Senaste kommentarerna i forumet

Tror kanske inte att den historien var din ändå. Tror det bara fanns ett barn där. Mannen dör kom med ordentliga hot. Finns säkert fler personer som utnyttjar och manipulerar andra i sin närhet. Det är hemskt att du börjar ifrågasätta dig själv i vad som är sant.
Du måste sluta dricka för att få ordning på tankar och känslor också. När jag drack var det så rörigt i mitt huvud. Det var svårt att hitta fokus och en väg framåt. Och just det är lätt att dricka på, att vara villrådig och inte veta vart man ska. Om man ska se det positivt så kanske du nu kan få stöttning i att sluta dricka, men din mans strategi är ju galen.
Glöm inte att du faktiskt slutade en period. Jag tror att du behöver vara helt nykter för att börja se klart på tillvaron. Prata själv med barnen, men utifrån vad du tidigare skrivit så blir jag lite bekymrad över din ”roll” i familjen.
I en sund familj lyfter man varandra, man hackar inte där det gör som ondast. Jag växte upp i en familj där det var mycket gräl, men maktbalansen var nog ändå okej. Väldigt onödigt med dessa gräl dock, där den som grälar sårar där det gör mest ont. Det tycks utifrån det du skriver vara en annan maktbalans hos er, där du är längst ner. Ta en titt på ”Den tatuerade änkan” på SVT öppet arkiv. Kanske kan du hitta viss igenkänning, om inte så är den i alla fall sevärd och kul.
Och ja, ta hand om dig. Se alla dina fördelar och allt bra du gör och har gjort. Jag tror att du också är lite för trött för att se klart.
Hoppas du kan få hjälp av nån utomstående som kan hjälpa dig att se vad som händer omkring dig. Du är värd så mycket mer än att vara trött, ledsen och dricka.

@Sisyfos ,
Hej
Jo det var nog min historia och ja jag har verkligen fått en spark i ändan att något måste göras och allra först börja med mig själv.
Jag är ju lite svag just nu och i en väldigt dålig position att varken tycka eller göra något åt någonting . Jag är också rädd om anonymiteten och känner att jag inte riktigt här kan berätta allt.
Jag ligger nu på morgontimmar och funderar över om det är min hjärna som äger mig eller om det är jag som äger min hjärna.
Du tipsade mig in Närvaropodden då och jag har snart lyssnat på alla avsnitt .
Nu när jag är på botten är han snäll och skall stötta mig fullt ut ( säger han)
Att han har gjort något fel finns inte på kartan, det här får jag själv ta ansvar för, men han säger att han skall stötta mig . Han har stöttat mig genom att själv dricka ett par öl eller ett par glas vin, varje kväll ( !) sedan mitt sammanbrott han har också stöttat mig genom att ha samtal med barnen om mig. Säkert har han där gett en bild av att vara den fantastiskt stöttande maken och att alla skall nu hjälpa den här svaga familjemedlemmen.
Jag skall väl vara tacksam för detta men undrar hur framtiden kommer bli.
Nog om honom . Jag får försöka fokusera på mig själv och mitt välmående istället .
Mitt i alltihop så blir jag rädd att det faktiskt är jag som är ”galen ” och har hittat på allt i min hjärna .
Majaela

Åh, så ledsamt att höra Majaela. Jag hoppas att du kan få hjälp nu så att du går ordning på dina känslor, eller fattar att du har rätt till dina känslor och att vara trött. Du skulle bli ensam kvar med allt som skulle fixas. Jag tror att det där du gjorde också kom sig av att du är utarbetad och det är ju helt galet att blanda vin och sömntabletter. Farligt till och med. När man gör sådär, dricker en flaska vin 5 på morgonen , tror jag inte att det bara är beroendet som talar. Jag har upplevt det själv, det blir som en besatthet att dricka. Helt galet beteende som är svårt att förstå sig på.
Nu blev du upptäckt också. Ta det som positivt och få den spark i ändan som du behöver för att sluta dricka. Jag tror inte att du kommer att få ordning på tankar och känslor om du fortsätter att dricka. Den på beroendeenheten sa att det låter som om du lever med en narcissist och jag har ju läst dina tidigare inlägg. Vad tror du själv? Fick höra en ganska förfärlig historia om er förhållande för nån månad sedan. Har funderat på om det var dig och din man det handlade om Majaela, men jag tror inte riktigt det.
Du är i en lite dålig position just nu och du behöver egentligen allt självförtroende du kan uppbåda. Slammen över att dricka hjälper inte till och dessutom så har jag fått intrycket av att din familj inte riktigt klyfter dig, snarare tvärtom.
Jag tror att du kan hitta det dörinne. Kvinnan som inte tar skit. Stå på dig och ha det så fint nu. Du kan och du är värd att må bra.

@apopolo Br kämpat! Skriv gärna här också som sagt. Ger mycket pepp och insikter.🥰🙏🏻

@Amanda L Ja, det gjorde jag. Och jag har sökt hjälp och har nu ett program som jag går. Men just nu tar jag en dag i taget. Tack för din respons.

@Hallihallå, Hallihallå 👋Välkommen till forumet! Det finns flera här som strävar efter måttlighet och det finns flera trådar under rubriken "Vara måttlig" där det finns tips och tankar. Av det jag läst om Kjell-Olof Feldt verkade det vara en ganska hög konsumtion även fortsatt 😅, men jag kanske har fel. Många menar att sannolikheten för att lyckas med måttlighet ökar med tre månaders uppehåll. Jag gjorde inte så, utan höll uppe i två veckor och sedan fortsatt väldigt begränsat under ytterligare flera veckor. Nu är jag på en måttlig nivå, men om jag kommer att klara det i det långa loppet är för tidigt att säga ännu. Hur som helst är Alkoholprogrammet här till ofantligt stor hjälp. Lycka till!
🌻

@Majaella Låter klokt alltihop! Ingenting är det bråttom med, låt tiden göra sitt. Det enda viktiga är att låta bli att ta det första glaset. Lista en topp fem över fyllesynder och ryt till alkoholdjävulen när hen börjar viska ”bara ett glas, så farligt var det nog inte”. Ryt ”NEJ, minns du…”

Här får du mitt motto: Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

Skulle gärna få höra från andra som framgångsrikt bestående förändrat sina alkoholvanor och lyckas dricka kontrollerat, typ som förre finansminister Kjell-Olof Feldt. Är det verkligen möjligt eller är det att lura sig själv?

@apopolo Hur går det för dig? Ringde du alkohollinjen?
Du behöver hjälp och det finns hjälp att få. Ditt drickande har gått överstyr, men många här har upplevt samma sak. Pngest och skam. Men se det som en möjlighet att ta itu med missbruket.
Alkohol är ingen lösning på nåt.
Läs här i trådarna, och gå igenom Alkoholprogrammet. Där rekommenderas tre månaders uppehåll till att börja med.
Att läsa och skriva här är också jättebra terapi. Lycka till!❤️🙏🏻❤️

Jag har pratat i telefon med missbruksenheten Den som jag pratade med han sa efter att jag berättat min historia att det lät som att jag var den som fått ta på mig ”syndabock-rollen” i familjen. Att det var en ”elefant i rummet” . Att det låter som att jag lever med en narcissistisk person som bara ser till sina egna behov och använder , eller har använt mig som en person som bara skall finnas till för andra och aldrig ”vara besvärlig” ställa frågor, vara arg, ledsen eller ställa krav , för då har jag bemötts med stor ilska. Jag vet inte riktigt vad han menade men det skall bli intressant att gå dit.
Min strategi är att börja träna, bli mer självisk, vila mycket, aldrig mera ta till alkohol när jag mår dåligt, börja ta antidepressiva en tid för min malande ångest,( ist för annat ångestdämpande) gå till psykolog, för att sedan förhoppningsvis orka ta itu med eller förändra min relation, som tydligen är skadlig för mig? Så får jag hoppas att skadorna inte är så svåra på mig att de inte går att reparera.

@Suburra hmm. Vad tråkigt att höra.
Men körde du på i 6 v alltså? Och mådde dåligt hela tiden?

@pemzz Hej samma här ...blev väldigt trött och slutade efter 6 veckor . Passar inte mig alls

Jag tog 1/4 Naltrexon idag, min första. Och mår jätte konstigt.
Är det värt att fortsätta mår jag känner mig så här. Håglös, trög i huvudet, apatisk, vill sova…

Jag har påbörjat naltrexon idag och mår inte alls bra.
Jag har inte druckit alkohol på 2 v ca, så det är inte fråga om alkohol abstinens. Någon med erfarenhet av Naltrexon?

Anhörigas agerande påverkar, visst är det så och jag läser i några inlägg att påverkan kan se olika ut.
Min gubbe har dragit ner avsevärt på vinet tillsammans med mig, men det är inte han som är beroendepersonligheten i familjen, det är jag. Jag har inte några (stora) problem med att han köper vin till sig själv. Men när han frågade mig "är det ok att jag tar vin till maten ikväll" rasade det. Lägg inte det beslutet på mig!!!! Jag har fullt upp med mina egna beslut!!!! Jag vill inte känna att jag varesig ok:at eller nekat honom, bestäm själv!!!!
Som tur var fattade han och sen dess tar han vin om han vill, eller avstår om han vill. Hans beslut. Inte mitt.

Välkommen hit! Hoppas du vill hänga här och skriva av dig. Det är en stor ansats att förändra alkoholvanor när det är ofta och mycket. Jag har haft stor hjälp av kalendern här (dag 61 nu) och skrivit ner alla glas + hur jag har mått för dagen. Det var en tung start men redan efter 2 veckor såg jag på veckostatistiken att jag var på väg någonstans. Lite som att komma igång att springa en mil. Först promenera. Sedan springa 3 km som mål. Vilket kanske känns omöjligt. Helt plötsligt inser man att man har klarat milen.

@Fia L ja det kommer många fördelar med ett vinuppehåll, vissa motiverar på oväntat sätt :).
Jag har klarat tre veckor imorgon, klapp på min axel.

Träningen är en gruppträning, jag försöker att inte jämföra mig med de andra. Men jag är en allt-eller-inget-person som alltid vill vara bäst. Som en följd av det är (var) jag också "bäst" på vindrickande...

@Liten72 Vilken härlig läsning med lyckan du kände, att det berörde dig och tacksamheten💕. Kan känna igen det och idag vid en jämförelse med när jag drack, är det svårt att förstå hur mycket alkoholen förpestade och gjorde mitt liv så destruktivt. Att ha blivit nykter och lämnat alkoholen är en befrielse. Det är som ett nytt liv med bl.a. glädje, närhet i relationer, trygghet, balans och hopp. Man är kaptenen i sitt liv och bestämmer vilken kurs livet ska ha😁.

Ha en fin lördag!❤️

@Amanda L och dom kan ju komma lite när som helst, lite överväldigande faktiskt. Kram

@Kennie tack! Det värmer och peppar att du ”ser” mig! Kram

@Fia L heja dig också, detta fixar vi! Och 10 dagar är ju jättebra! Att sysselsätta sig med annat som man tycker om tycker jag funkar, och att verkligen uppskatta helgmornar. Det har hjälpt mig. Kram

@antidepp Hej och välkommen hit! Du ställer en fråga om du har alkoholproblem och jag tänker att du i ditt inlägg svarat på denna fråga. Du dricker dig berusad varje helg, är deprimerad när du inte dricker, det enda du tänker på är att få dricka dig berusad. Den enda gången du är glad är med ett ölglas i handen. Du bryr dig inte om något annat än att dricka. Du har alltid minnesluckor. När du tänker på att sluta dricka blir du ännu mer deprimerad och du har börjat med antidepressiva igen. Du är orolig för att tristessen som nykter kommer att knäcka dig totalt. Min bedömning är att du verkligen har stora alkoholproblem och det är bra att du vill ta tag i detta problem.

Det liv du lever nu när du dricker är ju verkligen en hemsk tristess. Festen blir ju aldrig rolig på något sätt, möjligen den korta stunden du har med ett ölglas i handen, men den slutar alltid med minnesluckor och ångest. Det ditt liv verkar gå ut på är att dricka och inget annat betyder något. Som nykter slipper du all denna tristess som är så destruktiv och förgörande.

Jag kan känna igen mig i mycket av det du skriver om hur det var för mig när jag drack. Jag var så orolig för att det skulle bli så grått och trist utan alkohol och såg inte hur otroligt grått och trist mitt liv var just pga alkohol. Men jag var beroende och det var alkoholen som styrde mitt liv, och det som blev fokus i mitt liv. Jag förstod inte att den ångest och skam jag kände till en jättestor del orsakades just av alkohol. Det blev en ond cirkel och ju mer jag drack desto mer ångest fick jag. Idag som nykter har all ångest som alkoholen gått bort och livet är verkligen inte trist och grått längre. Jag mår både psykiskt och fysiskt bra och att sluta dricka är det bästa jag gjort i mitt liv😁

Mitt tips är att anmäla dig till alkoholprogrammet här, det hjälper dig att göra en plan och goda råd. En rekommendation är att börja med tre nyktra månader, så att hjärnan hinner återhämta sig och komma i balans igen. Sen kan du ta nytt beslut. Du kan även prata anonymt med rådgivarna här på forumet, kolla under fliken stöd. Skriva här och berätta om hur det går och hur du mår. Läsa runt bland inlägg här. En bok som är bra är ”Tänka klart” med Annie Grace. Då får du en inblick och kunskap om hur alkohol påverkar vår hjärna och hur du kan gå tillväga.

Kämpa på nu! Ditt liv kommer att bli så mycket bättre om du slutar supa dig full, få minnesluckor och ångest. Som nykter kommer du att kunna se på livet klart och ur ett annat perspektiv. Du fixar det!💪

@Loppan Hej! Vad fint att din man stöttar dig på så sätt att han inte köper hem vin till dig. Jag tror det är bra om du försöker stanna upp lite så du inte tappar taget om din nykterhet. Du skriver att du tvivlar på att det kommer att hålla i längden och det kan vara ett litet tecken på det, att andra tankar börjar nästla sig in hos dig. Vad är det som gör att du tvivlar på att det kommer att hålla?

Hej allihop, det var längesen! Jag har haft mycket att göra på jobbet och har bara kikat in här sporadiskt. Jag har varit sugen ibland pga stressen men ett under har skett. Maken har äntligen fattat galoppen och sa förra helgen att eftersom jag varit sugen på v*n i veckan så hade han inte köpt hem något. Det har han fortfarande inte gjort. Det är skönt och gör allt lättare och roligare för mig. Just nu tvivlar jag ordentligt på att jag kommer hålla mig i längden men tar en dag i taget och försöker att inte oroa mig.

Som rubriken lyder- jag har fastnat i festen. Sedan 3 år tillbaka druckit mig berusad varje helg (bortsett från under covid-tiden). På sista tid känt att det enda jag ser fram emot är att få dricka mig berusad. Insåg nyligen att detta är ett problem då jag går runt på veckodagarna och är riktigt deprimerad och det enda jag kan tänka på är att få dricka mig full. Den enda gången jag verkligen är glad är då jag sitter med en öl i handen. Andra saker spelar ingen roll längre- har prioriterat bort viktiga grejer så som familj. Har nu bestämt mig för att sluta dricka och tanken på att inte få dricka har gjort att jag blivit ännu mer deprimerad. Börjat med antidepressiva igen. Vet inte vad jag vill komma fram till… måste jag vara helt nykter eller kan jag festa ibland? Det har blivit en så stor del av min identitet. Någon som känner igen sig? Vad gör man istället för att festa bort hela helgerna? Känner att tristessen kommer att knäcka mig totalt. Dricker aldrig på vardagar utan enbart på fest- dvs stora mängder en gång i veckan- men det är inte hållbart längre. Festen har bara varit en flykt från mitt eget dåliga mående. Minnesluckor har blivit en självklarhet. Har jag alkoholproblem?