Senaste kommentarerna i forumet

Wow!! 21 dagar är ju så fantastiskt!

Du kämpar så målmedvetet och är så fokuserad trots dina motgångar med mannen.
Men vem vet, kanske det finns någon mening med denna separationen också?

Man brukar ju säga att när en dörr stängs så öppnas en ny.
Och skönt att du har hjälp av dina vänner?

Skickar ett fång rosor till dig denna dag 22 ?????

Kram?

Tramuan från barndomen är ofta obearbetade saker som man senare och ofta vanligtvis bedövar med A. Lite ytterligare senare blir det ett missbruk
utan att man för den skull fattar hur man kom in i det. Det blir en vana att bedöva och ofta överdrivet mycket s.a.s. Jag själv har denna historik. Det blir ett "felspår" . Det viktigaste i ditt läge är att individen med problemet framförallt förstår den medicinska faran med överdrivet intag av A. Kanske att en terapeut kan hjälpa till? Viktigt att fokus från A plockas bort, kanske genom att ta upp intressen/hobby m.m. .Men även att vederbörande får insikt om att mängden alkohol som han dricker vid ett och samma tillfälle inte är acceptabelt och är kanske t.o.m. skadligt i längden för honom.
Men det är ju individuellt och har med gener/kroppsvikt m.m att göra hur skadligt det i slutändan är. Men att det skadar honom är helt klart.
Och det låter dessutom som att din man tolererar alkohol dåligt (lättpåverkad) och då kan man tycka att det kanske skadar honom mer än den som kanske inte är lika lättpåverkad.Det är också väldigt viktigt att han förstår att du mår dåligt p.g.a din mans överkonsumtion.
Så vitt jag förstår så finns det hopp om det finns insikt hos din man. D.v.s om han inser sitt problem så har du/ni hopp.
Men helt ärligt, han måste komma till insikt, och han kanske ska börja skriva här (eller läsa) på forumet rentav :-) Ta del av de öden som finns här.
Knepig situation helt klart och jag är mycket intresserad av hur detta fortlöper då jag har en del fixvärden i din berättelse
som jag identifierar mig i. Jag och min fru har ungefär samma situation och som jag är orsaken till. Problemet
håller på att fixa till sig av mig även om det går lite si så där ibland. Men jag vet att man kan jobba fram bra saker genom att jobba
tillsammans med den man lever med.
I slutändan: Måste du ställa ultimatum om det inte blir bättre. Min egen fru har inte ställt ultimatum än tack vare att jag
gjort egna framsteg. Och dessa är jag mäkta stolt över. Det kan din man också göra, d.v.s bli stolt över sig själv.
Bekämpa sina demoner från barndomen m.m.
Fint att du släppte ut allt i ditt inlägg. Jag läste detta i all hast och svarar i all hast då jag vill snabbt ge dig min sympati.
Eftersom vi har vissa beröringspunkter och liknande situation så kan du gärna tillskriva mig så att jag får möjlighet att
ge tips/råd m.m i den mån jag kan och har egen erfarenhet av. Men det låter inte som om din man är beroende än?
Är han det? Om inte så är det jätteviktigt med en längre vit period. Alkoholhjälpen har ju rådgivare som hjälper till
om man vill uppnå sina mål gällande riskfritt alkoholintag. Kanske börja där?

Mina allra varmaste kramar och lycka till trots jobbigheten..

John

Tack f era inlägg!
Skönt med support ?

God natt till er o alla andra goa ??

Skriv av dig, skriv, skrik ut smärtan, ångesten och förtvivlan, det brukar iaf kännas lite bättre efteråt. Och snälla, ta inte till sprutan, vi finns här för dig för att lyssna. Så låt oss finnas här och utnyttja oss skamlöst med ord om det känns lite bättre.

Vi lyssnar, vi finns och det finns många som varit på botten och vänt.

Styrkekram

Usch, det har varit en tuff dag känslomässigt och jag försöker ta in att det liv jag trodde jag skulle ha antagligen inte kommer att finnas kvar om några månader. Det är så förbannat jobbigt att bygga upp sitt liv igen, jag har gjort det ett par gånger under min tid på jorden och det är inte lätt.

Jag ska på min första psykodynamisk terapisession i morgon och är spänd, nervös och nyfiken. Har gått en massa KBT innan och det har varit bra för stunden men inte i längden. Jag har antagligen en massa skit i bakgrunden som behöver komma upp till ytan, förutom min alkoholkonsumtion/självmedicinering. En pappa som aldrig varit närvarande, en mamma som dog i cancer, en bror som jag brutit med pga av hans psykiska mående. Egentligen inga släktingar kvar jag kan finna trygghet i.

Är alltid rädd att bli lämnad (förutom i förhållandet med min man men tji där fick jag) och att inte vara älskad nog, inte räcka till. Samma på jobbet, känner mig alltid som en bluff och därför gått in i väggen, blivit deprimerad och tagit till alkoholen för att lugna mig efter en dags arbete och nästa arbete satt igång hemma med att fixa för bonusbarn med mat etc.

När jag druckit alkohol i festliga sammanhang har jag oftast blivit väldigt uppskattad och kunnat anpassa mig till varje situation, prata med allt och alla och oftast haft rolig. På senare tid har det dock ibland gått över styr, som tur var är jag sällan på fest.

Ja, där har ni dagens ångestinlägg, hoppas kunna kunna somna ikväll, tur jag har sömntabletter, annars hade jag nog blivit tokig av allt tänkande, analyserande.

Klappar mig iaf på axeln för 3 veckor/21 dagar som nykter. Det är så jävla bra!

Kram

Inte avvaktande men försiktigt uppvaktande ? ?

Ditt fina själv - bara som du är !

Sätt henne i främsta rummet - låt henne prata och ta det därifrån ?

Du blir kanske överraskad ?

Lycka till nu, det kommer att bli jättebra. Sommaren är ju som gjord för en skön promenad, en go-fika eller en pizza nånstans..

Tårarna rinner, kroppen svajar och strupen skriker efter mer. Var nära på att sätta kanylen i armen under helgen, det gjorde jag inte men jag kunde ha suttit här idag som sprutnarkoman och inte bara alkoholist ?

???????

Bra jobbat och va glad jag blir att läsa om din och exets lite spirande känslor och kommande dejt. Det är du värd.

Ser fram mot att få läsa hur dagen gick.

Kram

Hej Lundgrens2.

Jag tycker verkligen att du ska försöka ta hjälp, du är ung och har så mycket att upptäcka och uppleva. Det är skitjobbigt att ta det där första steget men du kommer må bättre att göra det och prata med någon som vet vad det handlar om och som vet vad som är bäst hjälp för dig. Jag tog hjälp och det är det bästa jag har gjort.

Men vet du, du har redan tagit ett steg i rätt riktning, du har börjat skriva här och bekänt för dig själv att du har problem. Det betyder inte att allt löser sig men det är ett steg på vägen. Så fortsätt och skriv och försök ta hjälp. Man kan ringa till Vårdcentralen, gå på AA-möten, besöka en alkoholklinik etc.

Vi finns här för stöttning och pepp.

Jag tror inte det finns ett recept på vad det är att må bra. Dock vet jag att jag definitivt inte mådde bra när jag drack och att jag själv kunde göra något åt det genom att sluta dricka. Just nu är jag nere i en psykiskt dålig period på grund av problem med maken men utöver det känner jag mig stark och jag är väldigt tacksam att jag inte dricker nu när jag har det extra jobbigt, det hade bara gjort saken värre och svårare att hantera. Oavsett om det just nu gör ont så kan jag tänka rationellt, inte gå till attack, klarar av att lyssna och ta in vad som sägs, även om det är smärtsamt. Det hade jag inte gjort onykter.

Men allmänt så är väl att må bra att ha ork i kroppen och knoppen, kunna skratta och känna att livet är rätt bra ändå, vara tacksam för det man har etc. Tror jag. Men vad vet jag :-/

Kram

En helg utan alkohol, sju dagar utan alkohol. Det är bra jobbat och kämpat. Glöm inte att berömma dig själv.

Bra att ha annat att fokusera på, sysselsättning gör iaf att jag tycker att det är lite lättare att få timmarna att gå de gånger mina tankar börjar vandra.

Full fart mot dag 8 tycker jag låter superbra!

Visst ska vi klara 21 denna gången.
Både du o jag.

Vi kämpar vidare ??

Jag har semester/är sjukskriven och alldeles för mycket tid för mig själv för att det ska vara bra. Men det gäller att "stå ut" och ta varje dag som den kommer. Jag förstår att all inclusive kommer bli utmanande, det hade jag också tyckt. Men vilket bra tillfälle att fylla dagarna med annat med din son. Bada, åka på utflykt, läsa böcker, dricka iste, islatte, vatten, läsk. Försök fokusera på det, om det går.

Bra att du har som strategi att skriva här varje dag, skriv så ofta du vill/kan om det hjälper dig att inte dricka.

Jag finns här och läser och stöttar och säkert många andra också.

Lycka till!

Du har sökt hit till forumet, öppnat upp dig om ditt drickande. Det är strongt.
Du är bara 21 år, en fördel.
Klart du kan sluta. Jag säger inte att det är lätt.
Var själv 25 då jag slutade med mitt periodande.

Varken hjärnan eller kroppen hade tagit några skador.
Min lever är som hos någon som aldrig druckit alkohol.
Min hjärna fungerar, har IQ 142 ?
Då jag drack gick jag svajigt både då jag var nykter och onykter.
Hjärnan kändes som mos.

Du är på rätt spår.
Jag var så rädd för att söka hjälp. Vägrade till den dag min bukspottkörtel blev rejält inflammerad och levern svullen som en boll. Läkaren sa att Om jag inte slutade dricka skulle jag inte bli 26 år.
Min make..då sambo fick in mig på en beroendeklinik.

Sök hjälp du har inget att förlora men allt att vinna.

Styrkekramar.

Tack för dina ord! Jag har även börjat äta antidepp och det brukar ju bli värre innan det blir bättre... jag försöker ta dag för dag, ibland får det bli timme för timme..

Det känns skönt att du kämpar på?
Vi ska klara 21 dagar i en rad både du och jag????

Kram?

Tack, snälla rara ni som tänker på mig, det känns så skönt att ha er i ryggen som fina stöttor?

Helgen har känts lång av förklarliga skäl men nu är den snart till ända och vardagen tar vid igen.

I fredags blev det lite alkohol igen men bara för att stilla oron. Ingen bakfylla på den ringa mängden. Lördag och söndag helt vita och nu laddar jag om.
Jag ska banne mig nå de där 21 dagarna!!!
Hoppas nu bara att läkarbesöket på tisdag ger ett bra resultat.

Ha det gott alla forumvänner✌

Kramar ???

Varje fylla tror jag ska va den sista. Sen så efter flera månader så tror jag att jag är ”frisk” och jag krymper varje gång. Jag klarar inte se min mor i ögonen längre. Hela familjen är medberoende när jag är i dåliga perioder. Jag hat sagt till dom att dom ska hålla sig undan när jag är igång. Att jag förtjänar att vakna upp naken i ett dike, men jag förstår dom också. Vem vill att ens son sover i ett dike. Dom är tyvärr så medberoende att dom köper alkohol till mig om jag hittar på någon story. Men mina kompisar har tröttnat, får inte va med på fest om jag dricker. Det tycker jag är helt rätt!

Varje fylla tror jag ska va den sista. Sen så efter flera månader så tror jag att jag är ”frisk” och jag krymper varje gång. Jag klarar inte se min mor i ögonen längre. Hela familjen är medberoende när jag är i dåliga perioder. Jag hat sagt till dom att dom ska hålla sig undan när jag är igång. Att jag förtjänar att vakna upp naken i ett dike, men jag förstår dom också. Vem vill att ens son sover i ett dike. Dom är tyvärr så medberoende att dom köper alkohol till mig om jag hittar på någon story. Men mina kompisar har tröttnat, får inte va med på fest om jag dricker. Det tycker jag är helt rätt!

Hej Liten_7.
Jag har varit nykter i 30 år utan återfall. Då jag drack var min ångest vidrig, hemsk.
Slutade dricka då jag var 25 år.
Hade då druckit för mkt i 6 år.
Min kropp höll på att lägga av.

Jag blev inlagd för avgiftning. Fick dilerium och kramper. Hemskt.
Efter en vecka ville läkaren skicka hem mig.
Min sambo, numera make krävde en remiss till ett hem/ beroende boende.
Jag hade tur. Kom till EWA kliniken, Magnus Huss.
Väl där var ångesten hemsk, jag trodde att mitt liv var över. Leva utan alkohol?!
2 månader senare blev jag utskriven. Hade då haft korta permissioner.
Började arbeta dagen efter att jag kom hem, träna, äta rätt. Min man var mitt stöd liksom min familj.
Min ångest försvann redan då jag var på Ewa. Något sug har jag aldrig upplevt under dessa 30 nyktra år.

Nu har jag utmattning syndrom pga. Arbete o lite sömn.
Ångesten är tillbaka med besked.
Men det är absolut inte samma ångest som då jag drack.

Du klarar det här.
Sök all hjälp. En dag i taget.
Vill bara inge hopp.
Det går att bli helnykter och leva ett underbart liv.
Med full kontroll över dina tankar och känslor.
Alkohol kan som bekant simma så ångesten dämpas inte.
Kram

Hur länge kan ångest sitta i?? Känns som om jag i 15 dagar konstant gått med ångest. Tryck över bröstet, svettningar, ilningar, isande känslovåg som sköljer över en, hjärtklappning, stickningar i armar m.m. Kommer jag känna såhär för alltid numera??? Mycket beror på saknaden av min kärlek och ovissheten, att ej få vara hans... så är det. Jag vill vara hans.

Partner är nästan nykter igen, några folkisar till bollen.

Landar återigen i motivation. Vad är må bra?

Det har jag inte gjort, är alldeles för feg. Det är lixom den jag är tyvärr. Är 21år och är periodiskt alkoholberoende. Har mest troligt dragit på mig hjärnskador och fysiska åkommor, närminnet är som bortblåst och motoriken är som en 80årings. Men jag är glad om jag fyller 22 ?

Det där hörs inte bra, men bra att du tar dig ur det nu iaf. Har du funderat på att söka proffshjälp? Tar ett tag och mycket envishet (oftast) innan man hittar rätt. Annars är du inte vidrig - den som inte tar till flyktmekanismer när man kikar runtom sig är nog inte helt sund, tänker jag. Men det är jag det.

Fortsätt skriva, fortsätt med bra saker och försök bryta mönstret. Håller tummarna!

Nu är jag igång igen, hållt på sen onsdags, morgon till kväll, börjar nyktra till lite nu. Har druckit ca 24st 6,0% varje dag. Ska försöka bryta nu. Usch vad jag känner mig vidrig