Senaste kommentarerna i forumet

....som Mirabelle är inne på kan fungera...Ja nu känns tradigt, skit, meningslöst, "jag kan lika bra ta ett glas" osv MEN försök hålla ut...vissy det är tråkigt rastlöst m.m. men faktiskt inget "man dör av":)....
Tänk en dag i taget just nu så blir ditt mål kanske mer överkomligt?
Kanske kanske skulle du ångra dig om du tar ett glas idag....nu när du kommit så här långt...tänk att få börja om från dag 1 igen....det är väl onte så lockande...? Jag är ju oxå på dag 14 idag
Mailade min terapeut och fick några hejarop tillbaka.
Har du förresten någon du går i samtal hos....?
Hoppas du håller ut ikväll och att vi andra får läsa att du klarat det - senare här på forumet.
Håller tummarna <3

Jag har ju bara varit utan i 8 dagar, klarat en helg... och fortfarande tänker jag.., yes jag klarade.. redan nu blir jag medveten om i hur många situationer vinet i vanliga fall finns med... kommande fredag är det vinprovning, bara att tacka nej, det känns ok men jag vet att liknande saker komma erbjudas mig hela tiden...just nu är jag motiverad att avstå... men säkerligen kommer även jag känna din meningslöshet.. tack att du förberedde mig på den...tyvärr har jag inga råd att ge dig men jag hejar på dig och hoppas att du ska känna som vår vän här skrev: att till slut känns vinet meningslöst, den dagen längtar jag till!?

...ovan. Det är bara att hålla ut. Det där grå är bara livet. Det vi ville fly ifrån.

Snart återfår det sin färg igen, håll ut!

?

Se det som ett intressant experiment. Vad händer i kroppen och knoppen när du avstår? Nyfikenhet är en stark drivkraft för oss människor... Om du ångrar dig så har du ju resten av livet på dig att dricka. Du har kontrollen! Kram

Den där meningslösheten som kom efter ett tag nykter var verkligen bedrövlig... Från eufori över att lyckas till "meeeeeh spelar roll". För mig höll den trista, gråa, grötiga känslan i sig rätt länge :/ men utan att jag märkte det så slog det om. Det gör det för dig med om du håller ut. Plötsligt upptäcker du att det istället är vinet som känns meningslöst. För mig kom nog den punkten när jag slutade hitta på än det ena än det andra för att distrahera mig. Det finns en befrielse i att lugnt stanna i gråa trista eller rastlösa tankar och känslor. Acceptera att så här känns det just nu. Det får vara så. De jobbiga känslolägena tappar sin kraft och makt på något vis, när man inte gör allt man kan för att mota bort dem. Kram

Jag tar antabus och i smyg räknar jag dagarna tills jag kan dricka igen. Den har tagit över mitt liv!!!!!

Hej igen! Nu tror jag att jag hittat felet. När vi tog bort sidfoten på sidorna så gick det inte längre att skrolla tillräckligt långt ner för att du skulle se fönstret där du skriver in ditt meddelande. Jag har försökt justera det nu. Kolla gärna om det funkar bättre och hör av dig annars.

/magnus

Blir peppad att läsa dessa nya beslut. Mitt egna beslut är inte lastgammalt. 103 dagar nykter idag. Kan låta mycket i vissa öron, speciellt i början. Känner igen mig så. Fredagen, tjejfesten osv. Mina första fredagar var vidriga helt ärligt, men det blir bättre och det går bättre. Jag. brukar tänka "en dag i taget" (ibland tio minuter i taget om det är tufft), jag stressade ur fruktansvärt över att se det ur ett längre perspektiv precis i början och gör det ännu. Varje morgon har jag satt en rutin där jag uttalar bara för mig själv :"Bara idag ska jag vara nykter hela dagen vad som än händer!" En dag i taget blir till veckor och månader och förhoppningsvis år av ett schysst mående utan A!

Stort lycka till och var snäll mot dig själv! Det är så jäkla tufft i början tycket jag, men det blir bättre och bättre. Små ljusglimtar av hopp, kom ihåg att ta tillvara på dem!

Alltså tack från hela mitt högpresterande hjärta! Dina ord går rakt in i mig och det känns otroligt fint att det jag går igenom och gjort kan inspirera och ge något till andra! Det är stort!

Jag har sen min första bekantskap med A alltid älskat känslan den gav. Befriad, lugn, kreativ och gud vet allt. Jag var 13 år då. Har med åren, familjeliv och karriär lyckats jobba mig upp till ett bra beroende helt klart. Har väl under de senaste fem åren i princip druckit varje dag, alltid nåt. Kan räkna de dagar jag inte druckit nåt på en hand skulle jag tro. Mängderna blir man tolerant med efter tidens gång och en eller två flaskor vin märker inte maken av att jag var nämnvärt berusad. Alltid älskat vin, kontrollerat rus (kontrollfreak ju), sprit har gått för fort. Möjligtvis såklart sprit när det inte funnits annat och gärna som en sista skjuts för att kunna sova ordentligt. Har även jobbat som träningsinstruktör och det funkar fint att kombinera med A. Man lär sig alla knep. Om man tränar innan den värsta bakfyllan kommit funkar det helt ok för mig. Skakig blir jag ju av träning iallafall ju. Helt vansinnigt vad jag utsatt min stackars kropp för. Men allt går om man vill. Min moral och pliktkänsla har gjort att jag under inga omständigheter försatt mig i situationer där jag kunde riska bli avslöjad. Förens den sista tiden, då jag i princip hoppades att polisen skulle ha blåskontroll vid skolan då jag skjutsade ungarna för att jag skulle åka dit och bli tvingad ta tag i detta. Också helt sjukt. Jag har flyttat så mycket på mina värderingar och min moral tills jag till sist insåg det inte finns så mycket mer att flytta på för min personliga egen del. Det är väl olika för alla. Jag har alltid skött jobb, åtaganden osv. Den som har fått lida mest är jag själv.

Jag upplever mig som positiv generellt och tänker att saker som är trasiga måste fixas. Jag har nu idag fått lära mig att se mina största motgångar och hinder som möjligheter att lära mig något. Nederlagen är hårda ibland, men jag är ju inte mer än människa ju. Jag skulle aldrig döma nån annan ens i närheten av så hårt som jag dömt mig själv. Det har för mig blivit en stor lärdom. Jag duger precis som jag är och jag gör så gott som jag kan!

Jag blir nyfiken på din historia såklart! Har du nån tråd tro?

Idag är det Dag 14 och allt känns bara meningslöst och trist. Jag känner mig nere, rastlös och uttråkad. I vanliga fall när den här känslan kommer över mig så planerar jag in något roligt med en vän, fixar en middagsbjudning eller åker direkt och hälsar på någon. Vid alla dessa tillfällen brukar det ingå alkohol (inte stora mängder, men ändå). Alternativt tröstar jag mig med vin i soffan framför någon serie.

Nu känner jag mig baklåst. Vad ska jag liksom hitta på som kan få mig att känna mig gladare, något som inte innefattar alkohol? Nej, idag tvivlar jag! Kan förstå dem av er som har en familj hemma, men jag som är ensam varannan vecka... Vem bryr sig liksom om jag dricker på mina barnlösa veckor? Suck.

Verkligen tänkvärda. Emma,lite läskigt att läsa om hur det blivit på åtminstone en del barnkalas är, hoppas att det inte är så överallt numera. Är inte så uppdaterad vad gäller den biten. Jag minns mest korvgrillning, fiskdamm och vuxenstyrda lekar. Teman ibland, men inget måste. Vet förstås att det är olika lekland, Donken, badhus och annat det ofta ska firas på för många nu. Dyrt som attan, vissa måste avstå helt då de inte kan leva upp till förväntningarna. Tragiskt!

Men nu kom jag nog ifrån ämnet... Vi pratar mycket om att hitta anledningar till att få dricka alkohol. Men när barnkalas används som förevändning känns det som att det gått minst ett steg för långt. Bara ett konstaterande, inget dömande. Det finns så många aningslösa människor i vårt samhälle. Men någonstans önskar man ju att de små ska få vara fredade...

Bra beslut :-) Nog vettigt att avstå tjejmiddagen så här i början. Visst känns det skönt att ha varit utan en helg. Man visar på detta
sätt vem som bestämmer . Jaget eller Alkoholen. Första hindret avklarat nu för dig. Fortsätt bara så blir det lättare framöver.
Är på dag 8 nu i denna vända. Ska fixa 30 dagar också har jag tänkt mig. Nästa mål är midsommar

Kämpa på!!

John

Min första nyktra helg på typ 5 år. Känns riktigt bra. Tjejmiddagen nu på lördag står jag över för att inte frestas. Känner mig inte redo att utsättas för det så enkelt ännu. Dom är vana vid att jag inte tackar nej. Jag som alltid dricker mest.. Har bestämt mig för 30 dagars nykterhet till att börja med och är en bit på väg. Heja mig :)

Ligga i pyjamas ändå till eftermiddagen. Det finns hopp även för dig. ? Nu fortsätter vi på den lite mer passiva linjen, oavsett om det gäller alkohol eller (över)aktivitet. ❤ Kram

Att inte "få" dricka brukar ge motsatt effekt för många. Jag brukar tänka att jag får, men väljer att låta bli. Det känns genast mycket bättre, det är mitt eget val. Valet gör jag dessutom varje dag: "i dag väljer jag att vara nykter, i morgon tar jag ett nytt beslut".

Något tips inför bryggkvällarna? Jag gillar riktigt goda alkoholfria alternativ. En del vill inte alls ha substitut, andra är rädda att de ska få längtan efter A, men, som sagt, för mig funkar det bra.

Även jag tog ett återfall, men är på banan igen. Vi lär oss av våra misstag.

Lycka till! ♡

Har jag bestämt mig! Ska göra ett försök att ta en vit vecka. Har inte börjat "smutta" än vilket inte har hänt på en vecka. Håll tummarna för mig!
Kram

Bara för att jag skrev om hur otroligt bra det gick så kom bakslaget. Egentligen var det väl ingen fara, blev lite för mycket men inte så jag gjorde något dumt eller fick ångest men det kändes som att jag var tillbaka i gamla hjulspår... Jag blir orolig för min hälsa, vet att alkoholen påverkar den något enormt.
När jag nu dessutom tänker på sommar så känns det lite extra jobbigt, vill hitta någon form av strategi så att jag är förberedd. Finns det någon som har något tips? För de där kvällarna på en brygga vid vattnet som för mig är så starkt förknippat med alkohol.
Känns alltid som att jag "glömmer bort" alla nackdelar med alkoholen när det gått bra ett tag. Det är så många runtikring i mig som dricker och festar mycket på helgerna så att man ska vara den "enda" i umgänget som sitter hemma och tittar på TV istället varje helg känns ganska tråkigt. Jag vet att jag kan hitta på andra saker som jag tycker om istället men det är ändå inte samma sak liksom.
Oavsett, vi kör på nya tag igen, det ska gå. Längre och längre tid mellan bakslagen så det är väl positivt ändå.. Drömmen vore ändå nolltolerans men som jag skrivit tidigare så blir ett förbud svårare för mig, vill ju alltid ha det man inte får.....
Hoppas att vi allihopa får en skön vecka.

Du beskriver Precis det jag känner och försöker göra.
När jag/man nu inte dricker alkohol så blir det helt enkelt så att man är tvungen att bara vara med allt vad det innebär av tankar, känslor som virvlar runt...
Läskigt och spännande...
Det är modigt att våga göra det vi gör men det finns många vinster med det.

Hoppas allt är fortsatt bra...
(

Fredag kväll, kommer hem från jobbet...
Familjen sitter på baksidan i kvällssolen, det är varmt och så där gult som bara solen kan färga allt.
De sitter med varsina groggar och välkomnar helgen till, det är laddat i luften för lite party.
Dottern och hennes fästman ska gå ut och fira hennes födelsedag med sina vänner på lokal.
Det ska bli lite äventyr med med en massa överraskningar, så förväntningarna är stora.
De är glada, välklädda och nyparfymerade när de lämnar oss andra kvar med deras jyckar.
Kvällen fortlöper avstressad i soffan med två snarkande hundar som fiser i sömnen.
Går en sväng för att lufta jyckarna runt kvarteret på sena kvällen och det blir ett äventyr i sig.
Inte speciellt väldresserade när de drar åt varsina håll, en i den ena sniffandes i diket, en i den andra.
Armarna blir nära två meter långa för att sekunden senare nästan nypa av mig fingrarna när kopplen har tvinnat ihop sig.
Det ska bajsas här kissas där, finns inte en lyktstolpe där hanen inte kan pressa fram åtminstone två droppar som ett visitkort till de andra hundarna.
För att inte tala om hur det går i mötet med andra hundar, lillskiten som knappt skulle bli en varm stövel om man sparkade honom i arslet drar igång bjäbbandet och intresserar då bjässen och cirkusen är igång.
Klackarna på dojjorna har en misstänkt låg vinkel då man kommer hem igen, och man undrar vem som gick med vem.
Trött går man och lägger sig, jyckarna är tråkiga och lägger sig för att vakta ytterdörren, de kan ju komma när som helst.
Klockan 04;58 ringer mobilen, dottern ber mig hämta dem på...akuten.
Vad är det dom har hänt frågar jag, och hon svarar det berättar jag för dig i bilen på väg hem.
Lite halvnervöst tragglar jag mig i mysdräkten och med dimmig syn åker jag på en motorväg där enbart taxibilar och lastbilar drar runt i en väldans fart, det verkar bara fri fart på natten/morgonen.
Väl framme väntar jag utanför ambulansinfarten där ambulanspersonalen plockar ihop båren efter nattens fylleverksamhet.
Det verkar ha varit en busy kväll/natt och ambulansmännen gäspar stort medan morgonens fågelserenad drar igång och solen första strålar kommer över hustaken och träffar daggen i det torra vårgräset.
De kommer till slut ut, arga som bin och mina frågor är obesvarade hela vägen hem, en märklig tystnad råder i bilen.
Väl hemma så drar de igång ett gräl på undervåningen och slår i dörrarna, jag och frugan sätter på teven för att inte kunna höra vad de bråkar om, de är vuxna nog att kunna ta hand om sina problem själva.
Det lugnar mer sig efter ett par timmar och vid lunchtid kan man prata med dem igen.
Hon hade klämt fingret så pass illa i en dörr att hon trodde det var brutet, men minns inte exakt hur för de var så pass fulla.
Deras kompisar skulle fira henne ordentligt och bjussar dem på superstarka drinkar, så det var illa.
Fyllegrälen blir det ofta när det festar hårt tillsammans, därför är det faktiskt bättre att de festar var och en för sig med sina vänner.
Känner mycket väl igen detta från min aktiva tid, det var oftast så att man somnade som ovänner och sedan surade i dagar efteråt.
Var det verkligen värt allt detta?
Nej självklart inte.

På dagen då vi i familjen skulle fira henne så åkte vi till en väldigt fin buffe' på ett slott.
Uppklädda men två väldigt mosiga personer i baksätet rödögda med en hemsk andedräkt gjorde oss följe.
Innan vi gick in på slottet satte sig dottern mellan två bilar och spydde upp det sista.
Middagen var väldigt fin, men det var ett eländigt slöseri för två av dem som bara petade i maten.

På något sätt så känner jag ett medlidande, men vet också att detta är precis det som följer i spåren av alkoholen.
Tjo och tjim några timmar, det händer olyckor med sjukhusbesök, fyllegräl utan någon egentlig orsak som inte spelar någon som helst roll dagen efter, men skapar en massa onödiga sår i kärlekslivet.
En dag efter som som i stort sett bara går rakt ner i avloppet ( eller i grusplanen mellan två bilar), hur mycket man än bjuder till.
Middagen kändes lite onödig, vår födelsedagspresent blev lite av en flopp, men det var inte vårat fel, inte dotterns fel, kanske hennes kompisars fel, men allra mest var det alkoholens fel.

Jag är glad att jag inte är en tjugoåring längre, som behöver uppdatera sina alkoholvanor gång på gång.
Jag har lärt mig att en gång är för mycket, en sjö av alkohol för lite när det väl bär iväg.
Det allra bästa och enklaste är att lämna sitt alkoholbegär dithän, en dynamitgubbe exploderar inte så länge det inte finns eld i närheten.
Jag kan ha fickorna fyllda med dynamit, eller tändstickor, men aldrig samtidigt.
Om man liknar dynamiten med alkohol, och tändstickorna med suget så får det en bättre förklaring.

En helg som hade väldigt mycket i sitt bagage, en livsvisdom mer än jag kanske hade önskat mig.

Berra

Åh vad jag känner igen mig ?. Att först svepa ett glas överfullt vin innan jag hällde upp varsit normaldoserst till maken och mig och tog med till middagsbordet...
Du verkar stark. Och insiktsfull. Skickar så mycket pepp jag har!!

Hej!
Jag är ny här. Hittade hit för en vecka sedan och kände direkt: Det är detta som kommer göra att jag lyckas denna gång!
Så många hoppfulla historier. En otroligt fin, respektfull och peppig ton. Även när man faller.

Jag har druckit nästan dagligen i 20 år. Dagligen de senaste 2-3. Är en typisk ensamdrickare. Dricker inte för att bli glad utan för att bli lugn.

Men nu har jag inte druckit på 8 dagar. Jag var ensam i några dagar med barnen och drack så mycket att jag en dag inte vågade köra dem till skolan dagen efter. Fick hitta på en ursäkt. Ni ser lite förkylda ut, barn....
Så bestämde mig för att inte dricka tills min man kom tillbaka från sin resa.

Då hände det som förhoppningsvis får mig att lyckas denna gång. Att sluta på riktigt.
Jag har alltid vetat att jag är psykologiskt beroende. Men denna gång fick jag fysisk abstinens. Det har aldrig hänt förut. 3 dagar med darrningar, fruktansvärda svettningar.
Det blev droppen. Kanske har jag nått botten nu? Detta är inte den starka mamman jag vill vara för mina barn.

Idag vaknade jag och mådde toppen. Full av energi!
Visst, sömnen verkar ju ta ett tag att komma till rätta med- men den sömn jag ändå fick var nog av en helt annan kvalitet än efter den vanliga flaskan vin.

Men med pigghet och hopp kommer samtidigt rösten. Det är så märkligt. Har ju hört den så många gånger förut men åkt dit. Idag sade den 'Men vad enkelt det gått för dig! 8 dagar nu, utan större problem! Du är nog inte alkoholist ändå, du kan säkert ta ett glas vin'.
Samma röst som alltid. Men idag stod jag emot. Känner mig just nu tacksam mot livet- och er härinne.

Det jag undrar om ni skulle kunna hjälpa mig nu med är lite olika 'dagar'. När blir det lättare? När slutar man tänka på alkohol varannan minut på kvällstid? Efter hur många dagar börjar sömnen rätta till sig?
Allt sånt- skulle så gärna vilja hänga upp mitt tillfrisknande på lite sådant. Att det blir bättre, och lättare.

Har redan upptäckt en sak. Tror jag. Jag har oerhört gles behåring, vaxar benen varannan månad men behöver egentligen inte. Nu har jag en flera millimeters piggsvinsborst på benen! Va?? Kan detta bero på att jag inte dricker? Och kan något förändras fysiskt på bara 8 dagar?
I sådana fall- hurra för lurviga ben!

Och igen, till er alla härinne:
Tack.

Jag är glad att du klarar dig bra med ditt liv och ska läsa din tråd i anhörige forumet.
Jag vet ju en del, du har ju skrivit om det förut....
Jag ska läsa och uppdatera mig själv om ditt liv hur det ser ut nu

Kämpa hur det än är....

När jag skrev första gången här så var ett av de första inlägget jag läste ett av dina och jag tror att du hade 10-11 månader nykter då. Jag vet att jag tänkte - Wow, tänk den dagen jag kan skriva 10 månader igen. (har ju en helnykter period på 2 år som jag sabbade med ett återfall) Då visste jag inte hur jag skulle komma dit igen. Hur jag skulle ta mig upp ytterligare en gång. Det är tyngre efter ett återfall, självförtroende rasade.

Det kändes så otroligt långt borta men jag tänkte. Jag tar rygg på henne. Kan hon så kan jag. Och på den vägen är det
Du har hjälpt mig bara genom att vara här med "din rygg som jag mentalt har hängt på" och dina kloka ord.......

Tack

MM

Vinärgott - Ja faktiskt, det är inget jag saknar. Det kommer över mig ibland men inget akut. Och när man dricker som jag gör, så är det inte mycket att välja på. Det är ju att dricka ihjäl sig eller överleva. Jag har väl egentligen inget val. Bara att hålla sig utan A. Tack för omtanken.
Ellan - Tusen Tack. Livet glider på nyktert. Ja det känns bra, det är bra så här. Det som kan störa ibland är det
sociala biten ,kan känna mig som att jag inte riktigt är med när alla andra är onyktra och jag nykter men jag väljer
ändå nykterheten. Den kommer första i alla lägen.

Livet är inte alltid enkelt, men det blir inte bättre eller mindre enkelt om man är missbrukare.....
Det är en börda att bära att vara aktiv alkoholist.

Tack o Kram fina människor

MM

Så underbart med tiden..Som våra kroppar, våra själar, våra vänner och anhöriga känner tacksamhet för, att vi är nyktra..Äntligen lever vi livet som det är tänkt..Stor varm kram?????✨✨