Senaste kommentarerna i forumet

Det är så sant. Det är lättare att rikta sin ilska mot andra när man är ledsen eller arg. Egentligen har ju forumet inte någonting med min situation att göra och ett onödigt offer för min ilska, men det var så jag kände i stunden så jag låter det ligga kvar. Kram till dig också! Ska läsa in din tråd när jag får tid.

Inte frekvensen som är problemet utan mängden vid varje tillfälle. Dock har jag märkt att det på sista tiden även smugit sig i långsam takt mot en högre frekvens.
Bra om du kan få stopp i tid.
Jag har försökt stoppa i omgångar men alltid efter en tid ”glömt” hur det ligger till och då ”provat att ta bara en” å vips, hallgolvet igen.
Men den här gången påminner jag mig själv varje dag om varför jag gör detta och försöker acceptera att jag har problem trots att jag inte sitter på parkbänken.
Hoppas du kan bryta spiralen redan nu. Kämpa på!

Arbetsgivaren har väl inte rätt att läsa diagnosen alls. Sen har de ju ett rehabiliteringsansvar dock. Sök mer info om just detta om läkaren är trångsynt!

Granit: Tack för råd. Jag tror att jag håller med om att jag inte vinner på att älta det som har hänt just nu. När minnena kommer upp och ångesten sätter in ska jag nog försöka överväga om det finns något jag kan göra åt saken nu i efterhand. Typ be om ursäkt eller liknande. Om inte är det nog lika bra att Försöka lägga det åt sidan.

TantGrön: Fy! Dom där suddiga minnena där man känner att man kan ha betett sig dumt. Men man är inte ens säker för man minns inte. Otroligt jobbigt! Du är inte den enda som inte kommer ihåg hur man tog sig hem. Har utsatt mig själv för för potentiell fara många gånger genom att vinka hem ensam mitt i natten utan någon helst kontroll.

Min sambo är faktiskt helt fantastisk! Otroligt lugnt och stöttande. Säger att han gör vad som helst för att hjälpa mig. Erbjuder sig att själv sluta dricka om det gör det lättare, föreslår att vi ska åka bort bara vi två på midsommar så jag slipper gå på fest osv. Jag är lyckligt lottat och vill verkligen inte förstöra det vi har.

Tack för ert stöd!

Tant Grön, jag är med dig.
Känner igen så mycket.
Vi kan göra det här, tillsammans.

med ett liv utan alkohol! Är också ny här och har bestämt mig för att ta tag i mitt drickande. Dricker både för ofta och för mycket åt gången. Svårt, men skönt, att skriva här och faktiskt våga erkänna att man har problem!

Granit: vet inte om jag är "redo" att kalla mig alkoholist. Jag hanterar alkohol dåligt och dricker för ofta och för mycket.... Vilket väl iofs är samma sak, men lättare att "erkänna".

AlkoDhyperD: ja, vinet är väl främst för att varva ner och få en falsk känsla av att släppa stressen... En vanlig fredagkväll brukar jag laga extra god mat, äta någon ost och sen ligga på soffan framför nån serie. Och dricka en flaska vin... Ska göra samma den här fredagen, men minus vinet då.... Och se hur det känns :)

DetGårBättre: tack, ska försöka ta en dag i taget. Är dålig på det, men ska träna :).

FinaLisa: Lycka till och bra att du är nykter idag!

tisdagar är i vanliga fall också en "vindag" för mig, eftersom jag jobbar deltid och alltid är ledig onsdagar. Men idag blir det ingen omväg till bolaget. Det känns helt ok... Hade varit gott med ett glas (nåja, flaska) vin, men värre än så känns det inte. En dag i taget...

Ja, jag har också så många tillfällen som borde varit fina minnen, men som mest är minnesluckor och ångest :(. Som för ett tag sen när jag skulle träffa några fd jobbarkompisar och grilla/dricka lite vin. Rätt in i dimman, vaknar dagen efter och kommer inte ihåg hur jag kom hem. Har ett svagt minne att jag försökt tafsa på den ena av de fd jobbarkompisarna. Usch. Nåt som skulle varit trevligt blev bara skam och ångest. Och ändå gör man om det. Så svårt att förstå. Vet inte heller om man ska "älta" det man gjort eller släppa och gå vidare. Kanske stanna vid att tänka "nu tar jag ett beslut att sluta dricka, eftersom jag skadar mig själv och andra och inte kan stå för det jag gör". och sen inte gå in på varje jobbigt minne, just nu iaf...

Vad säger din sambo? Får du bra stöd? Kram

Jag har varit noggrann med att hålla mig borta från A pga min stora rädsla att bli beroende. Eftersom min man inte dricker och jag inte är socialt lagd så har A aldrig varit ett problem tidigare. Ett glas champagne på nyår har varit min årliga gräns.

För fyra år sedan var jag på resa med jobbet. Grupptrycket tog sig uttryck i att få mig att dricka. Förutom en rastlös natt där jag var övertygad om att jag skulle dö så fick det mig att känna mig fri. Och vuxen.

Det gav mig också mer ork. Jag gjorde en push för befordran och med vinets hjälp orkade jag jobba sent på kvällarna, la in mycket tid och energi för att prestera.

Befordran kom och då satt vanan inne.. Hemmet var skinande rent, jobbet ökade farten, och jag var det sociala geniet som jag aldrig hade lyckats vara utan A.

Maken kan märka min personlighetsförändring men jag skulle ju aldrig erkänna vad den beror på.

Jag har satt 1/6 som stoppdatum.
Jag är så fruktansvärt trött på att känna mig ovärdig, lögnaktig och ångestfylld.

Jag inser att jag kommer regrediera men ett fullt stopp är det som krävs för att jag ska återgå till att vara mig själv igen. Alla mina svagheter kommer att synas men jag kommer kunna leva utan skam.

Tristessen ja...meningslösheten. Den är lätt att dricka på. Men inte fan ger fyllan mening till tillvaron - det är ju en illussion! Byta jobb, fokusera om, satsa på nåt roligare...jag vet Inte. Men sannolikheten att jag kommer på växer ju med antalet nyktra dagar tänker jag

Hur du menar? Förklara mer!

Jag kommer idag ringa och kräva att vårdcentralen tar bort beroendediagnosen. Jag kan liksom inte förlora jobbet för att jag försöker tillfriskna! Jag får gå i väggen som nykter i stället och jobba heltid om läkaren vägrar möta mig i min begäran om omformulering. Så jävla dumt att sparka omkull någon som försöker resa sig. Fattar inte att jag ff är nykter i den här stressen! Men jag vill något annat nu!

Hej Else!

Välkommen hit!
Vad bra att du bestämt dig för att förändra ditt drickande.
Det kan ta tid, det kan bli bakslag, men har du viljan så går allt.
Jag tror inte man vinner något på att älta det som hänt, om det inte skett något riktigt obra som involverat fler än dig själv.
Har det hänt något obra som inkluderat andra får man kanske ställa sig frågan om det är värt att nysta i det för sin egen skull och / eller de andra inblandade.

Låt det landa lite först och ta beslut om det när du känner dig mindre ångestfylld.

Ha en fin dag!

Även om jag någonstans länge har insett att det oftast blir för mycket när jag dricker så har jag ändå lyckats undantränga att det är ett riktigt problem. Nu när jag plötsligt ser tillbaka så ser jag mönstret och olika obehagliga minnen över saker jag har gjort full spelas upp om och om igen. Är det bra att tänka tillbaka och bearbeta?

Ångesten är bara så otroligt stark att det gör ont på alla sätt som går. Jag skäms och har svårt att tänka att jag inte är en dålig människa. Borde jag istället blicka framåt eller är det nyttigt att gå igenom fylleminne efter fylleminne i huvudet?

Någon som har egen erfarenhet av detta?

Vad hände dig för fyra år sedan när du blev berusad för första gången?
Och vad fick dig att fortsätta dricka?
Det låter så ovanligt att komma in i ett beroende så sent i livet och på relativt kort tid?!
Du säger att ingen vet men din familj har väl märkt något?
Berätta gärna mer om hur dina tankar går..
Kram så länge???

Jag förstår att du hamnat i en problematisk sits. Men vårdcentralen kan väl ställa upp tills du fått en tid på beroendemottagningen?
Varför försvåra för människor som frivilligt söker hjälp fattar jag inte..
Och jag håller med om att du ska hålla din arbetsgivare utanför om denne inte vill samarbeta.
Din kommun har väl någon rådgivning dit du kan ringa anonymt?
Kämpa på, skickar en styrkekram???

Åh, vad skönt för dig! Kanske hade antabus varit en bra idé när du kommit ur det, men det fortfarande är ganska lätt att trilla dit igen? Du behöver ju bara ta en, som räcker i några dagar. Den mentala besattheten försvinner när man vet att man inte kan dricka och det är väldigt skönt. Fundera på det :)

Jag har ”lagt korten på bordet” för alla som är viktiga i mitt liv. Men jag har en arbetsgivare som kommer göra mitt tillfrisknande oerhört svårt om de får kännedom om alkoholproblemet. Tyvärr... det skulle ha varit jätteskönt att kunna berätta även där och få känna stöd från dem. Men jag vet att detta inte kommer att ske så då väljer jag att agera på ett sätt som jag tror gynnar mig. Återigen, jag är en hel människa och inte bara en vinkärring. Jag ser ingen poäng med att sabba mitt arbete när jag nu har lyckats sätta korken i innan jobbet gick åt helvete.

Jag har ”lagt korten på bordet” för alla som är viktiga i mitt liv. Men jag har en arbetsgivare som kommer göra mitt tillfrisknande oerhört svårt om de får kännedom om alkoholproblemet. Tyvärr... det skulle ha varit jätteskönt att kunna berätta även där och få känna stöd från dem. Men jag vet att detta inte kommer att ske så då väljer jag att agera på ett sätt som jag tror gynnar mig. Återigen, jag är en hel människa och inte bara en vinkärring. Jag ser ingen poäng med att sabba mitt arbete när jag nu har lyckats sätta korken i innan jobbet gick åt helvete.

Om du måste gömma fakta osv. så blir det nog inte enkelt på något sätt. Att du är utmattad nu är ju pga alkoholen, även om du är nykter nu.
Vill inte verka hård, men jag blev inte bättre på riktigt förrän jag accepterade fakta och slutade "skyla över".

♥️

Tror nog att du måste bestämma dig definitivt för att klara av detta. Ser ord som "förmodligen varit bra, tror jag, frivilligt" m.m., de håller inte när suget slår till! Det går att fuska med Antabus, jag vet av erfarenhet. Man kan spotta ut, kräkas efteråt, sakta "dricka bort" effekten. Men vilken lättnad när man bara accepterar det, först då slappnar man av på riktigt! Grattis till er som klarar av att ta Antabus själva, jag klarade det inte.

Varit nykter nu i 4 månader, mitt mål är 6 månader, sen får vi se.

Mitt primära problem har varit stress + alkohol, ingen bra kombo.

Lycka till!

Tack för dina fina ord!
Jag gör så gott jag kan. Bra dagar, mindre bra dagar. Det är ju så med livet.
Kan min resa även fungera som inspiration för andra som är i samma situation med och pga alkohol så blir jag bara glad att kunna hjälpa till.
Hoppas du får en fin dag! ☀️

God morgon!

Jag vände mig till min vårdcentral och pratade med en riskbrukssköterska som jag tidigare varit i kontakt med.
Viljan att inte dricka hade jag, men tidigare erfarenheter visade mig att det krävdes så lite för mig för att trilla dit igen. Fick läkartid och jag fick ta leverprover för att se hur läget såg ut (hade lämnat prover ca 45 dagar tidigare med mindre bra resultat). Denna gång hade värdena förbättrats och läkaren skrev ut Antabus på 400mg, tre tabletter i veckan.
Tog min första dos den 12/5 och fick en lite besk smak i munnen, men den gick över efter ett tag.
Jag disponerar alltså själv över dessa och ansvarar själv för att ta dem. För att detta ska vara möjligt så ska man vilja sluta med sitt destruktiva drickande. Jag ville det.
Jag går varje vecka i samtal hos en terapeut på missbruksenheten via Socialtjänsten, och sedan två veckor har jag börjat besöka CA (anonyma kokainister) som har samma tillvägagångssätt som AA. Kombinationen av enskilt samtal, gemenskapen i CA och Antabus hjälper mig enormt och jag känner för varje dag som jag är alkoholfri hur mycket lättare det går och hur avlägset begäret efter alkoholen blir.
43 dagar idag.

Min erfarenhet ser ut typ så.

Lycka till och ha en fin dag! ☀️

Vaknade på exakt samma sätt som igår. Känner mig lite gladare och har lite mer vilja. Det här blir en bra dag⭐️❤️