Senaste kommentarerna i forumet

Tre,... är ett mytiskt, magiskt tal! i sagor och mytologi.

Siffran 3 är mitt dilemma. 3 dagar 3 veckor...

John

Hur är det med dig? Hur går det med allt? Letade efter din tråd men kunde inte hitta!

?

Heja dig, hoppas fler sådana dagar är på ingång☀???

Har jag skrattat så att mascaran rann I hela fejset.

Jag har lyckats vara på jobbet hela dagen utan panik ( yes I’m a wreck, I know ) t o m lyckats planera saker för framtiden utan att hjärnan geggat ihop.

Jag har lyckats ha ett möte, konstruktivt.

Jag har lyckats säga nej till saker jag inte skulle pallat med.

Jag har lyckats inhandla både lunch och middag I en stimmig mataffär.

Jag har mediterat I 20 min.

Vissa dagar simmar man med nosen precis ovanför vattenytan, trampar på som fan för att inte sjunka. ?

Och lyckas. Och blir lite lite starkare. Och tror lite lite mer på sig själv.

Så sa de även på rökavvänjningen där jag gick för många år sedan, 3 dagar, 3 veckor, 3 månader samt 7 (!?) månader var risken stor att man skulle testa och ta en cigarett. Kanske det har med beroende centralen i hjärnan att göra..?

Jo jag är folkbokförd i Norge. Blev förvånad faktiskt över hur snabbt och smidigt jag fick burken.

Hade en period för några år sedan på Antabus i Sverige under en månad kanske, och då var jag tvungen att åka till en klinik två gånger i veckan, lämna prover samt betala dom där 100kr per gång eller vad det var.

Blev så meckigt att jag skolkade därifrån.

Min burk är meningen att räcka i tre månader och jag tippar faktiskt på att jag klarar av det!

Hur länge har du vart nykter nu? Lycka till på mötet imon!

Och ja: enorma pengar man sparar. Helt sjukt vilken bättre ekonomi man får som nykter. Handlar ju dels om kostnaderna för själva krökandet, samt de dåliga besluten som de medför.

Fan vad jag älskar omdöme!

att siffran 3 är en spöksiffra när man kämpar mot beroende. Suget sätter in dag 3 , runt 3 veckor, runt 3 månader osv. Vet inte om det stämmer men det är en intressant tanke, finns det en ”rytm” i suget och i så fall är det kemiskt betingat? Jag tänker att hjärnan ändrar sej under resan mot a-fritt och att olika ämnen i hjärnan vaknar till liv igen under processen och att de då ”talar om” att nu är det ok igen ..... Flummigt förklarat kanske men hoppas ni förstår hur jag tänker.... Hade varit intressant att veta om det stämmer irl...

Härligt att höra! Tvåsiffriga dagar är verkligen ett stort steg som i början känns omöjlig.
Hur var det? Är du skriven i Norge?
Mina två pillerburkar räknade jag ut att de räcker ca 4 månader. Totalt 3 uttag.
Betalade typ 400kr för ett uttag.
Om du vill spara en slant, fast jämfört med hur sjuka mängder pengar man krökat bort är det inte nån större skillnad på 400kr eller 600nok. ?

Det går fint här med. Många konstiga tankar som börjat snurra i huvudet. Alkoholrelaterade såna.
Det är bara för mig att inse vad jag är. Jag är alkoholist och jag ska inte dricka då allt jag gör blir katastrof.
Imorgon ska jag gå på mitt första möte.

Hej Granit!

Du är begåvad med fin fru och familj och numera en bra nyvunnen terapeut. Perfekta förutsättningar.
Spännande att höra om hur ditt första möte funkar. Har själv känt att jag kanske måste göra din resa.
Lite det där med att ta beslutet så att det blir definitivt precis som du gör, har tagit emot för mig. Har tänkt på de
där 2 glasen då och då. För mig var det också kärlek vid första ögonkastet när jag blev full.
Och sen har det fortsatt även om jag försökt trappa ner många gånger men fortsatt att dricka kontinuerligt
ändå men utan att bli redlös då. Inser ju att det finns ett problem att ta tag i helt klart.Har en dålig vana.
Just din berättelse är speciell och viktig. Du tar tag i bitarna helt enkelt på ett bra sätt.
När du skriver så tydligt och intressant kan man se vinsterna du får genom att avstå A.
Värmen mellan dig och din fru som blev efter SMS:et.. m.m.
Har själv också bra stöttning av min fru. Skulle jag nog inte haft om jag inte varit helt öppen och ärlig.
Det har jag varit till 100%. Min fru betyder enormt mycket i min situation och med stöd går allt lättare.
Man kan hjälpa varandra till fokus på andra saker än just A-relaterat som jag felaktigen gjort.
Har valt situationer som medger A för att dessa stämmer in bättre o.s.v. när det egentligen borde
vara lika naturligt att välja event som man kan vara nykter i anknytning till.
Kan erkänna att jag ibland valt mellan vänner som dricker och inte dricker i vissa sammanhang fast
jag tycker lika mycket om alla dessa. Har hellre valt festprissar när man ska gå ut och äta ex.vis.

Stort lycka till på mötet :-)

John

Ja relationer kan läkas och bli kärleksfulla igen..Det är så bra att du kommer till insikt och förstår hur din kvinna har haft det..Det glömmer eller förtränger många med beroenden bort..Var rädd om din fina partner..Det är många som ger upp med all rätt..Barnen kan inte välja hur dom ska växa upp, men det kan vi föräldrar..Varm kram till er?

Är väl samma som jag ligger på då typ. Ligger på 1400mg per vecka.

Borde kunna skippa en tablett någon dag i veckan för att dryga ut på burken.

Jaa det går fint idag. Sitter på tåget hem till Sverige (kommer ta 12h) vanligtvis dricker jag bort pengarna i bistron men denna gången har jag med mig en stor läsk o lite godsaker istället.

Hur känns det för dig idag.?

Skönt att vara uppe i tvåsiffriga nykterhetsdagar!

Helt rätt strategi!

Ältande i problematiken blir inget bättre av. Jag märker att jag är där nu. Förhandlar omedvetet med mig själv.
Jag vet så väl att det alkoholen bara bär med sig skit och misär, så tankarna blir frustrerande.

Du gör helt rätt, Emma, och dina ord ger klarhet mitt under min skadade hjärnas förhandlingar med mig själv.

Ha en skön dag! ☀️

...hjärnan!

Mitt nya projekt är att inte tänka så mkt, är trött på ångesten, de autogenererade panikattackerna, att ha för mycket tid ( vågar inte jobba för jag har stått o vacklat på utbrändhetströskeln I drygt ett år ) att oroa mig. Istället för att träffa ältande vänner med liknande erfarenheter försöker jag träffa folk som mår bra o pratar om nagellack eller Ibiza semestern. Försöker ladda mig med musik som får mig att må bra försöker röra på mig ( nåja dansa med barnen o cykla ), meditera, ha sex, att släppa loss och bara inte bry mig om all skit.

Alkoholen håller sig borta även om den kommer och skålar med mitt vatten glas var och varannan dag.

Vet att svaret/lösningen, definitivt inte finns där.

Prata med din läkare för rätt dosering.
Jag står här med min förpackning.
400mg.
”1 brustablett på morgonen tre gånger per vecka”

Läkaren sa att det tar 7 till 10 dagar innan Antabusen är ute ur systemet.

Känner du att det går lika bra idag?

Vilken pärla!

Jag har gjort slut med min terapeut, det var psykoanalys och inte direkt fokus på något speciellt. Jag var trött på att bara “leta problem” Medan livet bara blev värre o värre.

Nu försöker jag ha kul. Nåja, inte prata om hur dåligt jag mår. Försöker dansa ha sex skratta cykla tja göra sånt som vanligt folk gör som jag själv inte gjort på länge för att jag bara ligger o mår skit med min ångest och oro.

Du ska ju inte dricka, gör det bara inte, glöm det! Ta a-fria öl med svågern i fiskestugan. Det är ju inte så att fyllan isoleras där I stugan, den kommer du ha med dig ett bra tag.

Din fru går och lägger sig med barnet, det bara tjuter I mitt hjärta när jag läser det. Hon vill försvara familjen från dig. Och sedan möts ni, för du börjar fatta och börjar lösa upp dina knutar.

Det är ju så det ska vara, det kan ju bli hur bra som helst!

Jag satt på en fest igårkväll med mina Afria cider, Bjöd barnen för sällskapet hade glömt dricka till dem (!). Alla drack bubbel o skålade stup i kvarten. Det började luckras upp i mitt huvud “Ska jag??” För att jag hade så tråkigt! Jag frös o ville egentligen bara hem. Så det blev inget, såklart. För jag dricker inte.

Att leka med tanken kan man ju, det viktigaste är nog insikten där inne, att man är fullt medveten om att det är en skitdålig ide, och också kunna styra impulsen.

Min belöning efter en tuff vecka var en kasse öl.
På senare tid blev ölkassen på helgen vardag, varje vardag.
Vissa mornar svepte jag tre Bellman det första jag gjorde för att mota bort ångesten och sorgen innan den han ifatt mig. Tre gånger var jag full på jobbet.
Skyllde på baksmälla.
Nu var det inte längre en vecka. Det var inte dagar. Nej, det var minuter jag räknade innan jag fick min belöning.

Den 15: april fick jag någon slags vision om hur mitt liv höll på att bli.
Skiljsmässa, frun får ensam vårdnad om barnen, huset säljs, jag förlorar jobbet, jag blir vräkt ur lägenheten, jag sitter utanför bolaget i timmar innan de öppnar och skakar då jag druckit upp veckans ranson på en kväll. Vid det här laget har familj och vänner gett upp hoppet för mig och är less på mina ständiga ursäkter och tomma löften. Hälsan sviktar och jag håller på att supa ihjäl mig.

Där och då fick jag nog. Jag ville inte längre. Jag.
Det var jag som gjorde valet. Valet att försöka reparera skadan i mitt äktenskap. Valet att kämpa för det jag vill kämpa för.
Mitt liv, min hälsa, min familj, mitt arbete, mina vänner.

Jag försöker inte låta duktig, då jag är långt ifrån duktig.
Jag har ätit antidepressiva i 18 års tid, jag har gått i relativt tung terapi, jag har i perioder varit tvungen att ta Teralen för att kunna sova, osv, osv, osv.
Jag har svikit och sårat. Jag har lovat och brutit tusen löften.

Men du skriver här. Du.
Det är i min värld ett riktigt steg i rätt riktning och visar en vilja att förändras.

All lycka till, Liten!
Vi är många som finns här för dig!

Liten på jorden ! Jag kommer från angörigsidan, jag är en av dem som skrivit ” han kommer aldrig att sluta” . Jag blir så ledsen att mina ord påverkar dej negativt, det är inte alls min mening!! Jag syftar på min man, inte någon annan och det finns absolut inget förakt mot någon !! Tvärtom, när det är riktigt tungt så läser jag ofta på beroendesidorna och jag blir så glad över varje litet framsteg ni gör i er kamp , för det är en kamp för livet ni går igenom!
Som anhörig står du maktlös inför situationen därför är det viktigt att vi får lov att vara arga, ledsna och ibland likgiltiga för det som händer. Jag har sagt åt min man: vänd på det, hade du stått ut med mej om jag var påverkad varje dag? Nej, har han svarat....
Ge inte upp Liten, fortsätt kampen ? läs om de som lyckats istället för de som misslyckats och ta all hjälp du kan få !

Ibland blir jag så berörd av det jag läser här, och detta inlägg var ett sådant.

Jag vet att all alkoholproblematik ser olika ut och därför känns det tokigt att ge råd, för jag kan inte alls veta hur du känner och fungerar.

Men jag tror att du måste ändra inställning. Det går och det finns hopp men det kommer att krävas så mycket av just dig, speciellt om du vill “hålla det hemligt” och inte söka hjälp.

Men vad kan bli värre än att sitta och darra ensam I det nattsvarta hålet? Ingenting tror jag.

Att nudda botten kan vara nyttigt ibland, jag själv är därnere och vänder var och varannan dag, kämpar för att ta mig upp till och hålla mig över ytan.

Du fixar det, drick bara inte. Gör det inte. De på anhörigsidan kanske har rätt I sina fall, vad vet jag, men DU vill ju ha en förändring.

Du har en kapacitet I livet, så många styrkor, du är smart och jobbar hårt.

Jobba hårt för dig själv nu, du fixar det här.

I början på min nykterhet tänkte jag ( hade hört det I ett program om spelberoende ) “Jag är inte en person som dricker (längre). Det finns inte på kartan. Jag dricker vatten och inte alkohol.”

Det funkade bra att identifiera mig som denna person. Alkohol är inte längre ett alternativ- glöm det.

Emma

Har knappt fått någon annan information än det som står printat vid mitt namn. "1 tablett daglig, til alkoholavvening".

Har iaf tagit 200 mg per dag i 10 dagar nu och antar att jag byggt upp någon sorts depå i kroppen.

Jo burken var ju rätt dyr, tror jag betalade 600 NOK för den eller nåt. Klart man vill dryga ut längre.

Räcker det verkligen med var tredje dag, eller är varannan fullgott?

Eller kan man ta typ 600mg var tredje dag?

För ca en månad sedan skrev jag mitt första inlägg här efter att ha varit nykter i två dagar. Direkt efter att jag skrivit kände jag en slags lugn inom mig. Misären var öppen för allmän beskådan. Jag var inte längre ensam.
När jag drack var jag ofta bitter över att min fru alltid drog sig undan. Jag var bitter över att hon aldrig ville prata med mig. Jag var bitter över att hon aldrig ville ta i mig. Jag var bitter över hur hon aldrig frågade hur jag mådde.
Dagen efter mitt inlägg skulle vi prata med varandra, oavsett om vi var trötta eller ej. Vi skulle ta fem minuter.
Barnen stoppades i säng och vi gick till hallen. Jag började i sann förnekelseanda att fråga varför hon valt bort att stötta mig under den svåraste perioden av mitt liv.
Svaret som kom, om hur i helvete jag kunde supa till när jag var själv hemma med barnen när hon sov borta 30 mil hemifrån, om hur livrädd hon var att något hänt barnen, hur tusen tankar for genom hennes huvud när jag inte svarade, hur en av tankarna var att jag hade dödat barnen och tagit livet av mig..
Där slutade vi prata.
I sann förnekelseanda sa jag att om hon tror att jag är kapabel att skada våra gemensamma barn, de som betyder mest i världen, då kan vi lika gärna gå åt varsitt håll.
Hon gick och la sig bredvid 4-åringen. Jag i vår säng.
Tankarna surrade, hennes ord landade.
Jag skrev, trots att hon låg 4 meter bort, ett sms till henne.
”Jag fixar inte det här själv. Jag måste söka hjälp.” Länkade till mitt inlägg här på Alkoholhjälpen.
Dagen efter kom hon och spontankramade mig när jag gjorde morgonkaffet och sa ”Jag ska stötta dig så gott jag kan.”

Från full misär mellan oss som jag endast såg som något hon gjorde (fel) med sporadiska hej och god natt, till små guldkanter i äktenskapet så som i helgen efter att barnen somnat och hon tar min hand och drar med mig till köket för att ta ett glas vatten, för att sedan säga ”Jag hade glömt bort hur bra vi kan ha det, du och jag.” och lägga sitt huvud på mitt bröst och hålla om mig samtidigt som jag håller om henne.
Jag börjar nästan gråta. Jag har äntligen kommit min kvinna nära. Hon har låtit mig komma nära. Hon har sett hur jag kämpat med näbbar och klor de första veckorna för att inte trilla tillbaka, hon har stöttat mig, hon har sett mig så som jag vill vara igen.

Så varför har jag tankar om att dricka?! Hur i hela helvete kan mitt förbannade jävla huvud ens överväga att det kan vara ”okej att dricka öl när jag åker till stugan med farsan och min bästis bara jag inte dricke hemma”!?
Lika med kommande semester. Vi åker alltid med husvagnen till ett grannland där fruns hela släkt bor. Jag ”kan” ju dricka några öl med svågern ”som vanligt” när vi drar och fiskar osv, osv, osv.
Vem fan försöker jag lura? Uppenbarligen mig själv.
Min alldeles fantastiska nyfunna terapeut, Biggan, frågade mig första gången vi sågs om jag såg mig själv som alkoholist.
”Mitt ärliga svar är att jag inte vet vad jag ser mig som. Jag vet att jag är alkoholberoende, men ALKOHOLIST?”
Igår när jag träffade henne så frågade hon om det igen, och sa att ju tidigare man inser hur problematiken ser ut, desto bättre. För min skull.
Hon tyckte även att varningsklockan klämtade med fullt spjäll när jag berättade om första gången jag drack och blev full, och min beskrivning om kärlek vid första ögonkastet uppdagades.

Biggan: -Vad är dina tankar om AA?
Jag: - *djup suck*
Biggan: - Det var en riktigt djup suck, hahaha!
Jag: - Ja, men religiöst hitta Jesus och allt sånt där dravel.
Biggan: - Men vad tror du man gör där?
Jag: - Pratar.
Biggan: - Precis! Man pratar! Och du säger själv att livet blir lättare för dig när du pratar. Eller hur?
Jag: - Ehm, jo såklart. Men..
Biggan: - Men? Är det verkligen så farligt att prata med och och lyssna på likasinnade?
Jag: - Verkligen inte!
Biggan: - Får jag komma med en rekommendation skulle jag, om jag vore du, gå på CA (anonyma kokainister) istället för AA. Samma problematik, men deras verksamhet är mer seriös och välkomnande än AA här i byn som blivit lite av industrins kaffejunta. På fredag har de möte. Ge det en chans.

Jag heter Fredrik, och jag är alkoholist.
På fredag ska jag gå på CA.

Så länge du vill ha bakdörrar öppna och inte vågar ställa om kommer inte mycket att hända är jag rädd för.

Vad är du beredd att göra?

Mitt råd är att kapitulera och lägga ner helt. Att vilja på riktigt och inte bara känna dig tvingad av dig själv.

Det är märkligt. Igår var det nästan omöjligt att stå emot och idag känns det helt annorlunda. Inte ens ett uns sug nu. Känns så klart kanonbra men samtidigt är det obehagligt att det kan skifta så snabbt fram och tillbaka. Man är liksom aldrig säker och kan koppla av. Hursomhelst. Idag mår jag bra. Får vara glad för det.

Läste din ide med klotterplank och gillade det verkligen. Kan definitivt va bra när man snabbt vill ha respons av någon. Och sen så kanske man låter bli att skriva orelevanta saker i andras trådar. Som jag gör nu.. får be om ursäkt för det. Ska hålla mig till klotterplanket i fortsättningen, men jag ville liksom avsluta det jag började igår så du vet att jag inte ramlade denna gången.

Solen skiner idag med. Otroligt! Nu får vi se till att njuta av den.

Kramar Mic

Många små förändringar till det bättre, gör oss gladare och starkare..Sakta men säkert börjar vår kropp och psyket friskna till..Skönt att solen skiner...

Du behöver vilja sluta dricka! ?