Senaste kommentarerna i forumet

Men du har helt rätt. Det är dock så värdelöst av mej. Kan så mkt bättre. Jag vet det.

Bra att du avslutar vinsveperiet och kör vidare på te. Att vinet inte ger någon payoff längre är ju strålande. Då vinner du snart kampen! Nykterheten börjar nu i denna stund :) Kram

Livskris och tårar....
Den eviga frågan ... vem är jag och vart är jag på väg ?
Allt ska ställas i proportion till all världens sällskap...då blir ett a-problem väldigt litet....ett i-landsproblem...så o-värt.

vilket betyder att jag banne mej får skärpa till mej....nu te... men har svept vin innan...skamkänsla...Det är så j***a onödigt....ger som inget längre.

Nu slutar jag vela vid vägskälet och tar ett nytt fast beslut. 60 dagar utan rus är inte förgäves. Anledningarna är inte triviala. Själva velandet och dividerandet är bevis nog. Motivation schmotivation. Sedan när inbillar jag mig att jag är särdeles motiverad att göra något alls av alla måsten i livet? Motivation är som lycka. Man upplever korta, och allt uppslukande starka glimtar. Resten av tiden går det framåt på ren tjurskallighet. Så here goes. Nykter mellokväll, avnjutandes alkoholfritt bubbel här i min ände. Hoppas ni har det fint i era soffhörn alla rara kämpar!

...tror jag kan vara bra. Att få “bikta “ sig, säga allt man tänker känner utan att bli dömd. Jag går en gång I veckan i perioder två gånger- efteråt känns det ibland som att ha köra ett tufft crossfit pass.

Det kanske inte är optimalt för att lösa ett akut beroendeproblem men på lång sikt kan det verkligen rekommenderas.

Lycka till!

// Emma

Hej på er mina vänner,

Jag var hos läkaren i fredags. Jag har bara träffat honom ett par gånger tidigare men då i helt triviala ärenden. Som vanligt var jag skeptisk att detta skulle ge någonting och hittade tusen skäl att inte behöva gå dit. Hela kroppen signalerade flykt och jag ville bara gå och gömma mig.

Nåväl, jag tog tjuren vid hornen och begav mig dit. Den manlige läkaren är i 60-årsåldern och mycket erfaren. Efter en kort trevande inledning la jag alla korten på bordet och, enligt min mening, var jag fullständigt uppriktig. Vi talade om mina mångåriga alkoholproblem, i form av periodiskt supande, mitt dåliga självförtroende, ångest som kommer och går mm, mm.

Jag upplevde verkligen att han engagerade sig. Han verkade påläst och kunnig och det var helt klart inte den första gången han stötte på en patient med mina problem. Han gick igenom de läkemedel som kan vara aktuella i mitt fall. Bensos är av många anledningar helt olämpligt, vilket jag förstår. Han tyckte vidare inte att vi behövde testa antidepressiva i steg 1. Det slutade med att jag fick Lergigan 25 mg, utskrivet. Denna medicin är egentligen ett antihistamin, som dock har visat sig vara verksamt även vid oro, ångest och vid alkoholproblem. Detta läkemedel ska inte vara beroendeframkallande och jag kunde ta upp till 5-6 tabletter om dagen som maxdos. Jag har inte prövat medicinen än. Vill låta det sjunka in lite först.

Jag tog även upp eventuella samtal med den psykoterapeut han samarbetar med. Han var öppen med att det är en smärtsam process och ska man gå till botten med problemen kan det ibland ta år innan några rejäla framsteg tas. Psykoterapeuten i fråga arbetar inte med KBT utan traditionell psykoterapi. Vi kom fram till att jag skulle avvakta med terapikontakten. Han ville att jag skulle testa medicinen och ville se mig igen om några veckor för att se vilket nästa steg blir.

Jag var helt slut, mentalt, efter mötet. Kändes som om jag hade sprungit en mil eller två. Jag var dock nöjd. Kände att han brydde sig och var engagerad. Jag är hoppfull. Gick och la mig väldigt tidigt igår kväll. Idag har jag plockat fram längdskidorna och masat mig runt i spåren i två timmar. Det känns i kroppen.

I mitten på nästa vecka ska jag iväg på en, sedan länge planerad, resa. Jag blir borta i nästan 3 veckor. Jag kan inte säga att jag längtar efter att åka bort men samtidigt kanske ett miljöombyte är vad jag behöver. Just nu känner jag mig rätt så trygg. Jag tar med mig min medicin, följer er alla här på forumet och kommer säkert att göra ett och annat inlägg.

Sköt om er och trevlig helg
Tjalle

Nä det var inte själviskt sagt. Det var precis vad som behövdes :) Att ingå i ett större sammanhang, där ens egna val faktiskt påverkar andra, det stärker beslutsamheten. Nu håller vi, en nykter dag i taget! Kram

för min skull...nä usch det var själviskt sagt. Håll ihop för din egen skull ?
Jag är långt bakom dej i nyktra dagar men jag kämpar.

Ja, det är ju så man måste göra. Ta själva livet en dag i sänder. Märkligt nog har jag den förmågan i kristider. Lugnet i stormens öga. I lugnare perioder är det svårare, av någon anledning. Fysisk aktivitet hjälper. Idag har jag åkt av mig oron i slalombacken :)

Cynisk galghumor är min melodi :) Ja jag vet ju det, att livet blir bättre utan vinlull. Särskilt om man bajsar ner sig av det också. Jag tror nog att den där glorifierade magkänslan är väldigt opålitlig när det handlar om huruvida man ska dricka vin eller ej... Den säger alltid "Jajjemen, bring it on already!". Vi får förlita oss på logiskt tänkande istället. Idag är jag nykter!

..för din hälsning!

Ja panikångesten har nog lite varit ett startskott för mig, att vilja göra en förändring. Där förlorade jag kontrollen helt och blev riktigt rädd för mig själv. För första gången kunde inte alkohol eller lugnande hjälpa mig.

Och jag är väldigt otålig så nu testar jag denna vägen, en dag I taget!

Ha en fin helg ☀️☀️

...med monstret? Berätta gärna om du känner för det!

Ha en fin solig lördag☀️

Vad insiktsfullt och välforumerat och fint du skriver! Grattis till dina vita dagar starkt jobbat av dig:) Det låter som ett klokt val av dig att inte dricka på ett tag så du kan få distans och andra perspektiv och tankar kring din relation till alkohol. Jag är själv riskbrukare och jag vill själv belöna mig med några öl ibland för att varva ner och koppla av för stunden. Men jag har med åren insett att alkoholen förstör mer än vad den ger och i långa loppet ger den bara negativa konsekvenser inte bara för en själv men även nära och kära påverkas på olika sätt. Panikångesten är ju ett sätt för själen att säga att något är fel och att man behöver göra en förändring i sitt liv.Det är ju oarbetade känslor som man stängt inne som bubblar upp till ytan som man kanske inte orkat bearbeta eller kunnat lösa pågrund av olika anledningar. Jag vet själv hur jobbigt det är med panikångest och jag tror med att alkoholen och panikångesten har ett samband. Ha en fin dag och fortsätt att samla vita dagar:)

...med min familj på en mysig restaurang. Vanligtvis tar jag en öl eller ett glas vin till helglunchen- med en enda tanke i huvudet: hur jag ska lyckas trixa mig till en drink till när den första är slut ( ta en rätt till, bjuda in en ny person så man stannar lite längre osv ) . Nu njöt jag av maten o sällskapet och hade det trevligt. So far so Good. 10 dagar nu❣️

Kan vara tragiska omständigheter bakom, men det får en att tänka på något annat.

För att du skrev i min tråd. Det ger mej styrka att fortsätta kämpa. Härligt att det går bra för dej och att du dragit ner rejält på alkoholen. Nu fortsätter vi så! ? Kram ?

Hej Fredde! Vad glad jag blev av ditt inlägg och att läsa att det går så bra för dej! Jag är inne här och läser lite ibland men inte skrivit på länge. När jag nu kollade så tänkte jag faktiskt bl a. på dej och till min glädje hittade jag dej här. Telepati..!? ?
Det går bra för mej också. Jag har kommit igång med att jobba (efter längre sjukskrivning) och med träningen. Det mesta känns positivt. Jag är på dag 34 nu. Har dock fuskat lite, druckit en liten öl eller ett pyttelitet glas vin vid festliga tillfällen. Men jag har otroligt nog inte fått nåt större sug efter mer alkohol i samband med det! Jag har också fått en känsla av att det inte är värt det, att dricka mer och sen med allt det kan föra med sej. Nej, jag mår mycket bättre utan det falska ruset. Låt oss fortsätta så! ? ?Kram

Fint att höra ifrån dig Ikaros ... ? har saknat dig o dina kloka inlägg .. ser fram emot din nya tråd .. Lerigen

Glad om några rader kunde kunde hjälpa till...?. Hoppas att det gick bra hos läkaren!!! Håller tummarna - och att du nu siktar uppåt och framåt. Där finns ju lösningen.....-gjort är gjort. Den gamla "skiten" ska vi inte "gotta" oss i, det leder ingenstans.....Det skriver jag till mig själv också, då jag tror att jag snart får nån slags pokal i grenen "Ältande". Hoppas att din helg blir lugn o nykter o hoppfull. All the best/Anders

Ett sätt att motivera sig själv till nyktra dagar är att sätta in de pengar man sparar på ett separat konto. Typ 100 kr för varje nykter dag! Funkar för mig! ???

Först i dag har jag läst alla varma inlägg. Tack för det. Jag har och har haft ganska arbetsam period sedan i december dock utan alkohol. Till min egen stora överraskning var jag illa ute rent medicinskt och sjukhusperioden varade i en månad. En inflammation i munhålan kombinerad med en lunginflammation påverkade mig rejält. Nu misstänker läkarna att detta kan ha utlöst en hjärtsvikt som gör att jag endast orkar gå en femtio meter utan att vila.
Under vintermånaderna har jag läst på forumet utan att skriva själv. Jag vet faktiskt inte varför men i dag, när ljuset kommit tillbaks och våren finns där bakom knuten känns det som jag vill höra av mig till alla vänner här. här för var och en sin kamp men i samklang och i relation till andra. Det känns trösterikt att veta att det finns människor som kämpar på det viset.
Om jag har något jag vill dela i dag skulle det nog vara att vi nog borde vara tacksamma för att få ingå i denna gemenskap. För trots min tystnad har ni varit av stor betydelse under mina mörka stunder. Fragment av vad ni skrivit och berättat har dykt upp och givit mig styrka.
Inom kort tänker jag öppna en ny tråd under rubriken det övriga livet. Jag känner att jag faktiskt är på väg dit och förhoppningsvis kanske jag kan uppnå befrielse från alkoholens grepp. Det känns faktiskt som att det kan vara möjligt.
Ikaros

fredde att läsa om din tillvaro. Inspirerande!

Med nikotinet kände jag- ingenting kommer någonsin att bli som förr. Varför ska jag sitta på en uteservering i Paris om jag inte får röka? Varför ska jag ha ett förtroligt samtal med en vän, om det inte ackompanjeras av en cigarett? Varför ska jag överhuvudtaget existera om jag inte får tända en cigg? Nu 10 år senare ter tankegången sig skrattretande, har aldrig nånsin en tanke på cigg längre. Kanske någon gång om året men slår snabbt bort den.

Och nu sitter jag i samma sits med alkoholen, ställer mig samma frågor. Och hoppas att jag om tio år kan se tillbaka på det här och skratta.

Jag är ny här, men kunde inte låta bli att skriva när jag läste ditt inlägg. Jag bestämde mig för ca 14 dagar sedan att nu får det vara nog med A. Har gjort flera försök, men misslyckats. Läste på 1177 ang hjälp med läkemedel för att dra ner/sluta dricka och kom fram till att Campral verkade vara något för mig. Tog kontakt med min läkare på VC och förklarade hur läget var. Hon skrev ut det till mig och berättade samtidigt att hon är skyldig att meddela att man går på samtal också. Hon gav mig telefonnumret till Behandlingsteamet i min Kommun med orden att de har tystnadsplikt och inte för några journaler som hon ser. Det tar ju inte bort skyldigheten att anmäla vid missförhållanden. Efter mitt första möte med dem kändes det så bra. Första gången jag pratade öppet med någon om mitt missbruk och blev inte ”dömd” . De jobbar förvisso ihop med socialtjänsten, men är inte alls så som jag trott. Som sagt fokusera inte på oron ❤️