Senaste kommentarerna i forumet

Hej Smygpappan
Av vad du skriver drar jag slutsatsen att du är allvarligt ute. Risken är överhängande att du blir fast i spriten om du fortsätter som förut. Min erfarenhet säger mig det och du är ju inne på samma tanke. Det är bra att ta hjälp. Det här forumet är mycket bra men där finns också AA, alkoholrådgivning, IOGT-NTO och beroendekliniker.
Det jag skriver kanske kan tyckas beskäftigt men jag har mer än 50-års erfarenhet av alkoholism (egen och andras) och upplever att du är vid ett vägskäl. Jag unnar dig innerligt att slippa det helvete som jag, och många andra som gått före dig i alkoholismen, upplevt.
Alltså lycka till!
Ikaros

Inspirerande att du känner igen dig i vad jag skriver. Tack för dina frågor som jag skall försöka besvara.
Jag är periodare och nu 72 år gammal. Har under mitt liv stundtals varit nykter och ibland haft långa helnyktra perioder. Men har också haft utdragna fylleperioder. I dag går allt bra och jag har varit nykter i snart tre månader efter ett rejält återfall.
vänligen
Ikaros

Hej Skåntösen och Svartvit
Ja, en djup depression låter sig inte beskrivas. Jag hade en sådan för länge sedan men minnena sitter kvar, glasklara.
Det otäcka är att alkoholen kan vara med och generera en depression. Samtidigt hjälper den kunskapen mig i att vara nykter.
Jag önskar er fortsatt framgång med nykterheten.
vänligen
Ikaros

Snyggt med en vecka.

Hur funkar det på jobbet nu?

Vågar inte gå in på min tråd så jag går till mina favoriter, Lena Nyman, Muris och Ebba och lämnar en liten hälsning. Tänker att jag går in på min tråd sen. Skriver sen. Skjuter upp det. Men går ändå in till slut. Var tvungen att spåra för att det var så länge sen jag var inne. Och ser att ni har skrivit till mig. Trots att jag inte varit här på så länge. Ni har tänkt på mig, och vet ni vad? Jag tänker på er också. På hur ni har det, hur det går för er. Inte bara med alkoholen utan i livet. Ibland tänker jag på att jag bara inte kan lämna sådär. Det är ofullständigt och inte schysst. Ni har betytt så mycket. Men så blir det ibland med mig. En av mina sämsta egenskaper att jag bara släpper. Är så dålig på avslut. Som att jag aldrig mäktar med att skriva den sista meningen. Förlåt.

Nu är jag här. Tyvärr för att jag känt att jag under en tid släppt på kontrollen. Utforskat delar av alkoholmissbruket som jag tidigare inte har varit på. Druckit själv, något som jag aldrig gjort tidigare. Behöver ta ett omtag. Behöver reflektera och göra en intervention med mig själv.
2016 var ett prövande år på många plan men precis nu känner jag en uns av styrka. Då gäller det att agera. Så det gör jag med att logga in här och skriva i min tråd.

Tack ni fina som får mig att känna mig mindre ensam.
Kram

Hej Vännen, så länge sen! Jag tror att jag ska börja hänga här lite igen. Jag behöver nämligen det. Jag vet inte hur länge och jag vet inte var ni andra befinner er någonstans om ni ens är kvar här.

Jag hoppas är att där där du vill vara och att allt går bra för dig. jag har inte hunnit läsa igenom din tråd än, ska göra det ikväll tror jag. Det ser jag fram emot.

Stor kram
SL

Bättre att gå till en vanlig livsmedelsbutik och köpa alkoholfritt, då lockas man inte på samma sätt av att köpa den där flaskan vin med alkohol.

Vad skönt att det inte blev värre. Var med om samma sak för ett par månader sedan, var påväg in i en depression igen men blev sjukskriven och fick öka min medicinering så nu är det bättre igen. Har också haft en djup depression så jag vet hur du känner, det är helt fruktansvärt när man mår så dåligt. Finns liksom inte ord att beskriva och det är svårt för folk att förstå en. Glad att vi båda klarade oss! Kram

Jag känner verkligen igen mig. För ett par år sedan när jag drack som mest sa mina två bästa vänner att jag drack för mycket och att dom inte gillade det. Jag blev irriterad, jag drack inte alls för mycket och dessutom bestämmer väl jag själv om jag vill dricka eller inte?! Nej det var inte alls för mycket alkohol tyckte jag och om dom inte accepterade det så kunde dom försvinna ur mitt liv, och det valde dom att göra. Nu i efterhand inser jag att jag visst drack på tok för mycket, deras krav på mig var helt rimliga, men det såg jag inte då. Då tänkte jag som du: "Låt mig vara ifred och dricka hur mycket eller lite jag vill".
Som Mags skriver här ovan så måste man själv vara redo att sluta, det blir väldigt svårt att göra det för någon annan om man själv inte vill. Jag vill inte vara elak mot dig men försök tänka dig in i din familjs situation också, dom vet ju inte om eller när det kanske spårar ur igen, så då är det klart att dom är oroliga och rädda. Läs inne på forumet för anhöriga, det tycker jag är bra för att se saker ur anhörigas perspektiv.
Önskar dig i övrigt lycka till och hoppas det går bra för dig. Kram

...du har kämpat så himla bra - så borsta av dig (du är grym!!!) och upp på hästen igen Ibland behövs dessa fall för att komma vidare... med nya insikter och ny djävlar anamma!

Kram

Bra att du tar tag i vad som blivit ett problem!

Jag tror också på det här med att inte tänka "aldrig mer", eller "ge upp" något som upplevts som en viktig del i ens liv. Att tänka i de banorna är då något som gjort det svårare för mig att ta itu med de problem jag har. Nu försöker jag istället tänka att just här, just nu, behöver jag vara helnykter. Och jag behöver vara det ett tag. Jag vet inte hur det känns om ett halvår, men nu ska jag vara nykter. Jag upplever att det gör att det känns lättare att vara fast i mitt beslut!

Tack för era stöttande kommentarer. Klokt att ta en dag i taget men undermedvetet vara förberedd på att det nog kan bli slut för gott. Det märkliga är att jag tyckt att jag ju har koll då jag inte sedan länge blivit för berusad på fester, i jobbsammanhang etc. utan då istället varit den som är ganska städad och tar ansvar. Men det är väl en del av fasaden och när jag sen är hemma tycker jag att det är OK att dynga ner sig för det är ju "bara" familjen som ser. Men det känns så sunkigt. Och taskigt mot familjen för de mår ju inte bra av situationen med en pappa/man som är full på helgerna. Inte stupfull men sluddrig och jobbig. Men nu är det slut. Som ett tecken blev jag idag stoppad i blåskontroll på väg till jobbet. Kändes befriande att vara helt säker på att det inte var något problem att blåsa. Men också som en väckarklocka kring hur illa det skulle kunna gå om jag inte sätter stopp nu och tar tag i skiten. Ha en bra dag och tack för era kommentarer och ert stöd. Jag ska fixa det här.

Känns overkligt! Skrämmande! När kommer bakslaget?
9 dagar utan alkohol! Och jag mår bra! Igår kväll joggade jag en lång runda och tränade lite styrka. Har bokat in träningspass i veckan. Till och med fredag kväll! Åh vad jag hoppas att jag kan hålla den här nykterheten, att det inte är som nyförälskelse som svalnar...?
Önskar er andra styrka och kraft i kampen!??

Är att jag vill bli skitfull när jag dricker och det blir negativt på många sätt... Jag har en tråd här under kategorin "förändra sitt drickande". "Det är dags för lite ordning och reda" heter den, läs gärna där om du är nyfiken. :)

...i övrigt håller jag med Mags!

Jag känner igen mig så otroligt mkt - jag och min man har samma låååånga historik (dvs. tonårsförälskelser) och JAG har alltid varit den starka som hållit samman familjen, sett till att barnen har med sig det de ska, räkningar betalas, huset fixast när det behövets, bilarna likaså... MEN när jag sviktade så fanns det liksom ingen förståelse - utöver att jag har problem och det är ju jättejobbigt för resten av familjen. Samtidigt så är det fortfarande MIG barnen kommer till när det gäller diverse saker med skolan, etc.

Vill bara säga att jag känner igen mig sååå mycket i dig och skickar all styrka jag kan till dig <3

Jag hoppas det känns bättre för dig idag och att du kan ta nya tag och se till att du får det stöd du behöver. Jag följer dig gärna och stöttar (sen är ju inte jag den som har lyckats så bra men kanske vi kan hjälpa varandra).

Massor av varma kramar

Hur är det med dig idag, Lena? Sparka inte för mycket på dig själv, du tvingades in i en situation som var för tuff för dig. Igår är igår, nu är det en ny dag och du är INTE tillbaka på ruta ett, de 7 veckorna du höll dig nykter är inte ogjorda, det jobb du gjort INTE bortkastat! Styrkekramar i massor

Så klokt, så är det ju faktiskt! Tack!

idag. Här finns ingen torktumlare och jag har inte råd att köpa en just nu, så det får bli en torkställning i stället. Min mor tyckte aldrig om torktumlare, hon använde pliktskyldigast den vi gav henne till födelsedagspresent, men efter en passande tidsrymd så återgick hon till att hänga sin tvätt. Damen som jag köpte huset av hade samma åsikt; tvätt blir bättre om man hänger den. Fan tro't, jag lär väl upptäcka vad jag tycker om den saken så småningom. Jag hoppas mer på en annan effekt, låt oss kalla den nervarvningsfaktorn. Jag har alltid levt efter principen att allt ska gå fort och effektivt, det är väl ett resultat av det jobb jag har antar jag. Nu, när jag jobbar på att hålla mig nykter, har lugn och ro blivit en viktig del av de ansträngningarna, så jag försöker hitta det där jag kan. Jobbet är ju som det är, men kanske kan det här med att hänga tvätt bli en stund av reflektion.

Jag tog det lugnt igår, trött var jag väl inte men lusten att jobba ville inte riktigt infinna sig. Idag däremot har jag inte mycket val, jag måste åka dit och röja en stund. Jag tror inte mina kollegor uppskattar mina besök så mycket; när jag är där vill jag bara hem igen så jag far runt som en furie och jagar på alla, allt ska göras omedelbart, fika kan man göra sedan, häpp, häpp, häpp. Jag tror fortfarande stenhårt på AA's devis att geografisk flykt inte tjänar något till, men som med alla regler finns det undantag. I mitt fall handlar det inte om flykt, dels hade jag ett halvår som nykter innan jag genomförde flytten, dels var syftet att ge mig själv bättre förutsättningar för att kunna leva ett gott liv. Som det nu är representerar det här huset just det: det goda livet. Jag tror att med tiden kan det här bli min oas, min trygga tillflyktsort där jag kan slappna av på riktigt, utan hjälp av kemikalier.

Hunden och jag gick en annorlunda väg i morse, en som förde oss förbi ett hus med en hundgård i anslutning till garaget. Vi har gått där förut men aldrig sett några hundar i den. När vi nu gick förbi den första gången var där inga hundar men när vi hade vänt och var på väg tillbaka stod det två hundar där och iakttog oss. Min hund ville inget hellre än att gå fram och hälsa men jag ville inte låta honom göra det utan att ha pratat med deras ägare först, och han stod inte att finna någonstans, så vi fick snällt gå vidare. Så nu är hunden gruvligt sur på mig.

Ha en fin dag allihop!

Nu är det färdig deppat och humöret har vänt. Så skönt, var orolig för att jag höll på att bli deprimerad. Jag har upplevt både depression och psykos, och även om båda är jobbiga brukar jag säga att psykos är att föredra för då händer iallafall något.

Hade en djup depression för ett par år sedan och det var hemskt.
Ett helt år...
Varje dag vaknade jag med tanken "jag måste ta livet av mig jag orkar inte mer". Jag isolerade mig. Drickandet eskalerade såklart. Allt kändes hopplöst. Det slutade med en 3 månaders vistelse på psyket.
Jag fattade inte ens att jag var deprimerad, man blir så utsliten att man inte kan tänka klart. Det är många som inte inser att dom är sjuka.
Är så glad att det bara var en liten svacka. Och att jag tog mig igenom det utan att ta till alkohol.

Idag ska jag stapla ved och städa. Igår unnade kag mig en fin penna och färgat papper så jag kan rita. Det blir nog en nog en bra dag. Och nykter såklart!

Bra beslut att börja om!
Jag har inte ens bett om ursäkt hemma där vinglaset som stått framme på sin plats varenda kväll i omgångar under ca två år. Ett, två, tre glas rött vin. En flaska ibland. Så kontinentalt...
På jobb anar man inget, inte heller i vårt sociala umgänge där det dricks friskt på middagar och fester, after work och på fredagsmys. Gissar att det är mer än jag som behöver sluta dricka.
Så när jag själv håller på att tappa gnistan och det enda jag ser fram emot är ett glas vin innan maten då är det dags att ta ansvar för vad jag utvecklat.
Följ oss här på vägen och du har alltid ett stöd att luta dig mot när det blir kämpigt.
Kram

Jag funderar på vad ni skriver om socker och tänker att ja, så kan det nog vara. En pusselbit till. Tack för att ni delar - nu måste jag tänka om igen.

Bra tänkt att skriva till sig själv! När man är motiverad kan det ju vara fiffigt att formulera det i text, det liksom "sätter" sig bättre då!
Hur går det?

Jo visst är det så. Har inte ont som tur är så förhoppningsvis läker det. Grubblerierna har lagt sig och jag mår lite bättre. Har druckit 2 glas vin i helgen, inget sug efter mer. Tvärtom längtar jag bara till sängen och att läsa. Känns skönt. Inte släppa taget. Inte sänka garden. Nytt år som ska bli utan minnesluckor och vurpor. En vecka, en månad i taget.

Du har fler vita dagar än jag :). Belöna dig... en massage eller annan behandling där du uppskattar dig själv? En kvast blommor eller en konsertbiljett? Eller kanske bara en semesterdag utomhus?!

Det ska bli härligt med miljöombyte och nya upplevelser! Men jag lär absolut gå in här och läsa för att tanka kraft och motivation.

Socker å medberoende. Gick 12-stegs å jobbade med medberoendet. Gjorde en gpb (magsäcksförminskning) och kunde därmed inte äta på samma destruktiva vis. Nu har jag alkoholproblem istället... Ett beroende är ett beroende är ett beroende. Är fortfarande inte helt klar över hur livet ska hanteras utan att täppa till, trycka ner och bedöva.