Senaste kommentarerna i forumet

Det kommer att vända, tänker på dig
Kramar

Det är väl dit vi är på väg, nykter och spontan.
Så det är ett härligt liv som väntar ?
Godmorgon på dig bra start igen med leende och kloka ord

och jag känner mig lite förorättad. Den har varit ute på marknaden i snart tre månader nu, och jag har bara visat den för tre spekulanter hittills. Alla tre har tackat nej. Inte för att jag borde bry mig, det är ju trots allt en hyreslägenhet och inte mitt problem. Och ändå kan jag inte låta bli att undra; är det mig det är fel på? Är det bara jag som ser fördelarna? Visst, hyran är hög, kvadratmeterpriset är nästan det dubbla mot snittet i mitt lilla samhälle, men läget är perfekt och standarden hög. Terrassen är väl tilltagen och har en milsvid utsikt åt alla håll, närmaste stora stad är inte långt bort och går att nå med både tåg, buss och bil. Bostadskön är precis lika lång här som överallt annars, så varför vill bara jag bo här?

Kanske var det ett nyktert fyllebeslut att flytta hit. Mitt missbruk de senaste femton åren har följt ett bestämt mönster. Nykter i två till tre månader, sedan tvådagars helgfyllor i några månader som sedan har övergått i vardagsdrickande som, när kroppen har sagt ifrån, har lett till en ny nykter period. Jag har, som jag tidigare skrivit om, fattat många dumma beslut på fyllan, jag har handlat saker jag inte behöver, jag har gått med i gym som jag aldrig kommit i närheten av, jag donerar till en väldig massa välgörenhetsorganisationer. Men det verkar som om jag, även under mina nyktra perioder, fattar en hel del korkade beslut. Kanske tar det en längre tid av nykterhet för att mitt förnuft ska hinna återta makten i min alkoholmarinerade hjärna.

Ser jag tillbaka på min historia så har jag fattat en hel del beslut på känsla snarare än förnuft, även som nykter. Jag kan inte säga att jag ångrar dem alla, på något sätt känns det lite tråkigt att bara vara smart. Självklart borde jag inte ha en sportbil vid min ålder, det tar mig längre tid att komma in i den än det tar för motorn att bli varm, men den är ju så himskans kul att köra. Kanske behöver jag, som ensamstående, inte en 120 kvadratmeter stor lägenhet med bubbelbad och stor terrass, men utsikten är ju så bedövande vacker. Kanske behöver jag lite spontanitet i mitt liv, kanske är lite oförutsägbarhet den krydda jag behöver för att må bra.

Ha en njutbar dag allihop!

Nya möjligheter!
Fortsätter välja nykterheten!

På allt!
Skall till A tanten o få lite skäll. Nejdå hon är bra men nu känns det som jag inte har nått vettigt att säga henne.
Ligger vaken grubblar. Känner mej bara så trött på allt. Hon säger att jag måste bli nykter o jag håller med, sedan kommer nått (typ livet) i vägen, så dricker jag.
Suck

jag tror att det värsta hade med PMSen att göra.
Nu känns det otroligt mycket bättre, jag drack någon pinacolada igår, något öl, men inte vin som jag brukar dricka annars. Jag har inga problem att dricka ett öl. Däremot har jag stora problem med att dricka ett glas vin, då vill jag bara ha mer.
Jag klarar av att njuta av semestern nu även om jag inte dricker eller inte vill dricka.

Har du barn? Kan dom hjälpa dej i din tanke när du vill ha en anledning till att försöka avstå? Mitt barn hjälpte mej, hon är liten men börjar förstå saker o ting.. Sen tog jag även Antabus för jag litar inte på mej själv. Kanske det kan vara nåt? Jag sa till min läkare att jag ville ha det. Sa bara att jag lätt tar till alkohol när jag mår dåligt. Inga fler frågor på det.. Jag hoppas så för din skull att du hittar din anledning o att du orkar!

Hej
Att dricka alkohol i samband med depression är inte bra, milt uttryckt. Frestelsen att ta en återställare är ändå värre. Jag är övertygad om att du skall se upp med alkoholen. Jag vet hur smygande den kan ta över. Bra att du upptäckt risken och kan du sedan undvika alkohol helt under din depression är det ändå bättre. Alkoholen är en farlig, förrädisk, medicin som jag kämpat emot i över 50 år.
vänligen
Ikaros

Du har allt att vinna....jag ville inte heller, vägrade nästan o blundade de gånger nån här på forumet föreslog mig det, att söka hjälp. Nej nej inte det, inte jag, aldrig! Nu är jag tacksam att jag tog det steget, kändes så skönt att släppa taget om att "jag måste klara det själv"....
Det finns olika instanser, större städer större möjligheter. Jag bor självi en byhåla men det fanns en väg att gå också här. För mig är sekretess, tystnadsplikt, anonymitet, begränsad journalföring el ingen alls avgörande punkter. Kolla om din kommun har Råd o stöd inriktat mot alkoholberoende. Det är en stödinsats inget bistånd o därför förs ingen dokumentation, har inte ens behövt uppge personnummer. Kolla Kjell, jag känner så igen mig i ditt smygande o kontrollen som inte alls finns.

Hej tjejen, hur går det för dig?
Kram!

Är du där? Hur går det för dig?
Stor kram!

Har inte mått bra alls denna helg. Men har gjort ytterligare några steg i rätt riktning. Inkluderat ännu en vän i min kamp.
Pratat med familjen o tömt huset.
Mulletant! Så glad jag blev över din hälsning. Du skrev några ggr till mig när jag var med här första omgången. Tack för stöd o kram till dig.
Sisyfos, ja, jag ställer väldigt högs krav på mig själv. Har svårt att nå en förlåtande inställning till mig själv.
Gunda, ja en dag i taget. Inte lätt detta men enda rätta vägen fram o ut ur beroendet.
Tacksam för min familj, att det finns vänner som kan ta emot också denna hemlighet. Tacksam för forumet o tacksam att jag hittat en behandlingskontakt. Även tacksam att också denna dag snart är över. Här har varit ett kompakt mörker idag, regn o ännu mera mörker. Det är inte den mest roliga årstiden direkt, jag tycker det är tungt.

Vi vill så gärna ha barn. Det är snart dags , vi vill försöka. Vi har ett gemensamt boende och stabila, fasta jobb. Men jag vill inte sätta ett barn till världen med en alkis till far ,

Ja det är så skönt! Finns ingen annan man kan säga detta till... Eftersom de är lite tabubelagt med alkoholproblem, särskilt vid så låg ålder?! Såg på ngt program ngn ggn och då sa dom att ju tidigare man börjar dricka, desto mer sannolikhet har man att utveckla alkoholproblem när man blir vuxen... Jag började rätt tidigt med festandet så tror de ligger något i det.
Första måndagen jag känt mig så pigg på länge, underbar känsla, känns så värt att dricka mindre! :) Nu förstår man vilken inverkan alkohol har... annars brukar jag bara lääängta tills måndagen är över och det är åter tisdag.
Jag ska göra de jag brukar, träna, laga mat, hand om hemmet. Jo en mini AW på tor också. Hur ska du spendera din?
Han sa ingen men ja märkte att han uppskattade det :)

Medicinerar du mot depressionen? Sedan hur länge i så fall? Att vilja dricka i tid och otid kan vara ett illavarslande tecken, även om det inte är direkt i återställarsyfte. Att gå hemma sjukskriven är ibland inte alls bra. Du behöver kanske komma ut och göra något annat och som kan distrahera ,roa, dig. Tror du inte?

Upplever att min omgivning har mer problem med att jag inte vill dricka än jag själv.

Och jag vill verkligen inte isolera mig i mitt hem för att jag inte kan dricka.

För mig är inte den där första ölen/glas vin ett alternativ.
Då tjongar jag rakt ner i en period av drickande igen.

Jag kämpar på - en dag till.

Tack igen, det värmer mig
<3

För en del kan känslorna härja omkring lite extra när man håller på och förändrar sina alkoholvanor. Då gäller det att hålla ut, fokusera på andra saker som kan får dig att må bra och fortsätta kämpa även om du får konstiga tankar ibland. Vägen är sällan spikrak. De flesta har någon period som är tuff men det är lite olika när den kommer.

Säkert är det tuffare att inte vara hemma där saker är tryggt, samtidigt kan det vara därför som du inte är så sugen eftersom de saker som i vanliga fall sätter igång suget inte finns på samma sätt där du är nu.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Helt fantastiskt jobbat, grymt helt enkelt! Var stolt och njut!

Ett av de snyggaste exempel på hur man kan tacka nej som jag har sett. Mycket stark jobbat!

/magnus
alkoholhjälpen

Sommaren 2015, sedan dess har det max blivit 2-3

Om någon orkar läsa , var ju en stund sedan jag skrev här. Över ett år sedan. Mycket har hänt i mitt liv på det här året. Tyvärr har jag inte slutat dricka. Har fått tillbaka mitt vanliga körkort efter ett år med alkolås , så den biten har jag skött. Lyckades ha godkända leverprover dom gångerna jag blev inkallad. Dricker fortfarande , nästan dagligen , mer eller mindre . För att lindra ångest och stress . Men jag aktar mig noga för att köra när jag inte ska. Den biten gör jag inte om igen . Jag har stått i bakgrunden och läst här då och då. Jag beundrar er som är så starka och tar tag i er själva. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt, jag vill så gärna bli nykter.
Jag drar mig för att söka hjälp, jag vill inte bli en "registrerad alkoholist" och riskera att bli av med körkortet igen .
Jag inbillar mig att jag kan klara det själv.
Har en ny relation sedan ett halvår tillbaka med värdens underbaraste tjej, trodde ingen kunde vara så förstående och omtänksam som hon är, hon vet att jag inte hanterar alkoholen men hon vet inte hur ofta jag dricker och hur illa det är.
Jag smyger med det och lyckas tack vare att hon jobbar mycket nätter.
De gånger jag är ofrivilligt nykter är när hon är med mig, när hon inte jobbar. Jag kryper ur skinnet, vill bara ha sprit . Kan inte sova osv.
Händer att jag "bara ska ut i garaget" ska skruva på jänkaren heter det, men går ut och drar snabba klunkar ur gömda flaskor och döljer lukten med cigariller , för det tycker hon stinker så mycket att hon inte blir närgången.
Är bara rädd att jag kommer att supa bort det här också, för det kommer komma om jag inte slutar, frågan är bara hur man hittar gnistan innan man får ett ultimatum.

Nu skickade jag för tidigt.
Vad jag undrar över är hur får jag rätt "mindset" för att stå emot? Det känns som jag kommer explodera om jag inte får några öl och börjar snart klättra på väggarna
Är arbetslös så har inte så mycket att sysselsätta mig med

Wow! Vad starkt. Kram

Gick ut på krogen igår med en väninna som till viss del vet om mina problem (hon dricker kopiöst själv)
Hemma hos henne innan utgång så stod mat och vin på bordet.
Så fort jag såg att vinet redan var upphällt så tackade jag nej.
Skyllde på att det är Söndag och jag ska upp tidigt.
Hon drack gladeligen upp det själv.

Väl nere på stan så möter vi upp ett gäng där ingen spottar i glaset.
Alla bjuder alla på omgångar och mycket riktigt en stor iskall skummande öl hamnade
snart på bardisken framför mig.

Okey Gud (eller kanske alkoholdemonen), du prövar mig hårt denna kväll!

Tackade nej och beställde in en stor kaffe och gav bort ölen till en i gänget
som happily drack ur två glas samtidigt.

Runt 23.00 så var folk ganska onyktra och jag kunde smita iväg som
den torrboll jag är :)

Vaknade dessutom nu på morgonen med ett ryck och trodde jag var bakfull.
Denna obehagliga känsla av: Vart är jag? Vad gjorde jag igår? Har jag ångest?
Tills jag kom på att jag inte var bakfull!
Snacka om att hjärnan spökar.

Hur som helst så klarade jag min prövning.
Makten fick vinna över alkoholdemonen.

Min "sober clock app" står på 34 dagar idag som helt nykter.
Jag klappar mig själv på axeln och tänker well done, Monday!

Kram alla hjältar! Jättekramar till alla

Jag räknar som du nämner ovan eftersom måttlighetsdrickande är mitt mål. Har du samma mål så funkar det jättebra att räkna så :)
Hur mår du idag?