Senaste kommentarerna i forumet

Hahaha vi får passa oss, så vi inte blir skickade på boot camp för obotliga cyniker ???

Hej kämpe,
Hur går det för dig?
Checka in o skriv en rad om hur du mår :)

Mitt liv rusar fram just nu. Och jag följer bara med. Tar alltför sällan mig tid att stanna upp och tänka efter. Känna tacksamhet för min nykterhet. Men jag är tacksam. Oerhört tacksam. Finns inte ord att beskriva skillnaden på nu från då. Satt för några kvällar sen och rensade min gamla dator. Hittade massa gamla bilder från den tid då jag levde annorlunda. Jag var stressad och ansträngd på bilderna. Och fet. Satt fast. Fast i ett missbruk. Faktum är att jag var döende i en sjukdom jag inte förstod att jag hade..
Jag har fortfarande sjukdomen men låter den inte styra mitt liv idag.
Att leva nykter är idag en självklarhet. Mitt liv idag, svårt att förklara, men mitt liv idag är på riktigt. Riktiga känslor med riktiga innerliga skratt och när sorgen kommer går den över snabbare. Jag kan hantera livet och dåliga saker går över. Det vet jag idag.

Har träffat en underbar kvinna. Hon dricker inte heller. Hon är inte alkoholist men följer med mig ibland på AA möten. Hon gillar stämningen där. Gillar människorna och det som sägs. Vi älskar varandra och ibland kan jag inte låta bli att tänka att allt det underbara som händer nu i mitt arbete, inom mig och i mina relationer runt kring mig, hade aldrig inträffat om jag fortsatt dricka. Allt har dessutom gått så fort när man ser tillbaka 3 år. Jag är en helt annan människa idag. Så lycklig inombords. Får man vara så här lycklig? Är jag verkligen värd allt detta?
Är det jag i spegeln??

Kämpa på, det är värt det.

Kram

Om man inte tillåter det rasa...trots att det drabbar tredje part...då upprätthåller man systemet.
Men det är ju alltid ytterligare en fråga...är det värt striden? Ibland är det inte det.

Bitter nääää....Det här är ju kvinnans kall...alltid redo ! uppdaterade med knopar och plåster och morsesignaler...hålla ihop, trösta och kommunicera med omgivningen.
Oj så kul. Mindfulness är en omskrivning....jag fokuserar på att andas lugnt och stilla så att jag inte gör ngt jag får ångra ??

Det är väl det största problemet. Min yrkesroll borde vara tydligt avgränsad, men är det inte. I åratal har branschens huvudmän gjort den ena efter den andra smygbesparingen. Man har skurit ner kostnaden för i princip alla kringtjänster och lagt ansvaret ”tillfälligt” på min yrkesgrupp. Provisoriska lösningar blir över tid permanenta. Nu står hela yrkesgruppen där med mängder av ”osynliga” arbetsuppgifter. Utför man dem inte så rasar hela korthuset ihop. Och om det rasar faller skulden på oss. Ingen vet riktigt hur det blev vårt ansvar. Men det blev det. Samtidigt har kraven skruvats upp något otroligt på de bitar som faktiskt hör till vår arbetsbeskrivning. Inte mig emot. Jag har expertisen och kapaciteten vad gäller de bitarna. Men pga besparingar och stadig nedmontering av kringresurserna får jag inte ägna mig åt det som borde vara mitt (enda) ansvarsområde i så särdeles stor omfattning. Alltså, det är verkligen helt galet.

Jag önskar att det fanns en sådan avstängningsfunktion på människor f2f också. Vuxna människor alltså, som kräver ens fulla uppmärksamhet i situationer då man absolut inte kan ge dem det. Kräver samtal som direkt olämpliga att föra just där och då ? Om de inte hade tillhört den där folkgruppen som endast har rättigheter, men inga skyldigheter, så skulle det ju gå att enas om en bättre tid att mötas. Men nej. Jag ska ha och JAG ska ha och jag ska ha det NU ? Suck. Jobb som suger livet ur en borde vara förbjudna. Eller, vänta nu, enligt arbetsmiljöverket tror jag faktiskt att de är förbjudna ? Men man kan ju alltid skicka oss på någon fiffig kurs i mindfulness istället för att se över arbetsmiljön. Nej, jag är inte bitter jag inte ? Kram på dig! Ikväll är vi nyktra ✌?

..vilken arbetssituation du har.
Good enought hänger ihop med frågan och med mitt nya mantra
vems j***a ansvar är just denna fråga?
Är det mitt...ok.. fine.. jag fixar..men kom inte och lägg på mej andras jobb eller andras oförmåga till planering/prioritering. Speciellt galan får man bli om det sker genom smicker eller härskarteknik. Då - brinner jag av....pofff?

Hur många har jag tappat räkningen på, men nyktert har det varit iaf. Just nu kan jag faktiskt inte komma på varför jag fattade det beslutet. Varför kändes det så angeläget då? Jag antar att det kommer tillbaka, bara jag håller i och inte gör något förhastat. Jag känner mig sådär skör och skinnlös igen... Helt klart stress. Lyckas inte lämna jobbet på jobbet. Lyckas inte sätta upp emotionella barriärer. Ger för mycket igen och igen och igen. Tacken är ännu mer krav, från den där folkgruppen som bara har rättigheter, inga skyldigheter. Det största problemet är egentligen att kraven uppifrån inte alls stämmer överens med kraven från sidorna. Om jag ska leverera på kraven från sidorna, så måste jag släppa på kraven uppifrån, och vice versa. Bläckfisk är jag tyvärr inte. Man tycker att evolutionen borde ha gjort sitt efter 13 år i yrket, men fan heller. Till min stora häpnad har jag fortfarande bara två armar. Darwin kan gå och gömma sig. Hur gör man för att uppnå själsfriden i ”good enough” när något sådant inte finns??? Nå, svaret lär inte finnas i en vinflaska iaf... Idag är jag nykter. Jag vet inte varför. Men jag är nykter.

och trygghet. Känner mer och mer att jag behöver lugn och ro för att dämpa behovet av vin. Varje eftermiddag på jobbet är jag två millimeter från att ta bilen till systemet och köpa en box. Mitt jobb suger livet ur mej. Jag måste hitta en strategi för att lugna ner jobbtakten och allas skrik på hjälp. Idag har jag stängt av aviseringen på datorns mailbox. Vansinnigt mkt bättre arbetsro. Mitt fokus blev bättre. Den avstängningsknappen borde finnas på alko-hjärnan också.
Idag blev det ingen inköpstur iaf...somnar nykter tack o lov.

en tanke till en annan.
Såklart det är mycket skönare att slippa alkoholen. Vara pigg på morgonen är ju något av det bästa som finns.

Hej jag vill dricka mindre hur får man hjälp med det

Känner mig starkare än på mycket länge. Vaknar utvilad utan ångest. Har mer energi som räcker hela dagen. Mindre sug för varje dag som går. Ganska stolt över mig själv faktiskt. Tack vare all stöttning och att jag varit sysselsatt har varit en stor hjälp. Att sova har gått bättre än jag trodde. Men jag vet också...
...att det här är tillfälligt. Mitt mål är inte att bli nykterist, men däremot att förändra mitt drickande och skapa sundare rutiner för det. Kanske kommer jag dricka i helgen, men mer förståndigt. Istället för en box blir det flaska. I april 2 veckors solsemester, kommer troligtvis bli en hel del alkohol. Men ska begränsa det. Är realist. Men de insikter jag fått den senaste veckan hjälper mig i mitt tänk kring fortsättningen och till ett sundare liv med mindre alkohol.
Idag är jag nykter! ??❤️

Levande ljus... Tystnad... Tom i bollen låter fantastiskt. Jag har aldrig lyckats med det där att lägga jobbtankarna utanför ytterdörren, men nu blev det genast ett mål som hägrar :)

Nu slog du nog huvudet rätt på spiken :) För mycket samtidigt. Tänk scaffolding. Medicinen är din byggnadsställning. Du måste få nya stöttor på plats innan du avlägsnar den. Kram

Åh tack för svar! Nej inte direkt utan jag gjorde en riktig blunder på Facebook igår när jag var helt borta. En video. På mig tydligen när jag står och ”gungar” och fipplar på mob. Kanske låter banalt men jag kan inte gå och låtsas som inget. Vet att flera sett. Jag skäms så men kanske va bra att det kom ut så jag slipper låtsas längre. Orkar inte mycke mer. Gråter och gråter och har panikkänslor om vartannat. Obs det är inte det minsta synd om mej! De är inte därför jag gråter..

Ang ditt inlägg #33 JoYo....alltså shit, du har gått igenom väldigt skadliga grejer i ditt liv. Förstår du kanske inte helt och hållet själv hur skadligt det varit? Du har inte pratat så mycket om det tidigare eller har jag missat det? Tror jag läst det mesta du skrivit...
Hursomhelst vill jag uppmuntra dig att fortsätta söka hjälp, detta är allvarliga saker som du behöver hjälp att bearbeta. Har man skadat sig rejält är det självklart att man går till en läkare, detsamma gäller här. Psykologer är läkare som kan hjälpa oss att läka våra mentala och känslomässiga sår. Vi kan bara hela oss själva till viss del. Så: bra att du tagit steget att söka deras hjälp! Berätta hur det går!
Många styrkekramar, du är på rätt väg❤️❤️????‍♀️

Rehab påbörjad! Och vilket underbart gäng man hamnat i. Otroligt skön känsla att kunna diskutera sitt problem HELT utan skamkänslor. Bara förstående blickar och klapp på axeln. Man riktigt känner hur alla vill förändra sitt liv, känslan finns i luften. En stark energi.

Har det hänt nåt som har med jobbet att göra?

Så klart vi ser det som en möjlighet, vår inre utveckling som pågår hela tiden. Det är skönt o ger hopp o livskvalitet tänker jag.
Jag läser ibland en hel tråd från början till slut o ofta är det hög igenkänning o alltid är det något som väcker något nytt hos mig...eller väcker upp något slumrande, sovande, vilande hos mig.

Funderar på min balansgång mellan alla dessa lägen, känslor o vanor som finns i mig o som gör att jag har haft svårt under alla år att bara lägga av med vin som jag egentligen vill.

Tidvis lever jag ett liv där vindrickning inte ingår o heller ingen vana av att det ska finnas med o känner ingen längtan alls då. Jag vet precis när det är så o det är bäst. Så kommer tider då vin blivit invant att finnas med. Vid flera olika lägen...tristess, för avkoppling, tillsammans med en vacker utsikt en sommarkväll, tillsammans med en brasa, film kan det vara då...

Så kommer tanken, överdriver jag? Ska jag tillåta mig eller inte. Lägger jag för mycket vikt vid det här. Jag ska se var jag hamnar. Gör min kbt men tycker inte att det känns bra i nuläget. Det får mig att ständigt tänka på alkohol, vilket jag inte gör i vanliga fall. Jag ska göra kursen färdigt och utvärdera sen.

Mår ändå ok o fyller på med roliga saker. Funderar dock mycket runt alkohol vilket blir ett orosmoment. Blev motsatt effekt.

Klarar inte av vardagen

Jag undrar hur du har det nu? Vilken resa du har gjort och som du har kämpat genom dessa år. Jag hoppas att allt är bra med dig och att det är därför du inte syns här...
Kram

Hej Anders 43 och tack för dina ord. Jag har även följt din resa och känner med dig. Helgen var på ytan lugn. Jag kom ut i friska luften och sakta, sakta börjar aptiten att återgå till något som skulle kunna kallas normalläge. Har dock tappat ett par kilo i vikt. Skulle väl inte vilja kalla mig mager men det är på gränsen.

Oron fortsätter att härja i min kropp och jag ältar fortfarande diverse detaljer sedan senaste dryckesdagarna (9 dagar idag). Sover ett par timmar längre varje natt på min insomningstablett, vilket är positivt men vissa dagar är jag så "svag" rent psykiskt att jag får ta någon halv tablett även dagtid. Det håller naturligtvis inte i längden men just nu får det passera.

Jag hade laddat mentalt för idag då det var tänkt att jag skulle träffa läkaren och eventuellt också psykoterapeuten. Döm om min förvåning när jag igår fick ett telefonsamtal att läkaren var tvungen att ställa in tiden. Nu ska jag istället träffa honom på fredag................Mentalt jobbigt när man varit så inställd på att mötet skulle ske idag.

Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska "lägga upp" mitt läkarmöte. Självklart ska jag inte sticka under stol med mitt periodiska supande men jag måste även få fram min lite depressiva läggning som tilltagit de senaste 2-3 åren. Jag vet ju att alkohol i sig kan skapa depression men jag känner ändå inte igen mig själv riktigt. Jag har i mina "vita perioder" varit synnerligen aktiv och fått väldigt mycket ur händerna. Haft många bollar i luften. Idag är tanken ibland när jag slår upp ögonen på morgonen att jag längtar tills det blir kväll igen så att jag får sova. Jag känner ingen riktig geist, håglöshet, på gränsen till apati stundtals. Jag tycker ingenting känns så där riktigt kul utan överlever mer på autopilot.

Jag tror det delvis kan ha att göra med när jag fick mina rygg- och höftproblem för ca två år sedan. Jag har inte alls kunnat motionera på det sätt jag är van att göra. Vet inte riktigt hur jag ska komma framåt. Kanske borde jag pröva antidepressiva?? Jag har aldrig tidigare tänkt tanken men det är kanske värt ett försök. Givetvis är prio ett dock att fortsätta med beständig nykterhet. Det är liksom själva fundamentet i tillvaron.

Snön yr utanför fönstret med stormvindar. Ungefär som det ser ut inuti mitt huvud just nu. Jag fortsätter kämpa. Jag vill inte ge upp.......
Trevlig eftermiddag på er alla kämpar/Tjalle

Hoppas att det går bra för dig också! Jag är inne och läser här varje dag - men känner att jag inte har så mycket att säga. Nykterheten travar på - och det känns bra. Sprang på en del AA-möten under hösten - men har inte varit där på ett tag. Kanske går jag dit ikväll och lyssnar på andra kloka själar som kämpar. Jag är så nöjd med den terapeut som jag träffas sedan september - idag pratade vi om att vi skall fortsätta att ses ungefär 1 gång/månad. Det har dragit igång en förändring/förhållningssätt/tänk. Det stärker min självkänsla - och hela mig faktiskt. Tror att jag börjar komma till insikt om mig själv på en del plan. Bara gott. Har vid ett par tillfällen den senaste månaden druckit ett par (ja 2) öl till maten ute på middag med vänner. Måste ju skriva det i min "dagbok" så att jag inte får för mig att jag inte druckit något. Så: 2 öl! Men onykter har jag inte varit på snart 6 månader.........

Önskar kraft o styrka till alla som kämpar. Oavsett hur. Första dagen? Andra veckan? Återfall? Ångestdämpande kvällsvin? Ja, alla...... Det går att förändra även om det är en krokig och guppig väg. Men det går.........

Kämpa vidare.....jag läser vad du skriver, och jag förstår precis vad du går igenom. Hoppas att du härdat ut de senaste dagarna - och att du börjar "landa". Jag håller på dig!!