Senaste kommentarerna i forumet

@LAO 😂👏🙌

@Se klart och @vår2022 tack! Det finns så mycket klokt här i gruppen att jag häpnar. Nog handlar det om att härbergera känslan av oro för min son. Det vore ju osunt att inte oroa sig när ens barn inte mår bra. En bra sak med mitt alkoholstopp var att han också slutade dricka, och det har nog hjälpt honom lite också, även om det har ökat hans isolering.
Jag är en sån som har vägrat att begränsa mig tidigare, jag äter, dricker och gör som jag vill. Typ. Det har resulterat i övervikt och högt blodtryck och också för högt alkoholintag. Förra året gick jag ner 18 kg och nu har drickandet bromsats. Jag tror att jag har många områden i livet som jag nu behöver fundera på vad det är jag vill egentligen, och det är ju bra att må bra när man gör det. Så, summa sumarum så har jag ingen aning om hur detta kommer bli. En dag i taget, idag ska jag vara nykter!
Ha en fin torsdag🧡

@Flarran klok som en bok! Just det här som du ofta skriver att det är ett nervgift kan få mig att verkligen tveka. Vill jag dricka det?
Tack för ditt svar kompis, jag läser dina inlägg varje dag!

Hejsan! @LAO, Måste först instämma med förgående skribenter att det är bra gjort av dig att du har klarat av vara helt alkoholfri i över 81 dagar. Såg att du här om dagen skrev att ditt mål hela tiden varit att dricka måttligt. Sådana tankar har även jag haft av och till en massa gånger fast jag placerade mig i avdelningen för de som satsar på alkoholfrihet.

Jag vill bli alkoholfri på riktigt utan att behöva tänka på detta nervgift. Samtidigt så brottas jag med mig själv om att kanske kan man prova på bara lite grann, kanske lite längre fram. Kanske efter dag 500 i mitt fall som helt nykter skribent på detta forum, vilket väl infaller om 14 dagar nånting om jag inte snubblar till alltså. Då borde det väl kanske vara helt säkert försöker en lurig tanke få mig till att gå på liksom. Men samtidigt så vet jag ju hur det blir när man väl har korkat upp en flaska med vin.

Den är snart tömd och sedan är man garanterat på väg ned i alkoholträsket igen. Det här med drickande är ju som de visa brukar säger progressivt, det blir lätt bara mer och mer tills det blir alldeles för mycket. Det finns ju en anledning till varför man har börjat skriva på det här forumet tänker jag i stunden. Man vet ju att drickande av alkohol inte är bra alltså.

Du skrev att du funderar på att eventuellt dricka vin när 90 dagar som alkoholfri har passerat, eller kanske redan på dag 89 kanske. Hur man mår efter att ha druckit vin beror ju på mängden och har man hållit upp rätt länge med drickandet. Så riskerar man nog lätt att det bli lite mer drickande än mindre om man så säger tror jag liksom. Sedan är det nog lätt hänt att halka tillbaka in i gamla dryckesmönster. Ser ju att du själv är inne på dessa tankegångar då du väl har skrivit om att du är orolig för hur det ska bli framåt.

Tror att du ska försöka att hålla fast vid din nyktra väg och inte tänka så långt framåt utan ta det hela mest dag för dag. För varje dag som nykter är värdefull och faktiskt en liten bragd när man kämpar för att vara alkoholfri eller måttlig som du gör. När det gäller skriande alkoholsug så minskar sånt i takt med att dagarna går. Men tankar på drickande kan finnas med länge i bilden har då jag lärt mig. Det blev ett långt inlägg det här, men sammanfattningsvis så tycker jag att du ska försöka att vara alkoholfri så länge som det bara går. Det är då mitt tips liksom.

Kämpa på kompis!

What she said 🦋
Vill också bara nämna att 81 dagar är grymt jobbat men det är en kort tid att ställa om, förändra, skapa nya vanor och förstå sig själv.
Nykterheten är en pågående process och kanske fortgår den hela livet. Jag som varit nykter dryga 5 år, känner aldrig nånsin något sug, jag vet att jag aldrig mer kommer att dricka. Men jag har inte vuxit klart (som tur är), och det tänker jag är en av nykterhetens absolut främsta fördelar, en ynnest, att få fortsätta växa och utvecklas. Kram.

@LAO Bra jobbat med 81 dagar!🥳. Jag tänker att det mer handlar om att härbärgera ångest, att kunna vara i det utan att fly genom alkohol. Den ångesten man kan känna när ens barn inte mår bra är tuff. Jag har haft mycket oro för min son i perioder, när han har haft det jobbigt och jag tycker att det är lättare att hantera det som nykter och jag blir ett bättre stöd för honom. När jag drack blev ångesten en ond cirkel. Att träna är jättebra för att få ur sig spänningar och även för att vila hjärnan en stund. Så det handlar om att lära sig att hantera och härbärgera sin ångest, då dämpas den också. Kram❤️

Kvällsavstämning dag 81
Idag åt jag middag med en vän, och det alkoholfria alternativet kändes naturligt och självklart. På vägen hem pratade jag med min son som mår dåligt pga depression och då kändes det plötsligt lika självklart att jag ville dricka vin. Det har under senaste veckorna blivit tydligt att jag dricker för att varva ner, men också för att dämpa ångest. Jag är glad att jag fått insikten men också orolig för hur det ska bli framåt. Jag har på de här snart tre nyktra månaderna velat dricka för att fira något två gånger, alla andra sug har varit för att dämpa… jag har nog inte heller blivit superbra på att hitta annat som dämpar, även om jag lärt mig att stå emot suget. Kanske är det motionen som måste till…

Tack till alla kloka här inne🧡

@JHL tack!

@Vinägermamman Hoppas det går att hålla ut idag❤️. Jäkla alkohol alltså! Tänker så ofta på dig och starkt att du skriver här, det bådar gott tänker jag… Fortsätt skriva, oavsett. Jag och forumet finns här, i såväl med- som motgång och jag tänker att det trots allt är bättre att skriva än att inte göra det. Tänk på @varafrisk och vilken fantastisk resa hon gjort med över två nyktra år. Stor kram 🥰 ! Hoppas vi hörs idag eller imorgon igen!

@Ny dag Tyvärr klarade jag inte att hålla i och hålla ut igår😩 Faran brukar vara över när eftermiddagen lider mot sitt slut. Men så var det inte igår. Hade missat att äta och dessutom tagit på mig för mycket, så oron och tröttheten slog till som en blixt. Känner mig så klen och kass som inte löste gårdagen. Ska kämpa emot bättre idag.
Läste hos dig och ser att du kämpar på så oerhört starkt, trots utmaningar.
Heja dig🙌

@Friesian Jag har verkligen fått stöttning av att läsa igenom din tråd. Det verkar som vår nykterhet har pågått ungefär lika länge. till och med den sena alkoholdebuten speglar min. Jag har känt igen mig i mycket av det du skrivit. Men just detta med skuldkänslorna som för mig kommit nu (50 dagar in), har skakat om mig. I början så var jag nästan kaxig för egen del då jatg tyckte att det inte var det minsta svårt med nykterheten, och rent fysiskt så har det inte varit det. Har inte haft abstinens syndrom och lyckats sova bra sedan dag 1. Men nu när känslorna kommer ikapp så börjar jag fatta. Det är nog denna ångest kring det mesta i livet som gjort att man druckit. För att slippa känna. Ska dra igång med träning idag och hoppas att det ska hjälpa.

Fortsätt gärna skriva. Bara det faktum att du ventilerar hjälper oss andra! och finns det något sätt jag kan hjälpa till med stötning så är det bara att ta kontakt!

@pillanprillan heja oss🥳🥳🥳

Igår var det dag 80 🥳

@Vinägermamman 🙏 Vad skönt att du är tillbaka här, har tänkt mycket på dig! Dag två idag om jag förstår det rätt. Fortsätt skriva här oavsett, vi finns för dig❤️🥰

Grattis till dag 80!!! Bra kämpat!!!

Kvällsavstämning dag 80
Det känns lite mäktigt. 80 dagar. Det blir mitt sista jämna tiotal för den här gången. Mitt mål har ju hela tiden varit att dricka måttligt och dag 89 kommer jag dricka vin (om inget oväntat händer). Jag tycker att det ska bli spännande, speciellt att få se hur sömnen och måendet dagen efter blir.
Idag blir det dock ingen alkohol, trots jobbig och lång dag.
Godnatt 🧡

@vår2022 Hejsan! Ja det är väl det som är lösningen i detta läget. Är väldigt glad att hon hittat ett ny hon verkar trivas med. Förhoppningsvis upprepar sig inte situationen för varken henne eller mig (det kommer jag se till).

skapade en ny tråd då jag lyckades trolla bort mitt första inlägg och vet inte ur jag editerar tråden :P

Som trådens rubrik lyder så har det funnits en stor rädsla som genomsyrat mitt liv. Att bli som min far.

Min far var alkoholist redan innan jag föddes och var så fram tills dess att jag bröt kontakten med han när jag var 15 år gammal. (20 år sedan nu). Jag blev efter detta fosterhemsplacerad hos nära släktingar. Det har alltid funnits en skam kopplat till hur pappa var, och hur han blev. Det är något som har inneburit att jag inte viljat prata om mina egna alkoholvanor med min familj. Jag skulle bli för mycket min fars son. Jag vet inte ifall dom misstänkt något. Men när det är kalas och fest bjuds man alltid på alkohol. Antar att dom inte skulle gjort det om dom anande att jag inte hade kontroll.

Samtidigt har jag varit oroad för mitt eget alkoholbruk stundtals. Jag VET att jag druckit för mycket i perioder. Det nekar jag inte. Men jag har har heller inte haft några problem att vara utan. Jag har också inte svårt för att ha alkohol hemma utan att dricka den. Jag tror helt enkelt att jag inte velat ändra mig. Alkoholen har fått mig att koppla av och det konstanta ångesten och oron som jag dras med i livet har lindrats av den.

Jag är sedan ett tag tillbaka i ett nytt förhållande med en fantastisk kvinna. Jag har pratat om min far men inte om mina orosmoln gällande mig. Just nu ha jag varit 48 dagar nykter för att bevisa för mig själv (och henne, utan att hon bett om det) att jag kan. Mitt mål är att trappa ner på alkoholen och bara dricka vid speciella tillfällen. Att vardagsdricka känner jag mig klar med. Hoppas snarare på att ersätta det med någon form av träning och kreativa projekt.

Ska senare i månaden göra ett Werlabs prov genom jobbet (inte Peth dock). Men är orolig för att de senaste årens drickande skadat mig. även ifall det på vardagarna mest var folköl. Vill också kolla upp en annan grej via vården. Men allt detta skrivande om Peth och läkares anmälningsplikt har gjort mig rätt nervös. Efter 48 dagar bör jag ge ett helt nyktert resultat. men i detta forum läser man om folk som påstår att det tar mycket längre tid. Så det gör att jag drar mig för att söka vård (Det är inget allvarligt. Bara en grej jag vill kolla upp).

Sen är det en till sak jag undrar. Hur hanterar ni skammen? Jag skäms otroligt när jag tänker tillbaka på mitt förhållande till mit ex. Inte för att jag blev våldsam eller så. Men visst, det blev gräl gällande alkohol. Men skammen är främst kopplad till att jag uttsatte henne för den oron. Hon förtjänade inte den.

@cleaner Hej! Vad bra att du tar tag i din alkoholkonsumtion och beteende. Vad gäller peth och prover har jag ingen erfarenhet och kan inte svara. Det jag tänker på är skammen du berättar om gentemot ditt ex. Tänker att det visar på är att du kan sätta dig in i hennes situation och att du tar på dig ditt ansvar för oron du orsakat henne. Kanske kan du ta kontakt med henne och berätta om hur du känner och be om ursäkt för det, att du förstått hur det kan ha påverkat henne. Det kommer säkert att lätta på skammen och även betyda något för henne. Att man tar ansvar för sina handlingar är det bästa sättet att komma vidare och då ger man även medkänsla till sig själv. Man gjorde fel och man ber om ursäkt. Ha det gott!

@LAO Tack för dina ord! Ja, idag är dag 2. Planen är att kunna göra en ✅ ikväll. Och imorgon kväll. Osv.
Tack och lov också för ljuset och solen som sakta återvänder. Januari var något alldeles bedrövlig.
Önskar dig en fin dag☀️

Kvällsavstämning dag 79

Idag kom tant sug och hälsade på. Hon tyckte att jag borde ta lite vin för att slippa tänka massa jobbiga tankar om saker jag inte kan påverka. Sen tyckte hon att jag var värd lite vin. Till sist skrek hon ett ”men kom igen nu!”. Till sist fick hon nog och gick.
Somnar nykter, vaknar pigg🧡
Godnatt🧡

@Vinägermamman 👋🏽. Då vaknar du till dag två imorgon! Starkt att sluta igen.

@Molnet Tack snälla för pepp🥰. Ja, det var väldigt svårt att komma upp på hästen igen, men nu är dag 1 avklarad. Skakningarna och även hjärtklappningen försvann under kvällen.

Ja jag tror du är inne på ett spår att utforska här. Sen vet jag att många, många skäms i ”onödan” särskilt vi som druckit mycket har ofta utvecklat nån sorts inbyggd skam-vi vet att vi gör fel- men kan inte (tror vi) påverka det. Skammen dövas inte sällan med mer alkohol.
I nyktert tillstånd är det åtminstone lättare att sortera. Jag drabbades av en oväntad skam härom dagen när jag fick presenter på en födelsedag. Kunde knappt närma mig de där paketen, jag kände nån jättekonstig skamkänsla över att ta plats, över andras ansträngningar.
Pratade med min svärdotter som påminde om att viljan att ge någon något är viktig! Man ska sträcka på sig och känna sig stolt. Tacka!
Apropå hur skammen tar sig luriga uttryck.
Ha en fin kväll.

@Se klart Tack för dina uppmuntrande och kloka ord! Jag hade en liknande tanke idag när jag försökte rannsaka mina tankar på nytt. Skam kan vara en indikation på att det finns ett samvete som gör sig påmint. Jag har själv känt mig väldigt avtrubbad och distanserad från mitt samvete, med mycket självupptagenhet och bitterhet som tagit dess plats. Jag tänker att detta kan vara en speciellt viktig betraktelse för oss som försökt bedöva oss från våra innersta tankar, att lyssna på denna signal som kanske manar oss att få vårt hus i ordning så att säga.