Senaste kommentarerna i forumet

Muränan, det var bra av dig att berätta för mannen hör jag. Bra att få stöd av sina nära, tänker jag. Jag tänkte att först ändra på alkoholvanorna innan jag ger mig in i ett förhållande. Så hon har fått vänta på mig. Nu har jag kontrollen över mitt liv igen känner jag och kan ha ett förhållande igen. När vi umgås så finns inte alkohol med i bilden alls. Bara i undantagsfall. Jag har inte berättat för någon alls om att jag ska leva ett liv utan alkohol. Ingen vet liksom. Och har inga planer på att göra det. Beroendet är ju livslångt så jag får lära mig att leva med det och göra så jag kommer ihåg varför jag ska leva ett liv utan alkohol. Kämpa på.

är en märklig tingest. Rationell och irrationell, smart men ändå så oerhört enfaldig, allt på en gång. Lite läbbig att se på är den också, om jag var ute på promenad och såg en ligga på stigen framför mig skulle jag nog gå en omväg. För snart ett år sedan reste jag till Den Stora Staden för att bevista Hjärndagen, en hel dag med föreläsningar av ledande forskare om vad dom håller på med just nu. Mycket händer, t.ex. har man lyckats programmera om hjärnan hos Parkinson-patienter för att mildra och i en del fall helt eliminera skakningarna. Den viktigaste konklusionen blev dock att vi vet väldigt lite om hur hjärnan fungerar.

Att vi skulle använda bara en liten del av vår hjärna är en myt, däremot finns där enorma utbyggnadsmöjligheter. Se det som att vi bor i en kommun som inte kräver bygglov. Vi kan bygga ut och bygga till obehindrat, hur slutresultatet blir beror helt på hur vi planerar och hur mycket jobb vi är beredda att lägga ner. Och ändå finns där element vi inte kan påverka. Jag anser mig vara en relativt intelligent person, ändå gör jag oerhört dumma saker ibland. För några år sedan blev jag uppringd av en säljare som lyckades få mig att köpa en kryssning i Karibien. Vad jag inte tänkte på var hur fullbokad jag var på jobbet och hur omöjligt det skulle vara att ta två veckor ledigt just då. Det blev ingen kryssning, däremot blev min plånbok lite tunnare.

Jag har en bekant som är briljant inom sitt område, men i övrigt... Han fick för sig att flytta till en ny stad utan att kolla om där fanns efterfrågan inom just hans kompetensområde, så nu har han gått arbetslös i ett år. Han trivdes inte i sin lägenhet så han sa upp den utan att ha något nytt boende, så nu riskerar han att bli hemlös lagom till vintern. Själv köpte jag en munspray med nikotin i för ett par veckor sedan. Jag slängde bruksanvisningen utan att läsa den och i mina försök att klura ut hur den fungerade lyckades jag spraya mig själv i ögonen.

Och så är det förstås det här med drickandet. Det är en gåta för mig hur jag, nykter och rimligt rationell, kan lyfta det där första glaset trots att jag vet mer än väl vilka konsekvenserna blir. Samtidigt; den där irrationaliteten är ju det som gör det fascinerande att vara människa. Jag vet aldrig vad jag kommer att hitta på härnäst, det är det som gör livet spännande. Visst, jag är alkoholist, men tack vare det har jag lärt känna mig själv på ett unikt sätt. Visst, jag har tagit många oöverlagda beslut, men ofta har de lett till berikande upplevelser. Så jag är nog rätt nöjd med mig själv ändå, jag tror inte att jag hade mått bättre om jag hade varit perfekt.

Ha en härlig dag!

Håll ut - det kommer att lätta. Det kommer att kännas bättre! Lovar

Hur går det för dig?

Bra gjort, med nyktra dagar. Jo vi har nog alla här inne som har barn tagit dåliga beslut emellanåt. Nu kan vi göra om och rätt. Jag har yngre men också vuxna barn. Många gånger vill dom prata om det som är och har varit kring alkohol. Tror det bästa är att lägga sig platt. Försvara sig är ingen ide. Som tur är kan alla relationer läka. Du har kvar barnen i ditt liv. Det är inte alla som har det, som druckit för mycket. Var glad för det och att du tagit tag i problemet. Önskar dig allt gott...

Hej! Bra att du hittat hit och att du gillar forumet. Jag tycker själv att det är fantastiskt att kunna skriva och läsa om hur beroendet funkar och om olika tips och tankar kring alkohol. Ha de gott...

Återfall är när du tappar kontrollen och känner hjälplöshet inte när du tar ett planerat intag. Nej så enkelt var det inte riktigt, försöker jag lura mig själv?
Början på återfall är när du tappar kontrollen och dricker fler glas än du hade tänkt dig även om det är två glas för mycket!
Ja i kväll var fösta lektionen på kursen och det var så roligt och stimulerande. Kunnig kursledare, skratt och småprat.

Och som du säger , du är långt ifrån ensam. Jag vet vilken styrka det krävs att erkänna för sig själv att man verkligen har problem! Välkommen!

Tjena Fenix, tackar för raderna.Det är precis samma här -hur ofta är det inte (numera) som man ser fram emot nåt tillfälle när man ska dricka, ett sånt där tillfälle som brukade vara så roligt, härligt och perfekt.... och så när man väl gör det så inser man att det inte alls är så som man minns det. Alkoholen har mist sin lyster och man blir bara odrägligt full eftersom man på nåt sjukt sätt tror att känslan kommer infinna sig bara man dricker lite mer.

sen kommer ångesten.
sen en dag en känsla av att vad 17 håller jag på med?

När jag tänker tillbaka på alla större saker som gått snett i mitt liv och alla pinsamma saker man gjort så långt så finns det en gemensam nämnare. När jag tänker på allt som har varit roligt (på riktigt!) och gått vägen så är denna gemensamma nämnare borta. Tvärtom -99% av de finaste stunderna i mitt liv har genomlevts nyktra, och det har varit alla möjliga saker som spelat in. För mig är det en game changer att dricka. Det går ut över allt. Då funkar allting sämre.

Vi har alla fakta på bordet. Vi vet vad vi vill. Vi vet vad vi inte vill. Nu kör vi.

Jag såg just att du tagit kontakt med professionell hjälp. Starkt jobbat att lägga korten på bordet sådär face to face! Det här kommer nog gå vägen, nu gäller det att visa alkoholdjävulen var skåpet ska stå!

Det låter tungt med ett flera månaders återfall. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att mitt återfall varat längre än jag velat erkänna. Även om jag inte druckit varje dag så var jag ändå aktiv. Tänk att du ändå var nykter så pass länge. Undrar hur vi lär oss se tecknen på att vi är på fel väg och riskerar att återgå till ett aktivt drickande? Kanske hamnar vi i svårigheter, någon nära blir sjuk till exempel och vi hanterar det svåra på det sätt vi lärt oss. Genom att fly. Eller så skapar vi ett problem som får vara den ursäkt för att vi började dricka igen. Hur var det för dig? Vet du vad som triggar ditt drickande och vad du bör se upp med?
Jag tror jag kände mig för säker när jag varit nykter så länge. Jag tror faktiskt jag blev aktiv igen långt innan jag tog det första glaset. Det är nog viktigt att ta hand om sin nykterhet och underhålla den genom att påminna sig själv om att jag aldrig kan dricka som en "normal" människa kan.
Måste man nå sin botten för att bli nykter? För sju år sedan behövde jag det. Då lärde jag mig att det inte är förrän jag släpper taget och slutar kämpa som det funkar. Lättare sagt än gjort, ellerhur?!
Det här ska vi klara! Vi har gjort det förut.
Kram på dig.

läsa om din vecka. Jag har börjat på Dag 1 igen, och avser också att försöka följa mig själv med några rader varje dag. Jag har insett att alkoholen ställer till en massa negativt i mitt liv, och väldigt lite positivt. Den där positiva kicken tillhör gamla minnen som inte är giltiga längre. Men hjärnans belöningssystem har inte den förmågan, utan minns bara det glada.

En vecka på min nya nykterhet har passerat. Hur känns det då? Jo, fortfarande smått euforiskt. Jag är för det mesta i fasen att det känns självklart att jag inte ska dricka. Men så ibland kommer de -tvivlen. Suget. Hur trist det är att man är en av dem som inte klarar det medan "alla andra" kan. Igår på vägen hem blev det jobbigt. Stod på perrongen i solgasset och hade väl ca en kvart kvar innan tåget skulle gå. På perrongen säljer kiosken iskall öl... Vad gott det skulle vara, dels själva smaken men också att få flyta iväg lite. En kort stund tänkte jag typ: jag kan väl lika gärna börja den här nykterheten igen nästa vecka istället?? Jag är väl förfan vuxen, varför ska inte jag kunna få göra vad jag vill?! Sen slog förnuftet till och jag tänkte att det knappast skulle öka på mitt förtroendekapital för mig själv. Jag lät bli, och när tåget kom var suget som bortblåst. Känns skönt. Det känns just nu som att steget från sug till att jag faktiskt skulle sitta där med en bira är väldigt långt. Antar att det kommer ändras, men jag är med på noterna!

Forumet är så himla bra. Vi har alla ett och samma problem som vi sliter med. Ibland är det nästan "skrattretande" hur vi alla slåss mot samma fiende, alla på sitt sätt och med sina förutsättningar. Också kul att se hur många som till sist lyckas. Jag brukar ibland gå in på "det vidare livet" och läsa. Det kan vara väldigt upplyftande att se hur nöjda alla är med det där beslutet de tog för länge sedan.

Imorgon ska jag med klump i magen bege mig till AA. De har ett möte för "nybörjare" varje onsdag. Tyvärr är det lite tidigt på dan så jag hoppas jag kan smita iväg från jobbet. Annars får det bli nästa vecka.

Ha en trevlig kväll allihopa. Ni är bäst och ni gör det så mycket lättare. Tillsammans kan vi!

Hoppas innerligt att det löser sig på ett bra sätt för dig. Annars instämmer jag helt i det Muränan skriver. Väldigt klokt tycker jag.
/ answe

Tack Muränan... Jag svarar mer sedan, dina ord värmde så mycket att tårarna bara kom, de varma tårarna... De som läker. Jag ska fundera på det du skrev om jag misstolkat, har väntat hela dagen på att min chef ska ringa (olidligt), klarnar kanske då. Tack... Kram

Vet inte varför men dan har varit jobbig. Ångest och tankarna bara sprätter åt höger och vänster och alla andra håll som är möjligt. Satt på en diskmaskin och det är all nytta jag gjort idag.
Väntar i vanlig ordning på gubben, min lilla lugna jordnära sambo. Han är som han är, visst, men han gör mig lugn. Behöver det just nu. Tar en stund i taget. Läser lite här, går ett varv i huset. Röker, dricker kaffe. Betraktar röran, får dåligt samvete, men det finns fler dagar. Men ska ärligt talat erkänna att just nu vill jag bara att det ska bli kväll så att jag kan få gå och lägga mig. Så rörig i huvudet.

... efter ett flera månader långt återfall, var innan nykter ett och ett halvt år. Vi får kämpa på helt enkelt! Hang in there!!!

Men arma lilla kära Nyckelpigan... Åh, jag kan inte mer än att säga att jag förstår din ångest... Den brukar ju vara brutal när man "hittat på något". Sedan måste jag säga att din chef beter sig som en jävla skitgris! Här sitter en människa, en god och fin kollega, som sitter och erkänner ett missbruk. Hur kan man vara så hård och kall att man inte sträcker ut handen och erbjuder hjälp? Det övergår mitt förstånd?! Eller - och detta är BARA en fråga - eller var det så att du kanske inte riktigt orkade ta till dig vad de verkligen sa...? Jag misstror dig absolut INTE, jag bara vet att jag själv inte alltid tolkar allt rätt när jag är helt uppriven. Bara dubbelkollar med dig.

Det är lätt att säga, men försök att inte vara så hård mot dig själv. Också lätt att säga, men detta kanske kan bli en vändpunkt för dig? En möjlighet att själv känna att du vill, kan, orkar och klarar av att vara nykter. Du har varit så otroligt modig som faktiskt har erkänt dina problem. Både för dig själv och andra. Du är så mycket modigare än vad jag någonsin skulle vara...

Nu önskar jag av hela mitt hjärta att ångesten lämnar dig och att du får hjälp och en plan framåt. Skickar dig all styrka och värme jag kan uppbåda!

Tycker du är duktig på att uppmuntra och du verkar visst klok:)
Känns bara väldigt skönt att ha hittat detta forum. Ska försöka att tänka bättre tankar om mig själv. Det kommer jag säkert kunna göra om ett tag. Nu ska jag först och främst ta mig igenom denna dagen.
Tack för att ni finns!

Visst är det så att det tar vid där man slutade, jag vet av bitter erfarenhet.
Slå inte för hårt på dig själv. Du har fixat det tidigare och jag tror du fixar det igen. Du är ju inte mer än människa, ibland faller man. Det viktigaste är ju vad du gör nu.
Är inte så bra på att skriva uppmuntrande och kloka saker (det finns så många här som är så kloka så man får nästan mindervärdskomplex?). Men jag önskar dig all lycka till! Du verkar stark, du grejar det här! Kram

Hård mot mig själv har jag nog alltid varit och jag är duktig på att klanka ner på mig själv. Det är svårt att hålla sig nykter när jag är fylld av så mycket självförakt. Men det är första dagen efter ett återfall och jag VET att det kommer bli bättre. Jag har ett stort stöd av min man och det kommer hjälpa mig men det är bara jag som kan låta bli det där glaset! Har ringt AA idag och ska även ringa min gamla sponsor och berätta allt som hänt. Just nu är det mycket abstinens och ångest men även det blir ju bättre.
Det är verkligen så att det tar vid där det slutade trots att det gått så många år. Det går snabbt utför igen efter det där första glaset.
Tack för allt stöd och omtanken ni visar. Värmer verkligen.
Kämpar på.
Kram!

Vad härligt att höra!

Tack Li-Lo!!! Dina ord var precis vad jag behövde höra.... Tack... Om du visste hur de värmde mitt hjärta. Stor kram

Jag vill skriva hur modig jag tycker du är. Du har tagit ett enormt och viktigt steg. Du upplever starkt obehag just nu och kansk en känsla av avvisan och vanmakt. Du hoppade rakt ut och känner nu att ingen fångade dig. samtidgt ser jag en person som mitt i den känslan aktivt gör bra val åt "rätt" håll. Du skriver här!

Du gör inte bara dig själv gott som verbaliserar det du känner just nu du bjuder även in andra, så gör en människa som vill väl. Du är på väg nu.

varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hur har du det, valeria? Kram

Den här dagen är hemsk... Nu har jag en fruktansvärd ångest för att jag blev så ledsen och besviken när jag inte fick förståelse eller hjälp när jag erkände mitt problem. Det var bara det att det var så svårt att göra det, så oerhört skamfyllt och satt då djupt in att jag trodde att jag skulle få hjälp om jag någon gång vågade. Jag har tagit emot liknande erkännande och jag har alltid erbjudit hjälp. Fast jag hade ju förstört deras resa och jag antar att det var det som vägde tyngst för dem och då kunde de inte se mer än det. Jag måste hitta hjälp någon annanstans och lämna det här stället. Har nu väntat hela dagen på att min chef ska ringa... Vilket han inte gjort. Får inget gjort, väntar bara. Känner mig ego som vältrar mig i min ångest men kan inte göra något annat, känner mig som världens sämsta människa. Igår när jag körde hem från mötet missade jag min avfart med 3 innan jag insåg att jag kört för långt. Om jag inte hade haft min man och mina barn hade jag tagit livet av mig när jag åkte från det mötet... En liten del av mig önskade att jag varit ensam så jag skulle slippa allt. Den delen finns kvar, men jag skulle aldrig skadas min familj så.