Senaste kommentarerna i forumet

21 dagar nu och tackade nej till en bjudöl dagen till ära . Känner mig stolt samtidigt som jag brottas med tanken " se du kan ju sluta om du vill , så varför sluta" haha fuck you tanke ?

Men då var jag i en ganska djup depression. Det finns hjälp, både någon att prata med och medicinering.
Du gör dig själv en tjänst om du söker hjälp. Och det går att hitta åtminstone länge perioder då det känns rätt bra. Vissa till och med resten av livet, men jag är depressionsperiodare. Jag medicinerade med öl också men det funkade inte. Som beskrivs i inlägget ovan spiralade det allt snabbare.

..på att bli gammal. Jag tror att det blir bara bättre ju äldre man blir. Livet är en lång jävla transportsträcka till något vi ännu inte fattat.

var det att jag hade t ex ont i magen eller huvudet och egentligen borde inte dricka, men jag drack ändå. För att då mådde jag bättre.

...blir det fysiskt efter någon dags fylla. Har ju druckit i perioder, och mellan perioderna finns inget fysiskt behov. När det finns, i abstinensfas, så handlar det om frossa, svettningar, skakningar, aptitförlust, darrighet, ljudkänslighet, dålig motorik och i värsta fall hallucinationer...... förhöjt blodtryck följer också, samt en bedövande ångest och social fobi. Så har det sett ut för mig iaf....

Vad roligt om jag på något sätt inspirerat dig, o grattis till alla dina nyktra dagar! Det här forumet har hjälpt mig så mycket - och det är ett fantastiskt stöd man kan få av alla andra som har kantrat i sin relation till alkoholen. Jag håller mig stabilt nykter just nu, men kikar in på forumet nästan varje dag. Det hjälper mig.

Tack för ditt meddelande Granit. Att gå på terapi tror jag aldrig hon går med på, hon är upplärd att man inte tar in utomstående i konflikter och att man aldrig ber om hjälp. Jag vet uppriktigt inte hur länge jag klarar detta, är redan uppe i 3 dispyter idag om bagateller och det enda jag kan tänka på igen är fuck it....

Starkt jobbat! Skönt att det var en positiv upplevelse för dig.
Allt som stärker.. ??☀️

Nu kan jag bara tala av egen erfarenhet, men jag och min fru var i ett svart hål relationsmässigt.
Det var skiljsmässa eller göra något drastiskt som gällde för vår relation.
I samma veva var jag långt gången i en nedåtgående spiral av misär och tung självmedicinering av alkohol.
Vi kunde inte prata alls. Så fort vi försökte prata skar det sig. Hur vi än försökte och hur vi än ansträngde oss så slutade det på samma sätt. Vi blev mer osams.
Vi bestämde oss för att göra ett försök med familjerådgivning.
Ungefär samtidigt hade det gått så långt med mitt drickande att jag såg slutet på min egen historia. Skiljsmässa, aldrig få träffa barnen, bli av med bostaden, bli av med jobbet, förlora vänner och släkt, stå skakande utanför bolaget innan öppning för att få min fix.
Jag såg ingen annan utväg än att söka hjälp mot mitt beroende. Där, när jag blottade mig helt för min fru och lade alla korten på bordet utan att försöka försköna sanningen, gav hon mig sitt fulla stöd i min egen kamp mot alkoholen.
Efter en tid kom vi till familjerådgivningen och fick prata med en medlare. Sanningar som var jobbiga och gjorde ont att höra uppdagades, men det var så enormt nyttigt för oss båda. För vår relation.
Nu har jag med olika insatser snart varit nykter i 7 veckor, och jag och min fru har kommit varandra nära igen. Vi kan prata med varandra. Vi kan umgås och ha det alldeles fantastiskt tillsammans igen.
Jag känner för första gången på väldigt länge hopp om framtiden och även om jag inte alltid är helt pigg och glad när jag vaknar på morgonen så vet jag att jag har min älskade fru att dela min med- och motgångar med.

Så, kan det vara något? Att tillsammans med din kvinna prata med någon utomstående?

Hoppas du får en fin dag! ☀️

Hur hanterar man att leva med någpn som ser sig som ett offer hela tiden? Någon som alltid är negativ och alltid ser fel i allt? Har väl aldrig riktigt vågat skriva den största anledningen till att jag mår som jag mår. Vaknar på morgonen på strålande humör, innan lunch har det sjunkit så pass att apatin startar, när kvällen kommer finns bara alkoholen kvar att förtränga allt skit. Tror jag bara har 3 vägar framåt, separera, på något vis få min fru ur detta mörker eller också bara fortsätta drickandet. Är så trött på att varje gång jag är på bra humör få det raserat av någon helt oväsentlig anleding.

Av olika anledningar så drack jag vin i onsdags. Grillfest på landet. Välkomstdrinken var upphälld i var sitt glas. Jag kände inte värdfolket så bra och det fanns inga alkoholfria alternativ mer än vatten från en dunk. Jag kände att jag inte vill vara besvärlig OCH jag ville inte framstå som en person som har problem med alkoholen (träffen var jobbrelaterad).
Till min stora lycka blev inte detta någon trigger för mig att börja dricka igen.Tvärt om, blev jag än mer stärkt i min uppfattning att a inte är för mig. Att jag är värd mer än det där jäkla giftet. Ja, i grunden handlar det väl om kärlek till sig själv. Så jag fortsätter på den inslagna vägen och fortsätter att räkna min dagar. En i taget...

En ensam flaska vin i skåpet, det fanns kvar och nu är den borta. Nya tag, det ska bli ändring. Måste ta en en nykter tid för att komma i form både fysiskt och psykiskt. Jag har alla pusselbitarna, nu måste de bara användas.....

Och jag får sådan igenkänning från just ett år sedan när jag började denna resa!
Alla fester!! Just i maj drar de i gång!
Inget undantag i år :)
Jag väljer att smutta på ett glas vin, vill inte få frågor som ingen har att göra med.
Väljer att njuta av maten, sällskapet är mindre intressant nykter. Ibland undrar jag om jag är social alls??!
Vill inte springa i från känslor och acceptera att vistas i sammanhang där jag inte vill vara och döva med vin.
Nej, jag dricker inte upp, säger tack för mig och går hem. Rätt nöjd ändå!

Är helt fantastiskt, har hållt på I flera år.

På sista tiden har det mest blivit djupandning och meditation men nu tror jag att jag är back on track för lite ashtanga ??

// Emma

Den onda cirkeln:
Dricker för att döva ångest/minska tristessen - mer ångest/obehag när alkoholen lämnar kroppen - dricker för att döva....osv.
Det finns fler cirklar.
Dricker - känner skam - dricker för att döva känslan av skam....osv
Den kemiska nedåtgående spiralen ser ut så här:
Dopamin lågt - dricker för att höja det - dopamin på ännu lägre nivå när alkoholen går ur - dricker för att höja det, men når inte upp till önskad nivå - dricker mer för att inte känna obehag - ännu lägre nivå (större obehag) när alkoholen lämnar...osv
Dopaminets funktion är att skapa en känsla av kortvarigt intensivt välbehag (som sedan dippar) för att man ska vilja göra om det som skapade välbehaget. För flockens överlevnad handlar det om att inte nöja sig med att bli mätt (söka föda) bara en gång, utan om och om igen. Att inte nöja sig med att ha sex en gång utan om och om igen (för hur skulle annars beståndet i flocken kunna upprätthållas?)
Tyvärr hittar vi på andra sätt att få dopaminpåslag som dessutom slår ut de ”naturliga” eftersom de ger intensivare kickar.

De låga nivåerna av dopamin (kan även gälla andra signalsubstanser såsom serotonin) ger upplevelser av obehag/nedstämdhet/ångest/tristess. Nervsystemet behöver tid för att komma i balans igen. Utmaningen är att hålla ut och ge sig själv den tiden.
Jag skulle vilja kunna skriva mer precis hur lång tid som behövs, men det är så många olika faser och även beroende på andra faktorer. Det ligger kanske något i den ’traditionella’ vita månaden. Kan vara en början.
Skickar lite hopp i cybern

Jag dricker nästan bara för ångesten idag. Ångest, skam, kanske en släng av depression, ensamhet. Det är de anledningarna till att jag dricker som jag gör idag.
Det kommer att döda mig om jag inte lyckas ändra på det.
Dricker ca 50-70 cl sprit om dagen just.
Varje gång jag försöker vara nykter så håller det bara en vecka eller två. Det har inte att göra med suget för det känner jag bara då jag dricker kontinuerligt. Utan det har att göra med att jag tycker att allt blir så jävla tråkigt.. allt i livet blir tråkigt då jag inte dricker.
Hur kommer det sig?

Hej! Tycker du har en bra frågeställning och undrar också. Tyvärr har jag inga svar själv att ge. Trevlig kväll!

Javisst är det skönt att slippa vakna bakfull! Dels det jobbiga fysiska med ont i skallen och dålig smak i munnen.
Men värst är ångesten, hjärtklappning en och minnesluckorna....
Nej, det är inte värt det!
Så vill jag alltid kunna tänka och känna
Hoppas du får en fin och nykter helg???☀

Klarade studentfesten idag med enbart bubbelvatten och kaffe?
Är så himla glad för detta!
Det fanns allt att dricka men jag tackade nej.
Såg hela filmen framför mig, om jag hade tackat jag, hur jag skulle lulla hem senare och börja dricka på det vi har hemma.
Nej tack, den filmen ville jag inte se!
Så ikväll är jag nykter!
Tofslan, en dag i sänder, annars får man panik...?

Det var ett tag sedan jag skrev i din tråd.
Jag tycker att du från dag 1 har haft en klar bild av vem du är och vad du har för "problem"

Jag var mycket trögare.
Jag var över 50 innan jag ens förstod att jag var en beroendepersonlighet,maskerad bakom en massa andra måsten och plikter som innerst inne gav/ger mig samma kick som ett kemiskt beroende.

Att avstå det beteendet,eller den möjligheten är väldigt svårt och i början så uteblir ju belöningen helt och ger dessutom ångest som betalning.
Skitbra och roligt...

I mitt fall så har jag sakta men säkert betat av begären eller besluten som håller mig berusad och det har bitvis varit jättesvårt.
Men belöningen jag fått när jag orkat vara i våndan nykter har till slut,kort eller lång tid efteråt gett resultat.

Men som du säger,alla väljer vi vår väg och hanterar livet så gott vi kan och utifrån våra egna förutsättningar.
Att reflektera och vara medveten utan att skuldbelägga kan på sitt sätt vara en början till ett vaknare liv.
Med eller utan fortsatta berusningsmedel.
Lycka till på din resa och trevlig helg på dig med :-)

Eller en helg i taget. Det är min tanke med hur jag ska tackla mitt beroende. Så många nollor som möjligt i protokollet.

Jag tror att många av oss här skuld- och skambelägger oss själva för det vi håller på med.
Vi skäms över att vi inte klarar av att hantera det som en "normal" individ. Vi ser ner på oss själva. Svagheten definierar oss.
Vi är extremt hårda mot oss själva, trots att vi bara är människor, som ska klara av livet med allt som hör till detta. Det är svårt, väldigt svårt.
Vi skulle behöva lära oss att vara snällare mot oss själva och få upp självkänslan och vårt egenvärde. Då skulle vi lättare kunna vara nyktra.

Nej, jag kommer inte önska er en nykter fredag. Det skulle vara ett hån mot alla de som läser detta och inte klarar av eller vill vara det ikväll.
Jag önskar ALLA därute en härlig fredag och en fin helg oavsett om ni är nyktra eller ej!

200 dagar har passerat.

Hälsa och träning går bra, så är inne i en trevlig period och alkohol spelar ingen större roll just nu. Allt eller inget verkar vara min melodi som vanligt.

Har läst din tråd nu! Känner igen mig mycket. Det där konstanta velandet mellan att "lära sig" att dricka måttligt och avstå helt. Personligen så vill jag inte dricka måttligt. Jag vill bli full, helt onödigt med en halv flaska vin. Så fort jag börjar sippa på första glaset kommer panikkänslorna "vad har vi mer att dricka efter att detta är slut?" Om jag vet att vi har mer att dricka efteråt, så kan jag känna mig "lugn". En falsk trygghet av att: i alla fall ikväll så kan glömma, bli full, och sen får jag reda ut skiten imorgon. Jag måste bestämma mig, och kanske du också? Fast det vet du nog. Ska vi vela för alltid... eller sluta dricka helt. Jag får ångest bara av att tänka på att ta detta beslut... men vi kan kämpa tillsammans.
Idag är jag nykter i alla fall, och du med?

Den första tiden var kantad av bakslag i ungefär två och en halv månad. Det var först efter den 15/4 som jag gav mig fan på att fixa det på riktigt som det började gå min väg.
Vad tråkigt att höra om din mamma. Det sätter verkligen sina spår, oavsett om man var förberedd eller ej.
Att förlora sin mamma är ju som att förlora en del av sig själv..

Tack för att du tog dig tid att läsa hela min stundtals förvirrade text.
Nu är det bara att fortsätta blicka framåt!

Ha en riktigt fin helg du med!