skrev Fredde i Första dagen på resten utav mitt liv

Jag känner din smärta genom dina ord och jag är ledsen för din skull att du mår som du gör just nu? Men det blir ljust igen även om man står mitt i mörkret och känner att allt är hopplöst? Jag har själv mått dåligt idag för jag snubblade till och drack några öl igår efter att jag varit nykter i nästan 2 veckor. Men nu tar vi nya tag och borstar av oss dammet och reser oss och blir snälla mot oss själva igen för det är vi värda ? Styrkekram ❤️?


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Jag är så tröttsam som bara pratar om hur dåligt jag mår men det är sant. Mår man sämre efter ett uppehåll? Gud, varför gör jag såhär mot mig själv? Jag vill inte. Orkar inte. Jag måste ta mig genom kvällen/natten. Jag måste se framåt. Jag har så mycket att se fram mot. Så vackra, fina barn som förtjänar bättre. Jag mår verkligen dåligt, just nu.


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Jag vet inte när jag kommer somna ikväll. Jag är supertrött men "speedad" samtidigt. Jag vill bara sova.


skrev AlkoDHyperD i Tillbaka till mig själv

Det du i förbifarten nämner om din mammas bortgång när du var barn. Bara ”poff” borta? Det är ett Trauma med stort T.
Om du inte tidigare fått chansen att reparera det traumat på ett eller annat sätt - man kan läka utan terapi och barn kan klara svåra saker med rätt omgivning och omhändertagande - kanske psykoterapi skulle ge dig mycket.
Kram


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Jag känner mig mer berusad än normalt, än jag borde känna nu. Blir man fullare fortare efter två veckors nykterhet? Jag vill bara sova just nu. Varför känner jag mig så full? Världen, sluta snurra!


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Jag mår inte bra just nu. Jag gråter. Jag vill bara sova. Känner mig full. Jag borde hållit mig nykter och gått på mötet ikväll. Jag hjälper ingen som jag mår just nu. Jag måste vara stark för att orka allt. Jag vill inte vara stark hela tiden! Varför kan jag inte få vara svag nångång? Och någon tröstar mig. Arbetslös och uppsagd med en mobbande chef efter 18 år, en man med alkoholproblem, min egen diagnos, min sons diagnos... Jag orkar inte!
Jag måste försöka sova nu. Jag orkar inte vara vaken! Jag borde verkligen inte ha tagit ett återfall i dag. Mycket dålig tajming... Mycket dåligt omdöme. Mycket dåligt - allting.


skrev Stumpan i Pepp för absolutister

Vi är ju jäkligt bra, så är det bara? här får du en medalj med?


skrev Stumpan i Pepp för absolutister

Bara en helt vanlig dag idag. Vakna, äta frukost, jobba, promenad och laga middag. Lätt i sinnet och inga grubblerier, bara gjort och varit i nuet. Skönt att inte ha så djupa tankar varje dag!

Hoppas alla har en fin kväll?


skrev New start i Första dagen på resten utav mitt liv

Hej Femina
Känner igen mig så väl. När man är onykter blir ledsenheten värre. Bra att du skriver här.
Vi är många som känner igen oss och vi får ge varandra stöd.
Sov ut och tänk på att det är en ny dag imorgon. En ny dag med nya möjligheter.
Kram


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Jag är bara så ledsen just nu. Förlåt, jag har inget mer att säga. Jag är bara ledsen och onykter. Gud, hjälp mig. Om du hjälper mig så hjälper du även mina barn. Jag är ju den som alltid måste vara stark. Vem ska jag luta mig mot när jag behöver det? Det uppenbara svaret (min man) finns ju inte. Gud, ge mig sinnesro! Amen.


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Min son går alltså på en skola utan egen matsal. De har ett kort som de får använda på utvalda restauranger, såsom vi vuxna har Rikskort/rikskuponger.


skrev Lifeisgood i Nu har jag bestämt mig

Jag får ont i nacke och axlar. Jag startade igång ”programmet” här på Alkoholhjälpen och här trycker de på att 90 dagar är bra för att få ordentliga effekter på hälsan bl.a. Jag har dessutom sett att många skriver om ”de första tre veckorna”. Men min strategi är att ta en dag i taget. Jag har lite svårt för ”klara en vecka” för då går jag bara och väntar på första dagen efter den veckan... ? så jag tror att det blir bäst för mig att helt enkelt ta en dag i taget.
Hur? Ja, det får jag nog fundera lite på.
Hur tänker du göra?


skrev Lifeisgood i Nu har jag bestämt mig

Jag får ont i nacke och axlar. Jag startade igång ”programmet” här på Alkoholhjälpen och här trycker de på att 90 dagar är bra för att få ordentliga effekter på hälsan bl.a. Jag har dessutom sett att många skriver om ”de första tre veckorna”. Men min strategi är att ta en dag i taget. Jag har lite svårt för ”klara en vecka” för då går jag bara och väntar på första dagen efter den veckan... ? så jag tror att det blir bäst för mig att helt enkelt ta en dag i taget.
Hur? Ja, det får jag nog fundera lite på.
Hur tänker du göra?


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Tack, kära ni. Jag kommer tyvärr göra er alla besvikna. Jag borde sitta på möte just nu men istället är jag här hemma och dricker vin. Jag kunde - verkligen - kunde stått emot suget om jag verkligen ville, tror jag. Tyvärr så ville jag inte. Varför? Jag kan inte svara på det. Kanske för att jag från början inte velat bli nykter för alltid - även om månadsmedaljen hägrar. Kanske för att jag tror att jag ska klara mig ändå. Kanske för att jag från början ville, som den här tråden heter - "förändra mitt drickande", inte avsluta det helt.

Jag har en son som snart fyller 17 år. Han är så älskad. Han fick en diagnos inom autismspektrat före tre års ålder vilket medförde att han åk 0-3 gick i en liten specialklass med flera pedagoger. Sen hade han vuxit till sig så pass att vi flyttade honom till en vanlig klass i skolan vi bor närmast med förbehållet att han fick gå om åk 3. I våras slutade han 9:an med godkända betyg i alla ämnen. Vilken otrolig lättnad! Nu har han precis börjat gymnasiet på programmet "Bygg- och Anläggning". Han är så duktig. Han är en lugn, fin, ärlig kille som tar ansvar helt själv för att stiga upp på morgonen, komma i tid, göra sina läxor osv. Han är väldigt plikttrogen och noggrann med tider. Han behöver kanske lite extra hjälp i sina studier men hans handikapp är det sociala livet som numera är så viktigt. Han har inga vänner. Han säger själv att han är blyg och han vågar liksom inte ta för sig. Jag tror att han omedvetet håller avstånd till andra för att han säger själv att han känner sig annorlunda och han vet inte riktigt hur man gör!

Idag var första dagen de fick äta lunch ensamma. Tidigare har de ätit lunch ihop, hela klassen. När han kom hem berättade han att han ätit lunch - ensam. NI som har barn, och särskilt med ett handikapp av något slag, ni förstår att mitt hjärta gråter.... Jag vill så gärna han han ska trivas på sin nya skola. Tre års gymnasiestudier har han framför sig. Jag vill så gärna bara att han ska få några nya vänner, åtminstone i klassen under skoldagen. På torsdag ska jag träffa skolans specialpedagoger för ett möte men jag har redan mejlkontakt med hans mentor och övriga lärare där jag beskrivit situationen. Jag skyller inte på min son för att jag valde att dricka vin idag. Jag kände suget redan innan han kom hem från skolan men detta gjorde ju inte saken bättre.

Jag är tacksam för alla som läser min tråd.
Kramar,


skrev Lim i Han ska få en rejäl snyting....

Må vi för evigt vara passiva i vår alkoholism ❤❤❤


skrev Ellan i Soc, små barn

Hej,
För tre år sedan fick min man och jag besöka soc då jag druckit mig så berusad att jag till slut fick spendera en natt på psykakuten. De är då skyldiga att upprätta en orosanmälan då vi har minderåriga barn. Jag kommer inte ihåg exakta tidsintervall men det kom ett brev där vi blev kallade till ett möte ca två veckor efter de fått in anmälan.
Det var ett bra möte där de ville höra hur barnen har det i hemmiljön. Finns det trygga (nyktra) vuxna runt barnen, hur fungerar barnen mm. Jag berättade om mitt drickande och erbjöds hjälp. Då tyckte jag att behandling inte behövdes utan hade kontakt med VC och fortsatte där. Påbörjade oxå samtal med en beroendeterapeut. Fokuset var på barnen och det återkom senare till oss och meddelade att de inte vidtog några ytterligare åtgärder. Tror det beror mycket på att barnen hade och har många trygga personer i sitt liv. Där och då, när konsekvensen av mitt beroende, så tydligt påverkade barnen började min väg mot nykterheten.
Så har du fått en orosanmälan och inser själv att drickandet är ett problem, ta emot hjälp. Ensam är inte stark i detta.
Kram
Ellan


skrev Granit i NU har jag fått nog!

Vad jag blir glad av att du är tillbaka där du vill vara igen!
Jag minns så väl när du välkomnade mig i våras. Hur jag mådde. Hur jag kände när du skrev, till mig, där och då.
Det stärkte mig och gav mig insikten att jag inte är ensam.
Vi sitter liksom i samma båt, på ett eller annat sätt.
Fullblodsalkisar som konferensfyllon.
Därför är det så fantastiskt att få följa dig i din resa, allra helst när du sträckte ut en hjälpande hand när jag som mest behövde den.

Ta hand om dig, och ta små steg som ganska snart blir helt vanliga.


skrev Fredde i Nu är det på tiden...

Du kämpar på läser jag men var inte för hård mot dig själv du är en stark och vacker själ och det har du bevisat för dig själv och för oss andra här inne många gånger när du varit vit en längre period ? Jag tyckte att jag hade varit duktig igår för jag hade inte tagit en droppe på nästan 2 veckor så jag mitt dumhuvud gick till bolaget å köpte 6 öl för att fira att jag varit duktig haha det är ju skrattretande och patetiskt bara nu när jag tänker på det ? Nu tar vi nya tag och räknar vita dagar igen ? Styrkekram ❤️?


skrev Ellan i Jag vill lyckas

Hej Sannah,
Välkommen tillbaka.❤️ Just den känslan du har nu. Kom ihåg den. För dit vill du inte tillbaka. Från och med nu är det framåt som gäller. Varje litet steg är en vinst i sig. Jag föll tillbaka många gånger innan jag hittade min väg. Det var liksom nog. Jag vill aldrig mer tillbaka till den känslan jag hade där och då. I början var det min drivkraft framåt. Dagar när jag var låg, ledsen, arg, trött, rastlös osv då tog jag fram det minnet. Jag stod ut i alla andra sinnestillstånd för när jag jämförde det med att må som jag gjort tidigare så var valet inte lika svårt.
Beroendet är så sjukt listigt och det smyger sig på sakta men säkert. Men du är här nu och nu är det framåt som gäller. För din skull!
Kram
Ellan ❤️


skrev Anders 48 i NU har jag fått nog!

….varför man vill träffa och prata vidare med en psykolog? Kan väl heller inte skada med tanke på dina studier. De flesta som läser psykologi/psykiatri brukar väl själva gå i terapi under utbildningen? Det ingår väl nästan mer eller mindre har jag för mig. (Kanske tänker mer specifikt de som skall bli psykoterapeuter). Hoppas att du hittar någon bra - jag tycker att det är jättebra. Om man hittar någon som man känner förtroende för. Då är det bara att köra......


skrev Räkan i Första dagen på resten utav mitt liv

Hej Femina! Är faktiskt själv just nu i Grekland med min man, tänkte precis som du in för resan, hur fan ska det gå med alla frestelser till höger och vänster av alla olika alkoholhaltiga drycker? ? men jag märkte att när jag tittade mig omkring på restaurangerna så var jag långt ifrån ensam att dricka cola eller vatten, dessutom ju längre kvällen led så var jag inte en av dom som satt och fyllgarvade och betedde mig och det var jävligt skönt och stolt kände jag mig också. Underbart att dessutom vakna fräsch och dricka morgonkaffe på balkongen i soluppgången.?? Så försök det är verkligen värt det. Själv har jag varit nyckter i 4 mån och en vecka! Ska bli jättekul att få berätta på nästa AA möte att jag klarat min första nyktra semester!!!
? och kämpa på.


skrev Fredde i Någon mer som börjar sluta nu i dagarna?

Tack för dina ord ? Ja den sadeln har man ju suttit på många gånger men ramlat av den lika många gånger med ? Hoppas man till slut lär sig att stanna kvar i sadeln så man slipper detta självplågeri som man håller på med. Men skam den som ger sig nu blir det att samla vita dagar igen ? så 14 dagar minus 1 dag ? Hur går det för dig Michael ? Bra hoppas jag ?


skrev Michael__ i Någon mer som börjar sluta nu i dagarna?

Läste någonstans att man för länge sen övervägde alkohol som medicin mot depression men man upptäckte att det var alltför mkt biverkningar så man la snabbt ner det. Jag är inne på dag 9, och fick den största utmaningen sen jag slutade dricka. En partner som drog sig ur ett svårt och ekonomiskt tungt projekt som jag hållt på med i ca10 år. Nu är jag helt själv. Första tanken var att dämpa ångesten med alkohol men vet att jag kommer må shit imorgon. Bara att bita ihop och möta utmaningen. Lycka till