Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår PRECIS din panik, för jag är likadan själv... Har aldrig misslyckats med något i hela mitt liv. Jag överpresterar alltid å det grövsta. För jag är så fullkomligt livrädd för att misslyckas. Inte duga. Bra jobb. Bättre lön än vad som normalt är möjligt i branschen. För jag är så fantastisk, tycker cheferna. Min själ kvider av skräck. Så höga förväntningar följer med alla lovord. Jag kommer aldrig lyckas infria dem, orka, mäkta med... och så får skräcken mig att överprestera igen... och förväntningarna skruvas upp ännu mer... Ja, vad är det för fel på oss? Fröken-duktig-syndrom kanske? Neurotiska perfektionister? Fast jag vet inte jag... Det är bara vad gäller yrkeslivet (och tidigare skolan) som jag är sådan. I övrigt är jag väldigt pragmatisk.

Mitt tips är att gå in i nya jobbet med mentala inställningen "Japp, här kommer praktikanten!" Ingen förväntar sig något annat i början. Knappt senare heller. Jag blir alltid chockerad när jag inser hur många människor som bara sitter av sin arbetstid på arslet och gör sig upptagna med att pilla navelludd. De lyfter lön och andas vår luft utan att göra ett skapande skrammel. Och förbannad. Där såsar de runt och slösar syre för oss som faktiskt jobbar, år ut och år in. Jag gör alltid misstaget själv att jag kastar mig in på nya arbetsplatsen och tar tag i saker och ting. Jag gör mig snabbt oumbärlig och förväntningarna skruvas upp. Gör inte det. Gör som jag säger, inte som jag gör ;) Underprestera. Då får du bonus den dagen du för första gången håller dig vaken under ett helt möte, eller nästan möter deadline. Chefen fäller glädjetårar den dagen du äntligen visar minsta lilla långsökta spår av produktivitet, tack vare hens eminenta ledarskap naturligtvis. Fostra rätt förväntningar. Underprestera!

Kram allra finaste du <3

Tack för era kommentarer det värmer❤️
Hade hoppats på att mitt psykiska välmående skulle bli bättre när jag slutat med a men är på väg in i en svacka?
Energin finns inte..
Men det är bara att kämpa på en dag i taget!!

Levern får du helt enkelt låta vila lite i första läget nu. Ta en paus minst. Sikta mot ett lugn, se vad du kan finna utan vinet. Lös inte alla saker nu. Fokus på det viktigaste. Det mesta löser sig. Det svåra är just brytpunkten, tanken om - "inte idag, det blir imorgon", men vänd det sen när du lagt ner vinet också ? Börja med två månader utan, se vad som händer. Ta ett nytt beslut då. Vill du ändra vanorna, lägga ner helt eller vad är målet? Kan vara svårt greppa att lägga ner för gott...

längre program typ 5-veckors kan vara en lösning, komma bort från alltihop och lära känna sig själv med hjälp utifrån.

Smygvinet bakom blomkrukan eller basilika plantan! Sådan igenkänning ?

Men nu står det inget där längre! För min del sen två veckor tillbaka. Och inget “wineface” heller ( blev mörkrädd när jag upptäcktr detta uttryck i någon hälsotidning på nätet och i bilderna såg jag mig själv! ).

Sedan en irriterande make kan man ju inte göra så mycket åt men jag känner att min toleransnivå höjts avsevärt sedan jag slutat med alkohol!

Ha en fin vit helg!

// Emma

Jobb är jobb och liv är liv. Man ska väl helst jobba med något man gillar men för mig blandades de två samman att jag tillslut tex inte hade några vänner som jag inte fått genom jobbet. Och allt vi pratade om var jobbrelaterat.

Det är där jag är nu. Höll på att bränna ut mig I höstas lugnade ner mig I sista sekund fokuserar nu på mig själv och att må bättre.

Vet du vad du har som jag saknar? En dröm och en sorts målbild, hundar på landet, skriva... det låter fantastiskt! Sträva mot drömmen.

Jobb är bara jobb och utbytbart, du är inte utbytbar.

// Emma

Du ska inte dö! Inte pga det här iallafall ?

Jag har ingen erfarenhet av vården när det gäller alkohol men jag vet att DU måste bestämma dig för att sluta dricka, tyvärr kan ingen annan göra det åt dig!

Så stopp. Ta en minut I sänder, en dag I taget så ska du se att alla fysiska åkommor blir bättre.

Ett stort steg att skriva här, du kommer att få en massa pepp!

// Emma

Och vi har givetvis pratat igenom saker. Det går inte att bara lägga locket på och låtsas som inget hänt.
Jag känner mig mentalt trött dessa dagar med KBT-möten, gruppsamtalen och allt tjatter på jobbet och hemma. Vill ha ett dygn i en stuga vid haver, helt ensam.

Din berättelse inspirerar och lugnar... DET GÅR! DU har bevisat det... en minut i taget.. Kram till dig.

Mirabelle tack för din fina kommentar om omtanke <3 Varit borta ett tag från forumet.. insåg att min aktivitet här.. var ännu ett led i att jag sätter så höga krav på mig själv.... den största pressen .. sätter jag på mig själv... det är ju bara att titta på historien... jobbade mig själv till ett tvärstopp med utbrändhet som resultat.... det gör mig så ont nu när jag flera år senare inser.. att jag aldrig kommer bli helt frisk från detta... jag orkar inte lika mycket som andra.. jag blir trött fortare.. socialt umgänge gör mig dödstrött även om jag älskar mina vänner.. så mycket saker som är en ansträngning för mig mentalt.. jag är så trött och less på det.. A har blivit ett sätt att orka mer... att stå ut med mer... men det blir ju en ond cirkel.. som ni alla vet så väl... jag har fått ett nytt jobb... ett bra jobb... ett jäkla fantastiskt jobb.. alla vänner och familj vrålar och grratullerar.... " nu måste du väl ändå vara sååååååå lycklig" osv osv... vet ni... jag är LIVRÄDD... DESSA KRAV FRÅN OMVÄRLDEN KVÄVER MIG... livrädd för att misslyckas.. livrädd föra tt inte duga.. att göra bort mig.. att inte ORKA framför allt... jag stirrar på kommande veckorna.. och borde väl vara så glad.. men jag bara gråter.. jag gråter medans jag skriver detta... gråter för att jag inte bara kan vara glad för detta fina som hänt mig.. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG... ? fick jag välja... skulle jag skaffa två Leonbergers ( min och min mans favorithund) .. hyra ett hus på landet.. flytta till landet.. leva billigt... låta min man göra sin karriär... och så skulle jag ta hand om hundarna och skriva klart min bok... kanske jobba halvtid i närmsta stad.. med nått relativt lugnt jobb ... ett lugnt stilla liv.. med natur och närhet till lugnet.. kanske låter fånigt.. men jag börjar inse att det livet skulle göra mig fri från den här inre jävla ångesten och stressen.... och i och med det.. tror jag även A skulle försvinna..... men jag får väl ge jobbet en ärlig chans nu.. även om jag har panik... era tips och tankar mottages tacksamt för jag är mer vilsen än någonsin.. A är fortfarande med i bilden... men jag kämpar... Tack för ni finns <3

”Bränna topplocket” ? där fick jag mig ett gott skratt.
Det har hänt en del på fronten vad gäller min man. Han har hittat min tråd i forumet här och läst igenom den. Inte vad jag önskade alls för jag behövde något privat. Hur som helst verkar det ha väckt något hos honom, att läsa om allt som jag känt. Det har varit två riktigt bra veckor sen dess. Han tar ett större ansvar hemma och engagerar sig i hur det går på mötena. Just nu känns det mesta jäkligt bra ??

..VÅREN. Det har den alltid gjort.

Den behövs så mycket nu!

Också trött på att traska I slask!

Mirabelle / Mary....JA! Det är verkligen så! Att se vem som tittar ut där inifrån.

Jag började i terapi för kanske två år sedan och det går ju såååå sakta framåt men det är så spännande att som en detektiv dyka ner i alla sina förutfattade meningar om sig själv och förstå att mycket av det där gäller inte längre. Sist jag var där sa hon "JA du funderar mycket på existensiella frågor nu" och jag kände mig som 16 igen. Bra kanske, att börja där det började så att säga.

Jag har haft en massa problem att acceptera mammarollen och måste skapa MIN mammaroll. Den började tyvärr med alkoholbelöning i slutet av dagarna och har fortsatt så. Men nu när jag SER barnen på ett annat sätt, jag kan interagera mer, är jag SÅ GLAD att jag sätter mitt alkoholintag på sin spets och analyserar vänder och vrider, och framförallt att jag nu inte druckit på 16 dagar, för de är värda så mycket mer.

Jag vill verkligen inte att de ska tänka på mamma när de känner vinandedräkt, ni vet sån där man känner hos andra när de druckit kanske två glas och man själv inte druckit något. Fy fn.

Tja, dag 16 här nu. Ser ut att bli rätt soft!

...blir det väl perfekt med ett "nedvarvningsmood" med lite Netflix (2 avsnitt!!) och en stor kopp lugnande kvällste.

Jag menar, om du ska upp vid 6 - du måste ju sova också!

Jag tänkte på det häromdagen, när min man tog ett glas vin till middagen ( hur fan lyckas han? Jag lyckades alltid dra fram någon ost så att man behövde ett glas till, eller på något annat fixtrix sätt fick jag i mig det jag behövde...TJa, hankande bara behöver ett.) Med småbarn vara ju inte middagen så länge. Farozonen för mig är ungefär mellan kl 18 och 20, för sen är det läggdags för barnen och för mig nästan också för den delen. Så klarar jag de där två timmarna kan jag pusta ut. Och somna gott. Och vakna utvilad istället för med wineface ( googla det! Det ser ut som mig för 3 veckor sen! ) dålig andedräkt, magkatarr, ångest och huvudvärk.

Trist o säga men Netflix blir ju en rätt stor del av ens liv under vinterhalvåret iaf. Kanske är det något man ska "unna sig" istället för att ge totalt fri tillgång till? ETT avsnitt, sen får man vänta till nästa kväll?

Ha en fantastisk DAG 6!

//Emma

lite deppigt.
Fåglarna kvittrade igår ikapp med solen.
Idag grå tät molnmassa.
Känns lite som mitt liv.
Varannandagsväder.
Jaja...ibland får man bara bita ihop och traska vidare.

Känner så väl igen det du beskriver om att gömma sig när man mår dåligt. Kanske är man så djupt nere under ytan att inte ljuset når ner. Kanske orkar man inte med den sociala biten med andra människor. Kanske vill man inte besvära andra med sina bekymmer. Hoppas allt är bra med dig Ikaros. Jag uppskattar dina texter mycket

Så otroligt skönt att gå in i duschen och vara nykter, inte lite bakis. Att jag sedan hat sovit dåligt är precis som det ska vara när skitet ska ur kroppen. Full fart genom huset och fick lift med älskade maken till tåget. Som vanligt utbröt panik innan jag fick låst ytterdörren och en make som satt i bilen och himlade med ögonen. Något som kan göra mig tvärförbannad är när jag är stressad och maken påtalat att jag kunde gått upp några minuter tidigare för att få en lugnare morgon. Hm! Nu är det så att jag brukar kunna ta det lugnt men inte när jag går upp på samma gång som honom. Det är något som triggar igång irritationen fast jag älskar hans sällskap.

Självklart snöar det den där blöta tråkiga Skånesnön som man blir riktigt våt av och det blir halt och äckligt. Örk! Under tiden jag försökte skynda mot tåget på perrongen fick jag kolla så alla kläderna var på. Checklistan; trosor, bh, kjol så jag inte dyker upp på jobbet i leggings och tröja. Jag väntar bara på den dan när jag kommer dit halvt påklädd pga en stressig morgon.

Fredag idag och som tur är så ska jag jobba maraton pass hela helgen, så det kanske kan hjälpa mig att ge sjutton i alkoholen. Vanligtvis när jag slutar tidigt på fredagar blir det matlagning med ett glas rött bredvid spisen. Ja, dvs smygande bakom någon blomkruka som vanligt. Allt för att ingen ska märka av att jag smygsuper sån det så fint kallas.

Just nu sitter jag på tåget och njuter av att jag är nykter. Kan möta andras blick utan att vara orolig över vattniga ögon och ett svampigt ansikte. Najs! Just nu har jag ett skönt lugn i kroppen, men jag vet att alkoholen står och lurar bakom hörnet där den väntar på att slå klorna i mig igen. Jaja! Inget jag vill oroa mig över just nu.

Have a nice day

Attack

Oväntat och kul med en krönika signerad Berra till morgonkaffet. Vi är fångadei samma vinterns skamgrepp som du, katten klagar och samlar sig innan han stiger ut i det vita. 'Lova mig matte att du släpper in mig genast igen när jag gjort mina bestyr' säger han. Vi längtar också till våren och jag tror den är nära, fåglarna sjunger och har börjat inreda för familjeliv i holkarna.
För övrigt håller jag med om att det nyktra livet erbjuder många härliga friheter! Ha en mysig fredag och trevlig helg! / mt

En ganska så naturlig livskurva egentligen.
Oftast en mjuk sinuskurva som dalar både upp och ner.
Men också emellanåt stuprätt ner i avgrunden, då när allt känns fel och orättvist.
Kanske kommer för många motgångar samtidigt och kropp och psyke hänger inte med, man är trött och slutkörd.
Har sovit för lite, jobbat för mycket och haft för lite tid till sådant som gör en glad och harmonisk.
Förväntningar är en sak som gör mig glad, nästan som en junkie, en drog...
Jag lever på att krampaktigt hålla mig fast vid förhoppningar, längtar till det och det andra..
Som en unge som längtar till julafton, hoppas hoppas...
Inte alltid det blir som man hade hoppats på, visst blir man besviken, men längtan är också ett glädjeämne.
Just nu längtar jag till båtmässan i helgen, att få gå där och drömma, allting är så dyrt att man bara kan stå där och...drägla.
Man får hålla sig till tillbehören och kanske komma hem med en...nyckelring i form av ett ankare eller en propeller.
Men jag brukar sno ide'er och sen handlar jag och bygger mitt egna med grejer från de billiga butikerna.
Inte alltid det blir lika bra, men jag har gjort det själv och själva skapandet är ett glädjeämne i sig.
Så håller jag min hjärna fylld med glädjeämnen.
Men å andra sidan bara för att man köper demoexet av en bordssåg på rea hos Jula, så blir inte jobbet utfört,
Men garaget är fyllt med pryttlar, så jag har verktygen, sedan saknas bara motivationen.
Så jo jag är hamstertypen, jag påbörjar inte chokladkakan om den är halv, det skulle bara reta smaklökarna, såvida det inte finns två öppnade kakor..., förr tankade jag alltid bilen när visaren närmade sig halv tank, numera tvingar jag mig ner till andra strecket ifrån tom tank, det tär hårt på hamstern som alltid vill vara på den säkra sidan, det ska alltid finnas en god marginal till allt.

Här hemma har precis som Magnus skrev i inledningen till forumet Kung Bore tagit sitt skamgrepp.
Jag längtar till snödroppar och solstrålar, fågelkvitter och spirande grönska...
Och vad gör vädret?, tar ännu ett strupgrepp om vårens första månad.
Det har varit jättekallt och snöat i omgångar, inte så mycket och inte så länge, men tillräckligt mycket för att jag ska dra långa tunga suckar vid skrivbordet på jobbet varje gång jag tittar ut genom fönstret.
Jag som har garaget fylld med med växtnäringssäckar, gräsfrön och nyvässade knivar på gräsklipparen....
Men jag vet, våren kommer snart inom en snar framtid, vintern kan göra sina sista dödsryckningar, men tiden framöver är min.
Ibland ser man smältvattnet droppa ifrån takåsarna när solen ligger på, det ger mig förhoppningar i alla fall.
Den bruna snömodden på gatorna skvallrar också om att snart är det nära.
Snön ligger också kritvit på baksidan, med en massa hundtassar som avtryck, en och annan gul fläck och små avlånga svarta kottar har de också lyckats garnera den med, dotterns jyckar...
Förra sommaren bjöd på många fläckar av gulnat gräs, och en del grävda gropar, får se hur den klarar denna.
Köpte idag en godiskatapult i form av en ärtpistol som vi lekte med hundarna, det blev en del nya rivspår i parketten efter deras klor i ivern att hinna fram först, men man får se den som en skön patina, saker måste ju få användas och golv är inte så jättedyra numera.
Gamla matbordet som numera står vid stugan har många spår efter när barnen var små och hackade med besticken i det när maten smakade både gott och äckligt, man blir faktiskt lite glad över att se dem, det var ju över tjugo år sedan de kom till.

När det kommer till alkoholen så är intet nytt under solen.
Jag envisas med min nykterhet i med och motgång, köpte idag två väggfasta kapsylöppnare att montera upp på husväggen vid stugan, det slog mig inte att de skulle användas för något fylleslag, utan kommer troligen att användas lika mycket till de alkoholfattiga flaskorna.
Friheten i mitt sinne är att jag inte behöver bekymra mig så mycket längre om att ha dricka hemma längre.
Jag kan ju dricka vad som helst, bara det inte innehåller alkohol, så enkelt är det, faktiskt.
Känns befriande att slippa stressen efter att bli berusad, inget planerande i huvudet.
Inte att det finns hemma, när det skall inhandlas, när det finns tillfälle att konsumera den, nör jag måste sluta för att kunna göra saker dagen efter som att köra bil, och ändå känna en ångest att det alltid är för tidigt, rädslan för att fastna i en nykterhetskontroll osv.
Numera, bring them on bara, I could tanke them all...
Ångesten är borta och jag kan se folk i ögonen på söndagarna och resten av veckan.
Behöver inte känna någon ånger över vad jag kan ha sagt och gjort, jag har blivit friare och fått en bättre självkänsla.
Det finns en hel del fördelar som följer i kölvattnet av att bli nykter, saker som man lätt glömmer bort när man dricker.
En del anser att det följer med i dryckens förlovade land, men varför ska man behöva utsätta sig för något så besvärande egentligen.

När det blir så mycket enklare att leva förutan den...
Livet går upp och ner, men inte lika mycket när man inte dricker längre, det blir lugnare så...
Och så får man tid över att längta till våren, båtar fågelsång och snösmältning.

Tjing alla!

Berra

I detta fallet tror jag att det till största delen är förvåning och svårigheten att ta in det jag sa. Min förhoppning är att han kommer tillbaka med frågor och stöttning. Det tar nog lite tid för det att sjunka in.

Man kan undra varför folk reagerar på det där överslätande, trivialiserande sättet. Är det för att undvika att fundera över sitt eget drickande? Är det missriktad välvilja? Irriterande är det iaf, när man nu samlat mod till sig för att tala ur skägget... Antiklimax.

Så bra att du har hittat hit. Det är välgörande att få skriva av sig i anonym trygghet. Samtidigt kommer du att hitta genuin värme och omtanke här på forumet. Vi är många som trivs här :)

Jag har barn med ADHD- och autismdiagnoser. Har du tagit del av någon kurs hos ADHD-center? Kurserna är väldigt bra, lärorika och trygga mötesplatser. Jag hoppas så småningom att mina barn ska vilja delta i någon kurs för att lära känna sina funktionsvarianter och utveckla verktyg för att hantera dem. Än så länge är de inte så särdeles intresserade, utan nöjda med att mamma bygger struktur och stöttar upp de exekutiva funktionerna, men vuxenlivet och självständigheten lär väl hägra så småningom :) För mig låter det iaf på ditt inlägg som att du inte riktigt bemästrar en av de superviktiga strategierna för att hantera livet med ADHD - att hushålla med din energi. Batteriet tar slut, och du rasar ner i depression. Det går att få professionell hjälp att hantera sådant här. Du och din sambo kan gå kostnadsfria kurser och lära er de verktyg ni behöver för att bygga en hållbar tillvaro för dig. En tillvaro där du får förutsättningarna att lyckas med studier, jobb osv. Det är du värd!

Passar även på att hälsa Karolinas välkommen, ifall jag inte hittar din egen tråd :)

MM .. Det låter som en riktigt bra plan .. Låta din historia bli ett avskräckande exempel .. och istället visa vägen och vara ett föredöme .. Ja , din historia behövs verkligen där ute .. ?

Det känns som början på en spännande resa. I dag berättade jag för min bästa vän att jag gått med i ett program för att ändra mina alkoholvanor. Det kändes bra att berätta men jag fick inte fullt den reaktion jag så väl behövde. Mera "såå farligt är det väl inte" men jag tror och hoppas att han kommer tillbaka med fler frågor.

Jag har aldrig tänkt så mycket på alkohol som när jag bestämde mig för att låta bli den... Kanske är det så den mänskliga hjärnan funkar? Jag tror tex inte det finns en människa som tänker mer på mat än den som bantar... Men det visar väl också att man faktiskt har ett problem (om man nu är som jag och tvivlar på det mellan varven) att tanken på att inte få någon alkohol gör en helt besatt. Nu har det lagt sig mycket för min del, efter drygt två månader. Nykterheten är normaltillståndet. Jag lutar åt att fortsätta så på obestämd tid. Välkommen hit :)