Senaste kommentarerna i forumet

Ett tag sedan jag skrev i min tråd... kanske för att jag skämts och helt ärligt känner mig tveksam. Slutet på 2016 blev inte alkoholfritt. Tyvärr jobbade jag snabbt upp antalet pluppar i protokollet till ett sorgligt oavgjort med nollorna. Drack mig inte redlös men återföll i det mönster jag inte gillar, med nästan en flaska vin varje kväll. På middagar ibland men även hemma som framförallt är det jag vill sluta med.

Nu har jag varit fri 4 dagar och kämpar med dag 5 (igen). Har dessa dagar läst mycket i era trådar och hittar hopp och kampvilja hos så många av er. Hoppas den smittar av sig. Idag känner jag mig tveksam, eller snarare känner stort sug, men ska ta en promenad i solen och hoppas att det hjälper.

Jag är i alla fall mycket gladare, mindre panik och ångest , mer energi nu än när jag fick depressionsdiagnosen. Mindre alkoholintag, promenader, och få stopp på ältande tankar har faktiskt haft effekt. Och så klart, framförallt, att jag inte behövt ägna jobbet en tanke. Det har varit otroligt skönt och det blir mer och mer klart för mig att jag behöver byta jobb och kanske t.om bransch.

På måndag ska jag börja jobba igen, halvtid, och när jag skriver den raden kommer obehagskänslor i magen på en gång. Så nu fokuserar jag på idag, på solsken och på att hålla mig nykter.

Ta hand om er!

Din tråd är underbart fin att läsa. Ditt sätt att resonera, kämpa, uppskatta nya tillvaron ger mig nytt hopp.
Tack

tillverkar kartonger. Det är förpackningar till det mesta, rakapparater, leksaker, kattsand och en hel del dryckesförpackningar. Öl till exempel är en av de största förbrukarna av kartong i USA. Här finns också kartonger för viner och olika spritsorter. En del av de där finner jag tankeväckande, whisky med vaniljsmak är en av dem. Varför smaksätta whisky? Är det fortfarande whisky om det smakar något annat? Jag tycker det där pekar ut ett av de grundläggande problemen med alkohol. Ren alkohol smakar vedervärdigt, alla de olika smakämnen vi tillsätter handlar om att dölja smaken av sprit, så att vi kan säga att vi dricker det för att det är gott. Fast egentligen är vi nog alla, och då menar jag även de som dricker måttligt, ute efter effekten. Om man går tillbaka några tusen år, till de allra första försöken att framställa vin, så kan de inte ha haft något särskilt lyckat resultat. Ändå fortsatte man, och det tror jag enbart kan tillskrivas berusningen man uppnådde.

Har vi människor då förändrats så enormt mycket sedan dess? Det tror jag inte. Jag träffade en gång en passionerad vinentusiast, vi var på ett litet hotell i norra Italien och han provade sig igenom ett antal av de lokala vinerna, under mångordigt orerande om hur det ena vinet smekte gommen medans det andra förde honom till en blommande äng i Provence. Visst spottade han ut en del, men han måste ha svalt några klunkar också, för i slutet på kvällen hade han påtagliga svårigheter att ta sig uppför trappan. Även muslimer ger sig ut i öknen för att dricka, trots att straffen är grymma. Jag tror att om mänskligheten inte hade haft den här inbyggda dragningen till berusningen, och om vi hade lagt ner lika mycket krut på att utveckla välsmakande, alkoholfria drycker så hade nog världen sett annorlunda ut.

Jag fick ett kort sms igår med beskedet att den senare delen av min resa troligen blir inställd. Det skulle i så fall innebära att jag kliver på flyget hem redan på lördag, om det nu finns något med platser kvar. Jag törs inte ta ut något i förskott men nog vore det trevligt att komma hem. Mitt liv som nykter går i mångt och mycket ut på att kapa toppar och fylla ut dalar, att vara kvar i den känslomässiga berg- och dalbana som jag är van vid vore riskabelt. Det kan synas lite tråkigt, men faktum är att jag mår så mycket bättre när jag inte låter mina förhoppningar förvandlas till förväntningar. Då blir inte heller besvikelsen så förödande om det inte går som jag vill. Det är nästan alltid det som har dragit igång ett återfall i det förflutna; stora känslor åt ena eller andra hållet. Så jag strävar efter ett liv med mjuka vågor snarare än ett stormande hav. Mellow är ett bra ord tycker jag.

Ha en fin dag!

Följer dig och är imponerad.
Ta en dag i taget
Och försök befria dig från skuld. Det är i dag som gäller
Ikaros

Följer dig och är imponerad.
Ta en dag i taget
Och försök befria dig från skuld. Det är i dag som gäller
Ikaros

Tror också att mindfulness och även yoga (träning) är bra! Samt läsa böcker, fakta och romaner! Och kärlek!!! Hur har ni det med kärlek? Jag inbillar mig att jag inte älskar min man tillräckligt och behöver passion i livet! Därför dämpat mig med vin..? Men för mkt står på spel, hus, barn, gemensamma äganden. För att testa och inse att man är alkis ensam och med annan man. Det där "rivet i en" ja. Man måste lära sig att våga vara i det. Känna rivet som gör att man vill springa tusen mil eller dricka en flaska vin. Varför måste man bli av med rivet? Varför inte använda det till nåt bra? Möblera om, skriv en bok, måla en tavla, jogga... man ska bara orka infinna sig i det och ersätta vinet mot nåt bra.

Inatt har jag inte svettats! Så skönt! Hjärnan känns inte lika yr. Kroppen inte lika spänd. Inte alls sugen på vin heller. Ångesten sitter väl i och luras att jag klarar mig utan?

Håller med dig - jag satsar även på ett nyktert 2017, även om det är en dag eller en timme i taget. Du skriver många kloka inlägg och stöttar. Vi hjälps alla åt nu att låta detta år bli bättre än det förra! Kram

Nu är det drygt ett år sedan jag hade den där drömmen om Bror. Det hade inte hänt något utöver det vanliga innan. Hans epilepsi var välmedicinerad och begränsad. Stomin och katetern funkade. Han var lugn, lite sänkt; inne i sin egen värld verkade det som. Trött.
I drömmen kändes det som om han var inne i rummet, trots att han bodde långt bort. Jag pratade med honom som jag alltid brukade och frågade hur han hade haft det på sistone. Han svarade på det sätt han alltid gjorde, med små läten, med sina kloka, bruna ögon. Jag frågade om hans senaste vistelse på det stora sjukhuset, men han visade tydligt att det ville han inte tala om, inte minnas. Han ville vila, sova, och lade sig ned med huvudet på min kudde, blundade och låg sedan stilla. Han hade tydligt kommit till ro. Och jag kände det som att "nu dog han". Vaknade av att telefonen ringde, det var läkaren på vc som ringde. Innan han hann säga att "måste tyvärr meddela att XXX avled klockan...", så hann jag tänka - säga? ja, jag vet (han var här nyss och tog farväl) din jävla idiot.

Stor kram till dig! Vad klokt av dig att börj bromsa när du kände att du ville in i dimman när stress inför jul och allt satte igång. Det gäller, precis som du är, att vara ödmjuk inför a även när det gått en tid. Många kloka tankar och ord! kram

Ja Pi, det går över, gäller som du säger bara att vänta. Enligt mig blir det dock inte lättare alltid ju längre tiden går, de första dagarna efter jag druckit så är jag inte alls sugen på mera, det kommer mer nu när det gått ett tag. Men som sagt, får försöka göra annat för att komma på bättre tankar.
Idag är det 60-2, hur bra är inte det?!? Dagarna flyter på och nu känns det inte alls långt kvar till 100! Ju längre tiden går desto fortare går det. I början känns en vecka utan alkohol som flera månader, och 40 dagar? Det kändes förut som en jäkla omöjlighet, en evighet. Men nu känns det verkligen som att det rullar på fortare trots suget som kommer och går. Eftersom jag drack lite under jul/nyår (var dock nykter så inga stora mängder) så tänkte jag försöka vara helt alkoholfri de sista 40 dagarna som är kvar tills jag nått mitt mål på 100 dagar :)

Är något som varit väldigt jobbigt för mig. Jag har haft flera år med långt mellan fyllorna (fram till senhösten nu då det började skena fram till jag för några veckor bestämde mig för att nu är det slut, på riktigt), men även om det ibland kunde gå upp till en månad mellan alkoholen så fanns det alltid där. Tankarna på alkohol, ständig. Tog koncentration, energi, pepp... det är otroligt slitigt över tid...

Välkommen eclipse! Bra av dig att ta det beslutet! :) Det är inte lätt att hitta bra lösningar på alla situationer som man tidigare använde alkohol till, men jag tror att det är viktigt att försöka hitta strategier för att hantera många av dem. Själv har jag haft en ganska lång process sedan jag första gången kom fram till att jag borde ta itu med med drickande (ca tre år sedan). Då var man min plan helt enkelt att undvika fest-situationer, jag hade skämt ut mig nog kände jag. Men det innebar att jag istället isolerade mig med i samband med alkohol istället. Även om det blev mer sällan blev det egentligen värre. Nu har jag sedan en tid bestämt mig för att det här inte funkar och jag måste sluta dricka helt och hållet. Över tid har jag även insett att jag behöver bättre strategier än att bara undvika alla möjliga sociala sammanhang.

Jag fyller år nu på fredag och har bjudit in lite vänner och kollegor på fika på eftermiddagen. Det kommer vara nyktert. Nu i nyårs åkte jag till min hemstad och firade för första gången på kanske 15 år (?) med min mamma (och min syster som också var på genomresa). Jag har insett att jag måste göra så. Hitta saker som funkar, det kommer inte vara som förut (klackarna i taket) eller kanske inte ens samma kontexter, men förhoppningsvis är det positivt ändå, till skillnad från min tidigare plan: att bara undvika allt.

Jag vet inte om det hjälper dig, men förhoppningsvis kanske. :)

idag är det torsdag o dags för samtal med alkoholterapeuten. Vi ska ses varje vecka ett tag framöver vilket känns bra då jag verkligen vill gå till botten med detta mitt alkoholproblem.
Igår em fick jag så starkt sug, kände mig överrumplad. Satte mig efter jobbet med block o penna för att skissa lite men det gick trögt. Hade velat ta en promenad men det var snorhalt. Klunkade iskallt bubbelvatten, fick inte ner andningen i magen trots flera försök, sorterade tvätt, sorterade papper, rastlösheten brann i kroppen. Så det blev sista strategin: gå o lägga mig o somna bort från suget.
Så här på morgonen är det förstås bättre, sugets vargtimmar är mellan ca 17-20 när det är som värst.
Nu önskar jag mig en fin dag och önskar er detsamma. Klä er varmt, det är en vacker men bitande kall vinterdag kan jag som tidig morgonpendlare meddela!
PS Tack för ditt svar Ikaros! Tyvärr var inte min make med på middagen och han är ännu inte helt hundra att han kan lita på mig trots att min vän intygade att jag ståndaktigt druckit alkfritt! Jag får ha tålamod som han med mig...

idag är det torsdag o dags för samtal med alkoholterapeuten. Vi ska ses varje vecka ett tag framöver vilket känns bra då jag verkligen vill gå till botten med detta mitt alkoholproblem.
Igår em fick jag så starkt sug, kände mig överrumplad. Satte mig efter jobbet med block o penna för att skissa lite men det gick trögt. Hade velat ta en promenad men det var snorhalt. Klunkade iskallt bubbelvatten, fick inte ner andningen i magen trots flera försök, sorterade tvätt, sorterade papper, rastlösheten brann i kroppen. Så det blev sista strategin: gå o lägga mig o somna bort från suget.
Så här på morgonen är det förstås bättre, sugets vargtimmar är mellan ca 17-20 när det är som värst.
Nu önskar jag mig en fin dag och önskar er detsamma. Klä er varmt, det är en vacker men bitande kall vinterdag kan jag som tidig morgonpendlare meddela!

Ja, ibland kommer man in i svackor även som nykter. Men dessa är små jämfört med de djupa svarta träsken man hamnar i när man dricker.

Pepp och styrkekramar!

Jag hittade denna site för tre dagar och har sträckläst
dina inlägg fantastiskt språk och slagfärdighet.
Har varit alkoholfri en vecka och dina och andras
inlägg stärker mig i min föresats.

Här är tio grader kallt så bara njut

-

Jag lovar dig att om du söker och tar emot hjälp för ditt beroende så kommer du få det och även din man kommer kunna få hjälp för hans medberoende. Ingen kommer ta ditt barn för att du söker hjälp. Om du däremot inte tar hjälp nu så kommer sjukdomen förvärras. För det är så den funkar, ju längre tid man är i den desto sjukare blir man. Och då kommer den ge konsekvenser som går ut över föräldraskapet. Och slutligen över din lilla tjej. Bryt mönstret å låt henne slippa växa upp i sjukdomen. Det ÄR möjligt!!!

ännu en dag!

Just nu är det väldigt lätt att vara nykter, inget sug alls och tankarna spelar mig inga spratt, jag tänker mycket på dom gånger som allt gått snett här i livet och när jag tänker efter så har det alltid varit pga alkohol, jag får ångest bara jag tänker på det, all skam och ångest, och den skada jag utsatt mig själv för, men jag vet ju hur fort det kan ändra sig, då min kidnappade hjärna vill dricka trots att mitt verkliga jag inte vill.

Jag känner mig orolig för framtiden, jag har druckit alldeles för mycket under så lång tid men jag har kommit till full insikt att jag måste förbli helt nykter för att få det riktiga livet tillbaka som jag en gång hade, tar jag ett enda glas så går det inte att hejda sen, och katastrofen är ett faktum.

Många här skriver om att när månader gått och t.o.m år i nykterhet, så går det långsamt lättare och självkänslan och livskvaliteten ökar, det längtar jag efter, jag har varit nykter i en månad i bästa fall under många år, men nu 2017 ska det bli en ändring.

Jag känner att jag skulle behöva antabus för då kan jag absolut inte dricka, men jag drar mig hela tiden för att kontakta läkare, känner mig orolig för om någon på mitt jobb eller liknande skulle få reda på det.
Men jag försöker samla mig och fatta mod att gå dit, för jag tror att antabus även kan påverka tankarna, tar man antabus så vet man klart och tydligt att det går inte att dricka och jag tror att det då kan bli lättare att besegra dom stunder då hjärnan vill manipulera.
Tror verkligen att det skulle vara till stor hjälp för mig.

Nu tänker jag varje morgon, att jag tar inte det första glaset i min hand idag, i vilken situation jag än hamnar i.
Men jag lovar inte mig själv eller någon annan något för vad som händer imorgon eller nästa månad, så mycket erfarenhet av alkolism har jag samlat på mig genom åren, men idag är jag nykter.

Önskar er alla en trevlig trettondags helg.

Tack för ert stöd och för att ni förstår. Håller med dig, MondayMorning, "grannen" kan inte lösa våra problem, även om de tror det... vill helst åka skidor och barnen blir ledsna om jag stannar hemma. Vi får prata med dem på något sätt, min man förstår mig och ska hjälpa mig.... men varken han eller jag vet hur man ändrar på någons personlighet på någon vecka... ;)
Tack, Gredos... jag tror att jag väldigt ofta glömmer bort eller tror att jag inte har rätt till några gränser när jag gjort fel el bort mig... jag måste lära mig ändra på det, annars blir det en ond cirkel där man straffar sig själv och blir destruktiv igen.
Efter jag hade skrivit tidigare ringde telefonen och jag svarade utan att tänka, då var det min vän som ringde och hade planer för vad vi skulle göra med barnen imorgon, kag vet att hon vill väl men min ångest låg så fruktansvärt nära under ytan just då att jag inte kunde föra ett normalt samtal, jag sa bara att jag skulle kolla upp vad vi skulle göra och skicka sms. Jag hörde att hon fortsatte prata men jag sa hejdå och lade på luren. Sen gick jag upp och lade mig och bara grät. Panikångest över att vara instängda med dem, att hela tiden känna mig så usel som jag gör när de beter sig som om jag inte är en person med känslor och åsikter. Hade jag inte varit så långt ner hade jag ju inte varit så känslig men nu är jag helt hudlös. Kram

Idag har jag lyckats att avstå A trots att suget triggades igång av den starka doften av spolarvätskan...

Bra bara kämpa på några dygn sedan blir det lättare!
Jag änvänder campral och antabus men jag tyckte att det tog några dagar innan man kände att campalen hjälpte!
Kämpa och skit i A det blir bättre och det viktigaste är att man har kommit till insikt själv att man ska sluta med A och att man har ett problem

Starkt att stå emot trots att du är i en dal nu. Detta är min femte vita dag och har ingen aning om jag kan komma upp i >200. Tanken svindlar...
Du är beundransvärd.
Vi kämpar på!

Är något jag tror på mycket för oss som lever med "klöset" på insidan. Det är bara som med allt annat (även drickandet) att det kräver viss övning för att göra det till en vana ;)