det ju viktigt med stenhårda regler. Tyvär tror jag inte att en vit månad har någon som helst effekt på ditt intag även om du klarat hela. Du måste fortfarande ha regler för när, hur mkt etc. Min erfarenhet av vita månader eller även flera vita är att jag snabbt kommit tillbaka till samma eller högre nivå. Men du kan grejja det med motivation och disciplin. Läs runt lite mer här för inspiration och gemenskap.
Nya tag, kämpa på!

...till ett alkoholfritt år och till din fantastiska förmåga att vända blicken mot ljuset utan rädsla för skuggor och din generositet att dela med dig på ett innerligt och inspirerande sätt här.

Tack, Li-Lo
Alkoholhjälpen

Missade inlägget jag svarar på. Sorry.. Tack för boktipsen och inlägget. Ha en fin vecka..

Kram

John

Jag är så evinnerligt trött på att vara trött. Varför kan man inte få fungera som en normal människa? Har i och för sig aldrig känt mig särskilt normal. Hur hamnade jag då här? Självkänslan, eller rättare sagt bristen på självkänsla, som har präglat hela mitt liv. Har aldrig passat in, första öknamnet jag fick var på lekskolan. Det störde andra att jag alltid var glad så de kallade mig för ”smajlet”. Min mamma berättade att jag kom hem och grät för detta och ville inte visa mig glad för andra sedan. Jag har heller aldrig varit som tjejer ”ska vara”. Har aldrig kunnat sitta still. Har säkert flera diagnoser. Liten till växten med stark vilja, jobbig kombination. Hade det jobbigt hela skoltiden, även gymnasiet, där jag var så tilltryckt, att man kallade mig för minimesen eftersom jag så gärna ville bli omtyckt, och det uppenbarligen inte gick hem genom att jag var mig själv, så jag försökte mest anpassa mig och var väldigt rädd för att säga fel saker. Inte för att det hjälpte. Jag har i stort sett i hela mitt liv varit mobbad genom utfrysning, så även många år i arbetslivet. Jag är så förbannad över att det ska vara så här. Jag har ett mycket bra självförtroende, för jag tycker faktiskt att jag kan en hel del, men den totala paniken kan komma på en millisekund, då jag blir övertygad om att allt jag gör är kass, för att människor inte tycker om mig som person och därför aldrig ser det jag gör som positivt. Det räcker med en blick, eller att det jag säger inte låtsas om alls som om jag inte sagt något. Försöker vara positiv eftersom det ligger i min natur, men det känns ibland mycket tungt, då även de som jag sett som mina vänner kan bete sig på detta sättet. Det är smärtsamt arr inte få leva det sociala liv som jag så innerligt alltid har önskat. Ovanstående text är orsaken till att jag bränt ut mig flera gånger och till min relation till alkohol. Ja, om någon mot förmodan orkat läsa detta inlägg har ni den nakna sanningen om mig.

att ni läser och kommenterar i min tråd❤️? @IronWill @Femina.
Migrän har jag haft sedan 25-årsåldern men insåg inte att det var migrän förrän jag var 40. Guldstunder fick jag både i skogen och med sonen, men det finns ändå ett stort mörker hos mig som tagit mig dit jag är. Vet att det bara är jag som kan ta mig därifrån. Har inte kommit på hur än bara.

Du är värd att firas. Det där att vara otillräcklig och att ha gjort fel är nog en känsla vi alla föräldrar delar tror jag. Men om man har funnits där och gjort så gott man kunnat. Det kanske inte krävs så mycket mer. Jag försöker tänka att man gjorde sitt bästa med vad man visste då. Nu skulle man göra en del annorlunda. Det här med helt frånvarande pappor är en annan sak. Jag vet att många kvinnor använder barnen som vapen mot mannen vid skilsmässa. Jag känner en hel del såna, det är alltför vanligt. Och några pappor ger upp och tror kanske det är bäst för barnen att dom slipper striden. Det kan det aldrig vara, barnen måste veta att pappa aldrig ger upp. Men man gör vad man för stunden klarar av.