Senaste kommentarerna i forumet

Vi brottas med samma frågor du och jag. Du kan väl summera vad du kommer fram till i ditt teoretiska underlag. Jag kör lite praktisk erfarenhet, trial and error ungefär. Allt går så bra, så bra, så bra, tills... ja, tills vad. Tänker just nu att det är tills stressen blir för hög och jag blir för trött. Men liksom du är jag inte beredd att avstå helt. Kanske vore det en lättare väg. Jobbar vidare, tränar, ska jobba på avkoppling. Det handlar nog om att ha harmoni i sig själv och i livet flr mig.

Ja, det är obegripligt att man lyssnar. I tisdags lyssnade jag. Onsdagen var inte kul. Igår var det fullt tjatande men då sa jag emot. Funderar lite över vad som gjorde skillnaden mellan de två tillfällena. I tisdags var det stressigt... hela veckan framför mig. Hann knappt med nödvändigt jobb, skulle hem rätt sent i handla på vägen. Köpte vin för att jag var så trött. Drack det snabbt. Sen blev det mer.
Igår åkte jag hem tidigare, innan jag blivit Hungrig, Arg, Ledsen och Trött... Blev väldigt trött vid 18 som vanligt. Dags för matlagning etc. Jag hade vin, men jag väntade lite. Det var så nära, så nära. Jag drack lite Cola (glr jag aldrig annars) och blev lite piggare, lagade maten, funderade på att ta vin till men hoppade över, åt och sen är det ingen fara längre. Så skönt både igår och idag.
Fundera över HALT, tycker jag. Ska försöka komma ihåg det själv nästa gång så inte autopiloten går på. Så jäkla svårt bara.

Vilken underbar tråd! Ja, ja det är givetvis tråkigt med ett återfall efter så lång tid, men jag har verkligen lite nytta av dig härinne. Tror att jag är lite som du med det där med stressen... när man inte hinner och känner sig lite lätt misslyckad. DÅ är det lätt och med alkohol kommer en liten, liten stund när jag känner mig stark, smart och avslappnad. Vilket skämt det är egentligen för sen följer rätt många timmar när man känner sig dålig, misslyckad och ledsen.
Hoppas du slutar slå på dig själv. Det är mänskligt att misslyckas och om orsaken är att du kände dig misslyckad och otillräcklig, så behöver du kanske fokusera nu på allt du faktiskt lyckats med. Se det här som en nyttig läxa. Och kanske som en bra erfarenhet. Om det här hade kommit vid ett annat tillfälle i livet hade det kanske varit svårare att stoppa. Nu har du stort stöd från familjen och det känns positivt. Du grejar detta och ger oss hopp. Tack för att du skriver!

Jag åkte dit o fick leta en stund efter lokalen men hann i tid.
Jag kom in och en helt otrolig värme och medmänsklighet slog emot mig med full kraft. Det var som att komma hem!
Tända ljus, gamla sega kakor och gott kaffe. Precis vad jag behövde!
Vilka människor! Både kvinnor och män i varierande åldrar. Fick höra att jag är modig och stark vilket var i total motsats till vad jag själv kände. Men jag gick därifrån med vetskapen om att vara just det: modig och stark!
Fick en hel lista med telefonnummer att ringa om jag skulle behöva prata.
Kom hem med hopp och en känsla av trygghet.
Min man blev så glad och sa att han gärna vill följa med på ett öppet möte. Häftigt!
Kram <3

Rent och snyggt, det trivs jag med! Inte att göra, men att ha det som tillstånd. Passa på att njuta lite av det.

Och så lite om trötta själar... tror verkligen att du har nåt där. Många av oss skulle säker behöva nån livscoach istället. Jag tror visserligen att sömn hjälper mot en trött själ. Men ingen alkosömn... det sömnen kan man vara utan, ingen pillersömn heller för den tiden. Utan den där rena sömnen, men en orolig själ har svårt att komma till ro. Man måste hitta det tillståndet igen, tillståndet när själen får vila. För mig fungerar det med träning, skogspromenader etc tills stressnivån är hög. Då räcker det inte längre. Nu är det så. Måste hitta andra vägar nu. Det är inte så lätt.

Har också insett att jag behöver ordning o struktur i vardagen annars kommer stressen som ett brev på posten. Och då sätter något helt annat i gång inom mig och det vill jag inte riskera. Inga tips är futtiga. Det där med den fula whiteboard-tavlan ska jag prova.
Tror vi är ganska lika med att vi behöver skapa rutiner och struktur. Kanske är det gemensamt för de flesta alkoholister.
Det var skönt att läsa dina ord. Så igenkännande och helt ovärderligt. Tack o kram.

var en liten sportbil som tillverkades i slutet på 60-talet och början på 70-talet. Den var inspirerad av en av den tidens häftigaste muskelbilar, Chevrolet Corvette. På europeiskt vis var den mindre, lättare och inte lika kraftfull. Knappast en bil som unga pojkar hade en poster av på väggen, men lik förbaskat väldigt attraktiv. En av mina kompisar på den tiden, vars mor hade just en sådan bil, var förmål för stor avundsjuka bland oss andra. Han fick ju köra den ibland, gubevars. Dom var av adlig släkt och bodde på en stor gård ute på landet, det var en förläning de fått av någon kung för länge sedan.

På den tiden var det en stor bedrift bland unga kvinnor att landa en greve eller något annat adligt villebråd, så hon var nog stolt och glad en gång i tiden. Verkligheten var kanske inte någon flickrumsdröm dock. Hon var mer en rörlig dekoration i det stora, fina huset än en livskamrat. Hon fick inte arbeta, på sin höjd fick hon arrangera något välgörenhetsjippo eller en syjunta då och då. Mannen arbetade jämt och syntes sällan till i hemmet. Sonen skulle ju uppfostras till att följa i sin fars fotspår, så han tillbringade sällan tid med sin mor, utom då han ville låna hennes bil förstås. Inte undra på att hon började dricka.

Dom höll det inom familjen så att säga, det var få som visste hur det låg till. Jag var ofta där och hängde med min kompis, så jag anade väl att allt inte stod rätt till, men på unga människors vis var jag för absorberad i min egen värld för att på allvar engagera mig i något utanför den. Så en kväll tog hon sin Opel GT och gav sig ut att köra, troligen inte helt nykter och alldeles för fort. Det gick som det gick, hon körde ihjäl sig, och familjen var upprörd under en tid. Så skaffade fadern en ny dekorativ kvinna, och allt återgick till det vanliga. Det som slog mig, t.o.m. då, var hur lätt hela familjen verkade ta på det hela. Det var som om de hade upptäckt att en av deras ägodelar var defekt, när den slutligen gick sönder var det bara att ersätta med en ny. Big deal.

Jag är ingen vän av städning, jag väntar med det tills det faktiskt syns att jag gjort något. Men eftersom jag har sagt upp min lägenhet förväntas jag visa upp den för hugade spekulanter då och då. Så nu måste jag hålla rent och snyggt bara utifall... Det har gått tre veckor nu, ingen spekulant har dykt upp, och jag har hållit snyggt omkring mig alldeles i onödan. Jag känner mig lurad.

Ha en härlig lördag allihop!

Heej jo det går faktiskt ganska bra. Eller tja, jag känner mig ganska skör för tillfället. Tankarna bara fladdrar runt i mitt huvud och det känns svårt att koncentrera sig och skapa struktur och ordning på dem. Hoppas det är övergående.

Men jag har haft en skön fredagskväll och bara chillat. Mesta delen har jag läst en pocketbok jag fick med mig från aa som är typ en sammanfattning av medlemmars erfarenheter. Typ vad man kan säga på en fest när man inte vill dricka, typiska tillfällen att se upp extra mycket för suget etc. Annars blev det en jättegod spenatsoppa till middag och det är så skönt att veta att man kommer sova igott i natt och vakna fräsch. Är typ fortfarande inte van med det på en helg ?

Hur går det själv? Läste just att du haft 2 v utan fylla? *klapp klapp*, grattis, fan va skönt. Gläds med dig.

Ju fler sådana dagar/nätter/morgnar man ger sig själv desto större anledning att känna sig stolt tycker jag. Varje morgon man får vakna utan panikångest över vad man gjort (om man minns dvs) är värd så mycket. Att få må bra. Att slippa dra sig hela dagen för att gå till jackan och kolla om man har supit bort nåt. Att slippa kolla mobilen kallsvettandes. Jag är så innerligt tacksam att veta att jag inte kommer vakna i den situationen imorgon.

Håller tummarna för dig i helgen att det inte blir för svårt för dig att hålla dig till dina regler om du går ut. Du har klarat det förr!!

Kram till dig och alla här på AH. Nu kopplar vi nytt grepp och kämpar vidare!

Om det bara är pest få?

Du har nästan hunnit ifatt mig ;) . Starkt att du kunnat tacka nej många gånger. Visst känns det bra i kropp och knopp?

Men ingen gråt.
Har tänkt om och omgrupperat.
Jag arbetar som konstnär, jävligt tuff business, med levereringskrav.
Har kämpat med min nykterhet det senaste året. Ju nyktrare desto sämre skaparförmåga.
Så den där myten om att man inte kan leverera påverkad kan vi ju döda direkt.
Ikväll är jag hyfsat full, men bestämt mej för att vara det utan ångestkval eller skam å se där..... det betalade sej. Fått gjort mer idag än de senaste tre månaderna sammantaget.
Mår säkert skit i morron men det hade jag ju gjort ändå.
Nu har jag skapat nåt som jag blir glad av. Förhoppningsvis å andra också.

Kul att höra att det går bra för dig. Vi kan klappa oss på axeln några gånger då och då för att vi verkligen gjort något bra. Det ska vara gott att leva....

Christoffer för att du delar med dig efter långa tid utan a. Inspirerande!!!

Dag 62-1 fredag, helg igen och dag 66 på måndag.

Tror att vi är många som har gjort slut på dagarna med njutning med alkohol, så vissa av oss får finna andra vägar.
Visst snurrar det många tankar när kropp och själ vaknar.
Grattis igen till dina månader och önskar dig en fin helg

Hur går det för dig?

Jag kom precis hem från en jobbtillställning där jag drack två glas bubbel. Köpte hem en liten flaska vin som jag ska dricka framför en film (liten som i 375 ml, inte liten som i bara ett uttryck).
Eftersom jag drack ett halvt glas vin i måndags så har jag sedan förbrukat de två dagar i veckan som jag max får dricka alkohol, så på måndag går jag till jobbet ångestfri. Åtminstone fylleångestfri :)

Jag kan känna igen så mycket i det Du skriver.

Den där A-djävulen - det är ju inte precis ett ful varelse med horn. Den är ju så ljuvlig, så vacker... Kanske snarare som skogsrået? Hon som var oemotståndligt vacker sedd framifrån; alla föll för henne - men när hon vände ryggen till var hon bara som en ihålig, rutten trästam. (Svenska folksagor.) Jag har sett det där ruttna så många gånger, ändå faller jag gång på gång för det förtrollande.

Det ÄR så jävla svårt.
Men. På't igen syster!

Det svåra är väl kanske att acceptera att allt det där roliga, sköna, underbara med alkoholen liksom är borta? (För jag tycker det var härligt! Det är ju det som är det förrädiska. Jag har haft sååå kul med alkohol!) Jag vill så gärna tro att jag kan ha det bra kvar och ändå slippa det dåliga. Och än så länge tycks jag tro att just jag ska lyckas, trots att jag ser att så många fler än jag har försökt att både äta upp kakan och ha den kvar utan att klara det. Korkat? Jajamen! :)

Förnuft är en bra sak. Men i ett liv måste det ju också finnas lite knas och galenskap; en smula "oförnuft" ibland; en smula "what the heck" och asgarv och att bara ge sig hän i nuet och...
Hur hittar jag nya vägar till det, utan att tappa balansen och dricka? Hur har ni andra gjort?
(Tack för era lyckönskningar.)

27 guldkantade dagar:)

Ja imorgon har det gått en månad sen sist jag drack något:) och tiden går fort när man har roligt som man brukar säga;) Visst har tanken slagit mig flera gånger att "gud vad gott med en kall öl" just för att belöna sig själv för man varit duktig osv eller för att man mått dåligt och kännt sig nere av olika anledningar. Det är ju en mental kamp hela tiden och hittills har jag gått segrande ur den och det är ju alltid något:)Jag har flera gånger hamnat i situationer under den här tiden där det druckits alkohol och jag har blivit erbjuden öl osv men jag har haft modet och styrkan att säga "tack men nej tack" och förklarat att jag har en vit period just nu och att jag testar och utmanar mig själv så sätt. Jag vill inte att alkoholen ska ha kontroll över mig utan att det är jag som har kontroll över alkoholen:) Så länge man brukar något så är det ingen fara men blir det till ett missbruk så är det aldrig bra.Hur går det för dig Aldrigsnyggt?

Javisst blir man lite dr Jekyll och mr Hyde, eller schizofren, när man missbrukar alkohol. Precis som Jullan65 skriver, så är det beroendejaget, den av alkohol omprogrammerade hjärnan, som vill dricka, och det förnuftiga jaget som vill sluta med alkohol.
Sedan är det minnena från de tidigare bekantskaperna med alkoholen, då när man verkligen njöt av berusningen, som drar och luras. Men då är det nyttigt om förnuftet kan påminna om hur det är när man närmar sig botten på alkoholens träskmarker. Påminna om ångesten, skammen, pinsamma upplevelser, rädslan, försämrad hälsa, etc.
I ena vågskålen ligger längtan och suget efter alkohol, i den andra viljan och förnuftet. Kämpa för att låta den senare vågskålen väga tyngre. Allt eftersom dagarna går är det lättare att vara utan alkohol, och vinsterna blir tydligare.

Så bit ihop och kämpa, låt förnuftet segra. Bli en nykter vinnare.

Hej o välkommen, det är väl där vi alla har varit innan man nått sin botten. De som åtminstone jag , gjort att jag druckit trots konsekvenserna och lurat mig själv att jag kan sluta, hålla upp när jag vill. När jag haft xtra svåra baksmällor eller ångest, ville jag sluta helt, sen glömdes det bort o så gick det runt runt i många år. Som jag ser det idag är de min beroendesida som ville dricka o min kloka jag som inte ville. Det kanske är de 50/50 du pratar om. Hur som, skriv av dig o läs alla kloksaker härinne. Det hjälper o känns bra. Kram

Jag har inga planer till helgen och det kan vara skönt att bara ta dagen som den kommer ibland:) Själv då?

18 dagar, det är jättebra! Blir lite mer godis för mig med, men att både försöka vara nyttig och sluta med vinet har inte riktigt än fungerat för mig. Känns just nu som det är nyttigare att äta godis än dricka vin iaf. Att äta nyttigt tror jag blir ett senare steg för mig iaf :)

Jag hoppas du får en bra helg och vaknar upp på gott humör imorgon!