av Adde

..

Antonia
lör, 2025-11-15 - 13:59

Vitsen med de där undersökningar är ju att de visar trender. De görs årligen och om vi nu ponerar att det finns ett visst ljugande - vilket är troligt - så är det säkert ganska konstant. Jag tror absolut att den nedåtgående trenden är verklig, och det är ju glädjande!

Adde_
lör, 2026-01-10 - 10:31

Som vanligt när min nyktra födelsedag närmar sig så kommer tankarna tillbaka om hur det var innan jag kom iväg.
Det är bra för det påminner mig verkligen om hur otroligt dåligt jag mådde då, men märkligt nog klarade jag av att bestämma hur/var/när jag skulle åka till behandlingshemmet. Det var ingen lätt resa med många konstiga beslut på vägen till att göra nåt åt min situation. Som tur var hade jag året innan gjort många bra jobb med bra betalning så min ekonomi var inte det största hindret då. Största hindret fanns ju i min egna skalle som ju de flesta beroendemänniskor känner igen. Aliksspöket gjorde ju allt för att övertyga mig om att det var galet att åka på behandling. Sista gången spöket skrek i skallen var när jag svängde av vägen in mot behandlingshemmet och där fanns plats att göra en u-sväng och spöket sa att nu har du chansen att ångra dig !
Jag gjorde aldrig den u-svängen !!

Jag blev mycket väl emottagen av en terapeut + en sjuksköterska som kollade min packning ( och luktade på min vattenflaska :D ) och senare min mentor som också var en alkis, och lunch. Packade sen upp på rummet som jag delade med 2 andra, tog nån kvällsmacka och somnade som klubbad ! Jag har aldrig, varken förr eller senare, sovit så otroligt gott som den natten ! Det var över, jag var hemma !!!! Jag var underviktig, kan man inte tro nu :D , enl uppgift grå i hyn och väldigt skakig, jag var nog kraftig bakfull (men blåste ok när jag var hos sjuksköterskan) för jag hade druckit upp allt jag hade kvällen innan.

Jag hade en väldigt bra månad på behandlingen och fick lära mig så mycket av mina behandlingskompisar om hur vi alkisar fungerar. Många stolligheter jag gjort och som jag trodde att jag var ensam om att ha pysslat med visade sig vara vardagsmat i alkiskretsarna. Vi är så otroligt lika varandra så vi kunde vara syskon ! Vi fick lyssna på våra lifestories och det blev många skratt över igenkännandet när vi insåg att det var högst vanligt det som berättades. Jag tror det var första gången jag insåg att jag inte skrattade ÅT någon utan MED någon !

Jag var rädd när jag skulle åka hem för att jag då var tvungen att stå på egna ben för första gången sen jag lärde mig att gå. Men jag gjorde som de gamla erfarna sa att de gjort : Gå på AA !! Gör så som Di Gamle har gjort så lär du dig själv ! Så sant det var ! Om jag lyssnade på deras historier om fel de gjort så slapp jag ju göra samma fel själv ! Så enkelt ! Jag fick kartan på behandlingshemmet men jag var tvungen att gå vägen själv ! Återigen : Så enkelt !

Idag är jag pensionär med div ålderskrämpor men förunderligt nog inga sjukdomar relaterade till mitt drickande, konstigt nog. Jag har haft en otrolig tur ! Jag är väldigt säker på att jag INTE ska ta det första glaset för det kommer jag inte att överleva. Jag försöker att ta en dag i taget, märkligt svårare nu när jag är äldre ??? Borde det inte vara tvärtom ?? Skyller på att det är så mycket jag vill upptäcka innan de eldar upp mig !

Ta hand om er därute och ta inte första glaset !

Thompa_68
lör, 2026-01-10 - 11:22

@Adde_ Tack för att du delar, väldigt intressant och tankeväckande, vilken resa du gjort! Det är inte alltid lätt att ta en dag i taget, men jag försöker bli bättre på att uppskatta varje dag jag får. Jag vet också, på riktigt denna gång, att det första glaset skulle avsluta mitt liv på ett eländigt sätt, och alla alternativ är bättre, om än lite jobbiga ibland. Ha en fin helg!

Adde_
sön, 2026-01-18 - 11:02

I det dimmiga, fast nyktra, och trista landskapet som råder nu så knallar jag nerför minnenas allé.
Ungefär nu hade jag tillbringat 1/4-del av av min behandlingstid och hade landat och mådde oftast som en prins ! Men mitt känsloliv började vakna !
Under min vanliga morgondusch så släppte alla spärrar och jag började att storgråta utan nån som helst anledning ! Än idag vet jag inte vad som utlöste den enorma känsloyttringen ??
Men jag vet att den öppnade upp mitt känsloregister på vid gavel och efter det var jag enormt mycket mer lättrörd än tidigare !
Det var en fantastiskt skön känsla att få tillgång till mitt sen länge avstängda känsloregister ! Ett stort steg för mig i min friskhetsresa. Jag var ju synnerligen ovan vid att kunna känna olika känslor så det blev som en berg- och dalbana med ständigt nya upptäckter ! Och det kan jag sakna idag !
Jag fortsatte att sova enormt skönt, gör så fortfarande, och njöt av den fina och väldigt goda maten och tyvärr även av den goa nattamackan ! 2 kg i veckan gick jag upp under behandlingen !!!! Kändes verkligen som livet återvände och jag blev pånyttfödd ! Jag kan sakna min 4 veckor på behandlingen får då var jag värsta egoisten som bara njöt av mitt ego ! Allt som hände då bär jag fortfarande med mig i min kropp och knopp !! Jag önskar så att fler skulle kunna få uppleva en sån tid i livet !
Ta inte första glaset hörrni !

Adde_
sön, 2026-01-25 - 10:12

Jag fortsätter min sammanfattning om min härliga behandlingstid !
Ungefär halva tiden hade nu gått och jag hade blivit utsedd att få vara med på Familjeveckan som stundade ! Jag var livrädd för den då jag tänkte att jag skulle bli utsedd till den alkisen som förstört deras liv !!! Fokus på mig !!
Det blev inte alls på det sättet !
Deltagarna hade samlats på måndagen och jag fick vara med från tisdagen ! Vi blev snabbt en grupp som delade våra erfarenheter helt öppenhjärtigt med varandra utan något hat ! Det var ytterligare en alkis med och vi gjorde var och en för sig själva en upptäckt av en alkis i anhöriggruppen ! Vi funderade över hur vi skulle göra, konfrontation eller bara bortse ?? Mot slutet av veckan insåg han själv hur det var med honom och skulle ta en egen behandling.
Jag är enormt glad för att jag fick vara med om den veckan som gav mig så mycket från "Den Andra Sidan".
En annan udda grej som hände en kväll när jag var på väg till mitt sovställe var att jag i kylan träffade en ung man som inte alls kände sig hemma i alkiskretsarna. Han var placerade på behandling av sin arbetsgivare men erkände inget problem alls. Vi stod och pratade över en timme i det kalla vädret och jag frös som en liten hund ! Men jag kände att jag hade han på "kroken" så jag fortsatte att prata ! På morgonsamlingen dagen efter så kallade han sig för alkoholist för första gången och jag blev själaglad ! Jag har ofta funderat över hur livet har sett ut för honom sen.
Tyvärr har jag ingen kontakt alls med de som var med på Familjeveckan, det hade varit intressant att höra hur de tacklade livet efter. Många anhöriga fortsätter att fokusera på "sin" alkis utan att själva ändra sina liv och det dåliga måendet. Jag gjorde en väldig omställning av mitt liv och det har verkligen lönat sig ! Och det är precis lika för de anhöriga !

Jag har ofta funderat över om hur mycket mitt deltagande i Familjeveckan har påverkat min utveckling som nykter alkoholist men jag är övertygad om att den haft en stor del av mitt tänk i det vardagliga livet. Jag är glad att jag fick den förmånen att få vara med på den !

Ta hand om er och ta inte det första glaset !