Senaste kommentarerna i forumet

Självdisciplin=överlevnadsstrategier.

Lösa problem när man är Alullig, ingen bra idé.

Skriver mer sen, har också börjat vänja mig vid att all skit händer på en gång och att man aldrig kommer fram till lugnet.

Vi hörs!

Kram

Att känna kärlek är en gåva, att älska sina barn och barnbarn är en så självklar och en så gränslös kärlek... tänk om det vore lika enkelt att älska sig själv, ge sig själv en klapp på axeln och säga vad bra du är, ha en underbar dag? Så idag elise, är du värd frukost på altanen, en promenad i solen och en kväll hemma hos en av dina fina söner! Han vill bjuda dig på middag?‍♀️Jag älskar sommaren, naturen och livet... och lite mer mig själv?var rädd om er.. och njut av kärlek❤️❤️

Att det går bra för många med nykterheten och att livet inte består av skuld och skam längre..Jag har märkt att många som gör livsstilsförändringar, slutar missbruka alkohol, mat, spel t ex ser över sitt liv och gör val som gynnar dom själva..Som skilsmässa..Ja det kan vara jättejobbigt men inget man gör hursomhelst..Oftast har man funderat länge..Man kan även omvärdera vänner, arbete mm. Det är jättebra att man väljer vad man vill ha i sitt liv, det är det som gör oss lyckliga..Kram

Har inte läst tråden från början, men det jag läste nu får mig att ❤️bli berörd, vår familj har för 8 år sedan hamnat i det värsta kaos man kan tänka, vi mådde dåligt allihop, alla kämpade, en av mina söner mådde så dåligt att han valde att själv lösa det på sitt sätt , väldigt destruktivt! Han höll sig undan mig för att inte oroa mig mer, belasta mig men som mamma känner man av.. jag gav mig inte... jag älskar honom och är tacksam över att jag tillsammans med hans syskon fått honom tillbaka, han är fortfarande skör, har mycket att städa efter den tiden, men han finns tillsammans med oss och för varje dag som vi går framåt blir det ljusare❤️Snälla lämna inte din familj, krama dem, be dem om hjälp, vandra tillsammans med dem, för din egen skull och för dem... det finns en ljusare framtid.. man ska bara tycka att man är värd att gå dit❤️Jag hejar på dig, och till mirabelle så fint att du delade med dig dina ord?

Hej vänner, hoppas ni e ok ? Kikar in här igen efter en tids uppehåll... phu livet säger jag bara... har hänt en massa nya tunga saker i livet.. att man inte kan få EN VECKAS SAMMANHÅLLEN LUGN NÅN GÅNG? Låter som ett offer inte min mening.. men är helt matt... A är lätt att ta till för att döva det vet vi ju så väl.. och jag är ju som bekant rätt bra på det.. men fy va trött jag är på det.. och på allt. Försöker nu lägga upp en plan för att vända på detta och hitta en väg ur allt det jobbiga. Bli lösningsorienterad och inte döva allt det onda med A... har svårt att finna självdisciplinen bara.. hur gör man? hur tänker man ? jag ser framför mig de saker jag kan påverkar för att göra livet bättre.. försöker se det positiva och det jag faktiskt HAR. Det finns alla förutsättningar.. men hur börjar man? tacksam för era tips.. har saknat er mina fina forumvänner. Kram från liten och rätt ... rädd... Odette..

Så tror jag inte det handlar om att du är orsak till att familjen mår dåligt. Jag tror att de famlar för att förstå hur de kan hjälpa dig. De ser din skam, och ryggar inför risken att förvärra den. Tystnaden breder ut sig när de inte vet hur de ska bemöta dig. Du är inte mycket äldre än mitt äldsta barn. Ett barn som har mått mycket mycket dåligt psykiskt under lång tid, brottats med skuld, skam, hopplöshet, suicidtankar. Som mamma kan jag säga att det finns INGET du kan hitta på eller ställa till som leder till att hon mår bättre utan dig. Inget. Oavsett vilka bekymmer du går igenom, vad du än brottas med, så mår hon bäst av att ha dig nära och veta att hon gör sitt allra bästa för att stötta dig. Att inte tillåtas finnas där för dig, bara oroa sig på avstånd, utestängd, skulle knäcka henne.

Jag vill bara säga en minikommentar om den där kritiken: ta in den bara och fortsätt skriva ocensurerat, att nämna ett visst ölmärke eller vad det var kan du väl bara strunta i, så gör du någon annan glad!

Det där var väl ingenting!

Och du behövs! Alla resor börjar någonstans och att skriva av sig/få respons är fundamentalt!

Jag har vid ett fåtal tillfällen känt sämre stämning /att någon känt sig förolämpad på forumet men tänk att mycket ligger i hur orden tolkas- stämningen här är väldigt varm och inkluderande.

Hoppas att du hittar ditt sätt och får en fin dag!

?

Med hjälp av en nyfunnen vän som våldgästade mitt hotellrum och småpratade en stund bröts ångesten och vi tog oss till middagen. Därefter spelade jag spel i flera timmar.

Det var inte dåligt, den kämpar jag fortfarande med!

Stort grattis Fredde, eller vad man säger, vad härligt att du mår bra!

Funderade just på hur det går för dig!

När jobbiga grejer händer nu är verkligen alkohol det sista man tänker på. Så otroligt komplicerat att blanda in det i något man måste få kontroll över och lösa.

Skilsmässa måste vara otroligt uppslitande och en enorm mental påfrestning- kan väl förhoppningsvis leda till något positivt när du kommer ut på andra sidan.

Kämpa på, håll dig över ytan, du är en förebild på många sätt!

Skrivandet här är lite mer sporadiskt, inte livsnödvändigt men ibland rätt trevligt! Önskar dig en fin solig helg ?

Hej Emma79! Tack för tipset om alkoholfri välkomstdrink! Jag satt just och klurade på att göra ett blogginlägg om alkoholfria drycker. Om du har lust (bara om du har lust!!!) får du gärna fotografera din drink och receptet och maila till kontakt@alkoholhjalpen.se. Skriv i sådana fall "Till Carina" i rubriken. Då kan jag lägga upp ditt recept och bild på bloggen så fler kan se den. Om du inte vill så är det helt ok - jag har andra alkoholfria drycker på gång.

Önskar dig en fin dag i solen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

6 månader idag. Har faktiskt varit utan kaffe hela denna period också. :)

Hur som, är inne i en period där allt känns enkelt igen. Livet rullar på, och vårens sol och uteserveringar fungerar alldeles utmärkt, jag har inget sug eller avundsjuka på de andra som dricker. Ser framemot denna sommar.

Det ser ut som att du hittat en strategi för att hantera suget. Förändring är möjligt!

Önskar dig en fin dag i solen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Emma! Gott att se att du håller dig fint på banan ? Själv har jag inte skrivit här på ett bra tag. Närmar mig tre månader och det känns fantastiskt. Dock ör jag mitt i livets största utmaning hittills: skilsmässa. Trots detta har jag inte ens tänkt på alkohol.
Jag tittar in då och då för att läsa dina inlägg och se hur du mår ?

Oftast ingen större fara att dubbla doser... det är väldigt försiktiga doser som skrivs på baksidan. Jag tryckte väl i mig fem till åtta berocca om dagen i mina fylleperioder för att fylla på mina depåer. C-vitamin är det bara att kötta in hur mycket du vill, går inte överdosera och b-vitamin är heller inget större fara på taket då olika tabletter innehåller olika mängder. Det finns några vitaminer som kan hamna i obalans om man får i sig mycket av en och lite av en annan men det är invecklat. C-vitaminen är mest för att det kan hjälpa lite i abstinensmåendet men bra överlag att äta annars enligt mig. Ren askorbinsyra är det bästa då brustabletter innehåller annat skit än rena vitaminer. Många får ju en spruta med b-vitamin om man krökat länge och ätit dåligt, så det är det viktigaste att tillföra och underven längre period oftast...

Jag vet inget om dig och du vet inget om mig. Kan vi kommunicera på något vis? Kanske just nu genom forumet? Jag hade just idag beslutat mig för att lämna det efter bara ett antal dagar men ditt inlägg fick mig att tänka om. Bara för att vi är jämngamla behöver vi förstås inte ha en massa annat gemensamt. Men, om du vill prata så fortsätt gärna skriva på forumet så kommer jag att svara. Jag är inte så bra på det tekniska men jag får väl göra mitt bästa. Vi hörs!

Det är nu du verkligen behöver vara nära dina närmaste!
Tankar på att man är en börda, eller att man gör sina närmaste besvikna är så lätta att sugas in i.
Det är skammen som spökar, den smärtsammaste känslan av alla. Finns för att påminna om flockens värde, i syfte att man ska ligga lågt för att inte bli utesluten. Men om skammen handlade om att lämna flocken skulle den inte ha något överlevnadsvärde. För även om vi idag överlever utan flock, behöver vi när relationer för att inte själen ska ’dö’. Använd känslan som vägvisare istället. En signal om att jag behöver mer respekt, både från mig själv och andra.
Ge dig själv respekt, och möt dina närmaste ärlig, sårbar, ofullkomlig, stolt. Då kommer du också mötas av mer respekt. Du må ha gjort saker som oroat dem, eller tänker att du gjort dem besvikna, men du kan inte skydda andra från deras egna upplevelser eller känslor.
Skuldkänlsor är lite mer begripliga, för de handlar om beteende, man har gjort något som bör rättas till eller repareras. Bra som vägledare men inte om man drunknar i känslorna.
Om dina närmaste kan oroa sig för dig, eller påverkas av ditt mående, är du viktig för dem - och de är viktiga för dig. Om inte, hwr du inte sårat dem och kan därför släppa den tanken.
Att känna sig som svarta fåret är fruktansvärt. Om det inte är dina skuldkänslor som spökar här kanske du skulle kunna berätta hur du känner och förhoppningsvis få ett bättre, mer respektfullt bemötande.
Kram

Promenaden gjorde att suget försvann och jag klarade kvällen med 1/2 flaska vin och 2 öl. Trodde jag aldrig skulle ske. Det går framåt :)

Promenaden gjorde att suget försvann och jag klarade kvällen med 1/2 flaska vin och 2 öl. Trodde jag aldrig skulle ske. Det går framåt :)

Hej!
Jag fyller 51 år nu i juni. Tack för att du skrev till mig! Jag är nog rätt skör just nu. Hade just bestämt mig för att sluta skriva här på forumet efter bara ett par dagar. Efter svidande kritik kände jag väl att jag inte kan skriva ocensurerat hur jag känner mig. Vill verkligen inte förstöra för någon annan. Vill verkligen inte vara ett dåligt föredöme. Vill inte ens vara närvarande där jag inte kan bidra med något. Jag kan inte lova någon, någonting... Jag kommer fortsätta läsa. Kanske kommer jag inte kunna låta bli att svara och skriva vidare...
Sov gott!

Läste uppmuntrande ord om mina uppmuntrande ord i en annan tråd och blev så förbaskat glad.

Tänk att kunna inspirera någon, eller säga något avgörande vid rätt tillfälle för någon annan. Det känns väldigt stort och väldigt viktigt.

Tjatar ofta om det men i början av min tid här, när jag fortfarande tvekade på om jag skulle fortsätta att vara nykter eller ej, så fick jag EN kommentar som satte allt. Lite utmanande, rätt tuff och då kände jag att jag ska fanimej inte dricka igen.

Fan o alla hans mostrar hälsar på titt som tätt ( i form av ångest, oro, smärta, trötthet, 40 årskris, badsäsongkris, sjuka barn, motgångar på jobbet ) men alkoholen är ingen lösning på något av alla de där problemen.

Men tack ni som skrev för de där små fina orden ??? ( trodde aldrig att JAG, alkoholförespråkare numero uno, skulle kunna inspirera någon till nykterhet !) ??

#Vinäger: Nu blir jag tårögd. Jo, visst borde vi växeldra varandra! Nu blir jag helt ambivalent vad beträffar forumet. Tack för ditt inlägg!

Jag är lite likadan. Men jag utsätter mig inte för vissa grejer längre. Jag gillar små sällskap med folk jag känner och där jag kan prata ärligt om personliga grejer. Det ger mig något och så har det alltid varit.

Minglandet är en mardröm, enklare med A, ja, men samtidigt- vad är det egentligen om det behövs A från alla håll och kanter för att det ska funka? Glada skratt o kindpussar i all ära men det är inte allt här i livet.

Förstår att det känns pissigt just nu men håll ut.

Kram

Jag känner igen mig i dig o tror många gör det. Oavsett var du än befinner dig nu Stanna kvar. Det är jobbigt i perioder Jag är långt efter dig. Känner verkligen ingen framtidstro. Men jag läser mellan raderna att du har kapacitet. Ta vara på din styrka och ge inte upp. Du inspirerar mig och jag tror att flera kan instämma.

För ditt kloka inlägg hos mig!
Kram till baka ?