Senaste kommentarerna i forumet

Dag fem och jag känner mig lugn när det gäller alkoholen, så ja Vinäger, jag är på gång på allvar nu! Idag har jag ingen lust att dricka, ingen lust alls. De första två dagarna gick så otroligt långsamt, kanske berodde de på bakfyllan och ångesten. Kanske fanns där en lite rädsla för hur jag skulle hantera att de kom en ledig dag mitt i veckan. Hur som helst så tycker jag tiden börjar gå normalfort igen. Skönt, jag vill samla vita dagar!

Jag är uppmärksam på att det är fredag imorgon. En lite, liten svag men välbekant röst har börjat (försöka) viska; ”det är fredag imorgon”, ”du måste inte dricka men de är ett alternativ, du kan köpa hem en lite flaska men behöver inte öppna den och om du öppnar den behöver du inte dricka upp hela” och så vidare. Just nu har jag inga problem med att motstå rösten. Jag uppmärksammar att de finns där så den inte överraskar mig och säger ”Jo jag vet att alkohol är ett alternativ, det är de för alla vuxna människor men jag VÄLJER att inte dricka”. Istället tänkte jag unna mig en joggingtur. Kanske en NOCCO före för att känna mig sådär extra tränings-aktig. Jag ska ta min nyinköpa keps också, även fast solen inte skiner! Kanske något sött efteråt, så kroppen inte får för sig att göra sig av med allt för mkt av övervikten :p. En lång dusch på det och sedan lite spel, en bok eller en film.

För något inlägg sedan skrev jag om att jag tror att jag vill sluta dricka helt. Jag har nog varit inne på det tidigare också men då har beslutet känts så abstrakt, jag har inte kunnat föreställa mig ett helnyktert liv. Det har verkat så trist, osocialt och jag har tänkt att jag skulle sakna smaken av mina favorit(alkohol)drycker. Nu börjar jag se en annan bild. Kanske har det en del att göra med att jag börjat lära känna mig själv, börjat inse varför jag är som jag är, till viss del i alla fall. Nu vet jag till exempel att jag är introvert och att det är därför sociala sammanhang kan vara väldigt jobbiga för mig. Det är inte det att jag inte tycker om människor men sådana tillställningar tar så mycket kraft och det har alltid varit lättare med alkohol. Efter att ha läst en del om introverta människor inser jag att det här helt enkelt är en egenskap vissa människor har och att det är HELT OKEJ att vara så! Därtill börjar jag upptäcka alla alkoholfria alternativ. Ja ... ett liv utan alkohol behöver nog inte vara trist ändå!

Jag är hur som helst inte redo att fatta det stora beslutet ännu. Jag vill vänta ut den första tiden. Det är så lätt att ta ett beslut när man mår bra och jag vill att de här ska vara ett långsiktigt beslut, ett beslut som tas efter att jag ha all fakta; efter att jag gått på några tillställningar där andra dricker, efter att jag haft myskvällar hemma i soffan (både med och utan maken), efter att jag haft något att fira som firats utan bubbel. Jag vet inte hur länge det kommer ta, tillsvidare fortsätter bilden av ett nyktert liv växa fram inom mig.

"Du måste få tillräckliga konsekvenser innan du slutar"..
Jag har aldrig kommit till den punkten, mer än att jag insett vad mitt problem är, att det kostsamt och att jag får lite morgonångest av det ibland. Det jobbiga med att det kretsar dagligen i tankarna. Men jag har aldrig varit hemma från jobbet pga A. Aldrig gjort bort mig eller åsidosatt de jag tycker om. Inte blivit otrevlig eller förstört relationer. Som jag skriver i min egen tråd...jag önskar att det skulle komma en utlösande faktor...det räcker inte med skrämselpropaganda att det kan vara skadligt på sikt, eller att det ger mig några kilo för mycket...när A finns hemma är det här och nu som gäller..

Retar tydligen vissa att jag skriver
"allergiker".. Jag följer bara AA's benämningar (Stora boken s25, 26).
Vissa hävdar oxå att det inte finns några skillnader mellan alkoholister o övriga..?! Skillnaden är väl att vi har ett beroende.. som andra inte har. Sen är det vetenskapligt belaggt att det är delvis genetiskt...

Jag läser de flesta trådar och absolut din för du har intressanta reflektioner.
Men ibland orkar jag inte kommentera utan typ bara nicka och instämma i min läsning. För du är så fullödig i dina texter och beskriver så på pricken hur det känns att vilja och inte vilja dricka.

Idag är jag under isen och inget är kul men så får det vara. Ny dag imorgon☀

Alkoholister är inte annorlunda är andra människor. Vem som helst kan bli alkoholist om man dricker tillräckligt mycket, tillräckligt länge. Samhället gillar iden om att alkoholister är inte som "normaldrickare", för hur skulle det se ut? Om alla kunde bli alkoholister helt plötsligt men alla fortsätter dricka denna hemska drog. Nej, det är lättare att skylla på en "allergi" vissa människor har, eller att de är svaga och utan karaktär - eller att alkoholism ligger i deras gener. Då är det lättare att supa sig full ändå - för jag är ju inte som "dom".

Jag fortsätter skriva för min egen skulle även om ingen kan relatera eller skriver i min tråd. Jag är ganska dålig på att skriva i andras trådar också, för vilka råd har jag att ge? Pepp känns ganska överflödigt ändå.

Fortsätter läsa The Naked Mind, som verkligen har fått mig att tänka. Varje kapitel ger mig funderingar över mitt eget missbruk och varför jag dricker och varför jag har förlorat kontrollen. Det handlar om att ta tillbaka kontrollen över inte bara sitt drickande men också sin hjärna och sina tankar. Målet - alltså det stora målet är att tappa all lust till att VILJA dricka. Jag vill inte gå igenom livet och kämpa varje dag för att hålla mig borta från spriten eller blir arg och sur när andra dricker. Att alltid längta efter känslan efter ett glas. JAG VILL INTE DET. Jag vill nå mitt undermedvetna och röra om där. Typ en lobotomi. Komma ihåg hur man levde som barn - utan alkohol. Vi behöver inte alkohol för att må bra/ha kul/vara sociala etc. Det är en lögn. Jag vet att det kommer ta lång tid innan jag kommer dit men jag ska jobba varje dag med det.

Jag drack igår, efter 5 dagar nykter, och jag försökte verkligen pinpoint vad det var som gjorde att jag VILLE dricka. Kom inte på något. Ändå drack jag. Skillnaden nu är att jag inte hatar mig själv dagen efter, jag prövar mig fram, reflekterar och funderar på mitt beteende. Såklart kan alkohol hemma vara en trigger, kanske hade jag inte druckit om det inte hade varit så tillgängligt men det spelar egentligen ingen roll. Jag vill komma dit - där det inte spelar någon roll om jag har alkohol hemma eller inte. Jag vet att jag är på en annorlunda resa nu jämfört sen tidigare. Lite i taget bygger jag upp min egen nykterhet och vad den ska innebära, för mig.

"The only reason a little alcohol appears to create happiness is because it removes natural fears and satisfies your psychological dependency on the drug"

Alltså, låt oss säga du tar en vit månad. Efter den månaden, som du kanske bara genom skär viljestyrka har tagit dig igenom och sen får dricka så är det mer själva lättnaden av att äntligen få släppa kontrollen som gör att du mår så bra när du får dricka igen - inte egentligen alkoholen. Sen att alkoholen också är beroendeframkallande både fysiskt och mentalt spelar ju in såklart. Om man kunde programmera om hjärnan till att inte vilja ha alkoholen från början... undermedvetet. Det är svårt men jag jobbar på det.

som du har det har jag det. Känns hopplöst på något sätt, har pröva allt, inklusive hypnos:-( Varje dag vill jag att ett under ska ske, att jag är så trött på alltihop att jag bara slutar. Det enda jag inte provat är en behandling, men jag vet ju precis vad det handlar om. Min gode vän en nykter alkoholist sedan 31 år, menar att jag har alla verktyg jag behöver. Drick på, säger han, du måste få tillräckliga konsekvenser innan du slutar. Jag känner mig tjock och ful, har dålig kondition men ändå när klockan är 17 så knäpps den första ölen upp och sedan dricks det och smygs i en salig röra under kvällen tills man slocknar. Sedan ångesten på morgonen och ett par timmar i sängen innan jag släpar mig upp till lunch. Att jag nu gått i pension gör det inte lättare att sluta. Vi måste hitta något sätt att komma ut ur det här ekorrhjulet.

Ber om ursäkt om jag frågar något som du redan besvarat tidigare, jag har inte läst hela tråden. Men när jag läser ditt inlägg så tänker jag att du verkligen kämpar med att få alla pusselbitar att fungera, men att du själv blir allt mer trängd och använder alkoholen för att få ett lugnt "space".

Det är så bra att du uppmärksammat att det här är beteendemönster som riskerar att göra familjelivet ännu mer ansträngande och att du skriver här för att försöka hitta nya vägar framåt.

Jag undrar, har du läst boken "Fem gånger mer kärlek" Forskning och praktiska råd för ett fungerande familjeliv : en bok till föräldrar med barn mellan 2 och 12 år av Martin Forster? Om du tycker om att läsa så kan den säkert ge inspiration som kan hjälpa för att få en lugnare hemmiljö.

Skriv gärna och berätta mera - vad kan vara ett första steg för dig att få egen återhämtning och tystnad utan att det har med alkohol att göra?

Önskar dig en lugn och skön helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Att vara alkoholist sägs vara en sjukdom! Tyvärr en sjukdom man själv skapat. Att man skäms över sin sjukdom har du helt rätt i! Problemet är att man innerst inne inte vill släppa alkoholen. Det är det stora problemet!! Att alltid leva med en tickande bomb tar hårt på psyket, men även fysiskt. Önskande att det fanns en väg att lämna allt bakom sig och gå vidare....

Liknande historia..
Senaste återfallet 9 dar sen.
Nu 4 nyktra dar.
Vet inte varför vi är så här, eller hur vi ska "bota" oss? Kanske vi måste sluta skämmas. Vi kämpar ju. Känna oss duktiga när vi är nyktra. Prata av oss.
Ta stöd av andra... Ta en dag itaget. Jag tror att även nykterister har sina skämmiga dar.

Allt gott ?

.. kommer till mig.
Min sambo och jag är på semester på västkusten en sommarvecka för 10 år sedan.
Vi bor på hotell och efter frukost en tidig morgon så går jag ut och sätter mig på en bänk för att röka.
På bänken sitter en snygg välklädd man i kanske 55-60 årsåldern.
Han röker inte men hälsar och frågar om jag bor på hotellet.
Vi pratar lite och ganska snart märker jag att han är ganska skakig.
Plötsligt frågar han om jag kan gå in och köpa en öl i hotell baren till honom.Han betalar såklart för den.
Jag blir helt ställd och vet inte vad jag ska göra eller säga.
Men så frågar jag om han bor ensam och tycker också att han borde gå hem och sova.
Då berättar han att hans fru väntar på att bolaget ska öppna och klockan är ju bara 9.00 och han själv behöver något att dricka nu!
Han fortsätter att berätta om sitt liv, de har allt, fin lägenhet, pengar på banken men de super tillsammans och vet inte hur de ska komma ur detta helvete.
Jag beklagade hans situation och sa att jag vill verkligen inte köpa någon öl på det viset till honom.
Han mådde väldigt dåligt och jag minns att jag var väldigt tveksam men vad skulle jag gjort?
Undrar så vad det blev av detta parets liv...?

Måste få ur mig en tanke...
Finns folk som säger "vad ska jag göra?", "orkar inte mer", "mår så dåligt", "vill förändra"... sen säger man hör o häpna "JAG TÄNKER INTE SLUTA"..
Då tänker jag 1.Du kommer inte lyckas. 2.Tänk om.
3.Eftersom du är här, så vet du att du har problem.
Alkoholism medfödd eller förvärvad, är en allergi!
Tänk om en fisk-allergiker bara äter EN fisk i veckan! Eller en pälsdjurs allergiker köper bara EN hund.
Glöm tanken att en alkohol allergiker kan lära sig dricka "normalt".
Delar inte ut den här kängan för att vara taskig, utan för att öppna ögonen hos dem som kommer vara i
min sits snart.
Ha de gott alla allergiker?

Det känns så hemskt att skriva detta, men hade jag inte haft barnen hemma hade jag inte druckit. Det ska ju vara tvärtom! Men jag sitter liksom fast, kan inte göra något, bara känna ensamheten och ångesten. Lyssna på allt skrik och gap, lösa påhittade konflikter, gråt, hindra dom från att slåss o.s.v. Med två folköl i kroppen klarar jag det utan att explodera av stress. Bara att när de har somnat dricker jag upp resten.

Jag har allt tänkt tanken att jag borde köpa hem två folköl, för då kan jag inte köra förrän affären stängt. Kanske dålig strategi när man vill sluta dricka ? En kompis kommer eventuellt över en sväng, annars får jag ta mig an något projekt, har en del bilder jag vill redigera. Förra gången sambon var iväg lyckades jag ta mig igenom kvällen utan att dricka. Hemsk kväll, men underbart att vakna dagen efter.

Tack för peppande ord! ?

att jag aldrig kommer att dricka mindre, efter ett oräkneligt antal försök. Det har för mig gått bra en kort period men så kommer den där dagen då jag ”ger mig hän” och då är det kört.
Så nu försöker jag lägga om livet till att ta en dag i taget men att ge mig fan på att ha kul utan och att behandla problemen utan.
Vissa klarar att dra ner och det är möjligt att du kan, men det kräver antagligen livslång vaksamhet precis på samma sätt som att vara utan, men då med svårigheten att fatta beslut om att avsluta drickandet under tiden du är påverkad.
Du ligger bra till för att förändra ditt liv i alla fall när du enbart är 24, så bestäm vad du vill och fortsätt skriv här.

Kan vara kopplad till min PMS. jag har märkt av det mer och mer under de senate året, även under min nyktra period. Överväger att kontakt sjukvården i eftermiddag efter jobbet, pga PMS:en. Vet inte hur länge till jag orkar med denna berg- och dalbana. Orkar inte må dåligt utan anledning, känner att det börjar smyga sig på igen. Att kämpa mot alkoholen är nog så svårt när jag mår bra. Släng in denna oro/ångest/nedstämdhet/tomhet på de och ... Ja. Det blir som det blir tillslut. Nåväl, jag får se.

Det enda jag vet just nu är att jag ska vara nykter. Inte för att jag måste utan för att jag VÄLJER det. Jag vill vara nykter och därför kommer jag att vara det.

Jag hade faktiskt inget sug att dricka i helgen. I fredags hade jag tjejkväll hemma hos mig med mina väninnor, i lördags var jag på grillfest. Båda gångerna drack de runt omkring alkohol medan jag hade köpt alkoholfritt bubbel. Kanske kändes de tråkigt en liten stund. Men överlag gick det jättebra och hade precis lika trevligt som när jag dricker, om inte trevligare. När jag dricker går så mycket tankeverksamhet åt själva drickandet, typ: dricker jag för mycket? Hur snabbt dricker dom andra? Kommer alkoholen att räcka hela kvällen, om inte.. hur ska jag få mer? Osv. Nu koncentrerade jag mig helt på att prata med mina vänner.

Så.. so far so good. Men du har helt rätt, min hjärna har redan börjat med ”äsch det var väl inte så farligt i lördags” tankar. Men jag försöker påminna mig själv hela tiden om att detta är det rätta. Har som sagt även en sambo som stöttar. Har dessutom talat om mitt beslut för alla mina närmsta vänner som stöttar mig. Det kommer självklart bli jobbigt många gånger. Men det ska nog gå vägen detta!

Hur känns det för dig TantGrön?

.. Vinäger! En dag i sänder kämpar vi, om morgondagen lovar vi inget idag
?

Den usla sömnen brukar bli bättre efter ett tag. Bra att ta dagarna som de kommer. Du är på gång på allvar nu. ♡

Som vanligt, vissa inlägg skulle man själv kunna vara författare till. Några detaljer som skiljer, men vad gäller A så är känslorna exakt desamma.

Jag brukar tjata om strategier, men det att du verkligen fixat en del, särskilt vad gäller alkolåset till bilen. Gud så smart! Annars tänkrr jag lite enklare förhindrande förebyggande åtgärder, som till exempel att boka in något med en kompis i helgen. Se till att du måste ha bilen... Inte vet jag, men det är ofta en förutsättning för att jag ska ha en chans att låta bli.

Hoppas du fixar det! ♡ Kram

Här är ingen tjatig, glöm det. Det är ju just för att man ska kunna skriva precis vad man vill precis när man vill som forumet finns.

Wow, vad du kämpar, jag är imponerad. Den här dagen fixar du lätt, i morgon tar du ett nytt beslut. Lycka till! ♡

Skriver igen, trots att jag inser att jag verkar tjatig. Skriver mest för min egen skull typ dagbok. Sen är ju alla välkomna att läsa. Själv tycker jag det är spännande när de kommer nya inlägg.. Hur den här dagen slutar vet ingen, men jag har lovat mig själv att lägga mig nykter ikväll. Som det ser ut just nu så grejar jag det ????

Jag ville inte heller sluta men när man inser att det inte är värt allt kämpande och kaos så hoppade jag av bara. Jag ville inte längre. Det var nog mer en önskan än vilja att dricka mindre. Det vi vill brukar vi fixa annars vill vi inte.

Det är ok. Förra helgen köpte jag med mig vin hem, som jag såklart gömde. Drack folköl synligt så sambon inte skulle be mig köra någonstans. Han fick besök så jag drog mig undan med mitt vin. Min enda lediga dag förstörde jag med ångest!

Igår köpte jag hem ett 6- pack med folköl som jag drack när barnen och sambon lagt sig. Gömde såklart. Är så less på det, orkar inte hålla på så mer. Det kan gå rätt lång tid som jag kan hålla på så, gömma och smyga, utan att sambon märker något. Men till slut havererar det, varenda gång, och jag kan förstöra så mycket. Har satt in ett alkolås i bilen som håller mig hyfsat på banan. Kan inte smygdricka på dagarna ifall han skulle be mig köra någonstans. Är så tacksam för låset!

Nästa prövning kommer i helgen då sambon ska iväg över natten. Jag vill inte dricka, men är rädd att jag kommer göra det till slut ändå. Vill bara sitta och slappa på kvällen, utan att oroa mig för att någon ska komma traskandes in genom dörren och 'komma på' mig. Vakna dagen efter utan skuldkänslor och ångest. Jag ska verkligen försöka!

Hur går det för dig?

erkänna eller förneka ?
När jag gjorde min behandling kom det in en man som absolut inte var alkoholist. Det var sååååå synd om honom.

Dagarna före hade han blivit LOB'ad 2 ggr samma (!!) dygn. Intagen på TNE ett antal gånger. På 2 år hade han gjort 2 tidigare behandlingar.

Men alkis ? Nänä.....

När han skrivits ut så ringde han och sa att han tog han ett "kontrollerat" återfall. Jag insåg ju att den mannen inte var bra för min nykterhet så jag bröt all kontakt med honom. Har faktiskt inte en susning om han lever fortfarande.

Förnekelsen är så otroligt stark så man inser inte att en LOB (lagen om vård av berusade = fyllecell) eller än värre om man får en LVM (lagen om vård av missbrukare) på sig så är det allvar ! Andra ser att du är en fara för dig själv och vill tvinga dig att lyssna men tyvärr är min erfarenhet att de som kommit så långt som till samhällsåtgärder och inte förstår då att de lever farligt inte lever så värst länge. Jag besökte en vän som blivit intagen på ett TNE (tillnyktringsenhet =torken) på ett stort sjukhus och där det fanns en man som ett antal gånger blivit intagen för avgiftning men tvärvägrade att hålla med om att han hade alkoholproblem. Jag blir både arg och lessen att jag inte kan påverka en sån person men jag har idag lärt mig att acceptera att jag är maktlös. Vissa vill aldrig inse.....

Jag sökte hjälp själv och fixade platsen själv, åkte dit själv, och hade inte en enda aning om vad som skulle hända med mig annat än att DE skulle "fixa" mig ! Att jag själv skulle förändra mig själv fanns liksom inte på kartan. Överraskning !!

MEN.....mitt riktiga erkännande och insikt kom 2a helgen efter jag kommit dit då det var besökstid och familjen kom. Då, först då, erkände jag och sa med mina egna ord inför familjen att jag är alkis ! Jag hade aldrig någonsin tänkt på vilken oerhörd lättnad det var att erkänna öppet och utan undanflykter att jag är alkoholist !
Att erkänna att jag är maktlös inför alkoholen är första steget...

Ja, forumet låg nere hela dagen. Vill minnas att det hände då och då för ett år sedan också, då jag var rätt aktiv här.

Skönt att se att du lagt dag tre bakom dig. Nu är det bara att kämpa vidare med dag fyra!