Senaste kommentarerna i forumet

Bra tankar och väldigt inspirerande Nydag2018! Hoppas jag kan skriva nåt liknande om 6 månader.

Tack detsamma Luddrigt. Jag äter campral och hoppas det ska räcka. Har inget sug efter A alls. Nu kämpar vi på allihopa ?

Och bra beskrivet.. :-)
Just sådana inlägg med erfarenheter att ta del av hjälper många som kämpar
och säkert även hjälper en del som tvekar och tror att det inte går att bli nykter och må bra.

Grattis!!

//John

Bara att du har gått in här på forumet tycker jag visar att du känner att du verkligen vill göra något åt ditt drickande. Synd att du inte kände förtroende för läkaren men bra att du ska dit igen med din make. Det är ju svårt att erkänna för sig att man har problem och ännu svårare inför anhöriga och inte minst en läkare man aldrig träffat. Men det är nåt man ska göra, även om det är jobbigt. Om du läser trådarna här på forumet ska du se att du inte är ensam!

När jag analyserat varför jag hamnat där så många gånger är det för att ”smärtan inte har något minne”. Ågren går hem igen och det blir fredag igen och man klarar att ta bara några enheter. ”Det var nog inte så farligt ändå”. Sen är man på nedförsbacken igen ända till nästa gång.
Om du försöker ”spela hela filmen” som jag lärt mig här och verkligen lägger på minnet hur kasst det känns så kan du hålla fast vid det en dag i taget. Sen kommer de positiva bitarna med att vara nykter att hamna på plats. Ibland går det åt skogen men i så fall gäller det att försöka gå vidare. Finns ingen enkel väg. Du måste kämpa men du får mycket tillbaka.
Nya tag!

Du kämpar det är en bra start! Måste varit i din situation 100 gånger med den förkrossade ångesten du beskriver och vet precis hur du känner dig.
Som detgårbättre skrev det går att ändra, det är inte lätt men det går! Kämpa på vi är med dig.
I söndags blev jag ett år nykter eftersom det var enda utvägen för mig att sluta helt så häng på så kör vi nästa vecka/mån/år ihop.

Det är svårt att motstå en impuls när det plötsligt dyker upp en chans att få dricka lite. Tycker inte du ska ta så allvarligt på det, du är ju på banan igen! Just därför behöver jag antabus, i alla fall i början på mitt vita liv, för att jag har haft svårt att motstå impulser att dricka när chansen dykt upp. Ha en bra vit vecka så kämpar vi på!

Som vanligt brukar det vara ångest, svett, sömnlöshet och ett behov av att fly så promenader eller fram och tillbaka i huset mellan säng och badrum var väl det jag inbillar mig att jag minns. Men har haft sjuka fyllor som varit värre innan dess. Ät inget salt närmaste dagen/dagarna typ. Om nu njutarna jobbat hårt också och det blivit ödem eller liknande pga det. Låt kroppen vila och återhämta sig bara. Men dag fyra borde då må bra nog att funfera på en öl eller ett glas vin för att få lugn inombords. Det blir dock lite bättre varje dag men vissa dagar hoppar du veckor bakåt för att sen göra klara framsteg i måendet ?

Vi har alla varit där. Men det går att ändra om vill och är beredd på lite morstånd och motgångar på vägen.

Tack, Morgondag. Känns som jag fått en mild hjärnskakning, har knappt koll på vilken dag det är, känns som man är utanför sin egna kropp på något sätt... Tänk att man ALDRIG lär sig. Det känns som varje gång man mår så här piss är det som det vore den första gången, men så är det ju verkligen inte.
Gick en promenad (för att hämta min mobil som jag supit bort), för att sedan gå och köpa snabbmat. Är så sjukt besviken på mig själv.

... räcker gott, det kommer förmodligen kännas bättre redan imorgon. Läs här inne och skriv. Se till att äta och dricka vatten. Gå ut och ta en promenad. 1 steg i taget...., på väg mot frihet och fräschhet ?

Tack IronWill. En korkad impuls som jag inte stoppade. Vet nu hur lätt det händer så får tänka mig för hela tiden. Men jag ska klara det här. Har lovat min man att om jag hittar mer sprit så ska jag visa den för honom så vi kan hälla ut den tillsammans.

Hej!
Jag vill självklart ha en förändring. Har sagt det så många gånger, och ändå hamnat på samma plats igen. Hur gör man? Ta en dag i taget? En dag känns som 45 dagar just nu, vet inte hur jag ska se ljuset.

Att du inte stannade upp och tänkte, utan att du lät kroppen ”bara agera”? De är svåra att stoppa och man måste hinna hejda sig. Ju svårare att stoppa desto längre man nått i rörelsen/aktiviteten.
Men det låter som du inte hängt upp dig på det utan kör vidare, bra! Starkt jobbat.

Idag är det 6 dagar sen jag drack och som vanligt så är det så skönt att vakna nykter och pigg och fräsch utan att vara bakfull och vara trött och att ha ångest. Om man kunde lära sig att det inte är värt att dricka för att må bra i några timmar för att sedan må dåligt i några dagar efteråt. Jag hoppas jag en dag kommer förstå detta fullt ut så jag kan vara stark nog att tacka nej när suget smyger sig på. Jag kämpar på ialla fall och det är det viktigaste att man inte ger upp? Styrkekram till er alla??

Jag klarade 51 dagar och sen hittade jag starkvinsglögg i en kartong som inte blivit uppackad. Jag var inte sugen men öppnade och drack ändå. Fattar inte varför. Mådde skit efter och vill aldrig mer dricka.
Träffade läkaren i går för att få intyget till alkolåset. Det gick nog bra verkar det som. Hoppas nu på att jag blir beviljad alkolås. Spelar ingen roll om det blir 1 eller 2 år bara jag får köra igen.
Nu ska jag fortsätta jobba. Ha det bra alla ?

Jo skillnaden märks! Och det känns så bra!?

Älskar att läsa dina texter!!!

Grattis till dina 7 månader. Wow! Det osar positivitet i ditt inlägg, o det sprider sig som ringar på vattnet....

Tror att vi (alla?) på vägen tror att vi ska kunna gå tillbaks till att dricka "normalt" eller måttligt. Efter ett tag inser vi att vi bara ljuger för oss själva - och inser att korken måste kvar i flaskan helt enkelt. Hela tiden!

Nu har 7 månader som nykter passerat. Drömmer ofta mardrömmar om att jag druckit och undrar vad fan som hände, jag ville ju inte dricka så hur blev det så?

Under tiden jag drack och försökte sluta så var det alltid så att jag efter en fylla både sa och tänkte "aldrig mer alkohol", den känslan försvann dock efter ett par dagar eller någon vecka och sen körde man på och drack igen, denna gången så känner jag fortfarande efter 7 månader "aldrig mer alkohol". Och detta trots att min senaste fylla inte var något kaos. Det känns bra iaf att ha den känslan.

Ibland kommer det sug, trots den långa tid som passerat utan alkohol. Skillnaden mellan suget då och suget nu är ju dels att det inte kommer lika ofta och dels att det går över väldigt väldigt fort. Får som en impuls att "ja men något kan jag väl dricka..." varpå jag frågar mig själv varför skulle jag vilja det? Och sen är det "suget" borta igen, lika fort som det kom. Riktigt skönt. Men det gäller fortfarande att alltid vara på sin vakt.

Läser nästan dagligen på forumet och jag tycker att det är så skönt att kunna dela sina tankar med andra och få information från andra i samma sits.

Det gör mig dock extremt frustrerad och uppgiven att läsa om hur folk ska lära sig dricka måttligt. Jag vet att beroendet och missbruket ser olika ut för alla så det går säkert att minska och förändra drickandet för många men just när jag läser om människor som har samma problematik som jag så blir det tungt. Därför att jag har en fysisk allergi mot alkohol vilket innebär att jag inte kan sluta dricka när jag har börjat. Självdisciplin och kontroll är något som inte finns när en person med denna problematik har börjat dricka, och det är ingenting man kan skaffa sig. En nötallergiker kan inte lära sig äta nötter hur gärna personen än vill det, och även om reaktionen på ämnet är olika så är principen detsamma, det är en allergi. Vi tål inte alkohol. Det bara är så. Det kommer aldrig funka.

Jag blir nog ledsen när jag ser människor med samma problematik men som tror att dom kan fixa det pga att jag också var där för ett par år sedan. Jag var helt övertygad om att det visst gick att dricka måttligt, jag var så arg på dom som skrev till mig här på forumet att jag inte skulle kunna det. Det fanns inte i min värld att jag skulle sluta dricka. Jag visste att det var ett problem med mitt drickande och just därför ville jag förändra drickandet, men att sluta helt? Nej verkligen inte.

Nu som helt alkoholfri sedan 7 månader tillbaka så kan jag bara säga att kampen för att bli nykter, och livet utan alkohol, är det bästa som finns. Vill aldrig tillbaka till det livet jag hade innan.

Jag slipper bakfylla, jag slipper ångest pga alkohol, jag slipper abstinens, jag slipper skämmas, jag slipper göra bort mig, jag slipper må dåligt.
Jag är alltid redo för att hitta på saker eller att hjälpa till med grejer, jag orkar mycket mera, jag har mycket roligare, jag uppskattar livet, jag älskar livet trots motgångar.

Nykterheten är det enda och det bästa. Klappar mig på axeln för den fina gåva jag gett mig själv.

Det är många som har problem med att det inte går att sluta när man väl börjat. Det leder ofta till ågestframkallande konsekvenser eller klammeri med lagen.
Hur tänker du att du skulle vilja ha det? Gissar att normalkonsumption (vad det nu är) är det du siktar på? Jag personligen har aldrig lyckats dra ner på tempot. Det funkar ett tag sen är jag där igen. Så min lösning blev till slut att inte dricka alls. Båda sätten kräver ganska mycket av dig, men om du är trött på att hamna där du är nu så är det ju toppen att du blrjar fundera över det. Det tog mig tills att jag var 40 att verkligen vilja/orka ta tag i det. Klarat mig undan katastrofer med nöd och näppe fram till dess. Men ett riktigt bottenskrap krävdes för att ge mig motivationen. Om du börjar redan nu med nya vanor så har du väldigt mycket positivt att vinna.
Personligen så har jag fått många ny fina insikter av att vara nykter. Du får också chansen att öva upp mycket som du idag använder alkohol för att underlätta. Kanske det sociala, ha kul utan att var full, träffa en partner etc.

Värken i kroppen gick över efter 4 dagar. Det andra med vattnet är kvar.
Minns du dina första nyktra dagar? Hur var de?
Härligt att du varit nykter länge :)

för så berörande tankar om Fars dag. En inte enkel dag för mig och inte helt enkel i familjen. Men ändå... helt okej. Har nyss kollat senaste Babel med Alex Schulman. Så sevärt, så läsvärt allt han skrivit om sin familj. Om livet bakom den blanka fasaden.
Jag känner mig förvissad, jo äkta och på riktigt övertygad om att du är en bra pappa värd att fira.
Ingen tårta men en varm Kram från mig också❤️ / mt

Hej,

Vill du bara skriva av dig eller är du ute efter förändring? Hur tänker du kring det i så fall?

...i allt du skriver. Jag var också en glad prick, söt och glad vilket många irriterade sig på. MEN med så dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Jag tror också att min relation till alkohol beror på den biten. Jag utgår alltid från när jag träffar andra människor att de inte gillar mig, säkrast så för då blir jag inte besviken.