Senaste kommentarerna i forumet

Ibland känns det bara så bra att det finns några "där ute i cyberspace" som faktiskt läser det man skriver! Ofta känner jag mig så fruktansvärt ensam. Den ensamheten är som värst när det blir natt, barnen sover, min man har varit elak och sover gott som en stock på soffan som vanligt... och jag ligger vaken med min ångest. Det var exakt det som hände för ca 3 år sedan.

Jag kunde inte sova, var berusad och fick den "smarta" ideen att "nu räcker det"! Jag tog två svaga Oxascand för att få sova. Det hjälpte inte. Jag kunde fortfarande inte sova. Jag blev bara känslomässigt "avstängd", som en robot. Jag hade redan tänkt ut hur jag skulle göra. Jag ville inte att barnen skulle hitta mig hemma utan jag satte på mig baddräkt, en gammal tröja och byxor, tog med mig en flaska ramlösa och resten utav tabletterna, mitt körkort (för identifikation) och begav mig ner till närmaste badplats ca 20 minuter från hemmet. Detta var 24e nov 2015. Jag visste att det skulle vara kallt i vattnet den här tiden på året men jag visste också att mina tabletter var för få och för svaga för att göra jobbet. Min tanke var att ta dem alla väl på badplatsen, ignorera kylan i vattnet, och simma rakt ut tills jag inte orkade simma mer. Då skulle tabletterna se till att jag inte orkade simma tillbaka.... Det värsta var att jag inte ens tittade på barnen innan jag gick. Jag var så känslomässigt avstängd att jag mest tyckte att jag gjorde alla en tjänst. Jag ville inte inte orsaka mer lidande än nödvändigt så därför tänkte jag att någon morgonpigg person som gick ut med sin hund skulle reagera ifall de hittade mina kläder på bryggan och larma polis. De skulle ju snabbt se vem jag var.

Jag kom så långt att jag gick ut i mörka, kalla novembernatten vid ca kl 03 på morgonen, gick ner till badet, tog tabletterna, klädde av mig till baddräkten och gick ner med fötterna i vattnet. Det var kallt. Jag hatar kallt vatten... Någonstans här fick mig kanske det kalla vattnet mig att vakna upp ur dvalan. Ingen var i närheten och allt hade gått enligt plan. Jag stod där och började plötsligt överväga ifall detta egentligen var en bra ide... Efter ett par minuter så ångrade jag mig helt enkelt, tog på mig kläderna igen och gick hem. Dock hade jag ju redan svalt ett antal tabletter. Jag minns bara att jag var ungefär halvvägs hem när jag vaknade upp på St Görans psykklinik dagen efter. Tydligen hade jag lyckats ta mig hela långa vägen hem igen men ramlat utanför dörren och väckt hela huset. Min dotter hade ringt ambulans medans min man försökte hålla mig vaken. Jag hade fått kohl-tabletter att dricka och senare läste jag ur min journal att jag minsann talat, varit ångerfull osv men det minns jag ingenting utav av. När jag "vaknade" till några timmar senare på St Göran så kom en snäll sjuksköterska och gav mig frukost, sen fick jag mina kläder och min man kom och hämtade mig. Jag blev utskriven efter att ha träffat en läkare.

Jag kommer aldrig glömma den ångest jag hade inför mina barn efteråt. Deras egen mamma hade tänkt lämna dem - för alltid. Jag kan aldrig gottgöra den skada, den rädsla, den svikna känsla jag åsamkat dem. Jag gjorde så gott jag kunde efteråt.

Det är därför jag blir så rädd när jag åter får sådana tankar mitt i natten att de har det bättre utan mig. Vem vill se sin mamma bli dement, förvirrad, personlighetsförändrad, hamna på vårdhem i blöjor, rullstol, tappa talet och tappa hela sin identitet och ruttna bort som jag fick se min far göra...`Min skräck. Nu har även min dotter på snart 19 år gått till läkare för att utreda sina mystiska symptom som hon förstås är orolig för. Cadasil har en ärftlighet på 50 %.

Jag lovar er, mig själv och framför allt min familj att göra allt jag orkar för att inte hamna där igen. Jag har ju haft andra svårigheter i livet parallellt med detta som bidragit till min depression. Jag tackar innerligt för att detta forum finns. Det är en fin hjälp på vägen.

Du vill verkligen få en förändring när det gäller alkoholen, att dricka mindre känns jätteviktigt för dig. Nu har du tagit ytterligare ett steg i din förändring genom att skriva här på forumet. Bra gjort!

Nu med hjälp av antabus lyckas du dricka mindre samtidigt vet du att det kan vara farligt att dricka alkohol då du tar antabus.

Att inte kunna sova är besvärligt och det låter som det skulle vara skönt för dig att få hjälp med det. Nu skriver du här för att höra lite hur andra resonerar kring det hela och söker lite tips och tankar kring din situation.

Hoppas det är ok att jag inflikar lite. Precis som du fått tips om här av en användare finns det mediciner eller annat stöd som kan hjälpa dig med sömnen. Men vad tänker du själv kring det? kanske finns annat än mediciner som skulle passa dig bättre.

Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet, hoppas du hittar något här som blir hjälpsamt!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Någon övervikts opad som har problem med alkoholen. Jag har det. Drack mycket innan, men sedan op för tre år sedan, så har det bara eskalerat. Kan ibland börja dricka direkt på morgonen efter en blöt kväll. Detta innebär för mig förutom den psykiska ångesten, trötthet, etc även att min vikt går stadigt uppåt igen. Så jävla less på mig själv för detta. Men lyckas inte hålla mig ifrån alkoholen mer än ett par, tre dgr. i veckan. Vad f.n ska man göra?!!

Till att börja med är du såklart varmt välkommen att skriva här även om det gäller mer än alkohol. Du är inte ensam om det!

Du har gjort flera stora förändringar i ditt liv redan, slutat med narkotikan som du skriver. Detta har du sedan hållit i många år! Alkoholen hängde kvar, nu vill du även komma till bukt med den. Detta passar inte dig som person, dina värderingar och hur du vill kunna se på dig själv. Du vill göra detta för din familj och dig själv.

Du har provat flera gånger att sluta. Du är envis och ger inte upp. Nu har du beslutat dig för att ta emot den hjälp du nu får. En 40 veckors behandling. Wow. Du kommer greja detta! Du har också tagit ett steg genom att du skrivit och berättat här, bra gjort.

Fortsätt såklart också skriva och läsa här!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du mår fruktansvärt dåligt just nu och såhär ska man inte behöva må. Du skriver att du dagligen haft tankar på att inte vilja leva och att när du dricker ökar risken att du faktiskt skulle kunna skada dig själv. Det har hänt en gång för tre år sedan.

Vad bra att du skriver och berättar hur det är, sätter ord på det. Det har blivit något bättre senaste dagarna samtidigt har du mått fruktansvärt ett tag nu, du räcker ut handen efter hjälp. Klokt och bra att du gör det! Du har kollat runt lite vad det finns för stöd och funnit att MIND är ett ställe att vända sig till.

Jag vill bara uppmärksamma att det finns ytterligare, om du skulle vilja.

Nationella hjälplinjen (kostnadsfritt och anonymt), 0771- 22 00 60 är öppen 13-22 alla dagar. Om du skulle vilja kan du också titta lite här under vår faktaflik:
https://alkoholhjalpen.se/akut#suicid

Kanske passar inget av detta just nu, du kanske hellre tar kontakt med en vän, bekant eller kollega när det känns rätt.

Vad gjorde du när du mådde såhär tidigare?

Fortsätt såklart också skriva och läsa här på forumet!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag behöver verkligen höra det du säger, för någonstans vet jag att det är sanningen. Det måste bara tränga in på riktigt i mitt medvetande.
Jag vill så gärna att det ska komma ett uppvaknande precis som det gjorde när jag slutade röka för snart tre år sedan.
Tack för dina ord i min tråd.
Kramar ???

Har nog läst allt som skrivits här senaste dygnet. Känns väldigt skönt att man kan dela både framgång och motgång utan att skämmas.

Kommer använda mig av detta forum för att som många andra skriva av sig och föra lite journal.

Lite nervös inför onsdag nu. Vet inte så mycket om vad som väntar. Mer än provtagning och samtal. Så ska bli spännande.
Och sen kommer det fortsätta så i 40 v framåt.
Fy fan, ska man gråta eller skratta.
Vilken skit detta missbruket varit.

39 dagar idag.
Kräftskivan i helgen gick bra. Jag hade en flaska alkoholfritt vin med mig. Kändes bra att vara nykter.
Imorgon börjar jag MET behandlingen. Det känns bra att påbörja det. Hoppas det leder till något bra.
Är fortfarande trött på väntandet. Hur lång tid ska det ta att få reda på sin dom? Vet inte ens om det blir rättegång eller inte.
Hoppas ni alla har en fin kväll ?

Första steget är nog att börja med logiskt drickande, ät ordentligt innan, ta några mackor i mitten och ät nattamat efteråt samt rikligt med dryck (det gör så att du inte blir stupfull) samt håll dig enbart till öl/cider. Sen när det kommer till hjälpen så finns det ju antabus, inget jag sj skulle ta men det har hjälpt många, kanske psykologisk hjälp genom vc? Brukar ju ligga saker bakom till att man blir som man blir av bakomliggande saker så att säga.

Lycka till och hoppas du hittat ett sätt som passar dig bra.

Har saknat er och önskat jag hunnit skriva i helgen!
Min helg har faktiskt varit väldigt bra. Har ju varit bortrest på en liten weekend med några kompisar. Visste och var inställd på att det skulle bli dricka både fredag och lördag och har varit orolig inför det. Det blev precis så och jag hade väntat mig en tuff söndag.
Söndagen ligger i gränslandet det är där allt kan bära eller brista. Men jag klarade det igår också och lyckades ganska motigt men ändå motivera mig att snabbt hoppa på mitt träningsschema igen och gick ut och sprang. Hade inget sug sen alls på A igår kväll och idag är humöret bara bra.
Så nu har jag bestämt mig att jag kommer fortsätta såhär. Träningen verkar kunna vara min nyckel in i kontrollen och sålänge jag kan hålla i den så kan jag nog hålla tankarna och humöret i kontroll. Jag kommer nu att fortsätta dricka när jag har tillfällen där alkohol förväntas men hemma själv eller med bara familjen är förbjudet. Nu är det inga planer i helgen så nu kommer jag få paus ett tag igen. Önska mig lycka till, det är säkert en ren lögn för mig själv men som med allt annat så måste jag nog ta den vägen själv för att säkert få veta. Stötte på en så vacker fras nyss av filosofen Aristotle som jag tyckte passade så bra just nu så jag valde att ha det som min rubrik.

Kram på er alla.

bara säga att man är klar med det. Gav inte så mycket och många positiva effekter kommer av att vara utan. Det säger jag. Dessutom sant.
Annars att du tar ett alkoholfritt år för att testa. Sen var det så bra att du fortsatte.
Beror ju på vad du är ute efter. Ditt ”nog inte” där på slutet ger intryck av att du velar över ditt slutande. Min erfarenhet är att både dra ner och sluta helt kräver ”ska inte!”. Allt annat lämnar utvägar.

Det är svårt att dra ner och svårt att sluta, så gräv efter motivationen och stärk dig i ditt beslut. Sen kommer du att lyckas!

Kämpa på

Jag har läst din historia och ser hur det gått upp och ner. Du kämpar jättebra. I bästa välmening vill jag påpeka en sak som jag fastnade för i ditt senaste inlägg. Du skriver "jag vill nå dit en dag när jag bara kan och vill dricka lite lagom i andras sällskap". Där är själva grundfelet i tänkandet. Så har vi alla tänkt och önskat från början. Men vi som dricker på fel sätt, druckit oss till ett beroende, vi kan aldrig nå dit. När man accepterar det då kan man nå en varaktig nykterhet. Så enkelt och så svårt är det. Tråkigt, kanske. För jävligt orättvist kan man tycka men sånt är livet. Det är inte rättvist och vi har faktiskt ingen annan att skylla heller. Bara vår sårbarhet eller vår beroendepersonlighet som gjort att vi fastnat. Men så är det nu en gång för alla.
Kan kännas hårt men det fina är att det går alldeles utmärkt att leva ändå. Så mycket bättre när man slipper tänka på vad som är för mycket. Tankarna kan syssla med andra saker än att styra drickandet. Det går! Du har kommit väldigt långt tycker jag!

Och mer stöd i form av samtalsgrupper, AA?!
Det krävs mer än bara att sluta dricka.
Kram!

Jag går också på antabus sedan tre veckor, också det frivilligt. Jag skulle aldrig komma på tanken att dricka nån alkohol, i alla fall har det inte funnits i min värld sedan jag började med det. Jag tar en tablett Lergigan på kvällen som gör att jag kan somna lättare. Fråga din läkare om det. Det är inte vanebildande och hjälper verkligen, i alla fall mig. Om du börjat med antabus så gjorde du väl det för att skippa all alkohol för en tid? För mig är det så i alla fall. Alkohol och antabus känns inte som nån bra kombination. Inte ens ett glas. Lycka till och kämpa på!

Bra att du får hjälp med dina problem! Lycka till!

Du är ju helt fantastisk! Klart att du ska vara stolt över dig själv och inte alls be om ursäkt för dina framsteg. Jag blir glad av att höra andra lyckas! Då finns det hopp för oss andra också...
Kram,

Åh, vad jag håller tummarna för dig på onsdag!

Vägen ut av Kjell Olof Feldt och Birgitta von Otter är också bra. Om att minska och ta kontrollen över sitt drickande.

Alkisbarn av Robert Laul kan rekommenderas. Lyssnade på den som ljudbok uppläst av Robert Laul själv och den är riktigt bra.

Läste din kommentar från den 27:e och slås av hur likt din upplevelse är min. Min fru har aldrig problem med alkoholen medans jag alltid får det. Jag får som du en mycket större kick av ett par glas vin än min fru vilket tror jag förklarar att jag har mycket lättare att dricka för mycket. Har svårt att känna den där lyckokänslan som alltid infinner sig efter ett par glas(men som senare övergår i mörkare tankar efter ett par flaskor). Men jag är fortfarande i början på mitt nyktra liv så jag hoppas och tror att det vänder. Jag är inte heller olycklig på nåt vis och har ett bra liv så jag ser fram emot ett fortsatt nyktert liv. Ha en bra vecka!

Hoppas du får en fin vecka!

Aldrig mer, så sa jag alltid på måndagar speciellt efter ännu en helg inklusive söndag med för mycket a. Trots alla löften jag gett mig innan helgen att just den här helgen skulle mitt "normala" drickande börja. Men det blev ju aldrig så förrän nu. Idag är det dag 19 och en 3:e nykter helg avklarad. Idag behövde jag inte skrika "Aldrig mer" till mig själv, vaknade utan måndagsångesten. Så jäkla skönt. Detta är en av de saker som jag ska lagra överst i minnet när suget efter a ofrånkomligen att dyka upp när jag minst anar det. Har läst mycket här inne under helgen och det är till mycket hjälp att se att vi är så många som kämpar åt samma håll. Ha en bra dag alla och nu kämpar vi på!

John-Erik, tack för dina ord. De betyder mycket. Att veta att vi är så många som kämpar mot samma mål känns bra. Jag går ofta in och läser alla trådar när det känns tungt. Ha en bra dag!

Se framåt och kom ihåg känslan av att räkna vita dagar så kommer det att går bra! Ha en bra dag!