Senaste kommentarerna i forumet

Jag har egentligen inte så mycket klokt att komma med... Jag bara bestämde mig för att sluta ta till vin för att mota bort jobbiga tankar och känslor. Och nu är jag i färd med att hitta hållbara verktyg för att nå själsro. Jag hann aldrig bli fysiskt beroende, men missbrukade alkohol som stresshanteringsmetod. Här på forumet finns många kloka människor, var och en med sin historia. Läs runt i trådarna och hitta någon du kan spegla dig i :)

Stort lycka till, stark jobbat.
Jag är inne på Forumet för att jag behöver ta tag i mitt beroende.
Inspireras av att läsa om er dom tagit tag i det och kämpar.

Mvh

Så fint att du märker så positiva effekter av alkohol-stopp. Att du kom till den punkten att du fick noll utdelning av alkoholen, men ändå fortsatte dricka är en nyttig insikt. Den kanske du behöver plocka fram i framtiden, när a-hjärnan lurar dig till att romantisera alkoholen. Ha en fortsatt peppande och entusiastisk helg!

Vad härligt att du redan ser destruktiviteten i ditt tidigare liv..Att sova när man är trött är jättebra..När jag slutade dricka så var min sömn orolig i början,det tar ett tag innan allt gift lämnar kroppen. Men efter någon vecka så blev sömnen god. Jag sov mig frisk.En dag i taget..

Vilken tur att du lade av, du verkar må så mycket bättre nu ❣️

Det är säkert olika gånger hur starka vi är som man kan tänka förnuftigt när vi ser andra dricka. Det var som du skrev till mig MM, minsta osäkerhet, kring alkohol gå därifrån. Inte värt risken att falla dit..Bättre dagar kommer..

Benämningen medberoende dyker upp ibland här i forumet. Det är inget jag har funderat över tidigare. Jag trodde det bara gällde personer som lever i beroendeställning till någon med tungt missbruk. Nu fattar jag att medberoende är ett så mycket vidare begrepp. Det handlar om självkänslan och Den man blir i relationen till andra. Och jag känner definitivt igen mig. Jag har "insjuknat i styrka och duktighet"... Redan som barn i en dysfunktionell familj egentligen. Och under vuxenlivet har jag fortsatt med att självuppoffrande hålla maken under armarna gällande hans arbetsnarkomani i alla år. Hjälpt honom att vidmakthålla ett självdestruktivt beteende han borde ha fått sjunka till botten med för att sedan ta itu med för länge sedan. Men eftersom jag kuddat, curlat och sopat undan alla andra hinder än de han möter i arbetslivet har han sjunkit djupare och djupare ner i psykisk ohälsa istället. Lägg till allvarligt sjukt barn och barn med särskilda behov. Och under senare år har mitt medberoende läckt in även i mitt arbetsliv. Jag håller kollegor under armarna, tar över andras ansvar och mörkar att de inte klarar av sitt uppdrag... Voilà, en hel livstid av självförintelse. Frågan är vad man gör med sådana insikter... Tar dem till psykologen, måste vara en bra start.

Jag listar nedan några kännetecken på en medberoende personlighet, för att minnas, och för att ge andra möjlighet att känna igen sig.

Vanliga känslor och beteenden:

-Du tar överdrivet mycket ansvar för, kontrollerar och oroar dig för den beroende större delen av din vakna tid
-Du känner ofta vrede, bitterhet, dåligt samvete och skuld
-Din omsorg om den andra gör att du drabbas av långvarig ångest, depression, fysiska sjukdomar eller eget missbruk av till exempel tabletter eller alkohol
-Du låter dig bli sårad av samma person om och om igen
-Du skyddar den beroende genom att till exempel ljuga, låna ut pengar eller försaka dina egna behov, och gränserna flyttas successivt framåt
-Du är rädd för att bli avvisad eller lämnad och undervärderar din förmåga att klara dig själv
-Du är ofta rädd att uttrycka dina känslor och åsikter, eftersom du tror att det skulle leda till konflikt eller återfall hos den beroende
-Du har ett stort behov av kontroll eller att känna dig behövd av andra.

Instämmer MM, men man måste ju börja någonstans, vilket nu är gjort och sjösatt.
All minskning är bra som du säger MM.
Jag väntar med omkalkyleringar. Kör på med mitt tillsvidare

Tack för lyckönskning, behövs för mig och för många här

Tack för kommentar MM!
Jag har på senare tid gått över från riskbruk till missbruk.
Svårt att säga när men senaste halvåret är det nog. Lite tråkigheter som har utlöst
panikångest,diagnos enligt läkare. Men svårt att säga om detta var utlösande för A missbruk.
Bidragande orsak möjligen. Är för övrigt en stressig person i grunden och har hela tiden många
järn i elden s.a.s. Ska ta tag i detta också.. Trappa ner på arbeten...
Har utvecklat alkoholmissbruk ja...Men numera med insikt om problemet så att jag åter får
kontrollen över A. Krasst men sant... Så är det tyvärr. Men jag är inte alkoholist ännu
eftersom jag upplever att jag inte har fysiskt begär. Men det var nära ..

Du får en kram tillbaka naturligtvis :-)

Det kan ju handla om en man som är 165 lång och väger 50 kilo kontra en kvinna som är 180 lång och väger 90 kg.
Tror inte man ska se till könet - utan till den fysiska storleken när det gäller riktlinjer för konsumtion.
Såg också den senaste forskningen, visades på 4:an härom kvällen där man nu ser att det är mycket mindre mängd som ger skador. Betydligt mindre.

De riktlinjer för lågrisk konsumtion (9k/14m) som finns idag är kring forskning från 2005 och kommer att revideras ner. Det kommer ligga på 10 standardglas per vecka och inte mer än 4 st vid samma tillfälle. Riktlinjen med mindre 10 glas per vecka kommer även gälla både kvinnor och män.

Så nu får du kalkylera om :D

15 standardglas per vecka motsvarar ca: 240 cl ren sprit per månad. Alltså ca 2,4 liter vodka.
Självklart bättre än 50 glas i veckan som motsvarar 8 liter ren sprit, 40% per månad.

Anyway all minskning är bra.

Lycka till

Hejar på dig MondayMorning och jag är helt säker på att du kommer att komma ur detta ännu starkare än tidigare. Du klarar det!!!

Många kramar!

Hej!

Tack !

Du gör nog rätt som håller på avhållsamhet ett tag om du känner så. Ska göra detta själv enbart för att jag av egoistiska skäl
inte vill gå ner mig och skämmas, Vill vara stolt över mitt ekipage. Det var länge sedan ska du veta.
Det gäller att känna sig för och rannsaka sig för att sedan resa sig och föra sig på ett bra sätt.
Alla delar måste ju fungera. Vardag, kärlek, värme , känslor, lukter, smaker, träning, kost
och inte minst förhållandet till A. En del klarar av balansen utan funderingar.
Jag har funderingar och detta tar jag som en varningssignal å det bestämdaste

Lycka till Granit!

John

Ledsen har inte följt din tråd men gör det från och med nu. Intressant :)
Anser du själv att du har klivit över från riskbruk till missbruk?
Skulle du själv anse att du har utvecklad diagnosen alkoholmissbrukare?
(skriver endast alkoholist om mig själv, undviker det till andra då det kan vara stötande)

Kram

MM

....o ta med "alla känslorna". Det tänkte jag göra. En tur på cykeln ut mot Djurgården - med mååååånga uteserveringar längs vägen där det garanterat kommer att vara smockfullt. Alla är ju så lyckliga och har det så mysigt och har så bra konversationer, och allt är harmoniskt och allmänt "chill". Eller? Jag brukar ibland tänka på de som sitter där, att några sitter där för att de "måste". Några sitter och botar baksmällan eller abstinensen. Ett glas i solen blir 5. Kanske ingen konversation alls. Ingen harmoni och allt annat än "chill". Just de personerna tänker jag på. De sitter ju också där. Och då blir mitt eget "sug" att mysa med ett glas i solen som bortblåst. Bara en egenstrategi - jag unnar verkligen alla som kan att sitta där o mysa o "chilla". De allra flesta kan ju faktiskt det - så är det ju. Sen slipper jag gärna se det på Facebook - men det är en annan diskussion:-)

Jag gillar din inställning!
För ett antal månader sedan hade jag som mål att kunna dricka lite, någon gång ibland.
Dock känner jag mig själv allt för väl, och som det ser ut för min del just nu är det bara avhållsamhet som gäller.
Men vem vet? Kanske jag efter en lång dos terapi kan bli någon som kan begränsa sig och säga stopp.
Det visar sig.

Ha en trevlig helg och lycka till med din strategi!

Otroligt stora problem med sömnen trots tabletter. Humöret leker bergodalbana. Oro för framtid, hur lång tid kommer det ta tills jag är 100 procent igen. Försöker stänga av framtidstankar och bara bli lite bättre dag för dag. Absolut noll sug på a.

Grattis till dina 14 dagar - och vilken skillnad de verkar ha gjort. Starkt jobbat! Fortsätt på den banan!!!

Hej igen...!

Min pappa är väldigt trygg i sin nykterhet.Och även jag som är anhörig är säker att livet med A är över för hans del.Jag vet att de är inget man ska säger eller ska vara säker på.Men här kan jag faktiskt säga det. De är svårt för mig att svara på hur han ser/känner och resonerar om sin nykterhet.Men om jag ska vara ärlig så tror jag inte att pappa tänker på A överhuvudtaget idag.Men det som gav honom den första motivationen va ju att läkaren hade rätt.Han fick ju en hjärtinfarkt 1 månad efter sin period och fick göra en baypass (sen var den inte helt relaterat till spriten.Men om han hade druckit så hade han inte levt idag.Till 100 % säkerhet ) Och det skrämde nog honom.Men tror även att han var mottaglig just då (för han hade redan diabetes och det sket han fullständigt i när han drack och Ink medicinen) Om det hade skett 5 år innan så hade han säkert "glömt" de och tagit sin period igen senare.Man glömmer ju lätt. Men som sagt så har han inte A i tankarna längre.Blivit en naturlig sak.Om nu inte någon tar upp de eller han ser/pratar med någon onykter.Men de stör honom inte och även uttryckt -Det är inte värt det.Dom första 2-3 åren var svåra för honom.Man fick höra små pikar ibland som ex - Han ville ha beröm,lite förnekelse i vissa stunder osv.Hans beteende var ca densamma som före hans perioder.(Och dessa pikar och beteende kom bara när han skulle egentligen ha varit i en av sina perioder ) Men skillnaden va att han inte började dricka. Även jag som har utvecklat ett beroende kan ha svårt att förstå vad som skedde.Pga man lärde sig och förstod att snart är perioden inne för att han skulle började dricka! Och den var så stark.

Tänkte skriva ett senarium så man kanske kan se skilladen.Vi alla är olika och allt är inte svart eller vitt. Så jag kommer jämför ett exempel av mitt drickande med pappas när han var i sin period. Mitt beroende handlar om att jag dricker varje dag, bedövar och har ett sug (varit så i ca 5-6 år) Pappa hade månader av nykterhet.De skedde även att det tog ett år till nästa sommar.Och då söp han från dag ett och 1 månad framåt.Någon som annars var stark,öm,ordentlig och lugn och som skulle gå över lik för mig och min syster, blev istället en person som ligger i hallen med sin egna spya runt omkring sig.Som sen gör allt för att komma upp för att få tag i flaskan i köket, och som inte bryr sig att byta sin tröja som var nerspytt (och detta var ett mild exempel)

Ett senarium/exempel/skillnad..

Jag vaknar och jag känner redan innan jag öppnar ögonen min bakfylla. Antal tankar som hopplöshet,ånger och ledsamhet kan komma innan jag ens har öppnat dom.Sen sätter jag mig upp.Och tankarna fortsätter - Jag måste sluta! Hur och när,vad ska jag göra osv.Jag går in på toa.Borstar tänderna och kan tvätta av mig lite försiktigt.Sätter mig igen för att ta en ciggaret och kan öppna en öl.inte alltid men oftast.Och de är för att "trolla" bort min bakfylla och få mitt lugn.Jag kan säkert smutta på den i en halvtimme/timme.Det kanske blir 2. Sen kan jag fortsätta med min dag eller går jag och vilar en stund till..(4 dag nykter nu igen ) Och sen lever jag en fasad och gör allt för att ingen ska få veta

Pappa vaknar.Han sov oftast bara någon timme och var fortfarande full. Han häller upp ett glas med sprit och sveper den direkt, eller tog han flaskan och drack direkt ifrån den. Vinglade ut till köket med flaskan i handen och tog en ciggaret och fortsatte och dricka.Pappa sket fullständigt om någon såg eller visste.

Och sen efter perioden så va han sitt riktiga jag ingen (var som inget hade skett ) Världen bästa bamsebjörn till pappa. Den tjatiga,överbeskyddande och som ställde upp 24 h om dygnet med allt, vare sig när jag var yngre eller när jag var vuxen.Han slutade när jag var 25 och han var 55. Men då hade jag utvecklat ett missbruk.Men man ska överlämna tronen inom familjen sägs det ju (skämt och sido ?)

Detta blev långt.Men problematiken finns och man måste börja se allvaret i det. Allt handlar om beteendet..!

Ursäkta för min stavning och grammatik.Alltid varit dålig på det men hoppas ni förstår.

Det är läkande att få spegla sig i andra. Jag har sagt det förr i andra trådar, och säger det igen -"Det är i mötet vi blir till". Ingen ÄR si eller så. Vi BLIR. Människan är i ständig tillblivelse. När vi ingår i mellanmänskliga möten där andra förstår oss, relaterar till oss och speglar sig i oss, då blir vi människor som förstår oss själva och ser på oss själva med accepterande och medkänsla.

Så fint att du har återfunnit närheten till din livskamrat. Att du kunde ta emot hennes hårda sanningar utan att fly eller urskulda dig betydde säkert allt för hennes egen läkning. Även hon "blir till" i mötet med dig. Genom ditt bemötande tillät du henne att bli den stolta, starka, stöttande, inkännande livskamrat det låter som att hon strävat efter att vara. Nu får ni läka tillsammans :)

Jag är också en sådan som tenderar att hålla grubblerier för mig själv... Det är farligt. I tystnaden kan våra hjärnor övertala oss till i princip vad som helst. Ja, jag tror faktiskt att man kan tänka sig själv till ren och skär galenskap. Tankarna tar över och förslavar vårt känsloliv, oavsett om de består av ologiskt strunt eller ej. Man behöver kasta ljus över grubblerierna. Spöken försvinner i dagsljus. Och det är väl just vad grubblerierna är, tankespöken som hemsöker oss. Uttala dem, dra fram dem i ljuset, och se dem vittra sönder och gå upp i rök :) Ta makens utsträcka hand och börja där. Du kanske inte vet hur han kan hjälpa dig. Han kanske inte vet hur han kan hjälpa dig. Men närheten kommer att göra dig gott. Det är en bra början. Kram min vän. Jag håller på dig!

Ja det är ju problemet, att vi gillar att dricka oss berusade och helst inte vill ge upp det... Berusningen fyller någon viktig funktion för oss. Skulle du vilja dricka det där vinet om du visste helt säkert att du inte blir berusad? Det skulle inte jag. Det kände jag ganska snabbt efter att jag blivit nykter. Redan två veckor in i nykterheten insåg jag att varken smaken eller lukten av alkoholhaltiga drycker tilltalar mig. Det är ruset jag vill åt. Då insåg jag samtidigt att jag kommer aldrig att vara nöjd med att dricka bara ett glas vin sådär socialt. Min hjärna skriker efter lättnaden i berusningen, och den kommer att skrika oftare och oftare efter mer och mer. Det är så man hamnar i ett riktigt alkoholberoende, som snabbt raserar hela livet. Så jag har istället valt att ta tag i grundorsakerna till varför min hjärna skriker efter berusningens lättnad. Orsakerna hittar jag helt och hållet inom mig själv. Omständigheter i livet må fungera som katalysatorer, men det är min hjärna som måste programmeras om till att hantera sagda omständigheter på mer konstruktiva sätt än att vin-lulla i soffhörnet. Kanske blir man i slutänden en sådan som kan dricka vin i sociala sammanhang utan att bruket eskalerar? Jag vet inte. Men tills min hjärna är omprogrammerad är det bäst att inte dricka alls. Jag vet inte om du har någon som helst nytta av min historia, men tänker att det inte skadar att även du tänker över varför du gillar att dricka. Vad är din pay-off?

Det är nog att ta i, är nyss fyllda 30 men kom inte på nåt annat namn för det är precis så det känns. Ung o dum. Eller halvung och dum. Har haft ett kasst förhållande till alkohol sen tidiga tonår, började dricka när jag var runt 13 och har haft svårt att sluta dricka när jag börjar. Detta vardags drickande och drickandet flera gånger i veckan har dock blivit det senaste året... Eller två kanske. Känner att det gått överstyr eftersom det påverkar så mycket av mitt övriga liv - de andra dagarna är jag ganska aktiv, hälsosam och social. Skulle gärna vilja sluta helt med ensamdrickandet, men ska sanningen fram så gillar jag det ju också på nåt konstigt sätt... Gå runt o greja hemma och lyssna på musik med några glas vin. Det är bara att det ska stanna där och inte bli några flaskor vin :/

15 glas är mindre en de kanske 50 glas som kunde vara fallet/vecka.
Lägg sedan till de nyktra veckorna när det blir 0 glas under 18 veckor/år
Håller mig till denna gräns. jag är man så... Kvinnor har 9 glas.
Kan inte hantera mitt drickande om jag inte har ett uttalat mål. Hälsoplan är ju nära relaterat
till A så den kommer jag ha koll på. Minutiöst. Avslappnat eller inte så gör jag det garanterat.
Ska kolla mina levervärden efter första 3 veckorna.

Hälsn.

John

av Bitten. Jag är också superintresserad av hur maten påverkar oss. Är med i en Fb grupp Sockerbomben i din hjärna och beroendet och kampen mot suget är lätt att känna igen.

Jag är också lite osäker på det med rutinerna. Mätbara? Hur mäter man dom?
Hon kanske menar att man ska ha en ordentligt struktur på sin målsättning.
Hur man ska hantera tankarna nästa gång tankarna på A kommer.

Den hjälpen kan man ju naturligtvis få genom en vanlig beroendeklinik på remiss
av VC. Det är väl lite så min hjälp har sett ut, en mall för konsekvenstänkandet och
att lära mig se vad som händer om jag dricker. Och hanterbara metoder för att övervinna det.

Det tror jag är väldigt individuellt hur man går tillväga med sin metod. Alla är bra om man
inte dricker.

Jag har nog den känslan att aldrig mer dricka när jag har gått ur en period.
Då känner jag mig väldigt övertygad om att detta aldrig mer kommer att hända.

Känner också igen mig i att hjälpen måste komma de kommande dagarna direkt efter ett fylleslag.
När ångesten fortfarande går att ta på.

När det gått nån vecka eller två är jag igen övertygad om att detta kommer inte
hända igen och jag ser då inte mina problem.