Senaste kommentarerna i forumet

@Berra Tack för att du ville dela med dig av din upplevelse kring din brors bortgång. Du skriver väldigt vackert och gripande och jag kan se bilder framför mig. Vad fint att du ska ställa fram kaffekoppen på bordet för han var ju trots allt bjuden❤️.

Jag beklagar sorgen🖤. Kram❤️

Klockan är kvar i fem på lördagsmorgonen….

Kan inte sova, kanske mest på grund av att jag somnade i soffan framför teven ikväll.
Har sovit fyra timmar, och efter att ha masat mig till sängen så har jag legat vaken nu i tre timmar.
Försöker finna musik som passar i mina lurar, men slowmusic gör mig uttråkad, och för poppig musik mer vaken, suck.
Alternerar mellan olika lurar som måste laddas då de är trådlösa.

Känner ingen stress heller över att jag måste sova då det är helg imorgon, f’låt idag…
Många tankar snurrar runt i mitt huvud, kanske mest på grund av att min storebror dog i onsdags endast 67 år gammal i en hjärtinfarkt.
Infarkterna kommer alltid plötsligt och oföranmält, vilket gör händelsen än mer chockartad.
Visserligen är dödsångesten kort för den som dör, men det tar lite mer tid för de anhöriga att vänja sig vid tanken att nu är saker och ting annorlunda.
Förhållandet var lite speciellt till min bror pga av omständigheter jag inte kan gå in på, vi hade inte daglig kontakt och hans humör var under lång tid mer lik min pappa, gammal gringubbe.
Hans handikapp gjorde honom egensinnig och väldig egocentrisk, och dessemellanåt jobbig att umgås med, men älskade honom det gjorde jag, alltid.
Men bortklemandet och att alla skulle tycka synd om honom gjorde honom besvärlig.
Och in andras ögon, varför ställer du inte upp för bror din när han behöver din hjälp?
Jag brukade tänka, vill du hellre göra det istället, varsågod.
Hela min barndom har varit påverkad av att jag fick stå tillbaka för min brors sjukdom.
Bortlämnad hos bekanta och grannar när de skulle besöka sjukhuset och så vidare.

Jo jag kan låta lite bitter, men så var det nog.
Så nu ligger jag här med ångesttankar, varför brydde jag mig inte mer om honom mot slutet.
Jo jag ringde honom kvällen innan han dog och bjöd in honom på kalas, som vi ska ha imorgon, f’låt idag…
Vi brydde inte om oss att ställa in det, vikten av att kunna umgås kanske är ännu mer viktigare nu när den är så nära inpå.

Min svåger ringde mig på jobbet och berättade dödsbudet, jag lämnade allt ringde frugan och frågade om hon skulle med, hon satt i möte och lämnade ett mess ”Kan jag ringa dig senare”.
Brorsan har dött, ska du med till sjukhuset svarade jag lite surt på mess…
Hon tappade allt och mötte upp mig på sjukhuset, vi sökte oss till hjärtintensiven och hann innan syrran, svågern och mamma.
Kände inte först igenom honom, kall, blek och ihopsjunken och en haka som ramlat ner.
När jag såg ärret i huvud efter hjärnoperationen sedan han var tretton år visste jag säkert, det var han.
Har skrivit det tidigare men döden fascinerar mig, lite sådant som man inte pratar om, men som vi alla kommer att möta någon dag samma dag som vi föds, livet slutar med just detta.
Någonstans på livets resa kommer vi att bekanta oss med andras död, och få möta en död kropp.
Jag har hittills mött fyra, och förundras hur snabbt kroppen går ner i en degradation.
Den tappar färg och bli gulaktig, ibland med rigor mortis, likfläckar.
Kroppen blir fuktigt kall och stel, blicken grå och ser rakt igenom en.
Man verkligen känner att själen har lämnat kroppen, den är kall stel och själlös.
Med själen finns värmen och livet, och den har nu i min tro svävat iväg ovanför oss.
Jag frågade mamma, tror du att själen har svävat iväg redan eller finns den kvar i rummet ännu?
Det var då ca två timmar sedan han lämnade in.
Vi kände allvarets stund och visst var vi ledsna, frugan var den enda som grät, vi andra lite mer hårdhudade och höll oss för gråt, sådana är vi formade, praktiska och känslokalla.
Efter en stund skämtade vi om livets allvar, lite granna som vi vet att brorsan skulle ha gillat.
Och vi tystnade snabbt och skämdes lite när läkarna och sjuksystrarna kom in genom dörren, vaddå komma här och lägga sorti på en sådant trevligt samtal som vi hade.
Vi ville ju inte vara arroganta och visst respekterad vi döden, men på vårat vis, på samma sätt som vi alltid har levt, en livsglädje ända in i döden, och strax därefter.
Vi vill minnas brorsan som den spillevink han oftast var, när han var glad och humoristisk.
Nu återstår en massa praktiska saker, kontakter med begravningsbyrån, kyrkan och Skatteverket.
Tur att jag också har en storasyrra som är pensionär och har tiden och lusten att hinna ta mycket.

Jag lade ut dödsbudet på facebook när han hade ett otroligt kontaktnät som jag ville skulle få informationen samtidigt.
Mer än femhundra ”likes” och hundrafemtio kommentarer, så många vänner har jag inte ens om jag så skulle räkna alla sängloppor och myggbett genom livet tillsammans.
Han var en märklig person, men så var han också min bror, och nu gör han mig sömnlös genom natten, många barndomsminnen som dyker upp, ömsom glädje, ömsom ”gråt”.

Idag ska jag ställa fram en ensam kopp vi kaffebordet, han var ju trots allt bjuden till kalaset.

Berra

Jag har druckit vin i åratal, minst en flaska om dagen, och på helgerna sannolikt mer. Varit noga med att hinna till systemet för att hinna köpa en box, och därtill någon finare flaska. Det är få dagar jag är utan vin frivilligt. Fick diabetes2 kring jul, medicin och kostomläggning. Läkaren frågade hur stor min alkoholkonsumtion var, och jag ljög och sa 2 kanske 3 flaskor i veckan. Mina levervärden var bra. Ett par månader med medicin (metformin) och fortsatt dagligt drickande då hade värdena gått upp, metformin kan gå på levern, men lika gärna kan det vara vinet. Jag blir sällan full, jag sköter mitt arbete. Däremot är jag plufsig, energilös och blir då piggare, ond cirkel. Nu fick jag dock en ingivelse och bestämde mig för en vit månad. Inne på 5:e dagen. Jämfört med innan är jag piggare, har nog inte fattat vad trött jag var. Jag har svårt att sova dock. Läste några inlägg är att stor konsumtion kan ge abstinens senare, oroar mig då jag ännu inte känner något, jag har liksom bestämt mig, och känner vämjelse för dessa mängder jag petat i mig dagligen. Några erfarenheter från er hur kommande veckor blir eller blev för er?

@Allegra Det är en sådan härlig känsla när man städat, städat och städat. Och plus i kanten när man dessutom beställt köksgrejjer också🤩. Min energi för att städa är helt annan som nykter. Innan åkte dammsugaren i väggen runt hörnen och jag var mest irriterad, arg och gick fram som en ångvält😂. Nu smeker dammsugaren runt hörnen och jag känner mig lugn och gör det i lagom takt, njuter av resultatet och känner mig glad. Jag älskar också att basta och bada efteråt, tyvärr inget jag kan göra här men i stugan norröver eldas bastun på varje dag med efterföljande dopp, så även vintertid och vakdopp. Det kommer att bli skönt att hardcore basta med din kompis😆.

Ha det så gott!💕

Fredag kväll. Idag har jag städat och tvättat och städat och beställt köksgrejer på nätet och städat och städat… 😅 Så lycklig över denna extra energi! Även bokat in bastubad nästa vecka med min kompis, som också kör nyktert i september. Hon är hardcore bastubadare, skönt med någon som drar med min tveksamma kropp till sjön, vet ju egentligen att jag gillar det - efteråt :)

Kram till alla som kämpar✨✨✨

@Himmelellerhelvette Jag vet inte riktigt med vad du menar att du inte verkar som att du blivit beroende, om du menar att du inte verkar vara det för att det gått så lätt för dig att avstå? Det är lite olika hur lätt eller svårt det är att avstå och med abstinens. Jag är helt klart beroende och har druckit för mycket och för ofta många, många år. Det har gått lätt för mig att avstå och för min del handlar det om min otroliga motivation till att sluta. Jag inser att jag inte kan dricka mer även om det gått lätt för mig att sluta. Det finns en risk i att tänka att man inte är beroende och att man därför tror att man kan hantera sitt drickande. Om man som du skriver, druckit för mycket och för ofta i perioder, ca 7 år, tänker jag visar på att det finns ett missbruk som lätt kan övergå till ett beroende förr eller senare. Var glad över att det går så lätt för dig😁💕

Tack 🌹

@Ny dag Tack! 😊
@Andrahalvlek Kul att du börjat lyssna på "Känslofällan" och att du tycker om den. 😊

@Suburra

Den krånglar ibland och man kan behöva ominstallera appen. Jag är ok 🥰

@Himmelellerhelvette Hej! Efter att ha läst din tråd så är du utan tvekan beroende. Rejält också. Var enbart glad för att det går så lätt som det gör. Och eftersom du mår så bra nu, så finns det ju ingen som helst anledning till att börja dricka igen. 😀

Härligt!

@If Hej. Visst är det ditt beslut och upp till dig att förändra ditt drickande. Det är ju ingen annan som kommer att göra det åt dig. Så långt har du ju rätt. Samtidigt så tycker jag att man kan förvänta sig av en partner att de på något vis stödjer en när man har fattat ett beslut om en förändring på något vis.

Om din partner t.ex. hade slutat äta fikabröd för att bli lite hälsosammare, hade du frågat om du ska köpa hem bullar till honom? Visst är det inte lika illa som om man skulle inte ens fråga utan bara köpa hem, men jag tycker helt klart att en partner ska vara ett bättre stöd än så än att man passivt försöker stjälpa.

Det finns ju såklart inga regler på vad man kan förvänta sig av en partner. Men om vi pratar om att man slutat med bullar. Vad kan man förvänta sig.

1. Att partnern själv slutar med bullar.
2. Att partnern slutar äta bullar framför en med god aptit.
3. Att partners inte frågar om hen ska köpa hem bullar.
4. Att partnern inte köper hem bullar och ställer framför dig och säger "Här har du".

Visserligen kan det bero lite på förändringens natur till någon grad, t.ex. om den är livsnödvändig o.s.v. men jag tycker att en partner definitivt inte ska göra 3 eller 4. 2 får ju skötas på ett väldigt snyggt sätt i så fall och inte som beskrivet. 1 kan man ju kanske inte förvänta sig däremot.

Igår skrev jag hos @Allegra att jag ska försöka få till en vit september. Aldrig förut har jag känt att ett så långt uppehåll -plus mina nu 25 dagar- är möjligt att åstadkomma.
Men idag är jag rädd och tvivlar. Min man har varit till bolaget, och det stör mig att han frågar om jag vill ha vin när han vet att jag inte ska det att jag faktiskt försöker låta bli, kanske hoppas han att jag har ångrat mig. Jag förbjöd honom att köpa det.
Först blev jag oerhört irriterad och sur, men påminde mig sen om att jag har själv tagit detta beslut. Ingen annan har sagt att jag inte får. Det är Jag som vill förändra mitt drickande
Jag vill att min kropp ska få vila, återhämta sig och bli stark och hel. Jag vill känna att jag ger den de allra bästa förutsättningarna.
Jag vill känna mig stark och fri, inte vara en slav under ett beroende. 🏵

@Natalia Hoppas allt är fint med dig ! Jag kommer inte in på cairy av någon anledning! Ha en fin helg !

Riskbruk eller beroende?

26:te nyktra dagen och nu inleds min fjärde helg nykter.
Jag har inte haft något sug en enda dag, känner bara avsmak för alkohol.
Älskar mitt nyktra liv.
Sover fantastiskt bra.
Känner mig lycklig och fri.

Är det ett riskbruk jag haft och ett missbruk? Jag har ju druckit förmycket och för ofta i perioder i ca 7år men som jag förstår det efter att ha läst på forumet i 4 veckor så tycker jag inte det verkar som om jag blivit beroende? Eller är det vanligt att det går så lätt som det gör för mig?

Tack och detsamma @Annja ❤

@Natalia tack för dina ord och ha en riktigt fin helg ❤️❤️❤️

@AstridK Grattis till 154 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Jag tänker @If att din man, kanske, gör en förändring med sig själv då han märker hur positivt det påverkar dig, att inte dricka. Under sommaren har jag varit nykter i längre perioder än på mycket länge, jag tror att min man, som faktiskt var den som föreslog vit september, liksom blev smittad av min nya energi. Han och jag har oerhört svårt att prata om alkohol, hur vi båda har fastnat i missbruk. Hans försvarsmekanismer är löjligt potenta. Men om man _gör_ istället för att prata, om vissa saker, så kan det ha effekt.

Men huvudsaken är att _du_ är på rätt köl. Klart vi fixar detta!!✨✨✨

@AstridK Grattis till alla dina nyktra dagar!🥳

Heja dig @astrid så bra att du uppdaterar oss! Kram 🌸

Många vittnar om just det- två personligheter som pratar i munnen på varandra- i dess ägares huvud. Många ser det som en kamp mellan de två kraftfälten. Jag har varit hjälpt av att försöka sammanfoga rösterna- och få dem att hålla samma ton. Det kan göras på olika sätt- att lära sig om hur hjärnan påverkas av alkoholen är en bra sak, det brukar bli tyst i huvudet en stund då. Sedan får man bygga på med mer kunskap, parallellt med att de positiva upplevelserna får ner utrymme. En dag i taget. Kram!

Tyvärr sket det sig redan på dag 5 denna gång. Så j-a besviken på mig själv.
Måste hitta något nytt verktyg/tänk/metod eller vad som helst som gör att jag inte släpper garden och ”glömmer” så snabbt. I söndags var jag fast besluten, men redan idag på torsdagen så tyckte jag tydligen att ” ett glas” var okey! Nu stannade det dock vid två glas och blev inte berusad, men ändå. Varför?
Att jag drack de två glasen är ju inte problemet, utan mer att jag inte fattar vilken del av mig som tog beslutet att överhuvudtaget hälla upp dem!! Precis som jag har två personligheter inom mig som inte har någon kommunikation med varandra.
Men jag tänker inte ge mig. Är fast besluten om att påbörja en ny nykter period i morgon. Då börjar dag 1.

Tack @vår2022❤️
Jag kollade på den filmen du hade kollat på mest den andra får jag kolla på imorgon. Jag har som tur är inte haft några svårigheter med att inte dricka efter jag bestämde mig för att inte dricka mer. Har inget sug utan känner bara avsmak när jag tänker tanken att dricka någon form av alkohol men är rädd att suget kommer komma framöver och då vill jag vara förberedd.

Tack @Se klart❤️Där ska jag gå in och läsa.

@Allegra härligt att du har ha mannen med dig. Jag trodde min var på också men är tveksam nu. Jag ska i alla fall försöka få till en vit september.
Det fixar vi, både ni och jag.
Ha en fin kväll 🏵

@AstridK så fantastiskt bra du är, jag blir så glad av att läsa om dina framgångar.