Senaste kommentarerna i forumet

Radar: Jag känner igen mig i detta. För mig är det någon slags självplågeri eller späkning att inte be omgivningen förändra något för min skull. Jag är oklar över varför jag tänker så. Är det för att straffa mig själv ännu mer? Eller för att jag kanske tror att desto större min utmaning är, desto starkare kommer jag bli? Vet faktiskt inte.

Skönt att känna sig fräsch i munnen, våga åka hiss med grannarna!
Och dessutom prata med dem utan att vara rädd för att stinka...??

Apropå på att avläsa allt negativt betr sig själv, ha dålig självkänsla, etc (och där a kan komma in och lätta på trycket för ögonblicket...), – där kan väl vissa typer av KBT kunna hjälpa ganska snabbt? Kanske behövs en djupare bearbetning senare av problemen om det är nödvändigt? När "kon på isen" flyttat på sig.

En hel natts sömn..första gången på länge! Drömmarna handlar inte om vin och konflikter... har också möjlighet att sova länge.. men är ändå trött. Vecka tre kommer jag få sammanfatta som lång, tråkig, smärtsam och energilös... ?
tänk så konstigt... när vecka två var så sprudlande härligt?
Det sägs att klarar man tre veckor så ska det värsta suget ha lagt sig... så vänta... vänta är temat!

allt som triggar bör undvikas. Tyvärr glorifieras och normaliseras alkoholen så till den milda grad att man upplever sig onormal då det börjar påverka ens liv negativt. SKAM är känslan hos mej. Men mitt nya motto är; intag av icke-alkohol och icke-söta drycker = FRÄSCH
För jag bryr mej om min kropp. Jag vill leva. Socker och kemikalier dödar.
Visst låter jag präktig ?
Men vissa dagar funkar det mottot i min hjärna.
Ha en bra nykter dag !

Den han sjöng på Melodifestivalen...då vindruvor och ostar skuttade runt.
Hemskt uppvaknande ! Hur ska denna dag bli? Ja nykter självklart trots att sången skönmålar alla typer av missbruk...enligt min mening. Nä upp till kamp mot frosseri'et.

Sitter i bilen och lyssnar på em podcast där de pratar om hur nice det är att beställa in en kall öl och en whisky samtidigt på krogen. Jag får fan 160 i puls och en sten på bröstet.... stänger av direkt.....

Ja ni har rätt och jag vet att hon skulle göra det utan att blinka, så den bollen ligger hos mig. Hon vet dessutom den här gången hur viktigt det är för mig. Sedan kan man tycka att hon borde avstå självmant och visst var det jobbigt igår att känna doften av vin.....

Tack alla. Jag tänker också att kroppen nog behöver detta. Jag var så fysiskt beroende när jag slutade att jag hade 3 dagar av fysiskt vidrig abstinens.
Men som du Mary säger- det känns lite som att jag blir tröttare desto mer jag sover.
Somnar med barnen, sover 10 timmar- och sen 2 på dagen.
Tänker att det får vara så här till mitt första delmål, 3 veckor. Det är på söndag.
Sen får jag nog tänka till lite mer om sömnen.

i din egen tråd. Den är väldigt intressant att följa. Många bra inlägg och tankar. Jag blir inspirerad att fortsätta ett tag till.

Detsamma till dig!!

Då börjar dag tre utan A. Lycka till alla som försöker!

Tack för support från er som kommenterat - det betyder allt!
Igår blev en lång dag.
träning på morgonen, intensiv arbetsdag, hantverk på kvällen, sen middag.
Somnade bra på en halv Immovane. vaknade vid 3-tiden.
Somnade om efter en timme på egna meriter och sov skönt ett par timmar till.

Känns bra!

Vi har haft åtminstone två på jobbet som gått till arbetsgivaren på grund av alkoholproblem. I de fallen hade det gått såpass långt att det gick ut över arbetet. Mig veterligen har alla medarbetare varit mycket stöttande och förstående. Stort lycka till idag!

Du behöver inte gömma dig här för ingen vet vem du är?
Det är det som är så skönt att kunna dela alla sina skamkänslor med likasinnade. Oavsett vad du har för bakgrund så slår alkoholen lika hårt om man blivit beroende.
Jag har kunnat hålla mitt drickande så att det inte gått utöver jobbet.
Men jag har hört många fina historier om att livet vände till det mycket bättre när man tog hjälp av sin arbetsgivare och fick behandling den vägen.
Lycka till idag och framöver???

Tack!

Det där med förhandlandet med sig själv är ju en klassiker. Det senaste halvåret när jag skulle lägga mig låg jag alltid och planerade morgondagens alkoholintag. Vad jag skulle handla, vilket Systembolag jag skulle gå till (körde varannan gång på de två som finns) och vad häääärligt det skulle bli. Oftast var jag så full att jag inte kunde stå, men morgondagens fylla skulle minsann iscensättas i huvudet ändå.

En god vän till mig var på samma spår som mig och drack läskiga mängder alkohol på regelbunden basis. Han började i terapi och idag kan han bli lite lullig, men han stannar där. Hans hjärna har lärt sig att säga stopp.
Nu var han visserligen i 20-årsåldern när detta utspelade sig, så loppet kanske är kört för mig.

Idag ska jag ta kontakt med sjukvården för att få Antabus. Inte för att jag är rädd att jag ska få för mig att dricka, utan för att min kvinna ska få känna lite lugn i kroppen. Om några veckor åker hon bort över natten för första gången sedan min senaste fylla själv med barnen.
Jag vill fanemej aldrig någonsin utsätta någon för det som hände då. Hon var ju helt maktlös, ledsen, rädd, förtvivlad.

Hon sa själv att tusen tankar for igenom huvudet när jag inte svarade i telefonen. En av dem var ”tänk om han haft ihjäl barnen och tagit livet av sig själv”.

Antabus.

Jag håller med Ellan, om man vill sin partners bästa så ställer man upp.
Det gagnar ju hela förhållandet.
Om du känner att det skulle underlätta att hon avstod från att dricka hemma så be henne ödmjukt om detta.

Hej igen,

Sov bara sov.

Det absolut bästa att ta sig ur är att sova så mkt man kan. Kroppen återhämtar sig i enormt tempo ju mer sömn man ger den.
Har du den möjligheten så utnyttja den. Om ett tag kommer tröttheten släppa och en energi utan dess like kommer infinna sig.

Njut av den tid som kommer.

//C

Du är absolut inte ensam. Känner igen mycket av det du skriver. Har också ”allt”. Fin familj, välutbildad, bra jobb och stabila ramar. Ändå dricker jag för mycket och har gjort det i många år. Oftast i smyg. Ingen (inte ens min närmaste familj) vet hur illa det har varit. Nu har jag varit nykter i 3 veckor. Skyller på ”detox” till omgivningen och att jag vill ta en ”hälsosam period”. Har varit bortbjuden på middagar flera gånger, beredd på frågor om varför jag plötsligt föredrar alkoholfritt. INGEN har dock verkat tycka det är konstigt. Glad, stolt och lycklig i min ensamma kamp! Sover gott och vaknar pigg. Jag vill aldrig dricka mer!

och några värsta fyllor har jag heller inte i bagaget. Tror att det egentliga problemet är dålig självkänsla och prestationskrav för att väga upp detta.
Högpresterande....avläser människors kommentarer som kritik/ ironi...istället för att faktiskt ta åt mig av det goda. Känner mig mentalt störd emellanåt som alltid avläser saker negativt. Med lite vin i kroppen ser jag saker mkt mer positivt och hanterar människor bättre.

Hej och välkommen till forumet!
Ja skammen är ett stort hinder tyvärr. Och även fast vi rent intellektuellt vet att beroendesjukdomen slår hänsynslöst oavsett kön, ålder, yrke, religion mm så kan det vara svårt att ta in det rent känslomässigt. När jag gjorde min behandling var vi en salig blandning kvinnor, en läkare, en lärare, en undersköterska, en HR-chef mm mm.
Det absolut bästa vore ju naturligtvis att du bad om hjälp där du är idag. Arbetsgivaren har ett ansvar och där kan du få hjälp. Dock förstår jag att det känns omöjligt just nu. Du är verkligen inte ensam i detta. Vi är många som är eller har varit där du är idag och vi finns här.
Kram
Ellan

Jag tänker likadant. I början tog jag en dag i taget. Efter någon vecka kände jag att 3 veckor nog kunde funka. I början räknade jag timmar, pga abstinensen. Men att kunna sätta lite längre mål har nu blivit ganska peppande för mig. Ett tecken på att jag kommit i alla fall en bit på väg.
Tror man måste göra på det sättet som känns bäst för en själv. Vadsomhelst som funkar, liksom.

Vad gäller träning och andra mål. Skulle också kommit igång med träningen. Men är för trött och tänker att jag ska vara snäll mot mig själv. Ta en sak i taget. Att sluta dricka är stort bara det. Så småningom kommer min träning att hjälpa mig i min fortsatta nykterhet. Men just nu orkar jag inte detta helt enkelt.
Var snäll mot dig själv. Tänk smått. Varje nykter dag förtjänar ett fyrverkeri ?. Sätt snälla mål- tror många av oss som trillar dit är så himla bra på att vara 'duktiga' på olika sätt.

Konsekvenstänkande, spela hela filmen, dvs du tänker på din värsta fyllor..Ibland fick jag ta en stund i taget, för att klara mig från alkohol. Så beroendeframkallande är det..Du är duktig och har mycket att förlora.eller vinna..Styrkekram..

....ingen prestige. Vi stöttar varandra... och var och en av oss tar en dag i taget..någon räknar dagar för sin egen skull, någon har satt ut ett mål... jag har gjort det så svårt för mig så jag har lovat mina barn 3 månader fritt från alkohol.. dom har stenkoll på mig, ena sonen 22 år gammal kommer att vara utan lika länge. Jag kan inte svika dem igen, även om jag plågas vissa dagar, så jag inte står ut.. gör på ditt sätt, jämför inte, se det lilla och var stolt över de små stegen?

Hej igen,
Bra jobbat av dig är min första tanke. Var stolt över dig själv nu och fortsätt som du gör. Den andra tanken är att jag med förvåning läser att din fru tar ett glas vin. Oavsett om det är vardag eller inte så vore det mer respektfullt av henne att avstå. Jag vet att det inte är enkelt att be våra anhöriga att göra saker för vår skull. Jag kände inte att jag hade rätt att kräva någonting av någon i början av min nykterhet. Egenvärdet var på botten men nu när jag kan se det från ett annat perspektiv så känner jag och tänker jag annorlunda. Vill hon stötta dig i detta så borde det inte finnas något hemma. Förlåt om jag låter hård men det är så jag kände.
Kämpa på och stå upp för dig själv.
Kram
Ellan