Senaste kommentarerna i forumet

Underbart att se kloka tankar och ord. Jag föll igår men idag är det en ny dag, nystart, Måndag morgon- även om det visst är Tisdag idag.
Fin tanke, den håller jag fast vid.

Jag skriver ovan om att inte älta, bara se framåt och kämpa. Fick visst lite bakläxa på den av en psykiatriker igår. Jag tänker dock inte älta händelserna jag behöver ta mig igenom. Jag ska ta fram dem försiktigt, se på dem och förlåta mig själv och släppa dem. Det är skillnad på att älta och släppa bagaget hoppas jag.

Hoppas ni mår bra och har vaknat efter en god natts alkoholfri sömn.
Kram

Att du berättat för din chef och dina föräldrar, det är en riktig milstolpe
Kämpa du kommer att vinna med hjälp av dem och oss här.
kram

Att det blir bättre och bättre det vet vi ju. Men jag har inte upplevt det jag upplever i dag, dag 16 mycket som händer i kroppen, kolla under min tråd, det jag känner är väldigt annorlunda nu än för 2 dagar se.
Jag när jag tittar i backspegeln så är de första två veckorna en plåga, vist känner man att det är mycket bättre, men sen händer det nått i kroppen som är så mycket bättre än jag varit med om på länge, länge.
Stå ut så ska du se att du också kommer att känna det jag känner.
stor stor kram vännen.

....men mår ok. Jag ska i alla fall inte vara hård mot mig själv idag.

Tack för stärkande ord och omtanke Pärlemor.

Idag är en ny dag med nya kloka val att göra.

Jag har tagit första tabletten antidepressiva och då jag känner någon som inte kunde hantera alkohol alls (minnesluckor, låg tolerans) i samband med tabletterna är alkohol inte ett alternativ framöver.
Jag har sjukskrivit mig (i alla fall idag) och jag ska få samtal så småningom.
Min chef och HR vet också nu att jag inte mår bra.
Jag har berättat för mina föräldrar.

Så trots ett fall igår känner jag ändå att jag är på rätt väg.
Det kommer nog att ta tid, en hel del bagage att förlåta och släppa för att verkligen bli fri.
Men jag vill må bra och ska göra det jag behöver för att nå dit.
Kram till er alla

Jo jag har sovit så bra, det som jag börjar upptäcka nu är att jag vaknar väldigt mycket piggare än jag gjort på länge.
Jag kan ligga kvar i sängen en liten stund efter att jag vaknat, inte haft så ont i kroppen som jag har alltid annars på morgonen.
Troligen är det för att jag vänder mig många flera gånger i sömnen än jag gör då a söver ner mig i samma ställning i stort sett hela natten.
Jag är klar i knoppen, som jag heller inte varit på länge, länge.
Huvudvärken verkar vara borta,
Så 16:de morgonen är nog den bästa morgonen jag haft på mycket länge.
Ha en härlig dag alla ni fina människor här som kämpar.

Tack alla fina goa, det värmer.
Det känns ganska så bra idag, försöker tänka positiva tankar men det är svårt just nu. Känner mig ledsen och nerstämd. Känner mig som en stor lögn som inte är värd allt jag har tilldelats. Borde förvalta det bättre. Känner mig liten och rädd, rädd att jag inte ska klara det. Min älskade lilla dotter och min sambo är värd det bästa.
Känner mig så ångerfull. Tänker på att jag faktiskt har gjort mig till tjuv när demonen intar mina sinnen. Har hänt att jag när jag varit henna hos vänner och familjemedlemmar klunkar i mig sprit när tillfälle har givits. Tagit i spritskåpet när de har varit på toaletten eller köket. Vilket sjukt beteende . Jag som inte skulle kunna stjäla en tioöring från någon . Det är så långt ifrån mig, det är inte jag som beter mig på ett så sjukt sätt .. Jo, det är jag och det gör mig så förtvivlad och ledsen .
Hoppas att jag klarar det den här gången. Svårt att tänka positiva tankar just nu när jag bara känner avsky till mig själv.

Kram till er.

Hoppa du mår som du förtjänar - som en prinsessa helt enkelt. En sessa som inte sovit på någon ärta utan som sovit sin törnrosasömn, skönt utvilad.
Önskar dig en fin tisdag.

Välkommen till din nya vita dag! Hoppas nattsömnen blev bra och att du mår gott nu när du vaknat utan alkohol och bakfylla.

Tycker inte detta är särskilt enkelt. Tänker oerhört mycket på alkohol, det är en slags längtan efter en invand utväg, en snabblösning som jag vanemässigt tagit till under längre tid. Är lite för trött för att upprätta nya strategier, blir lite passiv och insnöad i tankarna. Men jag har avstått vilket ju ändå är det viktiga. Idag är det dag elva. På fredag skulle jag älska att få sitta öga mot öga med min beroendeterapeut och säga att jag varit helt vit i 14 dagar. Så det blir att kämpa på, trots tankarna, trots suget, trots den tjattrande apan som skriker rätt in i örat; "-Men vaddå sug, spelar roll, ett litet glas kan du väl ta, ingen behöver ju få veta något!"
Samtidigt vet jag att ett glas nu skulle vara att slänga bensin på lågorna, få suget att växa ännu mer, ge en dopamindusch till beroendepersonen inom mig - att överlåta kontrollen över mitt liv till alkoholen helt enkelt och det vet vi ju bara går åt helvete.
Att vakna nykter är att vakna utan skam, rädsla, panik och ångest.
Att somna nykter är att somna stolt och avslappnad, min sömnkvalitet är så oerhört mycket bättre nu, vaknar inte kallsvettig och ångestfylld överhuvudtaget.
Att arbeta utan att vara i ett bakrus gör mig betydligt smartare, mer analytisk, effektivare och lättsam.
Att möta min familj utan att ha smugit och ljugit gör att jag kan stå rakryggad och se dem rätt i ögonen, helt orädd då jag inte har något att dölja.
Att inte ha någon flaska undangömd gör att jag inte behöver vara på spänn - det är ingen som kan "avslöja" mig eftersom jag inte har något att dölja.
Var hos en vän igår, drack bubbelvatten och min vän drack vin. Kände andedräkten av rödvin och det luktade rätt illa...i den stunden var jag inte särskilt sugen ska jag säga. Men tankarna på alkohol dyker upp alldeles för ofta för att gå att strunta i. Tänker på er som säger att det lättade lite för er efter två veckor. Hoppas det också kommer kännas så för mig. I väntan på denna lättnad får jag kämpa och hålla fast vid de kloka besluten...en dag i taget.

Förstår precis hur du känner dig. Kämpa på, du är på väg dit. Kram

Hej
Du frågade om hur mina alkoholproblem ser ut. Du kan läsa om dem under min tråd "Dipsomania eller periodsupare". Under "dricker jag för mycket"
Hedrad av ditt intresse
vänligen
Ikaros

Hur länge sitter de i?
Lite stressad, därav min korta fråga! Tack

Hej
Jag har lång erfarenhet av Antabus. Har tagit det i flera år med uppehåll vid några återfall. Har inga som helst biverkningar mer än att jag regelbundet tar leverprover. Och där har inte heller något negativt skett. För mig är Antabus en nödvändighet för att hålla mig nykter. Välkommen in i det nyktra antabusgänget.
En varning dock. Prova inte att dricka med Antabus i kroppen. Jag har gjort det en gång och var övertygad om att jag skulle dö. Det gör jag aldrig om oavsett hur starkt sug jag har. Tabletten sitter också i längre än vad man tror.

Lycka till
Ikaros

Hej Helle
Under min långa alkoholkarriär hade jag under några år det mönster du beskriver. Hade och har också fortfarande behovet av att släppa kontrollen. Många alkoholister jag mött har haft samma känsla och det därför att de trott att allt legat på deras axlar. Det finns dock andra metoder att släppa kontrollen. Kapitulera och inse att jag kan överlämna mycket till någon annan. De troende gör det till Gud.
När det gäller alkoholen skall du absolut inte kämpa ensam. Ta hjälp. Vi finns här, AA finns. kommunen har alkoholrådgivare, beroendeklinker finns.

Alkoholism är en sjukdom. Du har råkat drabbas. Det finns inget skamligt i det.
Däremot tror jag på vad "skamsen" skriver om ärlighet. Försök gärna att använda det här forumet och vara totalt ärlig. Smusslet med spriten och lögner för de närmaste har jag också praktiserat och det gjorde att jag kände självförakt.
Sedan beundrar jag din karaktärsstyrka att gå nykter i två veckor med alkohol hemma. Om jag skulle ha en flaska hemma hade jag blivit full under den tid som det tagit att skriva dessa rader.

Välkommen hit
vänligen
Ikaros

För mig har alkoholen blivit en ventil till att släppa kontrollen, slippa tänka och känna. När jag är onykter känns allt så mycket enklare, så kravlöst på något sätt.
Jag har annars allt jag kan önska av livet, känner oftast stor tacksamhet. Om bara den där a jävlen kunde lämna mig ifred. Så mycket mer rofyllt det hade varit.
En sak är säker, det är bara jag själv som är herre över mina beslut. Den här gången ska jag lyckas, vet ju hur bra man kan må.
Tack för fin respons.
Fortsätter att följa er och att bikta mig.

Välkommen, jag har ätit antabus med stor hjälp, man kan bli lite lös i magen. De är nog det ända jag känt. Annars tar vc leverprover under tiden man äter, då de i vissa fall ökar levervärdena. Jag har dock en burk hemma som jag kan ta vid risktillfällen om jag känner så. Skönt att du beslutatdig för att sluta med a, det blir inte bättre med tiden. Lycka till

Jag mår så bra, har nog inte mått så här på länge, länge.
Jag tror det värsta är över och jag känner att jag vill må så här bra hela tiden.
Jag vet ju att sug och dåligt mående kan komma över mig, men jag tänker inte
släppa efter. Jag får må dåligt, jag dör inte. Men släpper jag efter så går jag mot döden.
Just nu mår jag bara bra.
Tack vännen.

Nackdelarna däremot är oändliga. Den eventuella (högst tillfälliga) lättnaden berusningen kan ge står inte i proportion till priset man får betala. Det är klokt av dig att tänka igenom detta.
Suget blir mindre med tiden, så kämpa på!

Jo så jävla svårt så ingen som inte är där förstår.
Vaknar varje morgon och tänker att nu är det lugnt, nu är det slut.
Aldrig mer... Går och jobbar allt Ok. Men sen .... Kanske ta en öl för allt är ju lugnt. Har ju bestämt att det är slut nu. ....
Vaknar igen morgon och tänker att nu är det lugnt, nu är det slut.
Aldrig mer... Går och jobbar allt Ok. Men sen .... Kanske ta en öl för allt är ju lugnt. Har ju bestämt att det är slut nu. ....
Osv.......

Grattis till dina nyktra dagar. Jag tänker på mig själv, om de där med att vara ensam....det är inte bra för mig o det är då jag fått återfall oxå. Jag löser det med att åka o hälsa på nåt av mina barn än så länge, till jag blir lite säkrare i nykterheten. Att ta antabus är ju oxå till hjälp förstås. Annars är det bara till att rabbla upp alla tråkigheter o ångestkänslor som kommer vid aintag. Hoppas det går bra för dig o kämpa på. Kram

Välkommen till detta forum, där du kan få stöd att sluta dricka. Jag har stor igenkänningsfaktor i din berättelse och jag har hittat mkt hjälp i att läsa o skriva här. Jag gjorde som du och höll upp nån vecka el två för det dåliga samvetet o skammens skull. Sen var jag på det igen. Sista åren krympte dom där vita dagarna o blev ca 2-3 dgr nykter. Jag fann hjälp på vc hos en a terapeut och går på aa möten ibland. Dessutom åt jag antabus en tid för att få lite "kött på benen" , de var till stor hjälp för mig, när jag helt enkelt inte kunde. Några återfall fick jag men är nykter sedan 3.5 månader. Svårt men oxå härligt, ingenting är självklart, men jag gnetar på 1 dag i taget och hoppas du hänger med oss som kämpar härinne, i med o motvind. Lycka till

glittrar du så där väldigt fint igen när du skriver
Det "hörs" att du mår så bra och jag tror du har
kommit över den värsta perioden nu...

Känns det så? Att det "värsta är nog över"?

Till slut blir det ju en vana att inte dricka.
När hjärnan har fattat vad som gäller.

Heja dig!

Det är tufft när det man försökt trycka undan kommer upp och det känns som om det ska förtära en.

Ta emot hjälp - det är du värd - du är en alldeles för värdefull människa för att låta ångest/alkoholen ta dig!!

Vet hur det känns att sitta med skam och skuld och jag har precis som du arbetat som en galning under alldeles för många år samt även druckit för att slippa tänka/känna...

Jag önskar verkligen att du kunde låta bli ikväll men om det nu ej går så var rädd om dig!!

Kram

Ni får gärna fylla min tråd Pi jag blir så glad att ni gör det.
Jagkan trevligt att du läser min tråd och jag hejar på dig, läs skriv massor, det är det som varit min räddning.
MM du har verkligen rätt i det du skriver, man mår bara bättre och bättre, har nog inte varit så här klar i knoppen på länge.
Nästan så jag inte fattar hur det här gick till, tänk att A kan göra s att hela livet är en dimma och man tror att allt är som det ska.
Fenix så härlig att läsa hur du ser till att du har strategier för att komma ifrån A-djävulen, heja dej!!!!
Pi så är det nog livet blir så mycket bättre på alla sätt, jag känner sån frid och sån ro tänk att det kan vända så fort,
Du har helt rätt i att "hindra handen från att sträcka ut efter första glaset" det är nått jag har i mitt huvud och kommer att ha det framöver.
Ha en fin kväll alla vänner här.

Jag kan knappt skriva. Totalt omskakad hela eftermiddagen efter samtal med psykiatriker.

Hen punkterade mitt inbyggda försvar på nolltid och sanningarna kom ur mig, en efter en, inklusive vin konsumtionen. Men hen fokuserade inte på alkoholen utan på depressionen jag anat och hen bekräftade att jag har.

Dessvärre drogs spökena från förr fram. Jag är vimmelkantig och bara gråter. Jag förstår och vet att jag måste ta fram och titta på den där smärtan och skuldkänslorna jag så ihärdigt försöker ta bort genom vindimman de senaste åren och innan dess arbetsnarkomani. Får inte känna får inte tänka. Döva känslorna till varje pris, för annars blir mörkret och smärtan för mycket. Jag är så rädd för att inte komma ur det. Tre personer som varit mig nära tog självmord under en 4 års period, så jag är rädd, och känner skuld, jag borde ha räddat dem.

Lägg till det att jag alltid ansetts så stark, så självständig, ’jag behöver ingen’. Det är väl på tiden att erkänna att nu orkar jag inte mer. Nu behöver jag tid att läka och förlåta, och förlåta och förlåta. Och vem vet, kanske med det kommer jag så småningom bli fri. Från alkohol, från skuld och från rädsla. Börja om, börja leva – en ny start en Måndag morgon (Tack MM! )

Idag sviker jag mig själv. Jag är ledsen, men såren blöder och jag måste dämpa smärtan. Ska försöka begränsa.

Imorgon börjar jag med tabletterna. Har verkligen svårt för att erkänna det för mig själv och jobbet, men måste nog sjukskriva mig också. Orkar i alla fall inte åka till huvudkontoret och visa upp en glättig fasad. Den finns det inget kvar av.