Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla fina. Jag har druckit massor under lång tid varje dag. Dock inte idag och är nu rädd för att lägga mig ikväll och rädd för möta farliga abstinenser. Hur har det gott för er när ni slutade. Svettas och ångest förstår jag ju såklart men undrar med krampor och så. Har ni upplevt detta. Jag är 33år. Mvh

Känner mig så välkommen här av er alla !
Tack för tipsen !!
Ja , jag dricker alkoholfritt öl , det tycker jag faktiskt är gott , vinet är sådär .
Men vilken skillnad att ha tex ’vin’ i glaset kontra vatten , jag är med på ett annat sätt .
Ibland känns det tom bättre med alkoholfritt . Är man sprallig o på bra humör så är det ingen som tror det är för att jag druckit för mycket !
Vill så gärna köra Mindfulness men jag klarar inte att lyssna på ett sånt band .får lite panik och då blir det ett misslyckande för mig . Hoppas det kommer ...
Nu har jag varit nykter sen i fredags ! ?
Kramis

Känner mig så välkommen här av er alla !
Tack för tipsen !!
Ja , jag dricker alkoholfritt öl , det tycker jag faktiskt är gott , vinet är sådär .
Men vilken skillnad att ha tex ’vin’ i glaset kontra vatten , jag är med på ett annat sätt .
Ibland känns det tom bättre med alkoholfritt . Är man sprallig o på bra humör så är det ingen som tror det är för att jag druckit för mycket !
Vill så gärna köra Mindfulness men jag klarar inte att lyssna på ett sånt band .får lite panik och då blir det ett misslyckande för mig . Hoppas det kommer ...
Nu har jag varit nykter sen i fredags ! ?
Kramis

Å grattis till dina 9 veckor. Wow liksom!! Kan bara komma något gott ur att lära sig känna sig själv igen. Smärtsamt kan det också vara - men jag tror att det bara ger styrka i det långa loppet..... heja dig!

Livet blir inte trist, tvärtom så blir det fantastiskt utan alkohol. Lider dock utav ångest som gör livet lite jobbigt ibland men sånt går ju att arbeta med och när jag inte dricker så får jag inte någon "ny" ångest så att säga. Som nykter kan man alltid må bra och göra precis vad man vill. Det är oerhört skönt!

Tiden rullar på. Nykter tid. Inga återfall. Inget sug. Det har verkligen skett en förändring. Underbart är det........

Bra att du vill sluta. Kan du sluta tvärt? Eller ska du kanske försöka trappa ner. Om du inte vill ta hjälp menar jag. Det är tufft o abstinens kan ju vara jävligt. Och farligt i värsta fall.....

Beroendesjukdomen har jag varit fullt medveten om en tid nu.
Det som skrämt mig idag är att jag är så fruktansvärt vilsen när jag börjat djupdyka i mitt inre.
Jag har börjat ett nytt kapitel i min resa, och nu har jag börjat utforska mig själv och hur min uppväxt format mig.
Ganska skrämmande att inse att jag inte minns just någonting från min barndom, och alla händelser efter 15 års ålder (positiva och negativa) helt sonika supits bort i olika omfattning.
I det långa loppet kommer det här att stärka mig enormt, men i skrivande stund känner jag mig både tom och rädd.
En dag i taget.

Det ur en positiv synvinkel för att du upptäcker nya bra sidor av dig själv som varit dolda i dimman? Eller är det att du har en beroendesjukdom?
Jag insåg häromdagen att jag i princip inte kommer ihåg mitt nyktra själv, jag har ju druckit regelbundet sen gymnasiet så det är en resa att finna hur man är utan det. Jag vägrar också låta sjukdom/beroende/missbruk definiera mig. Det är bara ett attribut, det är inte jag. Men hur som har du ju en spännande resa då att lära känna dig själv och ett bättre själv till råga på allt. Du har kommit långt hittils!

Du är verkligen värd att få vakna varje morgon utan ångest framkallat av alkohol. Att orka det du vill orka och ta en promenad för att det är härligt och inte för att du mår dåligt.

Jag lovar att jag spenderat många dagar bakis och full av ångest som riktigt kryper som äckliga spindlar under huden.

Jag tror på ett helt nyktert liv och jag tror att alla kan vara nyktra. Även alkoholister eller riskbrukare och beroende... Vad man än definierar sig som. Alla kan.

Hoppas du mår bra ikväll ❤ Kramar!

Att som en blixt från klar himmel inse att man inte känner sig själv överhuvudtaget.
Den jag trodde att jag är i själva verket inte är ”jag”.
Det enda jag med säkerhet är att jag har en beroendesjukdom som jag kommer få leva med resten av mitt liv, vare sig jag vill eller inte.

...på det där med ”Har jag låtit en annan människa ta beslut om hur jag ska leva mitt liv”. Tidigare har du ju (som jag) låtit lösningsmedel besluta hur du ska leva ditt liv. Jag tänker att din läkare kanske vet något mer om det iaf :)
Men sen har jag reflekterat väldigt mycket över alla positiva fördelar och resultat jag sett hittils och mitt rationella jag inser att det vore jävligt dumt av mig att börja dricka igen. Sen finns det ju kvar ett sug/behov av att dricka, men jag varken vill eller underhåller tankar på att göra det igen och förhoppningsvis dämpas det med tiden. Jag försöker också jobba med att sätta in andra belöningar där alkoholen varit huvudperson och även med att stressa ner på andra sätt. Logiskt så känner jag att jag förlorat en sak men vunnit massor, resten är bara gamla spår som måste läggas om. Inte lätt men väldigt god investering.

Yes, du kan vända dig direkt till beroendemottagningen. I alla fall i min kommun... Jag själv kom i kontakt med dom via psykakuten. Jag har också försökt sluta själv några gånger, men då maken dricker mer än jag (och han vill inte ha hjälp, utan tror att han kan sluta själv) är det oerhört svårt. Så det slutade i ett suicidförsök i berusat tillstånd och remiss till beroende där jag nu tacksamt tar emot deras hjälp. Det är det bästa jag gjort, så jag skickar massa peppningar till dig att du vågar be om proffessionell hjälp! Så tar vi en dag i taget!

Hela gårdagen var ett känslokaos. Från ångest och panik till glädje och lättnad. Aldrig har jag tänkt så mycket på A. Går inte en timme utan att tankarna på något sätt funderat kring det.
Innan tänkte ja ju aldrig på A på det sättet. För jag visste ju att helgen kom och då var det fritt fram. Då kunde det snarare vara som en längtan till det. Men nu håller jag på att bli galen. Tankarna pendlar och mellan hur skönt det är och kommer att vara att va nykter. Till en sjuk längtan efter en riktig god finöl och ångesten och tankarna kring "kommer jag aldrig kunna dricka det igen? Vad har jag gjort?! Jäkla as som fick mig att ta antabus"
Imorse när jag vaknade var jag helt slut efter den dåliga sömnen.
Gick in här och läste det ni skrivit. Då blir allting så självklart igen. A ska inte få bestämma över mitt liv och det är ju faktiskt bra gjort av mig som sökte hjälp.
Tog mig iväg till gymmet och svettades ut lite dåliga känslor. Insåg att jag måste sätta lite mål för mig själv. Som inte handlar om alkohol, utan som tar bort tankarna från det.
Någonting med träningen. Har länge funderat på att börja med runstreak, men får suga lite på den karamellen innan jag bestämmer mig för vad jag ska satsa på.

Så fullständigt meningslöst! Mår lite bättre nu och det är ju skönt, blir sällan bakis men däremot väldigt trött. Så jag ska sova en timme. Tänk- förr innan jag började dricka såhär sov jag alltid en stund efter jobbet. Nu hinns det aldrig med, måste ta hästarna och stallet direkt efter jobbet - allt för att få så mycket tid till ölpimplandet som möjligt. Så sjukt! Är så urbota less på det där att vi försakar allt annat för dom där usla ölens skull.. Så meningslöst!
Hoppas din midsommar blir bra iallafall ? Själv vet jag att jag kommer vara nykter eftersom jag kör. Inte så dumt att ta på sig chaufförsrollen...

Jag känner så väl igen det där tankesättet. ”Hur går det då?”, ”Vad händer då?”.
Vi får helt enkelt låta dagarna komma och gå, en i taget. I med- och motgång.
Samtidigt ska vi självklart vara väldigt vaksamma och spela upp hela filmen den dagen vi får för oss att ”bara ta en öl”.
För mig kommer det gå åt helvete.

Jävlar vad bra du är! Över två månader nykter. Det är så himla stort! ??

Har jag nu varit utan alkohol. Går förvånansvärt bra, men det gäller att komma ihåg att jag inte på något sätt är "säkrare" mot alkohol nu än jag varit förut. Tidigare så skrev jag om min oro inför sommaren, att försöka vara nykter under sommaren kändes som en plåga och ett stort orosmoment. Har varit många fina sommardagar redan, med fest och grillande, och det har inte varit några som helst problem att vara utan alkohol. Nu har jag istället börja oroa mig över hur det ska gå under vinterhalvåret. Nåväl vi får ta det som det kommer.
2 månader och 7 dagar är lite för en livstid men för mig är det den längsta perioden någonsin som jag varit nykter (sen jag började dricka förstås). Just nu går det bra och midsommar blir självklart alkoholfri för min del.
Hoppas ni andra också får en fin midsommar.

Följde också det gamla invanda mönstret igår....
Mår som jag förtjänar idag men har köpt a-fria öl och ska hålla mig till dessa när suget sätter in.
Midsommar SKA bli nykter!!!
Orkar inte ens tänka på att dricka, är så innerligt trött på detta velande, nu måste jag ta kommandot över mitt liv!

Så fruktansvärt meningslöst detta drickande är??

vem som helst att tappa sugen ! Skulle jag leja bort något i min vardag så hade det varit tvätten, det tråkigaste som finns ! Men du , se det som ett träningspass ? intervallträning upp o ner till tvättstugan och belöna dej när du är färdig , en tupplur kanske efter väl utfört arbete?!

Haha ja nog är det hemskt hur starkt sådana vardagliga sysslor är förknippade med alkohol!

Jag är trött idag. Mitt i tröttheten funderar jag på varför jag inte går förbi stan och köper hem några öl. Bara sådär! Autopiloten försöker gå igång. Jag fångar upp tanken och spelar upp filmen från sist jag drack, blev alldeles för full och mådde pyton dagen efter. Därför, därför går jag inte förbi stan och handlar! Nog ska de var förbannat att man inte kan vara lite trött utan att alkoholrösten är där!

Grattis till det superjobb ni alla gör med att hålla er på banan.

Anledningen till att jag ens hittade det här forumet är att jag drabbats av periodvis riktigt katastrofal trötthet efter att jag slutat dricka. Sån där paralyserande som gör att jag undrar om jag har nåt fel på sköldkörteln, cancer eller nåt.. Det känns lite piggare idag dock.

Jag gick en kurs i hur alkoholen påverkar kroppen fysiologiskt och läste mina anteckningar från den igen igår. Sannolikt är hjärnans belöningscentra så påverkade att nu när hjärnan återhämtar sej från att hantera alla dessa påslag av signalsubstanser som alkoholkonsumtion genererar, får den lite tid att läka, och läkning är enormt energikrävande. Mat och vila funkar.

Jag glömmer att det finns fysiologiska förklaringar till trötthet och depression. Jag har glömt vad normal trötthet och ett normalt sömnmönster är. Jag måste ge mej själv tid att komma dit.

Styrkekramar till alla.

kommuner kan man gå direkt till en beroendemottagning.
När man inte dricker på ett tag, med eller utan antabus, så slappnar kroppen av istället för att ständigt gå i akutläge pga giftet som dimper ner. Därav tröttheten ! Njut av den kraft som återvänder till kroppen när den får vila !

När beslutet på riktigt närmar sig så ökar ångesten. Igår följde jag mina gamla mönster och dämpade den med A. Så idag mår jag som jag förtjänar. 3 timmar sen till jobbet. Så oerhört trött! Men idag blir iallafall en nykter dag. Så det så!

Läs, skriv, promenera, cykla, fundera.
Alltså, jag har problem åt det motsatta hållet. Tre ungar i varierande åldrar som hjälper mig att bli näst intill redo för respiratorn kvällstid.
Krydda det med att i söndags ha kört 2 ton murstock till soptippen. Med facit i hand är en alkoholiserad och totalt otränad 38-åring ingen som ska göra en sån insats på egen hand. Kroppen har gått i förtidspension.

35 dagar. Nu går det av bara farten! Starkare för varje dag!!

Precis som Ellan säger kan det faktiskt ibland vara så ”enkelt” att någon utomstående dikterar villkoren och när man väl har kört efter det receptet så sätter du ditt tidigare liv och vanor i ett perspektiv som du kanske inte klarat av att se utan beslutet utifrån.
Kombinationen Antabus, terapi och möten hjälper mig att hantera vardagen som den ser ut just nu.
Visst vill jag själv, men det var bara att gråtfärdig inse att hur mycket jag än ville så klarade jag det inte på egen hand.

Du är stark och modig som tar den hjälp som finns! Längre fram klarar du dig säkert på egen hand, men just nu är du starkast med lite hjälp på traven.
Grattis till 6 nyktra dagar!