Senaste kommentarerna i forumet

@Allegra Hej, hur går det för dig? Jag befinner mig i samma situation som du befann dig i för 5 år sen, men har svårt att motivera mig själv till ett liv utan alkohol.

@Himmelellerhelvette Jag förstår att du känner skam inför faktumet att du var/är beroende. Men det finns inget skamligt med det alls. Dricker man en beroendeframkallande drog ofta så blir man beroende till slut. Det blir alla, det är mängden som avgör. Väldigt många i din omgivning är garanterat också beroende, men de vill inte erkänna det. För sig själv eller andra.

En sak kan jag glädja dig med. Känslan av skam blir mindre med tiden. Och känslan av stolthet över att man faktiskt har tagit ansvar för sitt liv blir bara starkare med tiden.

Kram 🐘

Tack fina @vår2022 ❣️ Det låter helt vettigt det du skriver, jag måste varit beroende och det är det som känns så konstigt för min kloka del av mig själv skulle aldrig bli beroende men den delen av mig som jag själv inte kunde kontrollera var beroende, måste varit så eftersom jag inte kunde sluta när jag började, klart jag kunde i vissa fall men oftast drack jag mer än jag ville.
Gillar inte känslan det ger mig att säga att jag var beroende men eftersom jag är lika rädd nu för att om jag skulle ta ett glas skulle jag dricka förmycket, som jag var då så är jag väl beroende, hade jag inte varit rädd för att dricka för jag trodde jag skulle klara det hade jag inte lika lätt trott att jag var beroende.
Jag gillar tanken på att jag får dricka om jag vill men jag vill inte, låter snällare än jag vill inte dricka för jag är beroende.

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Egentligen är det viktigaste vad du tycker och tänker om hur det står till och är för dig. Den egna sanningen är din sanning och jag vill inte på något sätt pådyvla dig min sanning. Vi kan tycka olika och det är ok. Det är intressant att prata om det. Vad jag säger är det jag kan se från mitt perspektiv av det du beskriver om ditt tidigare drickande.

Tänker att man ofta säger att man dricker av gammal vana. Man har tex en vana att dricka varje helg, som till slut blir även en vana på vardagar och söndagar fast man ska jobba dagen efter. När man inte längre kan kontrollera sitt drickande, har det skett en förändring i hjärnans belöningssystem. Denna vana leder till att man blir beroende och hjärnan har blivit ”kidnappad”. Alkoholen ger en sån stor dopaminkick och det har skett en omprogrammering i hjärnans belöningssystem som kopplas ihop i minnet för att vi ska upprepa handlingen att dricka och få kickar. Därför dricker man mer, men samtidigt stressar man hjärnan när man dricker och man får känslor av ångest. För att dämpa ångesten dricker man ännu mer och den onda cirkeln är igång. Beroende är en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem.

Du berättar att du fick en obeskrivlig ångest av att dricka för att du var rädd att dricka för mycket. Tycker att det verkar som att du inte kunde dricka lagom och stoppa, då du fick ångest och blev orolig att dricka för mycket. Tänker att det var för att hjärnans belöningssystem ville ha mer och det går inte att stoppa om man börjat dricka. Du visste av tidigare erfarenhet att det oftast blir för mycket och svårt att stoppa. Hjärnan har blivit inlärd till att göra så och vill upprepa handlingen varje gång och ha sin belöning och kick. Samtidigt stressas hjärnan av alkohol och kan skapa känslor av ångest. För att dämpa ångesten drack du mer för att somna eller däcka. Som jag ser det av det du beskriver och tidigare beskrivit, så är det en vana som eskalerat, man tål mer och behöver mer och det har utvecklat ett beroende.

Som sagt detta är min reflektion och inget annat. Jag vill inte och klarar heller inte av att må som jag gjorde när jag drack. Det var destruktiv, svart och hemskt. Jag är så himla glad över att ha blivit nykter och få livet åter. Jag tycker att du gör detta så himla bra, du är klok och det har hänt mycket inom dig under tiden du varit nykter.❤️

Tappat det helt. Farsan tyckte jag såg sliten ut

@Matti77 tack för ditt svar😊 Skönt att du sluppit den känslan såpass länge nu🙏 Jag har fixat lite drygt 2 veckor nu och det känns som att det är det enda rätta att göra att avstå helt från alkohol. Senaste 2 åren har det bara spårat mer och mer. Helgalkis kan man säga att jag är, festat som att det inte finns en morgondag. Skiter i allt så fort man fått lite alkohol i sig, inget konsekvenstänk överhuvudtaget. Har skadat mig själv ett flertal gånger på sistone när jag drällt runt i fyllan och villan. Sagt och gjort rent sagt förjävliga saker till människor jag älskar, gjort mina barn besvikna när jag inte hållt vad jag lovat osv…listan kan göras lång. Så visst är det så att man inte ska glömma allt som man gjort, utan som du skrev så måste man påminna sig om varför man väljer nyktert. Är så sjukt lätt att trilla dit annars. Vill fan aldrig mer vakna med en ångest pga att man druckit alkohol. Drömde faktiskt förra natten att jag drack mig stupfull och ramlade och slog mig gul och blå…va alldeles kallsvettig när jag vaknade….men lugnet infann sig rätt så fort när jag insåg att jag bara drömt🙏 Härligt att få dela och höra andras berättelser som man känner igen sig själv i. Kämpa på🙏

Sista veckan har varit hektisk och slitsam. Har varit helt slut emellanåt. Glädjande nog piggnar jag på bara jag får andrum och tid för återhämtning. Förra veckan var det så galet mycket både måndag och tisdag. Sov nästan ingen på 2 nätter. Hjärtklappning och oro. Tänkte, ”here we go again”, jäkla utmattning. Men förvånande nog hade min återhämtningsförmåga blivit mycket bättre än på länge. Sakta går även detta åt rätt håll. Tacksam. Min kognitiva förmåga förbättras också märker jag. Har mycket lättare att fokusera en längre stund än jag kunnat på flera år. Fortfarande ingen styrketräning, men det får bli när ”de” bitarna i hjärnan är lite mer samarbetsvilliga.

Känner mig lite som en udda fågel här på AH, då jag inte är helt A-fri och upplever inte några problem kopplat till A idag. Inte mer än att jag vill bli helt återställd i knoppen, om nu A är den största boven? Är nog troligare utmattningen, som givetvis förvärrades mångfalt av min tidigare självmedicinering. Tänk om jag hade vetat att A förvärrade utmattningen så till den milda grad! Tror faktiskt jag hade gjort något åt saken tidigare då. Varför pratas det inte om konkreta konsekvenser? Diffusa och allmänna råd borde bytas ut till specifika och sakliga. Kanske bara jag som tänker så?
Nåja, nu får det vara färdigsvamlat från mig för den här gången. Behövde bara sätta mina upplevelser och tankar på pränt.

@Matti77 Tack för fint pepp! Grattis till dina 10 månader!! Bra jobbat 👏🏻 vad gör du den tiden nu då du tidigare drack? Jag hoppas få ny gnista till regelbunden träning & skall också försöka ge av min tid till mina två små hundar. Hoppas få känna mer energi & lust till aktiv fritid inom kort. Kände mig så sugen på ett glas nu ikväll men lyckades stå emot! Känner mig lite duktig att snart ha klarat av första dagen. 🙃

Tack @vår2022 🥰
Jag ska läsa boken.

Det som är min konflikt som jag tänker just nu är om jag var beroende eller drack av vana och sen drack för att stilla ångest.

Eftersom jag hade sån obeskrivlig ångest av att dricka för att jag var rädd att dricka för mycket och ångest dagen efter, OCH drack extra för att somna eller däcka blir det lätt för mig att inte dricka. Jag vill och vågar inte utsätta mig för det igen. Jag har ingen aning om det kommer ändras för mig, om jag någonsin vågar dricka igen. Jag säger att jag tänker att jag kanske tar något glas till sommaren men så rädd som jag nu är för alkohol så har jag svårt att tro att jag kommer våga men det är lång tid till sommaren.
Sedan ser jag framför mig att om jag tar ett glas får jag ångest direkt och kommer då ta två snabba till för att lindra ångesten och sedan är jag där igen.

Ångest, oro, hela tiden med nerverna utanpå, svårt att somna, vakna hela tiden alternativt somna och sedan vara vaken i flera timmar innan jag tillsist somnar om igen. Det är vad jag sätter på spel om jag dricker igen. Jag klarar inte av att må så dåligt mer, gjorde det under så många år.

@Piona välkommen hit, vi är många som varit där du är.
Jag känner att det är bra att du sätter stopp nu innan dom 2-3 glasen blivit 2-3 flaskor som det blev för mig innan jag precis som du nu gör bestämde mig för att ta ett tre månaders stopp. Dom tre månaderna har nu blivit 10 och jag mår väldigt mycket bättre på alla sätt och vis.
För mig var det väldigt bra att skriva och läsa här där det finns många likasinnade och man kan dela med sig saker som man kanske inte kan till någon i verkliga livet.
Ta en dag i taget och försök att hålla motivationen uppe, vissa dagar är tyngre och suget starkare. Men varje dag du klarar av gör att nästa blir enklare och varje dag kommer du känna dig friare och starkare.

@Himmelellerhelvette När jag tänker efter, ang hur hjärnan påverkas av alkohol och beroende, har jag skrivit så mycket om detta i både mina trådar och i andras trådar. Du har även läst en del och kommenterat. Jag tror inte jag kan tillföra något nytt om detta. Det jag istället kan säga är att det gäller att få ihop det medvetna och det undermedvetna tankarna om alkohol, så att det inte finns en konflikt i dessa tankar. Tex att jag är beroende och jag är inte beroende. Det finns en konflikt i dessa tankar som strider mot varandra. Det blir då ett kluvet tänkandet, kognitiv dissonans, två motstridiga värderingar eller ideér. Man behöver då jämka ihop den inre konflikten, behovet av att sluta och rädslan för att missa något om man slutar. Det är lätt att motivationen börjar tryta och viljestyrkans mattas om man har en inre konflikt om detta. Om man kan jämka ihop den inre konflikten, så krävs inte så mycket viljekraft för att motstå att dricka.

Jag har fått ihop denna inre konflikt och därför har jag lätt att avstå och inget sug. Du säger också att du inte har något sug och att det går lätt att avstå. Det du inte får ihop är om du är beroende eller inte och där kan det finnas en inre konflikt, som inte är löst. Du kan läsa mer om detta i Annie Grace bok, Tänka klart.

Ha en fin måndag!❤️

Aktuell status:
Relativt nybliven ensamlevande (delvis pga av mig alkoholdrickande, drack sällan men för mycket åt gången) efter närmare 5 års samboskap. Dricker nu i perioder varje dag (precis som innan jag och mitt ex blev tillsammans) för att stå ut med mitt misslyckade liv där jag inte uppnått någonting. Singel hela mitt liv förutom de 5 senaste åren, nu singel igen. Ingen karriär, avbruten högskoleutbildning, sen en vecka tillbaka inget jobb. Det känns som att ingen behöver mig längre. Mina få kompisar är upptagna på sitt håll med sina normala liv, fruar/sambos, barn, hus karriärer dvs det normala livet.

Har alltid haft svårt med att knyta sociala kontakter med både potentiella kompisar och partners vilket gör att allt känns hopplöst. Är livrädd för att jag ska behöva dö ensam, aldrig ha en familj eller ens en meningsfull vardag med sociala kontakter och aktiviteter.

Jag vet inte hur jag ska vända på mitt liv och sluta känna mig så misslyckad så att jag måste dricka för att stå ut med mig själv. Jag är på väg att ge upp helt...

Hej @Blenda@! Jag somnade också bäst efter vin men efter bara ett par veckor nycker somnade jag lika bra eller bättre utan vin.
När jag drack vaknade jag efter några timmar och kunde ligga vaken upp till 2 timmar! Efter 1-2 veckor utan vin sov jag hela nätter och gör fortfarande nu efter 10 veckor, kan såklart vakna till men somnar om direkt!

Testa vara nykter, gärna tre månader till att börja med! Det har uträttat mirakel för mig!

@vår2022 Tack gärna 🥰

😊 @Andrahalvlek 🥰

@Allegra Heja dig! Vi följer dig vart du än går 🥰

Kram 🐘

Vill en förändring. Sedan pandemin började har jag druckit ofta hemma på kvällen. Det har varit skönt och lugnande, men har inneburit att jag vill fortsätta så här och jag mår förståss inte bra av det i längden.
Jag har fixat jobb och allt annat men känner det som en belastning nu att vilja dricka.
Jag är inte så ung och jag är rädd om min framtid så jag måste bryta mönstret. Vill inte längta efter vin i kvällningen. Jag lever ensam sedan ett par år. När mina barn är på besök har jag inga problem att inte dricka under flera dagar o veckor. Känner knappt ingen längtan då, det är roligt ändå.
Jag känner mig ledsen då jag skriver detta men känns samtidigt bra.
Har ett meningsfullt jobb och bra relationer med både barn och några vänner. Intressen finns också och jag fixar med detta fast jag ofta är lite trött eftersom jag druckit kvällen innan. Somnar bäst efter vin dessutom.
/Ledsen

Tack för pepp @vår2022 😊 Nu lämnar jag denna avdelning, det finns ingenting att ”förändra” med mitt drickande längre. Jag ska bli nykter nu!

Ska läsa Annie Grace, ta till mig av hennes teorier om det undermedvetna. @Andrahalvlek

Fortsätta med fysisk aktivitet (min kropp är så glad för detta). Äntligen ta steget ut i det okända✨

Har gjort en ny tråd åt mig själv som heter ”Det stora blå”, vi ses där! Kram ❤️

@Himmelellerhelvette Låter härligt! Om du vill få mer kunskap om beroende, kan jag hitta fakta åt dig som handlar om hur hjärnan blir påverkad av alkohol, hur man blir beroende. Det är alkoholen som gör hjärnan beroende.

Njut av ditt goda mående och nykterheten❤️🍂

Tack för era svar🥰förstår inte beroendet riktigt men det jag vet är att jag inte har något sug och inte heller vill dricka så jag släpper det ett tag. Jag mår så himla bra och är så tillfredsställd av mina a-fria alternativ så jag ser ingen anledning att dricka något med alkohol. Alla de positiva effekterna jag fått av mina 70 dagar gör att jag är lycklig, innerligt lycklig!

@Himmelellerhelvette Jag hade inte heller något sug att tala om. Jag trodde det skulle vara mycket värre! Ändå är jag gravt beroende. Men så länge jag inte dricker så märker jag inte av det. 😀 Riktigt skönt! Alla som hittat till det här forumet är beroende, annars skulle dom inte ha hittat hit. Att du funderar på om du är beroende, är bara ett tecken på att du är det. Och som jag har skrivit tidigare, så har jag sett på det som du har beskrivit, att du utan tvekan är beroende.

Kram

@Himmelellerhelvette Det där med sug..Har du en period du tänkt vara utan alkohol? Undrar då jag inte känt så mycket sug alls när jag tex bestämde 30 dagar eller 100 dagar. Istället för sug smög tankar sig på om hur jag antagligen inte var så beroende ju närmre slutdatum jag kom. Ett sug förklätt till något annat..lurigt!
Nu när jag gett upp så har jag inget sug, det är mer att tanken fladdrar förbi utan att ta tag i mig. Så, ju mer måttliga tankar jag haft under åren, desto mer sug. Sen så inser jag att jag aktivt måste minnas att jag ska inte dricka!🍂

@Himmelellerhelvette Jag är helt klart superberoende, men denna gång då jag verkligen bestämde mig för att sluta dricka, har jag inte haft sug mer än de 4 första dagarna, då den akuta abstinensen höll på. Minns att jag också efter några månader undrade om jag verkligen var beroende då jag haft så lätt och inget sug. Samma tankar som jag haft vid tidigare uppehåll, blivit så glad när jag övertygat mig om att jag inte är beroende, provat dricka och hamnat på ruta 1 igen. Man kan gå tillbaka och titta på hur dryckesvanorna såg ut, då ser man hur man druckit. Troligtvis hamnar man i samma mönster igen efter tag om man börjar dricka, jag gjorde det, för jag är och förblir alltid beroende.

Jag tror att det handlar om förnekelse. Det är en psykologisk försvarsmekanism där en person står inför ett faktum som är för obehagligt att acceptera och avvisar det istället och insisterar på att det inte är sant trots vad som kan vara överväldigande bevis. Jag ville så gärna inte vara beroende, för jag ville kunna dricka som alla andra. Denna gång lyckades jag att inte förneka, inse faktum om hur det förhåller sig och acceptera att jag är och förbli alltid beroende. Jag känner inte skam över det längre, att bli beroende kan hända vem som helst då vi av olika anledningar helt enkelt har mottaglighet och benägenhet att bli det. Tvärtom känner jag mig stolt över att jag inser och förstår att jag är beroende och att jag lyckats sluta dricka för att inte vidmakthålla och ge näring åt mitt beroende. Att jag tar ansvar för mig själv och mitt liv.

En annan sak som gjort detta så tydligt och klart är hur ofta personer här på forumet råkar ut för återfall, personer som inte druckit lika häftig och mycket som jag, som borde vara ”mindre” beroende än mig (om man nu kan mäta det?). Det är så tydligt och klart att Alkoholdjävulen lurar och snärjer oss till att tro att vi inte är beroende och att vi kan klara av att dricka liiite. Hans Pinocchio-näsa växer 10 meter varje gång han viskar ”du är värd ett glas, bara ett liiitet glas”😂.

Så ser jag på saken. Ha en fin söndag!❤️🍂

@Himmelellerhelvette Jag hade inte speciellt mycket sug, som jag minns det. Jag var fullt upptagen med att plugga nyktra fakta. Och jag hade spikat igen bakdörren.

Jag fick bara vin-flashar. ”Hmm, den här känslan brukar jag dricka vin på 🤔 Men nu gör jag inte det mer, så då får jag hitta på något annat”.

I början kom de ofta, med tiden mer sällan. Numer väldigt sällan. Senaste gången var i juli när jag hade träffat yngsta dottern för första gången på flera månader. I bilen hem sen kunde jag nästan dödat för ett glas. Men rätt snabbt fann jag mig, blev full i skratt. ”Vad fan kom du ifrån?”

Situationer kräver bara övning, övning, övning. Starka känslor måste man lära sig uthärda, och ev ta hand om på annat sätt och det tar längre tid.

Kram 🐘

Är det fler med mig som inte haft sug! Jag tänkte att efter tre veckor skulle jag känna det, jag har varit beredd på suget hela tiden, imorgon är min dag 70 och jag är oerhört tacksam men tankarna på att jag inte kan ha varit beroende kommer nu.

Därför undrar jag om det är fler som inte haft något sug.

Kan det vara så att jag lyckats dricka för mycket men av vana mer än beroende?
Om man är beroende borde man väl känt sug?